wizeguy

Att öppna dörren för de som kan tänkas vilja Sverige och våra företrädare i världen ont. Att tro att gemytliga Sverige inte har något hot från terrorister och kriminella nätverk mot sig är blåögt och för att vara krass - väldigt svenskt. Det är en oerhörd lyx de flesta svenskar har, att kunna hålla för ögonen och sätta i öronproppar varje dag och leva i en trygg bubbla där regnbågen alltid är uppe och enhörningar strosar fritt på de vida fälten. Som tur är så har vi en del duktiga människor som varje dag försöker se till att den låtsasvärlden inte sprängs till småbitar. De blir inte rika på det dom gör - och någon särskild uppskattning förväntar de sig inte heller, de existerar ju trots allt inte i de flesta svenskars låtsasvärld. De gör det för att det behövs.

Att inte tro det är att öppna dörren...

Hört talas om uppsägningstid? Kräver ingen särskild arbetsrätt... Den dagen sverige lyckas med att ersätta 10% av ett skyttekompani (exempelvis), som har blivit hastigt insatt i Somalia för att hjälpa till med att hindra totalt inbördeskrig, på 1-2 månader (då 1 månad är kortaste lagstadgade uppsägningstiden för uppsägning före 2 års anställning) så kommer jag definitivt tycka det är onödigt med något annat än uppsägningstid. Med ersätta menar jag att rekrytera, utbilda och skola in i kompaniets/pluts/grupps rutiner samt SOP. Naturligtvis finns det alternativ till att "tvinga" kvar folk, även vid insatser till mindre populära turistmål. Exempelvis så är kamratskap, moral och god utbildningsnivå något som i rätt dos tar bort nödvändigheten av laglig plikt - det blir istället självupplevd "plikt". Hur som haver, jag tvivlar starkt på att det kommer bli någon tillämpning av "tvång" så det hela är en rätt meningslös hypotetisk debatt...

Bland annat for att undvika avhopp infor insats, det ar tamligen meningslost att ha staende forband redo for insats om dessa forband nar de val behovs blir av med 10% av soldaterna.

Att utfärda bonusar för varje fullfört halvår eller helår är något som jag tycker är en bra blandning morot/piska. Gärna blandat med bonus vid fullföljt kontrakt (4 eller 5 år, eller vad det nu blir) - som sagt tidigare kan detta gärna vara i form av förhöjt studiebidrag eller fria studielån, det kommer löna sig i längden att hjälpa soldaterna till det civila. Att det inte skulle "gå" att tvinga kvar någon är ju inte helt sant, skulle det finnas politisk backning för det så kan man ju helt enkelt sätta de anställda soldaterna under pliktlagen (eller ska en motsvarande lag) - dvs böter/fängelse för att bryta sin tjänstgöring. Detta är något som inte är särskilt ovanligt i krigsmakter runt om i världen, vi använder ju det med värnpliktiga - varför inte med anställda? Det ligger ingen särskild tanke bakom att jämföra med ett skrivbordsjobb, mer än som en generalisering av "civilt jobb". Du kan jämföra med vilket jobb du vill, faktum kvarstår att det är enorma skillnader mellan att ha ett civilt jobb där du har mycket tjänsteresor och att vara soldat. Det som ligger nära till hands är ju självklart polis, brandman, akutsjukvård - alla i mina ögon otroligt högt aktade, dock så kvarstår en enorm skillnad - soldatens huvuduppgift är att vara duktig på att döda. Därmed inte sagt att soldaten i alla fall bör döda, men det är förmågan som särskiljer soldaten från civilisten. Om man som soldat inte förstår detta, aldrig har ställt sig själv frågan om man kommer att klara av att lösa sin uppgift när/om det behövs och har fel inställning till detta så bör man enligt mig byta yrke - oavsett om man är officer på stabsnivå eller soldat på skyttegruppsnivå - oavsett om man är med svenska Försvarsmakten i Kosovo eller US Army i Irak. Nu hamnade ju detta tyvärr lagom off-topic, jag ber om ursäkt, men jag tycker det är viktigt att poängtera att soldatyrket INTE är som vilket jobb som helst när man diskuterar avtal och ersättningar.

