Morvalion

Det finns gott om fordon som borde vara utrustade med tyngre vapensystem (och som på pappret ofta skall vara det) men det saknas system. De jag kan komma på är Bv 308/309, Tgb 16 (Galt), Patgb 180 och Patgb 360. Jag vet att man också använt tung kulspruta på lastbil i utlandstjänst, då på krans som man snodde/lånade från stridsbåtar. Men dessa utgör väl inte huvuddelen av Försvarsmaktens fordonspark!? Yes. Samtliga dessa fordon bör i allmänhet utrustas med tyngre vapensystem än KSP 58. Framförallt då jag ofta ser hur PATGB nyttjas som vapenplattformar vid anfall. KSP 88 på lastbilar känns som lite overkill. Men visst, finns systemet i överflöd så varför inte? Och så som FM har nyttjat lastbilar och tungtransporter i Afghanistan så kan jag ha förståelse för det men det är ju snarare ett felanvändande enligt mig.

Schhh! Sätt inga idéer i HKVs huvud nu! ALL övningstid kommer att gå åt till att återfinna ammunitionen (sparar pengar). ;)

Anser att US Army skyttegrupp standard är en bra förebild. 9 soldater i gruppen. Grp C plus två omgångar om 4 soldater i varje, varje omgång leds av en omgångs chef. Omgång A. 2 st grt plus en SAW M249 (KSP 90) Omgång B. 1 grt 2 st SAW M249 (ksp 90). Grt skytts uppgift är att bekämpa fiende som inte kan nås av direktriktad eld. t ex fienden som rör sig i ett dike eller tagit skydd i en grop. På plutonen nivå. tre skyttegrupper + två weapons team. ena 2 st M240B (ksp58) skytt+laddare, andra 2 st Jawlin skytt + laddare/bärare. Weapons team är plutonschefens resurs och kan sättas in på valfri plats. Anser att grt är ett dåligt vapen att ge till grp C. denna ska leda gruppens strid inte skjuta själv. För att tänka fritt för hemvärnet så borde varje grupp vara utrustad med 2 st grt och dessa ges till soldater. Ammunition till dessa vapen är givetvis spräng, lys och hagel. Jag håller helt med om att ge granattillsats till chefen är mindre lämpligt. I övrigt så har jag alltid varit lite svag för USAs synsätt på gruppledarskap och hur chefen frigörs för att faktiskt leda sina två omgångar istället för att verka med sitt vapen. Jag har förmånen att inte ingå i ett reguljärt skytteförband utan jag har goda möjligheter att experimentera med hur jag styr min patrull och jag försöker ofta implementera liknande tekniker och upplever att det frigör mig att istället koncentrera mig på hur jag leder patrullen och tänka ett par steg framåt istället för att leta misstänkta punkter och byta magasin. Men då jobbar vi ju också ganska annorlunda mot en skyttegrupp. I övrigt liknar konceptet hur en amfibieskyttepluton är organiserad med åttamannagrupper med två granattillsatser, två KSP 90 och en understödsgrupp med GRG och KSP 58. Men hur ser beväpningen på fordonen ut för de plutoner som är utrustade med splitterskyddade fordon och har strid som huvuduppgift. Jag har varit inbakad i ett US army skyttekompani i Afghanistan under två operationer och min erfarenhet var att huvudbeväpningen var Mk 19 och HMG. Ett fåtal fordon hade M240 (främst underhållsfordonen). Är det som i Sverige där US gödslas med tunga vapensystem som inte finns/fanns på fordonen hemma eller skeppas de utomlands med sin ordinarie beväpning?

