Jump to content

FF75

Nivå 9
  • Posts

    17
  • Joined

  • Last visited

Everything posted by FF75

  1. Nej, som står i så kommer både Tp 106 och S 106 ingå i 165. skvadronen.
  2. * Man byter i princip ut flottiljsiffran från 7 till 16 på det befintliga förbandet. Samtidigt minskar man en möjlig förväxling med 161. strilbataljon, 162. flygbasbataljon och 163. garnisonsbataljon. ** Skvadron är i princip division (piloter plus MSE) och kompani (flygtekniker) i ett krigsförband. Stridsflyget däremot har sina kompanier organiserade i flygteknisk bataljoner medan divisionerna är egna krigsförband.
  3. Saab utvecklar flygplan som möter de krav som FM ställer via FMV. Precis som @Pärmtroll försökt förklara i flera år... Exakt vilka krav som ställdes på det som blev Viggen tror jag inte är offentligt ännu. Men räckvidd på internt drivmedel torde ha uppfyllt ställda krav. Sedan finns det nog ingen pilot som inte vill ha så lång tid i luften som möjligt utifall att, men allt är en fråga om avvägningar. Reverseringen och de förstärkta landningsställen kostade mycket riktigt vikt. Men även STOL var kravställt från FM.
  4. Med tanke på att max drivmedel är runt 5,5 ton så är det inga 7 ton vapenlast som bärs. Siffran som står på svenska wikipedia (3,6 ton) är betydligt rimligare. Tittar man sedan på de vapenalternativ som finns på din bild hamnar man någonstans där under också. De yttersta balklägena på vingarna togs för övrigt aldrig i bruk även om de listas på många ställen, så Viggen hade aldrig mer än sju balklägen varav ett bara bar extratanken som alltid var med förutom på flyguppvisningar. Är 3,6 ton litet? Ja, jämfört med samtida flygplan är det faktiskt det.
  5. Poängen är att "Där 800 m landningsbana berodde på att det fanns tillräckligt många av dessa vägavsnitt vilket ledde till flygplanet skulle kunna landa på 500 m för att ha marginal." inte stämmer. Anledningen till kravet påSTOL-egenskaper var som jag skrev, inte att det fanns vägar av en viss längd. Utformningen av kortbanorna i Bas 90 följde av att Viggen hade STOL-egenskaper och att man därför kunde klara sig med att bygga kortare (dvs billigare) rullbanor. För Draken fick man istället bygga smalbanor (vilket även det var dedikerade rullbanor och inte bara en väg man hittat). Vill du läsa om andra länder som jobbat med primitiva förhållanden kan jag rekommendera Memories of the RAF Germany Harrier Force in the 1970s eller varför inte börja på Wikipedia och sedan leta dig vidare. Vi var inte så unika som vi intalade oss. Flygbashistorik är intressant, synd bara att vissa myter verkar vara odödliga.
  6. Mig veterligt med max last. Vilket iofs inte var så mycket för Viggen. Kortbanorna saknade utrustning för instrumentlandning så de var i princip "dagsljus och vackert väder"-alternativ.