Det här är en av de märkligaste, väl spridda, uppfattningarna om soldatyrket (officer, nco eller menig). Bara det faktum att man en stor del av tiden övar på att kunna agera i strid, i förlängningen att döda, gör ju yrket något annorlunda från Bosse på ekonomiavdelningen. Att man dessutom kommer att stå i beredskap för att skickas utomlands, samt skickas utomlands med jämna mellanrum, (till oroshärdar, inte spa-behandling i alperna) spär ju på olikheterna ytterligare. Soldatyrket innebär även att man är i behov av att ge en fruktansvärt dyr utbildning, det är inte ovanligt att det handlar om miljonbelopp per soldat. Denna utbildning är oftast väldigt kvalitativ och ger ypperliga ledarkunskaper och andra civila meriter som ger förhöjd konkurrensförmåga i det civila mörkret, även om inte alla arbetsgivare ser detta. Skulle en soldat efter denna utbildning bli sugen på att söka ett civilt jobb och han lämnar Försvarsmakten utan att ha uppfyllt sitt kontrakt så måste man dessutom ersätta denna soldaten med en ny miljon-kronors-utbildad-soldat. Ett alternativ till att ha kontrakt som inte går att bryta, vore ju att soldaten får säga upp sig men då får stå för delar av utbildningskostnaden. Försvarsmakten ska självklart förbehålla sig rätten att avskeda olämpligt folk.

Självklart kommer det bli problem med rekryteringen. Man måste marknadsanpassa kontrakten för den målgruppen man efterfrågar. Tidigare så har det funkat för folk att sänka sin lön tillfälligt under 6-9 månader för en mission, för upplevelsens skull. Det är inte svårt att ge 6-9 månader för en mission, det krävs mer eftertanke för 4-5 år. I dagsläget så finns det inte tillräckligt med beredskapsförband för detta, det ska ju dock ändras. Nu påbörjas det tunga arbetet med att ta fram förslag för avtalen och alla politiska kringfrågor. Personligen så hoppas jag att man inför ett bindande kontrakt - dvs att skriver man på ett kontrakt för 4 år så funkar det inte att tröttna efter 6 månader och säga upp sig. Som morot bör det finnas förhöjt studiebidrag och förtur till vissa utbildningar, civila kompetenser som uppfylls etc. Detta kommer i längden att spara mycket pengar och ge ett bättre klimat och bättre soldater. Lägg gärna in anpassade utbildningar (om olika insatsområden, kultur, språk, sjukvård etc) under beredskapstiden som ger högskolepoäng, som gjorts tidigare.

Min korta erfarenhet från FM gav intrycket att det läggs alldeles för lite tid och energi på fysisk träning. Jag tror att det kan ha att göra med det faktum att våra missioner genomförts av, till stor del, söndagskrigare. Inget ont om det i sig, det finns många och stora fördelar med att blanda civil och militär kompetens, men det gör det tyvärr svårt att upprätthålla en hög fysisk standard. Som soldat i fält, oavsett om det är i norrlands skogar eller afghanistans berg, så behöver man en HÖG fysisk nivå. Man behöver naturligtvis inte springa ett marathon på 2.5 tim eller pumpa 130kg bänkpress, men att inte klara av de grundläggande fys-nivåerna som är satta av FM Fys är totalt IG. Om jag inte miss minner mig så är det 2km i reducerad stridsutrustning på 11min15sek som är kravet för skytte i US, detta är inget som är svårt att klara. Med ett par månaders förberedelser så är det lätt fixat för majoriteten av människor, klarar man inte det så har man inte inom skytte att göra. Problemet är att det inte finns en tradition av fysisk träning i stora delar av försvarsmakten och civilister som ska göra mission tycker det är "löjligt" med daglig fys med plutonen. Det är ju mycket skönare att ta igen sig med en chipspåse i barren. Självklart så räcker det inte med att ha en god fysisk nivå, men det är inte heller bara ett av kraven bland andra, det är ett grundläggande krav. Eller det borde vara iallafall.

Bilder på Hotel Sheraton Djibouti Ser ju inte helt fel ut...helt rätt! Hoppas våra sjömän och amfibiesoldater där nere får vila upp sig ordentligt mellan varven, det är det minsta man kan begära.

