Wilk

Nej, det är klart det inte går, för egentligen var det inget aprilskämt, det hela är en bortförklaring... *spelar ledmotiv till Arkiv X*

Haha, mycket, mycket bra! Svalde det med hull och hår. Att Henke skrev en offciell ursäkt efteråt måste vara pricken över i:et.

Förvisso sant. Det är många bäckar små; av mig upplevd dålig förmåga av organisationen att presentera övningsdatum med god framförhållning, allt prat om nedskärningar (vilket kommer drabba Hv, det är jag övertygad om) osv. Kombinerat med behov att behöva prioritera annat i livet.

Uppsägning meddelad till förbandschef TNR 121030. "It must have been love but it's over now..."

RiksHvavdelningen verkar semesterstängd denna vecka, jag återkommer om befälstimmar. Jag har också hört 20 timmar men undrar fortfarande i vilket dokument det står. 237 timmar, 408 timmar.... uppenbart att det är väldigt olika räkning i olika delar av landet. I övrigt så känns det här med att jämföra timmar nästan lite grann som att räkna forumpostningar... (med det säger jag bara för att jag var under 100 timmar 2007... )

Helt korrekt men blev det verklighet? Det där var inför 2004. Länken som Joppe hänvisade till är uppdaterad 2006, dvs 3 år efter utredningen om HV 2004...

Källa? Jag ser att Halmstadsgruppen skriver 20 timmar (http://www.halmstad.mil.se/hallandsgruppen/index.php?lang=S&c=news&id=27298). Vad underbart när olika delar av försvaret skriver olika saker. Jag får väl ringa RiksHvavd i januari.

Tack joppe! Som jag misstänkte - jag sökte inte tillräckligt mycket. Nåja, med andra ord måste jag som stf gc i en IP göra minst 74 timmar. I år hade jag 95 (eller 78 beroende på hur man skall läsa lönespecen).

Jag har också för mig en masssa. Vore bra med fakta och gärna någon form av källhänvisning. Själv tror jag det är 16 timmar för gruppbefäl men jag kan inte hitta källa på det.

Två frågor: Hur många extra timmar är det man skall göra som gruppbefäl, 16 eller 20? Lönespecen man får i december listar väl bara fullgjorda avtalstimmar som är inrapporterade till just "decemberlönen"? (Dvs, det är väl inte en summering av hela året?)

Det är på tiden att det sker lite utveckling! Äntligen! Era förstoppade gubbhögar! Okej, det var ett skämt. Mer allvarligt tycker jag att allt förändras, allt utvecklas - så även heraldiska vapen. Vad som en gång gällt behöver inte vara för all evighet och eftersom nu kvinnor är en del av NBG så kan det väl vara bra att ta bort den allra främsta manssymboliken? Skulle man nu vilja luta sig mot traditioner så har jag bestämt för mig att Folkkungaättens vapen var ett lejon utan bihang. Mycket längre tillbaka än så kommer vi väll inte heraldiskt i Sverige? Och för den delen, sitter vekligen precic ALL manlighet i snoppen? Manen är ju kvar som någon påpekade så inget är väl förlorat. I övrigt är det här en fullständigt fjantig diskussion som jag nu i alla fjantighet har bidragit till, mest för att jag tycker det är fjantigt att uppröras över det som skett var fjantigt...

Med risk för stickspår men hur uppfattar du riktlinjen och vad i den du anser var icke-vettigt? Förklara gärna för mig så om jag inte alls varit i kontakt med Hv. Tack på förhand.

Läste http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_660277.svd och har följande reflektioner: För att vara lite mer nyanserad angående det militära hotet: ”Ett enskilt militärt angrepp direkt riktat mot Sverige är fortsatt osannolikt under överskådlig tid. Kriser eller incidenter, som inbegriper militära maktmedel, kan dock uppstå i vår region.” Personligen tror jag att det förhåller sig precis som det anges ovan. Ryssland (t.ex.) kommer inte störta sig över oss här och nu, därmed inte sagt att det inte kan bli otrevligt. Min personliga käpphäst är att försvarförmåga måste bibehållas även när den inte behövs för det det för långt tid att bygga sen när det behövs. Försvaret är som en försäkring. Man tittar inte längre till att försvara landets egna gränser: ”Sverige kommer inte att förhålla sig passivt om en katastrof eller angrepp skulle drabba en annan EU-medlemsstat eller ett annat nordiskt land. Vi förväntar oss att dessa länder agerar på samma sätt om Sverige angrips.” "Finlands sak är vår" och "brödrafolkens väl" i modern tappning. Det är på tiden. Kommer nog bli tätare samarbete inom Norden i framtiden.