Tja, frågar du politikerna så är det väl NATOs ansvar ;) Nej, men mer seriöst så ser jag det som en uppgift för mer kvalificerade system. För skytteplutonen blir det artilleriet men som du säger så finns det ju ett vakuum på just den fronten i FM idag tyvärr. Men jag har fortfarande lite svårt att se hur ett sådant system skall användas för att få ut nytta utav investeringen när vi har just GRG och granattillsatser. Vi hade ju 47 mm GRK tidigare men den försvann då den inte hade tillräckligt mycket verkan för att motivera vikten. Den infördes just för att fylla gapet där det var för långt att kasta HGR och för kort för IE. Där har vi idag granattillsatsen. Visst finns det fördelar med vapensystem som har övergradiga kastbanor för att verka mot fiender i skydd men samtidigt kräver det närapå direktträff vilket är svårt att uppnå. Vad gäller avståndet så krävs det antagligen minst 60 mm för att kunna verka på 1000+ meter och då ökar vikten närapå exponentiellt samtidigt som träffsannolikheten går ned. Och jag kan inte se hur man kan motivera att öppna eld på 1000+ meter med ett enskilt vapensystem. Dessutom så påverkar inte ett sådant vapensystem särskilt mycket om fienden är av sådan sort att de kan verka effektivt på 1000+ meter. Om syftet är att användas som nedhållande under anfall så fungerar t.ex. GRSP monterat på fordon utmärkt förutsatt att det nyttjas på korrekt (ickestatiskt) sätt. Visst är GRSP dyrare (antagligen) men användningsområdena är betydligt fler än för miniatyrkastare. Med det sagt så måste jag erkänna att jag är lite svag för just miniatyrkastare, delvis rent estetiskt, och jag kan se flera tillfällen då miniatyrkastare kan spela en bra roll men jag tycker att de situationerna är såpass smala så att det inte motiverar ett införande av systemet. Men jag tror också att det är viktigt att skilja på att miniatyrkastare används för direktriktad eld, inte indirekt eld då det kräver helt annan utbildning och utrustning. Skulle vi däremot införa 60 mm GRK som en pluton- eller kompaniresurs så är vi på en annan spelplan där jag kan se behovet. Risken är dock att FM tror att det ersätter riktiga IE system men det är en annan fråga. Intressant med lite förstahandsinformation! Hur nyttjades dessa system? Var de på grupperna eller en plutonresurs? Vilka mål användes de för? Vilken typ av ammunition bars? Användes de enbart för direktriktad eld (LOS) eller fanns även kompetens för att nyttja de indirekt? "Voluntold"

Det finns gott om fordon som borde vara utrustade med tyngre vapensystem (och som på pappret ofta skall vara det) men det saknas system. Enligt min erfarenhet, nej. De GRSP och KSP 88 som köptes in för Amfbat har på magiska sätt fått fötter och hamnat på andra förband (vilket visar på att behov finnes). Kan du utveckla ditt första resonemang. Vilka förband har behov respektive inte behov av KSP 88 och GRSP? Jag ifrågasätter inte att det är så, jag är bara intresserad av hur resonemanget låter utanför mitt förband. Enligt mig så skall KSP 58 användas i fordonsmontage enbart för närskydd av de förband som inte förväntas hamna i strid mer än undantagsvis. Finns behov av att effektivt nedkämpa fiender krävs tyngre system.

Hur ser det ut i praktiken? Hur många finns tilldelade? Vet du hur det ser ut för de övriga HV-förbanden? Här är lite av den springande punkten. Behov verkar finnas men det saknas materiel. Det är lite därför jag ville lyfta det till diskussion. Min erfarenhet är nämligen exakt detta. De understödssystem som skall finnas finns inte och istället så får andra vapensystem försöka ersätta dem vilket skapar en konstig situation där vi nyttjar KSP 58 som något av ett tungt understödsvapen.

