uoff

Kanske inte mycket till upplysning men när jag jobbade som brandman i början av 80-talet hade vi en så'n däringa maskin. Främst för att transportera ut släckningsmateriel vid skogsbränder. Har dock för mig att hytten var smalare. Mitt minne säger mig att styrningen var så oexakt att kärran i princip var oandvändbar i skog.

Hmmm... Såg nu att båda länkarna är döda. Nåväl, det handlar om att den mexikanska flottan bordat en märklig farkost som fraktade nära 6 ton kokain. På bilderna kan man se att en stridsbåt 90 använts under jakten. http://seattletimes.nwsource.com/html/nati..._mexdrug18.html http://www.daylife.com/photo/05Oad2s6XU4tp http://www.daylife.com/photo/0cLXguxgtq8CY http://news.bbc.co.uk/2/hi/americas/7515097.stm

Detta anser jag vara den viktigaste frågan man bör ställa sig! Det förfarande som tydligen har använts under den olycksdrabbade övningen förefaller ytterst riskabelt. Att man använder spelade förband, som tar emot och sänder spelade meddelanden, är ju inget ovanligt men att man sänder spelade meddelanden till ett verkligt förband som detta förband skall ignorera har jag aldrig hört talas om. Är det någon här som har varit med om en liknande övning?

Mexiko köpte väl ett 40-tal båtar för snart tio år sedan. Kul att se att de har nytta av dem. http://news.yahoo.com/s/ap/20080717/ap_on_...ubmarine_seized http://www.topix.net/content/ap/2008/07/me...ne-in-pacific-3

Instämmer till fullo! Enligt vad jag hört så var det SS10 som fanns på P7 Ystad, men det låter troligt att SS10 ersattes av SS11. Vet du när detta skedde?Monterade man aldrig Bantam på pvrbtgbil 9032? Kommer du ihåg när och var 9032:orna byggdes om till 903B? Trevligt, då har vi troligen tittat på samma förevisning. Det flögs med ett flygplan också (ett MFI har jag för mig). Hörde för övrigt en historia av en P2:are som blev inbjuden att titta på när KA testade SS11 på Ravlunda 1962 eller 1963. Som målfartyg användes en gammal vedettbåt. På fartyget hade man målat tio numrerade 2x2 m rektanglar. Den franske skytten frågade vilken ruta han skulle skjuta på. -Skjut på mål nummer åtta. Svarade en av kustartilleristerna. (Fast på franska.) -Skall jag skjuta på den undre eller övre ringen i åttan? Genmälde fransmannen. Han fick besked om att skjuta på den övre ringen och lyckades med detta, något som imponerade stort på åskådarna. Själv har jag bara sett SS11 i en stor hög på FMV:s provplats utanför Karlsborg. Det var 1995 och de skulle skrotas. Jag antar att det var inom KA som de hade dröjt sig kvar så länge. Någon som vet när de gick ur organisationen?

Om vi talar om möjligheten att byta pipa på en tornmonterad Ksp så måste även den jämförelsen utfalla till Ksp m/39 fördel. Själv har jag svårt att se hur man skulle kunna byta pipa på en tornmonterad Ksp 58 utan att lämna stridsrummet. Till Ksp m/39 i Ikv 91 vill jag minnas att det fanns två extra pipor. Har för mig att de förvarades uppe under torntaket. Till Strv 103 använde man som påpekats Ksp 58 men där var man ju tvungen att montera två sprutor som sköt växelvis.

Låter som Scania-Vabis TMR. Radiobil 323 800 W m/43 (M 518-323) http://www.mfhf.se/galleri/displayimage.ph...um=7&pos=10 Undertecknad var faktiskt med om att reparera en sådan, troligen 1977. Det var några repgubbar ur flygvapnet som hade fått problem med sin fina buss och kom in på vår verkstad med den.