Hmm, tråkigt men kanske inte helt ovanligt. Som sagt så tror jag det där var förhållandevis väl uppstyrt inom LGG men EN utbildningsgrupp räcker ju inte långt. En medalj som jag tror ofta missas att användas är bronsplaketten som faktiskt batalajonschefen själv kan beslut om, det är alltså inte alla medaljbeslut som behöver tas högre upp i kedjan. När jag satt i medaljkommittén i den bataljon jag tillhör drev jag hårt tesen att även personal med så kort tid som under 5 år (t.o.m 2-3 år) inom HV måste kunna belönas om de visar stort engagemang - vilket också skedde med just nämnda bronsplankett. Svårigheten är att få till en fungerande organisation/bataljonsintern kedja av nominering. Det är varje chefs ansvar oavsett nivå att rapportera vidare kandidater, något som jag tror ses förbi i de flesta förband. Jag har dock sett förband som är väldigt duktiga på att nominera, det är inte becksvart mörker överallt. Jag kan tänka mig att man också drar sig för att lämna in förslag på nomineringar för skall man handa ärendena rätt så krävs det en rätt omfattande och välmotiverad ansökan vilket innebär arbete och till och med ren efterforskning för den som lämnas in formuläret.

Att vara aktiv inom FM är lite som att vara manodepressiv. Emellanåt är man nästan fanatiskt engagerad och ibland så är det rakt ner i den mörka källaren. Vad jag inte lyckas utläsa utav ÖBs skrivelse är huruvida pengar saknas för att man har fått uppgifter att utföra som aldrig varit budgeterade eller om det helt enkelt är så att lagd budget har spruckit (oaktat pga missberäkning eller pga skenande kostnader)?

Skulle nog vilja tro det finns hyfsat många som utövar bra ledarskap inom HV (därmed inte sagt att det är en majoritet). Det är bara det att man känner inte doften av 100 violer när ett enda ruttet ägg är uthällt i samma rum.

Tack! Tja, jag har väl varit lite här och lite där antar jag? Jag skriver inte så mycket, läser desto mer. Efter att varit rätt så aktiv i medaljkomitté, råd, ting, osv bestämde jag mig för att det fick vara nog (när folk började prata om att jag borde sitta i rikshvrådet tyckte jag att det började gå för långt). Hade lovat mig själv att INTE engagera mig eller bry mig om något utanför det förband jag tillhör men det sket sig visst i morse. Jag upplever att det finns många missuppfattningar åt båda hållen, inte minst från "fotfolket" gentemot ledningen. Min personliga åsikt är att gör något åt det eller håll käften. Finns de som tycker att saker och ting är fel men som inte vill bemöda sig om att skriva en motion. Som sagt, det är inte värre inom HV än någon annan organisation (jag har varit aktiv inom föreningslivet tidigare på alla nivåer från förening till förbundsstyrelse) men känns nog mer för oss, dels för att vi brinner för det men också för att många av oss är övertygade om att utan HV så går det åt pipsvängen (därmed inte sagt att det verkligen gör det). Klart man blir upprörd då när man upplever att saker och ting inte sköts på rätt sätt. Tillbaka till det tråden egentligen handlade från början: är då HV något att ha? Ja, jag tror det men det är verktyg bland många och varje verktyg har sina användningsområden. Finns hv-förband som är riktigt vassa på SIB, andra är bäst i skog, några är ena överdängare i vintermiljö. Så jag tror att HV underskattas i många fall. Problemen är två: 1) vi är väldigt ojämna från förband till förband (samtidigt är det en styrka ibland) och 2) JA, det skulle krävas lite "realitycheck" ibland. Efter att ha sett demofilmer på tex CV-90 så kan man ibland undra vad den enskilde infanterisoldaten har på morgondagens slagfält att göra. Men detta tror jag diskuteras redan i en annan tråd. Är man grupperad i ett gathörn när det dundrar in en spränggranat i hushörnet närmast så lär man inte vara så kaxig längre. För att inte börja prata om IR. Har hört kamrater som i lumpen blivit utslagna på 1500 meters avstånd, de såg inte ens pjäsen som slog ut dem. Jag är en simpel signalist i botten så jag kan inte sånt men lite ödmjukhet kanske inte kan skada oss. Samtidigt SKALL vi vara stolta över det vi faktiskt kan! En svår kombination.

Om nu TOEM är fastställd så är det synd att det inte är tillgängligt på nätet. Jag tror den eventuella nackdelen av öppenhet väl vägs upp av att varje enskild soldat kan sätta sig in det på ett helt annat sätt än att högre befattningshavare har en papperskopia. Åtminstone så skulle jag perosnligen vilja ha en fin liten PDF-fil att kunna använda som referens.