  7. Bara för att man kan göra snygga filmer har man uppenbarligen inte full koll på fakta. Till att börja med är det uppenbart att man blandar ihop reservvägbaser med krigsbaser enligt Bas 60. De senare var helt enkelt inte vägsträckor, de hade dedikerade rullbanor precis om vilken flygplats som helst. Dock sällan längre än 2 km. Reservvägbaserna var för övrigt också rullbanor byggda som sådana, de var inte bara en vägsträcka som råkade vara rak... Även dessa var runt 2 km långa. Att Viggen fick kraven på 500 meters landningssträcka (varav 100 m för "sista inriktningen") var för att det skulle kunna nyttja rullbanor som skadats av bekämpning. När Bas 90 sedan började utvecklas på 70-talet (när designen av Viggen var bestämd sedan länge) utnyttjades dess kortbaneegenskaper till att bygga nya rullbanor kortare, så kallade kortbanor. Dessa var 800 meter långa med fullbredd (18 meter), 1200 meter inklusive de avsmalnande delarna i varje ände som övergick i taxiväg. Även kortbanorna var dock byggda som rullbanor, även om de precis som reservvägbaserna i vissa fall byggdes ihop med allmän väg där så var lämpligt. I andra fall byggdes även de helt från början. Dessa senare såg dock allmänheten aldrig, varför myten om "vägbaser" blev stark. Uppenbarligen tillräckligt stark för att även brittiska youtubers tror att vårt bassystem bestod av "highway strips". Ett tydligt exempel på det senare är Jokkmokksbasen. Den första bilden visar den i sitt Bas 60-utförande (flygbild från 1975), den andra visar den utbyggd till Bas 90 med nya kortbanor med tillhörande taxivägar. Bilderna är hämtade från Historiska flygbilder på Lantmäteriverkets hemsida
  8. Visst är det en pengafråga, men inte som du tror. Anledningen till att det utbildas så pass få är att när 39E beställdes så bestämdes även att det framtida flygvapnet skulle ha 60 stridsflygplan, avsikten var då att 39C/D skulle avvecklas när 39E infördes. Eftersom det krävs färre piloter för att bemanna en organisation med 60 flygplan än dåvarande organisation med knappt 100 så anpassades, dvs minskades, utbildningsorganisationen utifrån detta. Konsekvenserna av detta lever vi fortfarande med, att åter öka en utbildningsorganisation tar betydligt längre tid än det tar att dra ner på den. Så eftersom vi för ett antal år sedan, av "pengaskäl", valde att gå mot ett mindre flygvapen spelar det idag mindre roll att man bestämt sig för att ha ett flygvapen med 120 stridsflygplan och att man kastar mera pengar på uppgiften. I grunden handlar det om att människor med rätt utbildning och erfarenhet saknas. Erfarenhet tar tid att skaffa, därför tar det nu tid att växa.
  9. Utmaningen för Bas 60 var att det hade spelat mindre roll om det fanns en alternativ bas när stora delar av divisionen slagits ut... 60-systemet dimensionerades mot betydligt mindre laddningar än vad som varit aktuellt, så hela tanken med att ha uom och bakom på "kärnvapensäkert avstånd" torde inte ha fungerat. Ukraina har lyckats bra med att hålla sitt bassystem igång. Det är dock till stor del fortifierat till skillnad från bas 60 och 90. Det verkar finnas en missuppfattning i tråden att spridning av flygstridskrafter var något unikt för bas 60 och 90. Det var (och är) det alltså inte.
  10. Visst är det skillnad i hotbild. För Bas 60 var det kärnvapen som var dimensionerande hotbild. Av någon anledning trodde man dock att Sovjetunionen bara skulle fälla dem över huvudbanan och dessutom använda laddningar motsvarade Little Boy i styrka... Flygplan i det fria hade troligen mått lika dåligt efter att 100 kiloton har detonerat 3 kilometer bort då som de gör idag när quadrokoptrar har hälsat på efter en kortare flygtur från en lastbil 4 kilometer bort. Olika hotbilder, men bägge är dåliga för flygplan under bar himmel. Ryssen hade kärnvapen riktade mot våra krigsbaser, det stämmer. Oavsett om dessa dessutom var flottiljer. Kärnvapen är dock inte magi, utan det handlar i stort om värmestrålning och lufttryckvåg. Något som är betydligt jobbigare om man står utomhus än om man har skydd. Finns det skydd som klarar en direktträff av ett kärnvapen? Ja, men då talar vi anläggningar med hundratals meter bergtäckning. Men skydd som gör att en träff i närområdet går att överleva är betydligt enklare att konstruera. Vi valde att bygga Bas 60-baser eftersom man gjorde valet att ha många baser. I mycket för att det hade anlagts ett stort antal baser under kriget och precis som i mycket annat så valde man att behålla befintlig organisation även på bekostnad av kvaliten. FV ville bygga fortfikatoriska skydd, men man fick tidigt ge upp de ursprungligen ambitiösa planerna på 38 flygbaser med berg- eller betonghangarer (samtliga flottiljer samt ytterligare 20) eftersom ekonomin inte räckte till. Istället blev det bas 60-lösningen som infördes både på flottiljbas och övriga krigsbaser. Bas 60 var definitivt tänkt mot kärnvapen. För bas 90 hade man i stort sett avgränsat bort den hotbilden i sedvanlig svensk ordning att anpassa hotbilden efter vad man ansåg sig ha råd med... Visst, skydd kan inte ta allt. Men det tar betydligt mer än oskyddat.