Tjena jake, long time no see. Jag vet inte om jag håller med till fullo. Huvuduppgiften ges av chef, efter rådande förhållanden och behov. Detta kan betyda att huvuduppgiften är HumInt, Vakttjänst eller kravallberedskap eller vad som behövs. Det jag håller med om är att just skytteGRUPPCHEFEN har ett särskilt ansvar som inte är förenligt med alkohol eller för lite sömn eller motsv. I övrigt så håller jag fullständigt med, förstår mig inte på alkoholkulturen som finns i US. 6 månader är inte svårt att hålla sig torr, då det inte finns en anledning till drickandet. /OT Tack för tipset om "On Combat", som visserligen var i en annan tråd men fortfarande är en helvetes bra och intressant bok! OT/

Det handlar för mig inte om att "ha stake" att tacka nej eller inte, det handlar om vad man vill få ut av samverkan. Självklart så kan jag sätta mig i en timme med någon "lokal ledare" och bara köra från fusklappen, i stil med att prata om vädret och ställa lagom uppenbara frågor som någon höjdare vill ha svar på. Detta kommer dock inte ge mycket av underrättelsevärde. Att däremot skapa en "relation" och dricka, äta och ha trevligt tillsammans är ett enkelt sätt att få många att öppna upp och därmed ge lite saftigare information. Som det skrivits tidigare så skapar detta dock ett problem för mig som individ då jag bryter mot en regel och det alltid finns någon regelryttare som kan få för sig att "minsann se till att reglerna följs" genom att anmäla detta till MP. Som sagt så har jag ingen uppfattning i frågan om detta var vad som hände i nyheten jag länkade till, utan jag pratar rent generellt.

Från Mil.se Misstanke om brott mot alkoholförbud i Kosovo Min uppfattning är att de flesta som har samverkat med lokalbefolkningen i och kring Gracanica, mer än ett "Dobre dan" på stan, har stött på kulturen med att bjuda sina gäster på alkohol. Visst, reglerna säger att det är nolltolerans vad gäller alkohol under tjänsteutövning - men kulturen gör det svårt att skapa en "relation" utan alkohol. Reglerna säger att soldater utanför egen camp måste medföra vapen - i Afghanistan så finns det kulturella regler som i vissa lägen gör att vapen måste lämnas utanför då man gör "hembesök" för samverkan. Att gå från ett (eller ett par) shotglas rakia (Wiki) till "märkbart berusade" är inte riktigt vad jag menar dock. Jag menar inte heller att man ska lämna vapnen i Sverige och framrycka obeväpnade över tiden i Afghanistan. Min mening är INTE att starta en långdragen diskussion om det enskilda fallet jag länkat till, då det är lämpligt att låta utredningen bli klar och se vad utfallet blir först. Det jag vill komma åt är att det existerar situationer under insats i utlandet där vissa tycker det är viktigare för uppdraget att "ta seden dit man kommer" än att "gå efter boken". Vad tycker ni? PS: Jag sökte runt men hittade inget som direkt tog upp frågan, även om liknande frågor tas upp här http://forum.soldf.com/index.php?showtopic=28950

Förlåt, skäms på mej! Jag lever i Utopia =)

Det är definitivt en utmaning, dock så säkerhetsprövas samtliga lokalanställda, precis som tolkarna. Visst går det aldrig att göra en helsäker prövning men det gäller ju även de soldater som skickas ner.

Då frågan har besvarats så hoppas jag ingen misstycker om jag går något off-topic. Kändes lite dumt att skapa en ny tråd för ändamålet... Intressant stridsteknik genom klippet War in Rio 2. För en polisstyrka som med jämna mellanrum hamnar i liknande eldstrider så tycker jag att det är lite skrämmande runt 06.30, då det både skjuts runt hörn utan att titta och även åtgärdas eldavbrott mitt i skottgatan (han har för bövelen en mur ett steg till vänster). Trevligt att det tas hänsyn till civilbefolkningen i favelorna...

Vakt/eskort är i kosovo en uppgift som roterar på skyttekompaniet, eller var iallafall...allting ändras ju hela tiden så vad vet jag. Har dock för mig att man avsatte vakt/eskort soldater till Camp Ville när sverige var leading nation.