Det är bra att AT4 CS är under anskaffning. Vet du mer om hur många och hur tilldelningen kommer att se ut? Det låter som att du har gått på den gamla klyschan att ny materiel automatisk leder till mindre övningstid. För mig är inte den ekvation en självklarhet då övningstid inte har ett motsatsförhållande till materielanskaffning utan det handlar i slutändan om politisk vilja och FMs prioriteringar. Men FMs resurshantering och anslagsnivå skall inte diskuteras här. Nej, jag har aldrig haft förmånen att testskjuta 7,62 PPROJ mot splitterskyddade fordon utan min erfarenhet av den ammunitionen är av mer simpel och praktisk natur men enbart för att man i gynnsamma lägen kan få penetration så lär en KSP 88 eller GRSP nå betydligt bättre verkan i målet. Och skillnaden mellan överlevnad och liggtransport hem handlar om sekunder. En av anledningarna till varför AT4 är ett populärt vapen är dess förmåga att ge god effekt på insidan något som 7,62 PPROJ saknar men 12,7 och 40 mm i viss mån har. Jag menar inte att systemet skall användas vid eldöverfall till fots utan för att försvara sig mot eldöverfall. Jag har suttit i fordon som utsatts för eldöverfall och varit utrustade med KSP 58 (Sverige) och Mk 19 (USA) och min erfarenhet är att MK 19 var betydligt mer effektivt för att påverka eldöverfallsplatsen. Men det är inte någon vetenskaplig undersökning utan baserat på min personliga erfarenhet. Dessutom kan du med GRSP effektivt påverka fientliga stridsställningar på betydligt längre avstånd än med 7,62 mm system. Något som blir viktigt när PV-system utvecklas för att möjliggöra träff på avstånd som tidigare ansågs omöjligt. Om du vill diskutera mig som person så kan du och dina vänner i fjärrskådarföreningen ta det via PM med mig. Dessutom så är det ett lustigt tankesätt att allt som nyttjas i andra försvarsmakter enbart är "fränt" medans det som Sverige har är det som behövs. Jag antar att Norges inköp av M134 till sina helikoptrar enbart är för att de tycker att det är coolare? Är det samma med USAs inköp av GRG m86? När jag gjorde GU så ansågs rödpunktssikte vara något som saknade användningsområde utöver att se coolt ut. Idag är det standard även i Sverige, eller ja, jag antar att du har skruvat av ditt.

Nja, det tror jag inte är en bra idé. Granattillsats är ett komplement till HGR och skall man få med sig granater till granattillsatsen så lär HGR få stryka på foten. Dessutom så är granattillsatsen ganska klumpig och påverkar nyttjandet av automatkarbinen.

Fast att bekämpa fiender på 1000+ meter är inte skytteplutonens uppgift. Och för att få ut sådana avstånd krävs GRK på kring 60 mm och då väger systemet ganska mycket. Skall man dessutom föra med sig en hyfsad mängd ammunition så ökar vikten betydligt. Detta leder till att någonting i praktiken måste bort från grupperna för att behålla rörligheten. Men hade vi inte haft GRG på den bredd vi har så hade jag hållit med om att miniatyrkastare vore ett bra tillskott. En idé hade isåfall varit att låta en skyttegrupp agera som plutonsbaserat understöd med 60 mm GRK som man kan nyttja om behov finnes men jag tror att det vore mer effektivt att öka antalet artilleriförband och låta dem sköta uppgiften. varför minigun ok för att den ser hel fräck ut men rent taktiska nyttan. jämfört med mängden amunition den tuggar sig igenom. Så som jag ser det är det ammunitionsmängden som den äter som är grejen med den. För helikopterbruk finns det många fördelar där några är att den är enklare att eldreglera och den har bättre yttäckning än KSP 58 vilket medger större sannolikhet för träff från en helikopter i rörelse. Så som jag ser det så ökar det HELIVAC förmågan i framförallt heta områden då en helikopter agerar närskydd medan den andra genomför ilastning. Men som sagt kan jag även se den som lämplig för Stridsbåt 90 istället för KSP 88 då den kan agera nedhållande på ett mer effektivt sätt än t.ex. KSP 88. Självklart kan det vara lite overkill men om det ändå i framtiden skulle köpas in till HKP så kan man lika gärna utrusta ett antal båtar med den också (om man får önska lite fritt dvs.) ;) jag har sett ksp 88 in action i verkligheten. den är ganska bra på att göra om landskapet i målområdet. Jag tror knappt någon som befinner sig där och lever kommer vilja sticka upp huvudet. den har ju dessutom betydligt bättre räckvidd. Jotack, det har jag också som sagt. Räckvidden är en bra poäng men förbekämpning av lststrand sker på relativt korta avstånd för att minska exponeringen av stridsbåtarna. Men jag pratar inte om att ersätta alla KSP 88 utan att komplementera. Och det var bara ett exempel på användningsområden baserat på hur andra nationer nyttjar dessa vapensystem.