  11. Förekommer frekvent övningar mellan Norge, Finland och Sverige: Norges, Sveriges och Finlands försvarschefer besökte Cross Border Training övning Ibland ingår även övningar på varandras flygbaser inom ramen för Aircraft Cross-Servicing. Vägbaser övas det på i Finland eftersom det är där de finns, på de årliga Baana-övningarna är det numera vanligt att olika Natomedlemmar deltar för att visa att de kan landa på en 2 kilometer lång rullbana som det normalt kör bilar på.
  12. Läs igenom vad jag skrev igen om du tycker att det är missvisande. En bas 60-bas var billigare än en välskyddad bas. Eftersom man, på grund av kärnvapenhotet, ville ha många baser (mellan 75 och 110 beroende på vilken plan man tittar i, att man landade i 70 var för att det var vad man trodde sig få finansierat...) så sparade man in på vad man kunde. Att man sedan skapade en typbas som troligen varit väldigt sårbar för det dimensionerande hotet kärnvapeninsats är en annan sak. Tågra är för övrigt den ena Sjöbobasen. Fält 1 var Sjöbo/Björka och fält 81 Sjöbo/Tågra.
  13. Ja, ena Sjöbo, Ålem och Eneryda hade rullbanan på allmän väg. I övrigt var de utbyggda precis som de Bas 60-baser som hade rullbanan åtskild bortsett från att de saknade taxibana vilket gjorde trafikavveckling mm betydligt vanskligare (med andra ord, de baserna blev mindre bra på det som är viktigt - att få upp och ner flygplan). Visst var det pengar som styrde - Bas 60 och Bas 90 var, bas för bas, en billigare lösning än vad andra valde. Fungerade utmärkt i fred när pengar är viktigt och man kan avgränsa bort sådana saker som fientlig bekämpning. Den norska, eller snarare Natos, lösning var att bygga skydd. Skydd som fanns där över tiden. Bas 60/90 "skydd" byggde på en utspridning som i sin tur byggde på att regeringen beordrat mobilisering. Hur det hade gått fick vi som tur varaldrig veta. Däremot vet vi hur det kan gå idag när flygplan står oskyddat från luften, det fick Ryssland uppleva för ett tag sedan... Reservvägbaserna var som sagt i de flesta fall aldrig ens fastställda. De som åker bil på dem tror så klart att där går det att flyga, men det hade krävt några veckors fältarbeten efter en mobilisering att få till. Det bassystem Egypten hade 1967 var i princip Bas 60. Dvs, flygplan tätt grupperade på marken och klargöring från fasta anläggningar. Bas 90 kom till för att även vi insåg att Bas 60 inte skulle fungera mot det som Israel utsatte Egypten för. Även om vi hunnit mobilisera... Om något är en önskedröm för Ryssland lär det vara baser som i princip saknar luftvärnsskydd och fortfikatoriskt skydd för de synnerligen mjuka målen flygplan. Vill man diskutera för- och nackdelar med Norges och Sveriges baser bör man åtminstone sluta använda begreppet "vägbaser" och istället titta på hur respektive huvudbas ser ut:
  14. Att kalla det svenska bassystemet för vägbaser är att sprida myter. Som framgår av Lennart Anderssons bok (liksom av föregångaren "Svenska reservvägbaser") var reservvägbaserna just ett reservalternativ till ordinarie krigsbaser. De svenska bassystemen Bas 60 och Bas 90 utgjordes i huvudsak av krigsbaser byggda som just det, även om vissa baser använde delar av det allmänna vägnätet även för flygplanrörelser.