Angående den sk ombudmannen: Det är synd att titeln har fått förbli "Hvombudsman" för det ger fel associationer. Jag har själv pratat med honom och som jag tolkar det så är han INTE ombudsman i den bemärkelsen brukar vara gällande för det ordet. Han bevakar tex inte personalfrågor och medinflytandet specifikt utan jobbar med allsköns olika frågor. I princip är han bara en extra tjänsteman. Detta skrivet med reservation för om det har ändrat sig det senaste året. Tjänsten var från början en tillfällig (projekt?) anställning på två år och jag vet inte på vilka grunder årets ting förlängde tjänsten, jag har inte sett någon som helst utvärdering av de två första åren (eller ens en bafattninsgbeskrivning). Därmed inte sagt att han inte behövs men tro inte att han i praktiken har som särskild uppgift att bevaka medinflytandet, det blir bara en uppgift i mängden. Obs! Min tolkning

Intressant tråd det här (och det säger jag både med allvar och med lite ironi). Är det någon av skribenterna i tråden som överhuvutaget har tänkt tanken att kanske kontakta denne Jörgen Ericsson för att höra vad han tänkte och hur han resonerade när han inte nämnde HV? Kanske var det så han tycker HV inte är rätt verktyg för uppgiften, kanske var det inte så. Känns som det dras långgående slutsatser av vad en enda person säger eller inte säger. (Men okej, jag har själv gjort samma sak.) Det här inlägget är mer som ett tips för att få en lite mer nyanserad bild av debatten.

Jag var en av Livgardesgruppen representanter på rikshemvärnstinget 2005 och jag satt i Livgardesgruppens hemvärnsråd våren 2005 - våren 2007. Jag var förmodligen en av de yngre deltagarna på rikstinget och garanterat den med allra lägst befattning (stf Gruppchef). Med andra ord har jag för närvarande (självvalt) ingen direkt påverkan längre bort än min förbandschef samt bataljonschef (samt som här, via SoldF). Svågerpolitik och medaljer... ..jag skall inte säga att det inte förekommer men jag tror förekommer i mindre utsträckning än vad man kanske får intryck av som enskild soldat. Jag kan inte svara för hur det ser ut inom andra utbildningsgrupper men under mina två år i rådet hos LGG så upplevde jag inte att det var en enda medaljutdelning som inte var befogad. Det fanns enstaka fall som var tveksamma men de tog stopp på vägen. Medaljerna är det enda officiella uttrycket för tacksamhet via har inom organisationen och vi skall vara rädda om det. Ingen som jag träffat eller bifallit medaljer till har slitit som hund så länge som de gjort för att kunna få en till liten metallbit hem till väggen. Visst blir det väldigt mycket av att det är samma personer som föreslår medaljer åt varandra men det är samtidigt bara dessa personer som vet hur mycket de andra har slitit. Svågerpolitik är nog inte värre inom Hv än någon annan stans. Frågan är också vad man menar med svågerpolitik. Vi kan ta ett exempel: till rikshemvärnstinget kommer i stor utsträckning de högsta cheferna, bataljonschefer med vissa inslag av kompanichefer. Dessutom är det samma personer som deltar ting efter ting, åtminstone var mitt intryck det 05. Är det svågerpolitik? Eller är det en naturligt följd av brist på engagemanget hos de yngre? Mina intryck av rikstinget var ett genuint engemang hos deltagarna, i alla fall de jag pratade med. Att en del av dem ur min synvinkel sedan är fast i gamla föreställningar/värderingar är en annan femma. Att åldersrepresentationen på rikshvtinget är såpass snedvriden i jämförelse med hur det ser ute i förbandet har flera orsaker. 1. Viss "svågerpolitik" och en vana att alltid skicka "det högsta hönset". 2. Vi yngre ÄR engagerade men INTE i medinflytandet. I princip alla soldater i min egen pluton bryr sig inte det minsta om föreningslivet inom Hv utan vill bara ha bra övningar och mycket "pang för pengarna". Man vill lägga sin tid på övningar - inte debatt. 3. Hemvärnet har genomgått en enorm förändring på 20 år och det är en process som inte är slut än. De som kommer in i HV är idag 20-24 år gamla. Det är en åldersförändring som helt enkelt inte slagit igenom hela vägen upp än, av naturligt skäl. Det är ett generationsbyte och sådana tar tid. 4. Det kräver en viss erfarenhet och kanske finess att prata om organisationsfrågor på riksbasis. Det går inte bara att vräka ur sig en åsikt utan det måste vara hyfsat väl framfört, med motiv och/eller fakta. För de flesta så innebär det ett indirekt krav på livserfarenhet som men helt enkelt inte har när man är 25. Mitt personliga intryck är att det definitivt INTE är frid och fröjd och turbulensfritt hos våra anställda grönklädda vänner. Däremot så är det nog rätt naturligt att det inte syns i samma utsträckning på ett sådant här forum. Det finns gränser för hur mycket man kan/bör/vill ventilera sin arbetsplats och arbetsgivare offentligt - oavsett om det gäller FM eller den lokala Konsumbutiken. Turbulent.. ..jag vet inte det. Debattrikt, många viljor och ifrågansättande - ja. Dels så har HV som nämnt ovan gått igenom stor förändringar, förändringar som i sin omfattning är minst lika stora för HV som vad insatsförsvaret är för FM. Det är dessutom förändringar som fortsätter (jag är tex personligen övertygad om att 20-timmars-hemvärnet kommer försvinna). Dels så ligger det i människans natur att kan man inte klaga eller rätta till det ena så lägger man mycket energi på något annat. En liknelse med en vanlig arbetsplats: finns det inget annat att klaga på så kan man ge sig katten på att det är en livlig diskussion om vem som har vilket skrivbord. Ger du folk rätt att göra sin stämma hörd så kan du räkna med att de gör det också, fast de kanske inte pratar om det du hade tänkt dig. Samtidigt så tror jag också debatten inom HV har sitt ursprung i att många känner sig svikna av ledningen (förbandsledning/rikshv/HKV). Man upplever att man lägger mycket tid och kraft på HV och då vill man ha ett erkännande, om inte annat så i alla fall i form av ordentlig utrustning och seriös utbildning. En annan bit kan vara otydliga mål. Titta bara här på SoldF, vi är ju inte ens överens inom HV om vad vi kan användas till, än mindre tycks HKV vara det. Okej, TOEM skall vara fastställd nu så det ordnar sig väl men vi har levt med ett (P)TOEM och olika utredningar i ett antal år. Då blir det oroligt och "prat i ledet". Jag tror lösningen på en del av HVs problem är mer centralstyrning och det är också vad som gradvis sker nu, titta på de kurser som har tagits fram och håller på att tas fram av HvSS. Man inför KFÖ. Man avvecklar 20-timmars genom att köksvägen införa 60-timmars som vanliga kompanier. Obs, detta är MIN tolkning, jag säger inte att det är så. Många "så har vi alltid gjort" ryker just nu all världens väg. Inte konstigt att det pratas lite då, jag hade varit mer orolig om det inte hade varit så.