Jo, ny ammunition skulle lyfta systemet rejält anser jag. Men här antar jag att det är pengar som saknas. Grt-ammunition har jag däremot svårt att förstå varför det inte köps in. Det användes ju friskt i Afghanistan (visserligen olagligt anskaffat) och visade sig vara väl värt. Dessutom så finns det ju insatshylsor som passar lyspatroner så då skulle man ju avlasta grpC något (om än väldigt lite).

varför minigun ok för att den ser hel fräck ut men rent taktiska nyttan. jämfört med mängden amunition den tuggar sig igenom. Så som jag ser det är det ammunitionsmängden som den äter som är grejen med den. För helikopterbruk finns det många fördelar där några är att den är enklare att eldreglera och den har bättre yttäckning än KSP 58 vilket medger större sannolikhet för träff från en helikopter i rörelse. Så som jag ser det så ökar det HELIVAC förmågan i framförallt heta områden då en helikopter agerar närskydd medan den andra genomför ilastning. Men som sagt kan jag även se den som lämplig för Stridsbåt 90 istället för KSP 88 då den kan agera nedhållande på ett mer effektivt sätt än t.ex. KSP 88. Självklart kan det vara lite overkill men om det ändå i framtiden skulle köpas in till HKP så kan man lika gärna utrusta ett antal båtar med den också (om man får önska lite fritt dvs.) ;)

Det var intressant! Jag visste att det fanns planer på att köpa en ny tksp men jag har inte hört något nytt på den fronten. Köptes de enbart in för Vapenstation 01 eller skall de även komplettera KSP 08 i lavett? Jag tog inte upp RB 57 då den redan finns i (enligt mig) adekvat mängd. Men jag ser den som en komplement till Pskott 86 när man förväntar tungt pansar. Och så är priset såpass högt att jag anser att AT4 CS bör anskaffas. Detta också för att det fungerar utmärkt för bekämpning av byggnader och stridsfordon för de grupper som saknar GRG.

Jag var uppenbarligen lite otydlig. Jag menar alltså inte att vapensystemen skall nyttjas som burna system utan fordonsmonterade (förutom GRG och AT4 såklart). Det var heller inte TGB 20 som åsyftades i första hand då de inte fungerar som vapenplattformar (även om HV ibland nyttjar de som det) utan splitterskyddade fordon såsom TGB 16. Och nej, HKP 16 är inget som bör användas som vapenplattform men de bör utrustas med bättre finkalibriga vapensystem än KSP 58. Som sagt, KSP 58 är ett bra vapen men det har sina brister. Hålla och hålla. Jag har utbildning på både GRSP och KSP 88 och nyttjad KSP 88 i strid så jag kan inte säga att jag har behov av att hålla i dem personligen. Och jag kommer aldrig att bli SOG-operatör eller helikopterbesättning så... Varför skulle du vilja ha lätta granatkastare? Jag anser att GRG och granattillsats fyller det behovet bra. Visst, man kan ju skjuta över skydd och hinder men jag kan inte riktigt se hur det smala användningsområdet motiverar inköp. Men vapen-, skydds, och taktikutveckligen går framåt. Att avskriva nya vapensystem med sådana argument stoppar debatt. "Jo, men vi skulle ju behöva lite fler Mono/T." "Äsch, du vill bara vara tacticool. Ficklampa och närlys duger lika bra, så länge de används rätt".