Inte helt dålig artikel: http://www.closeprotectionworld.co.uk/clos...on-officer.html

Själva poängen med en sån här övning är INTE att vandra runt bland folk med olika etnisk bakgrund, det i sej är ju tämligen meningslöst. Det är tråkigt att det kan tolkas så av pressmeddelandet. Det som är nyttigt är att vänja sej vid att börja småkonversera med totala främlingar och känna sej säker med sin utrustning i en miljö med mycket folk (360 observation) och en så "simpel" sak som att orientera i stadsmiljö. Dessutom kan man, som sagts tidigare, utöka övningen med att blanda in figuranter, låta dom spela upp diverse moment. Man kan även ge soldaterna info om att de ska söka efter någon person (figurant) eller fordon eller plats med info (med eller utan bild) och liknande. Det finns en massa fördelar med liknande övningar och jag tycker det är uppriktigt synd att det har misstolkats (delvis på grund av bristande kommunikation från LG). De nackdelar som finns går att lösa relativt enkelt med att få ut bra med information i förhand, självklart finns det alltid en möjlighet att någon någonstans tar illa vid sej på något sätt av militär närvaro oavsett var man övar...men detta får i mitt tycke stå åt sidan för de fördelar övningarna kan ge.

Börjar bli uppriktigt trött på den överdrivna kulturrelativismen bland folk! (där ser man, fick man använda det ordet innan man dog ändå...) "Buhuhu, han försöker ge pengar till den hemlösa! Stoppa honom! Den hemlösa har själv valt att leva så, tvinga inte på honom ditt sätt att leva" Det är en sak att försöka "tvinga" på ett folk sin kultur - det är en helt annan sak att ge ett folk möjlighet att välja sin egen kultur!

Det beror ju helt på var i Irak eller Afghanistan man är, samt vad man gör där och hur man gör det.

jag skulle mer vilja pasta att vi har en del bra personal och utrustning, men aven en stor del mindre bra. precis som du sjalv skriver sa kops en hel del in pga kostnad och inte kvalitet och vi har aven en hel hog med gamla officerare som inte ar intresserade av den nya inriktningen FM tagit. Man har dessutom sankt kraven for antagning till utlandstjanst/insatsforband och yoff/specoff. fler NCO farre officerare! haller med fullstandigt och hoppas att det ar tanken med specoff. Tyvarr sa maste FM, som andra myndigheter, folja uppkopsregler som satter pris fore kvalitet. inte mitt omrade sa har jag fel, ratta mej. Det viktiga dar ar just "inte alltid". Det ar inte sa att man ar battre eller samre bara for att man ar varnpliktig eller yrkessoldat. Det beror pa vilka som rekryteras och vilka som utbildar. Att svenskar generellt ar bra pa peace keeping haller jag definitivt med om. Amerikanare har inte peace keeping som forsta, eller ens andra, prioritering. For det andra sa, utan att trampa nagon pa tarna, tycker jag att det ar lojligt att ens jamfora SEALs med KJ...oavsett vad du har "hort" om diverse ovningar. Navy SEAL har oandlig med erfarenhet fran hela varlden, fran overt och covert uppdrag, fran att jaga terrorister till att utbilda guerillastyrkor, traning i alla typer av miljoer etc etc jag tror du forstar poangen. Jag vet inte vad den kortaste utbildningstiden for alla soldater som skickats till Irak ar, men tre manader later inte helt omojligt. Man far dock tanka pa att kortaste (!) tiden man skriver upp sig for i USA ar 8ar (allt maste inte vara active duty). Vart att veta ar aven att Royal Marines, som iallafall de flesta haller med om ar hyffsat duktiga snubbar, skickas till afghanistan efter 8 manader (vilket betyder att om du joinar nar du ar 17ar ung kan hamna i afghanistan dagen du fyllt 18). Det enda varnplikten i sig gor ar att ge ett stort rekryteringsunderlag, det ar upp till individerna och utbildningen att avgora kvalite. Tycker i grunden det ar en bra ide, alltid bra med en reserv plus att man far in en del folk som aldrig skulle soka sig till det militara oavsett formaner. Du skrev ju i borjan att du tycker vi har kompetent personal, har du redan hunnit andra dig?

Meh, tycker marschkänga 90 är en bra känga. Visst, jag har bara erfarenhet från FU-u övningarna och marscher med dem civilt. Men jag har aldrig stött på problem med dem. Iofs har en söm spruckit på min vänster känga nu sen senaste övningen men inte mer, inga problem med fötterna alls. Nu vill jag inte vara den som säger att folk inte får ha en åsikt för att man inte har erfarenhet...men samtidigt så måste jag ju föreslå att personen som startat tråden kollar genom dessa två herrars profiler innan han bestämmer sig för vem han litar på mest. Jag har inte heller haft några större problem med 90-kängan...men jag VET att den faller ganska platt mot många som man kan köpa för överkomliga priser.