Nr 1) Som redan påpekats, hylsa till 20 mm akan m/41 och m/47. (Sök på Hispano-Suiza HS.404 och HS.804) Nr 2) Ser ut som en avsågad hylsa till en 40 mm lvakan m/48. (Sök på Bofors L/70) Nr 3) Som påpekats, en 7,5 cm granatkartesch m/1900. Vilket även detta redan påpekats syns det på gördeln att den har blivit avfyrad. Detta innebär dock inte automatiskt att det är en blindgångare eftersom det knappast syns på utsidan om en granatkartsch har briserat eller inte. Likadant är det med tändröret. Mängder av svenska artillerister har efter avslutad skjutning letat reda på en oskadd granathylsa och ett någorlunda oskadat tändrör, för att sedan skruva ihop desa, ta hem trofén och ställa den på spiselhyllan. Bästa sättet att ta reda på om granatkarteschen är tom eller inte är att väga den, en laddad 7,5 cm grkt m/1900 skall väga 6,77 kg med tändrör (varav blykulorna väger ungefär 3,5 kg). En oskjuten laddad grkt är i stort sett ofarlig så länge man inte eldar på den eller borrar i den, laddningen innehåller mindre svartkrut än tio paket kinapuff. En äkta blindgångare kan vara farlig eftersom tidröret även innehåller en anslagsfunktion (ett så kallat dubbelrör). Sjäv skulle jag inte dra mig för att ta hem en sådan om jag hittade den men jag skulle inte ställa mig på ett betonggolv och jonglera med den för än jag vägt den. (Sök på 75mm Krupp M 1901, M 1902 eller M 1903) Nr 4) Som påpekats, en 8 cm vinggranat till granatkastare. Eftersom den är förkromad eller förnicklad kan man lungt utgå från att den är ofarlig. (Sök på 8 cm Grk)

Elduthålligheten för ksp m/39 torde ju vara avsevärt högre än för ksp 58. Ksp m/39 har bättre precision än ksp 58. Min ringa erfarenhet av ksp 58 säger mig att vid väderomslag eller efter en stunds skjutande behöver man ofta justera gasregulatorn. Borde inte det erbjuda problem för ett tornmonterat vapen?

Har för mig att det låg ett ganska stort antal kompletta motoraggregat till Strv 103 som krigsreserv i Zinkgruvan. Dessförutom låg det väl ganska många lösa gasturbiner i reserv. Själv anser jag det inte vara alltför otroligt att det var några av dessa motorer som du såg.

Hör med Riksförbundet Sveriges Militärkulturhistoriska Föreningar (RSMF). När det gäller infanterister i modell ä tror jag att WMHF i Karlstad har syslat med sådant, även om de oftast upträdde i den gröna fältjägaruniformen. Artillerister i modell ä kan man bland annat hitta hos Wendisterna och hos Artilleriavdelningen. Det är möjligt att någon av dessa grupper även förevisar trupp i modell 1910.

För tydlighetens skull bör det dock påpekas att kartesch inte är det samma som granatkartesch.

Det låter väl som ett rimligt antagande. De sista svenska vapen som det fanns kartescher till torde ha varit 57 mm kaponjärkanon m/07, 8,4 cm kanon m/47 samt 12 cm kanon m/99. Alla tre typerna hörde väl främst hemma i Boden, om jag inte missminner mig. Men vilken pjästyp som fanns kvar längst eller vilken som fick behålla kartescherna längst vet jag inte.

Så mycket slump finns inte den kända delen av universum. Kåsan är formgiven för att passa i ett kokkärl. Den har sedan blivit kopierad och såld i civila sammanhang. Har för mig att det fanns en artikel om detta på Armémuseums webplats. Edit: Letade lite på www.sfhm.se men det ser ut som om den artikeln är indragen. I vilket fall vet jag att kronans kåsa har tillverkats vid Stellana Plast AB i Laxå.

@Stocken I princip har du givetvis rätt, i dagsläget finns nog inga andra typer än fälthaubitser. Det var bara jag som försökte messerschmitta mig. Men idag är det väl frågan om inte moderna haubitser egentligen är kanoner, gränsen har verkligen förskjutits under senare tid.

Inte fästningshaubitser och positionshaubitser, för böfvelen karl!