Bakgrund Sveriges försvar genomgår ju just nu en ganska stor omvandling. Från ett stort invasionsförsvar med värnpliktiga som grund till ett mindre men vassare yrkesförsvar. Med detta följer en total revision på personlig och gruppmateriel. Nya, bättre stridsvästar,kroppsskydd, fordon, bildförstärkare, gruppradio, värmekameror och en hel del annat. Detta kostar ju självklart en hel del pengar men samtidigt så blir även soldaterna mångfalt dyrare att utbilda vilket gör dessa kostnader försvarbara. Till och med nödvändiga. Samtidigt satsas en hel del på att ge soldaterna tillgång till skyddade transporter och nästan alla förband idag nyttjar splitterskyddade fordon (förutom HV förstås) vilket också påverkar hur förbanden används taktiskt. Den äldre doktrinen var ju att infanteriet främst stred genom eldöverfall och fordonen användes främst för transport och inte som en vapenplattform. Vissa undantag som till exempel stridsfordon fanns förstås. Idag går ju trenden mot att fordon allt mer används som understöd åt infanteriet, lite som IKVn ursprungligen var tänkt att användas. Det kan ju diskuteras i leda ifall en TGB 16 går att nyttja i den rollen eller ej men vi ser ändå en stark trend mot att splitterskyddade fordon utgör egna eldenheter under strid och inte bara för transport. Denna trend är ju relativt ny för Sveriges del men har funnits länge hos många krigsmakter såsom USA och Tyskland. Någonting man omedelbart noterar när man studerar doktriner och taktik hos andra länder är att Sveriges fordon är kraftfullt underbeväpnade i jämförelse med t.ex. USA och Storbritannien. Som jag ser det så hänger detta ihop med att man ser, framförallt splitterskyddade fordon och helikoptrar, som vapenplattformar tänkta att fungera som effektiva eldenheter för infanteriets strid. Och med den ökade kostnaden för soldater och personlig utrustning så anser man att den ökade kostnaden för understödsvapen är underordnad kostnaden för skadade och döda. I Sverige så är ju KSP 58 den huvudsakliga beväpningen på allt ifrån TGB 20 till HKP 16. Inget ont om KSP 58. Den är utmärkt på trupp och även som understödsvapen på fordon men användningsvidden är ju också ett arv från invasionsförsvarets glada dagar där gruppens vapensystem även användes på fordonen. Men dess effektivitet som huvudbeväpning på en vapenplattform är tveksam och den saknar även förmåga att snabbt ge eldöverlägsenhet vid till exempel eldöverfall. Frågeställningar Med denna bakgrund, finns det behov av anskaffande av tyngre understödssystem på gruppnivå? Finns det sådana planer inom FM? Vad skulle ni vilja se för understödsvapen i framtidens skytteplutoner? Diskussion Jag anser att följande vapensystem bör anskaffas i större mängd: KSP 88 Bör vara huvudbeväpning på största delen av alla FMs fordon. Anledningen till detta är att den är vida överlägsen KSP 58 när det kommer till att bekämpa motståndare på längre avstånd och helikoptrar. Dessutom så kan den påverka fientliga splitterskyddade fordon till skillnad från KSP 58 som enbart retar upp dem. GRSP GRSP ger en betydligt större chans till snabb eldöverlägsenhet vid eldöverfall. Den kan även användas till regelrätta understödsuppgifter såsom nedhållande vid anfall. Den kan även användas till bekämpning av nedgrävda fiender där GRG inte hinner gruppera/har andra uppgifter/inte finns på plutonen. Granattillsats Samtliga grupper bör tilldelas granattillsatser. Utöver detta bör fler ammunitionsalternativ köpas in såsom lysgranater, IR-lysgranater, rökgranater för målmarkering, hagelpatroner (för inbrytning) och distansbatonger. Jag anser att följande vapensystem bör nyanskaffas: M134 Minigun Framförallt som beväpning till våra helikoptrar men även för förband där behov finns på andra fordon till exempel Stridsbåt 90. Mk 49 Striker Modern GRSP med programmerbar ammunition. Jag ser inte behov av några stora mängder men för SOG och dylikt. Om man kombinerade denna med Vapenstation 01 så skulle det ge ett extremt effektivt system för bekämpning av trupp. AT4 CS Förklaring behövs knappast Modern ammunition till GRG Jag lägger detta under nyanskaffning då kostnaden blir såpass stor. GRG är ju ett gediget vapen med stor spridning i dagens FM. Tyvärr är ammunitionen knappast den modernaste. Framförallt efterfrågar jag FFV651 för bekämpning av lätt bepansrade fordon på långa avstånd, FFV751 för bekämpning av moderna stridsvagnar samt HEAT 655 CS för att användas i slutna utrymmen. Så vad säger ni? Bör FM prioritera beväpning på fordon eller duger KSP 58 bra i dagsläget? Observera att personliga eldhandvapen diskuteras i andra trådar samt att jag enbart vill diskutera "personliga" vapensystem (och främst fordonsbeväpning), inte mer kvalificerade system såsom pansarvärnsrobotar och dylikt. Tillägg Vapensystemen jag räknar upp skall ses som exempel och inget annat. Om det finns bättre/billigare/mindre/coolare system på marknaden spelar mindre roll. Principen är det viktiga ;)