För det första så räcker knappast de personer med afghansk bakgrund som du känner i sverige till för att täcka ett tillräckligt stort demografiskt spektra för att kunna påstå att det afghanska folket tycker som dom gör. det är många i afghanistan som ogillar USA, Nato och ISAF av flera anledningar, men det är även många som är oerhört glada att dom finns där. För det andra så skiljer sig oerhört mycket från ockupationen av irak. Till att börja med så hade USA stöd av FN när de gick in i Afghanistan, dessutom så hade de starkt stöd av redan existerande rebeller (Northern Alliance)... För det tredje så är den afghanska regeringen visst folkvald, så tycker nog du ska prata med dina afghanska vänner och få lite mer pålitlig information. Är det så att du TYCKER att det valet som hölls i oktober 2004 inte var öppet eller pålitligt så får det stå för dig, då det internationellt sett är respekterat och ses som legitimt. Hamid Karzai har varit en frontfigur i Afghanistan sedan 80-talet och även om han har fått mycket stöd från USA så är det inte dom som har skapat honom, han kritiserar även friskt både USA och Nato när han tycker att dom inte sköter sig. nu blev jag visserligen pucktvåa, men ändå...

Att det alltid ska vara så mkt fram o tebax med avtal etc. Som sagts tidigare i andra trådar så känns det som att hela tanken med IA06 gick förlorad när man i efterhand har valt att totalt bortse från merparten av de erfarenheter som drogs därifrån, bland annat gällande avtalsdelarna. Då menar jag inte att man nödvändigtvis behöver kopiera det avtalet som då användes rakt av, det kan ju vara så att soldater inte har samma önskemål eller att FM inte kan göra detta av någon anledning... Försvarsmakten verkar ha ersatt uttrycket "Gör om, gör rätt" med "Gör om, gör om, gör om, gör om"

Självklart går det inte att säga "Så här reagerar DU" utan alla reagerar olika, men man brukar dela in det i tre huvudkategorier, nämligen "Flight, Fight, Freeze". Enkelt förklarat så reagerar man alltså antingen genom att försöka fly från situationen, att slåss tillbaks (om möjligt) eller genom att "frysa" och inte göra någonting. Det man under militär utbildning tränas till är självklart att "slåss tillbaks" vilket i vissa fall kan betyda att man bokstavligen slåss, antingen med vapen eller utan. Det kan även betyda att man avlägsnar sig från platsen, dock inte genom att "fly för livet" då detta oftast är kontraproduktivt. Under lumpen så kommer du med största sannolikhet att utsättas för väldigt fysiskt och psykiskt stressande situationer, tex genom dygnslånga marcher blandade med olika moment som skall utföras under tidspress, stridsmoment och annat oförberett. Det kan även ske under andra former, som att genomföra vardagliga saker (som att bädda sängen och städa logementet och vara på rätt plats med rätt utrustning). Allt detta bygger upp en högre stresstålighet och förmåga att anpassa sig till situationen. Tillsammans med så kallade "drillövningar" (göra samma moment många många gånger) på vapenhantering och olika stridssituationer och sjukvårdsmoment etc. så kommer förhoppningsvis det man ibland refererar till som "ryggmärgsbeteende" att slå till om och när du hamnar i en "verklig" situation (vare sig det handlar om en renodlad stridskontakt, bilolycka eller något annat). Det är detta "ryggmärgsbeteende" som gör att många som hamnar i tex stridssituationer (påskjutningar, IED-attack etc) i efterhand berättar om att det kändes som en "blackout" och att dom kom till medvetande först när de var i skydd någonstans men har utfört en rad åtgärder, helt utan att tänka på det. Man kan dock aldrig förutse om en person kommer att "frysa" i ett skarpt läge. Och även om du har varit med om flera skarpa situationer då du har utfört precis rätt åtgärder tidigare så betyder det inte att du inte kommer att "frysa" nästa gång. Det finns massor av matnyttigt att läsa i detta ämnet om man är intresserad, både från den civila och uniformerade världen. För att använda ett omtyckt uttryck - "Train hard, fight easy"