Jag trodde fram till hösten 2006 också att det var medias uppfattning som var det stora problemet. Eller snarare allmänhetens. Jag har numera åsikten att allmänheten kanske inte riktigt förstått vad som hänt inom HV men det ganska många har förstått att något HAR förändrats. Media må kanske fortfarande vara ett problem men jag tror det egentligen mer återspeglar den allmänna journalistiska nivån i dagens industriella samhälle här i "väst". Det stora problemet idag anser jag vara HKV där man på många håll verkar vara totalt okunnig och vad värre är, totalt ointresserad av vad HV kan göra. VAD Hv kan göra tänkert jag inte gå in på, jag tror det är både överdrifter och underskattningar i denna och andra trådar men det är lite beklämmande när RiksHvC under funktionsövningen -06 anordnade tre interna presskonferenser på HKV och av alla de som arbetar kom sammanlagt ca 20 st. Min stridsparskamrat stod uppställd utanför den aktuella salen och det fanns höga befäl som vägrade tro att han var hemvärnsman, man var övetygad om att han måste vara en MARKUS-soldat, oavsett vad han sa att han var. (Det faktum att man kan tro att en M90-klädd soldat med stridsväst och AK4 med RPS skulle vara MARKUS visar på en total frikoppling från "golvet" i verksamheten kan vi lämna därhän.) Hade jag vetat och upplevt det jag vet/sett numera hade jag INTE röstat för att behålla namnet Hemvärnet på rikstinget 05. Inte pga av allmänheten utan pga vår egen högsta ledning. Nåväl, det kommee nog ändras med tiden nu när ÖB börjat titta åt vårt håll.

Korrekt uppfattat (sådan är åtminstone tanken). Så det kommer troligen att lösa sig inom något år.

Att IP Syd byter namn eller "tappar" ordet Syd är ingen stor sak och ett naturligt steg i och med det nya insatskompaniet. Jag menar, det går ju inte fortsätta med väderstreck (Nord är ju redan upptaget i en annan bataljon, eh) Enklast enligt min åsikt är att plutonerna bara är "första", "andra" osv. Det är tillräckligt mycket att få ihop ett bra kompaninamn. Avseende Tailiehus så är det ett namn med historik som går ända tillbaka till 1500-talet (om jag minns rätt). Sen kan man ju alltid diskutera vilken stavning man vill använda men för min del blickar jag istället framåt.

Nog för att det var en del namnförslag uppe för spekulation internt inom nuvarande IP Syd men just Grötlösa får jag erkänna var något nytt... Hur som haver i namnfrågan, den nuvarande Insatsplutonen ser fram emot att få "teama" upp med bataljonskompisarna på hemmaplan!