Fast det blir ju en form utav ordervägran då NATO-metodik är beordrad för FM sedan 2006. Ett korrekt agerande hade ju då varit att beordra att NATO-metodik gäller. Men det som jag är trött på är att det inte finns några tydliga styrningar kring vad som gäller. Vad man sen tycker om frågan är ju egentligen irrelevant då detta handlar om ordrar. Men i min uppfattning så har HV medvetet skitit i att övergå till reglementerad metodik utav diverse olika privata anledningar vilket är mycket tråkigt då det knappast får övriga FM att se på HV som en kompetent militär styrka.

Haha, så sant, så sant. Intressant! Jag skall ta och ringa till HKV imorgon och undersöka detta. För att HV åtminstone följer arméns metod är ju helt logiskt. Tack så mycket! Jag skall försöka få tag i den och se vad där står! Men markförbandens metodik skall väl fortsätta vara enligt NATO? Eller har AI beslutat om avsteg därifrån också? Gör AI de kommer de givetvis vara på ett helt annat sätt än HV. Hur tänkte den som kom på att de var en bra idé att först fastställa vad som gäller, sen låta varje vapenslag + HV koka ihop avsteg. Håller helt med dig. Då detta enbart handlar om "bassignaleringen" mellan förband som kan komma att samverka så är det ju av vikt att alla använder samma metodik. Annars så behöver vi inte vänta länge innan fria kriget utbryter. Fast nu beror ju det e-cas förfarande då TACP fortfarande kör helt på engelska enligt order. När det gäller ECAS så skiter ju flygföraren i om plutC skriker att han vill ha "en bomb på denna grid" för då är det i slutändan flygföraren som bär ansvaret både vi kinetisk och icke-kinetisk verkan. en 9 liner är ju bara ett redskap i det fallet och inget juridiskt. Eller ja, ifrån GCs synvinkel då. 9 linern fyller ju flygföraren i själv, antingen före eller efter insats. Fast det är ju bara metodiken som det rör. Alltså spelar det ingen roll om man använder NATO eller svensk förutom att utbildningen måste anpassas vilket ofta ogillas av konservativa element inom förbanden. Jag vet själv vilket jävla liv det var när vi skulle byte till MGRS.

Tack så mycket! Jag skall försöka få tag i den och se vad där står! Men markförbandens metodik skall väl fortsätta vara enligt NATO? Eller har AI beslutat om avsteg därifrån också?

Underbart! Har du möjligtvis ett diarienummer på den?