Oj, det var ett fint ord! Det kommer jag aldrig att glömma. Dessa vagnar införskaffades väl i ett samarbete med ASEA, har jag för mig. Någon som vet varför de avskaffades? När de gäller kullager så hittade jag en skiss av tornlagringen på strv m/42. Där används en typ av kullager som gränsar mellan axialkullager och vinkelkontaktkullager. Det ser ut som ett axialkullager men löpspåren i lagerbrickorna har något olika diameter så att kulorna rullar en aning utanför, respektive innanför, spårets botten. Rullkropparnas rotationsaxel ser ut att luta så där en 10° mot horisontalplanet.

Logiskt sett borde den väl hetat Pbv 305, Pbv 306 eller något åt det hållet. När det gäller trådens ämne så låter det som en mycket god idé med någon typ av ordbok för militära termer. Ibland blir man så fruktansvärt trött på att läsa eller lyssna på samma felaktiga ord och begrepp upprepas gång på gång på gång i massmedia.

I vanlig ordning borde det funnits flera tillverkare och i regel är kronans materiell märkt med en tillverkarkod. På mitt kokkärl av aluminium står det "NC 58", tyvärr har jag ingen aning om vad NC står för.

I denna betydelse heter "pinion" tapp eller elevationstapp på svenska. I stridsvagnar brukar man inte tala om lavetter över huvud taget. Kanoner och kulsprutor är ju lagrade i främre tornvägg, så någon lavett i egentlig bemärkelse finns ej. I stridsvagnar kallas vanligen den del som kanonen är monterad i, och som är rörligt infästad i tornet, för vapenvals. Som Erik G påpekat sitter tornkulsprutan i strv m/41 lagrad i en kulled. I en stridsvagn säger man nog att kanonen höjdriktas eller riktas i höjdled, men egentligen heter det att kanonen eleveras när man höjer eldrörets mynning och att den dumpas när man sänker mynningen.

Mycket intressant påpekande! Det hade jag inte reflekterat över en enda sekund, man lär sig ständigt något nytt! Någon som har sett en krans till värntorn strv m/41 och lagt märke till hur lagerbanorna såg ut? Där ser man, kanske dags att någon gör en insats här genom att skapa ett ord eller en benämning för denna typ av fordon?

Från vad jag hört skedde olyckan söder om Silvåkra allé. Edit. Tillägg: Mossen söder om Silvåkra är ju skyddad, så det borde ha hänt väster om den mossen.

Som nämnts, marktryck. Eventuellt bandtryck eller specifikt bandtryck. Anslagshastighet. Järnvägsvagn för transport av stridsvagn, stridsvagnstransportvagn, stridsvagnstransportjärnvägsvagn (f.ö. heter det väl järnvägsvagn och inte tågvagn). Prismaperiskop (ibland enbart prisma). Knutplåt, förstärkningsplåt (f.ö. skulle jag undvika ordet skelett och istället använda ramverk, ställning eller liknande, dessutom låter stålflänsar fel, skall nog vara stålbalkar eller stålprofiler). Som nämnts, vinkelkontaktkullager, men kan även avse två sammanbyggda kullager där det ena tar upp axialkrafter och det andra radialkrafter. Vet ej men jag trodde att det var någon typ av transformator. En "Well-wagon" är väl en vagn som är nersänkt på mitten, men vad det heter på svenska vet jag inte (f.ö. heter det väl anfall och inte utfall, samt att man talar om att lasta av och inte om att lämna vagnen).

Jo, och allt som står i det citerade forumet är alltid sant, alltid, alltid, alltid!

Genomskärningen ser ju ut att förklara det hela. Pjäsen måste helt enkelt dumpas för att kunna laddas. Tyckte väl att det verkade korkat att satsa på dubbla eldrör istället för en snabbare laddautomat. Givetvis blir det billigare, samt ger lägre vikt och bättre precision, med en snabbskjutande pjäs än två långsammare, men tydligen har man inte tillräckligt med utrymme i stridsrummet för att kunna ladda en eleverad pjäs. För att till en mycket liten grad kompensera sig för en löjligt låg eldhastighet har man slängt på ett eldrör till. Edit Jaha, där försvann bilden ifråga. Här är den i alla fall: http://aycu06.webshots.com/image/6925/2001...42862333_rs.jpg