Jag vill bumpa den här diskussionen då den är mycket viktig, kanske inte personliga åsikter om vilken nomenklatur som vi skall använda men däremot vad som är beslutat för HV där jag upplever att signaleringsmetodiken i allmänhet är undermålig. Vad jag har uppfattat efter att ha läst ovanstående skrivelse är att FM som helhet skall använda metodik enligt ACP-125 (NATO helt enkelt) men att chefer för försvarsgrenarna har rätt att göra avsteg från detta (vilket enligt mig är lustigt då det kan sluta med att alla använder olika metodik). Jag har idag suttit i telefon med HKV och försökt få reda på om det finns någon upprättad skrivelse med beslut från RHVC angående avsteg från ACP-125 för hemvärnet men det verkar inte som om det finns någon sådan skrivelse. Varken utskickad eller på gång. Så som jag tolkar detta så är det ACP-125 som gäller tills att beslut har fattats om annat utav RHVC vilket det inte verkar ha gjorts ergo skall HV använda sig utav ACP-125 som styrdokument. Finns det någon som har en avvikande åsikt rörande styrdokumentsläget i nutid? Känner någon till att ett beslut kring att HV skall använda svensk metodik (observera ej svenska som språk för det är en annan sak)? Om så så vill jag ha tag på det beslutet. Personligen så bryr jag mig egentligen inte om vi så skulle använda grekisk metodik så länge som vi gör det gemensamt inom FM. HV skall inte vara FM "speciella lillebror".

Förtydligande Mitt syfte är inte att vara rättshaverist utan snarare att vara en soldat som följer givna direktiv. FM har gjort tydligt med vad de anser om icke-BOAd materiel, alltså kommer jag söka avsteg från BOA för det som jag anser mig behöva och som jag ej tilldelas av FM. Ifall någon tycker att detta är analt så håller jag helt med.

Kräver inte mer eller mindre allt en BOA? Vad är det som skiljer ett ficklampsfodral från en magasinficka? Jag tolkar dock din källa som att man väljer att se igenom fingrarna på att soldater skaffar egna ficklampor och knivar med mera, men det är ju inte rätt. Mitt huvudsyfte är att jag skall få ett korrekt utfärdat tillstånd att nyttja dessa pryttlar. Det är inte upp till mig att avgöra om jag får bryta mot bestämmelser eller inte. Hmm. En BOA tror jag inte det finns någon möjlighet att få då det dels kräver att FMV ger ett säkerhetsutlåtande och att FM därefter beslutar om anskaffning för att senare på HKV-nivå besluta om användning. Däremot så kan förbandschef fatta beslut om avsteg från BOA, men tar då på sig ansvaret själv. Men C Utbgrp är ju inte förbandschef, utan just chef för Utbgrp. Isåfall borde direkt till reg C vara vägen att gå. men borde det inte vara mer lämpligt att sända det till bat C motsv.? // Morvalion

Hej alla kunniga! Jag har med intresse följt diskussionen i tråden om totalförbudet att bära egeninköpt utrustning och några frågor dök upp. Jag ville inte förpesta den tråden med dessa utan startar en ny tråd (om Blågul anser annat så får ni flytta den och fundera ut någon lämplig belöning till mig). Jag har aldrig varit förtjust i egeninköpt utrustning utan anser att man i möjligaste mån skall öva med det man får ut när kriget kommer (mest för att det är det som man kommer att kunna ersätta när något går sönder) men vissa saker är mer eller mindre "need to have" för att kunna lösa sin tjänst i annat än bakre läge i dagsljus. Jag har tidigare aldrig stött på problem när det gäller chefer och min utrustning (vare sig under vpl. eller när jag jobbade i firman) men känner mig nu nödd och tvungen att följa de direktiv som är givna och ansöka om avsteg från BOA för dessa pryttlar (om inte annat så för att lyfta upp utrustningsproblemen till ytan via officiella vägar). Problemet är att jag har inte en aning om hur det fungerar att skriva ett sådant eller för vilket materiel det krävs för. Därför hoppas jag att någon här har koll på detta och/eller kan peka mig i rätt riktning till dokumenten. Jag bifogar även en lista på egeninköpt, ej listat materiel som jag nyttjar mig utav och det vore trevligt om någon kunde markera vad som officiellt krävs beslut för att få bära. Värt att påpeka är att detta gäller för HV men det kan vara bra att veta när jag drar till Afghanistan nästa år. Sammanfattning - Vad av det nedan listade materielet krävs ett beslut om avsteg från BOA för att få nyttja under övningar i HV/US - Hur författar man en sådan ansökan? - Till vem skickar man en sådan ansökan (förbandschef vet jag, men vem är det i HV organisation? PC, KC, Bataljonchef?) Materiel Ficklampa Fodral till sagda ficklampa Leatherman med fodral Kartfodral Fodrade arbetshandskar Karbinhake Kniv med slida Armbandsur Fd. militärt materiel "Lutfiskar" Halsduk Skyddsglasögon Vikkåsa M87 tröja Motoroverall Olles bror Förbrukningsmateriel Tremeterslina Batterier (till ficklampa och comtacs) Pennor Anteckningsblock Extra första förband (civila modeller) Sterila kompresser Elastisk binda Plåster Elastoplast Sax för kläder Maskeringsfärg Eltejp Mvh, Morvalion

Idag fick jag svar! Äntligen! Så jag åker som FAC-ass. Det vore kul ifall ni andra som skall åka skriver som vad! // Morvalion

En stor fråga... Hur en TACP grupp är organiserad varierar från förband till förband. Men i allmänhet(?) består de av en FAC som är chef, en stf. som är FAC-assistent och en eller två signalister. Denna grupp ligger ofta direkt under kompaniet/bataljonen och fördelas till de enheter som bedöms ha behov av den för stunden. När det gäller utrustning så vet jag inte vad som är hysch-hysch och vad som inte är det så jag går inte in på detaljer men standard är två radioapparater (en för att snacka med flyget och en för grannförband), laserbelysare för rb (osäker på huruvida dessa ingår för alla TACP-grupper), laseravståndsmätare, GPSer, kartor, observationsinstrument (värmekameror, tubkikare, vanliga kikare), m21C och annan liknande utrustning för just flygtjänst. Ibland ingår även kameror som kan direktlänka information till staben. Sen tillkommer ju allt annat såsom maskeringsnät IR, O-plats "tält", TACP-board (anteckningshäften för CAS-tjänst), tabeller osv. När det gäller benämningar så är CAS (Close Air Support) benämningen på själva "yrket" medan TACP (Tactical Air Control Party) är namnet på en enhet som enbart sysslar med CAS. Sen är ju jänkarna kåta på häftiga förkortningar vars betydelse ofta överlappar varandra. FIST (FIre and Support Team) är vad vi i Svedala kallar för TACP och är en enhet som även kan leda indirekt eld, dels själva och genom AO (Artillery Observer, alltså en gruppchef motsv.). COLT står för Combat Observation and Lasing Team och brukar ange enheter som mer är inriktade på spaning. Men i grunden är både FIST och COLT samma sak, men de används på lite olika sätt och har lite annorlunda utbildning. Men detta skiftar som sagt. När det gäller Afghanistan så vill jag inte gå in på för mycket detaljer men i huvudsak så används CAS för "show of force" alltså att man låter flygplanet lågsniffa över FI för att på så sätt signalera att det kommer göra ont om de inte avbryter. Ifall du/ni har fler frågor så försök specifiera dem mer så skall jag se om jag kan svara på dem (eller ljuga ihop ett svar som låter bra ;)) // Morvalion

Är det någon som har fått sitt slutgiltiga besked ännu? Jag fick informationen om att det skulle komma v. 40-41 men har inte hört någonting. Jag vet dock att FM är dåliga på att ge negativa besked men iom. att jag blev utald av grp. C så borde man väl få någon information om huruvida det bir av eller ej. Eller måste man söka den informationen själv? // Morvalion