  15. Återigen, mycket myter här. Svenska krigsbaser enligt Bas 60 var, med ett fåtal undantag (Ålem, Eneryda och ena Sjöbo), inte "vägbaser" där rullbanan var byggd på allmän väg. De var utbyggda flygplatser, om än väldigt spartanskt utrustade och väldigt oskyddade. Klargöring, dvs tankning och laddning av flygplan, skedde antingen i direkt anslutning till rullbanans ände (för jaktflyg) eller i det så kallade bakom (bakre område) för attack- och spaningsflyg. I bägge fallen var det fråga om tätt grupperade flygplanplatser med semipermanenta anordningar (fältrörledningar mm) för tankning. Det enda som var rörligt var amtransporterna från förråden som låg några kilometer längre bort. Bakom låg på sin höjd någon eller några kilometer ifrån rullbanan. De uppställningsplatser som i vissa fall låg upp till sex kilometrar från rullbanan var det så kallade uom (uppställningsområdet) där man utförde service och reparation på flygplan och även i vissa fall ställde upp flygplan i reserv. Till de platserna bogserades flygplanen, de kunde inte taxa (köra för egen motor) dit. Utöver dessa krigsbaser byggdes ett antal reservvägbaser, där delar av rullbanan byggdes ut redan i fred. De gick dock inte att flyga ifrån eftersom de krävde att stråket (ytan vid sidan av betongen/asfalten som utgör en del av rullbanan) färdigställdes vilket var något man tänkte sig göra först vid mobilisering. Undantaget är reservvägbasen söder om Heby som byggdes ut redan i fred för att användas för övning. Har man sett bilder på J 35 som startar från en reservvägbas är de tagna där. Dessa reservvägbaser byggdes dels relativt nära en krigsbas (som reserv för denna) men även i vissa fall helt friliggande. De har dock aldrig blivit färdigställda fullt ut, till skillnad från de finska. Bas 90 innebar att ett antal Bas 60-baser byggdes ut med flera, men kortare, rullbanor. Dessa s k kortbanor byggdes i vissa fall på allmän väg men kunde lika gärna byggas inne på basområdet. Den första Bas 90-basen som byggdes ut, Hagshult, fick två av tre kortbanor byggda inne på basområdet (en på taxibanan, en på flygplanvägen upp till uom) medan den tredje byggdes på den då nya E4an direkt väster om basområdet. Bas 90 införde också så kallad rörlig klargöring. Klargöringstropparna var beroende av de drivmedels- och ammunitionsförråd som fanns på basen och deras grupperingsplatser (där de uppehöll sig mellan klargöringsuppdragen) var allt annat än rörliga. Majoriteten av basförbandet var synnerligen orörligt... Så, kan man bygga en rullbana som det i vanliga fall kör bilar på? Självklart, det har man gjort i många länder. Man ska dock inte lura sig själv att tro att det på något sätt är en bättre lösning än att bygga en välskyddad bas med flera alternativa rullbanor. Billigare, javisst, och det är skälet till att vi gjorde så och rimligen gäller samma sak för Finland. Norge hade fördelen att få ekonomiskt bidrag inom ramen för Nato och kunde därför bygga en bra lösning.
  16. Verkar föreligga en hel del missuppfattningar här om vad det svenska flygbassystemet var en gång och hur det fungerade. "Vägbaser" fanns knappt, förutom två krigsbaser där bana H var sambyggd med allmän väg. Rekommenderar folk att läsa lite på grannforumet: Skalman.nu: Återtagande av vägbaser
  17. Många gissningar om flygdrivmedel här. Rekommenderar folk att läsa i Produktkatalog Försvarsmaktens Drivmedel, närmare bestämt i kapitel 12, underavsnitt Drivmedel LUFT. Gripen flyger normalt sett på Flygfotogen 75 (FF75), vilket tillverkas genom att tillsätta ett antal additiver till Jet A-1. Ett av additiven är en konduktivitetsförbättrare. F-34 (som USA kallar JP-8) är i princip FF75 men med ytterligare ett additiv, antiis, tillsatt. Gripen är godkänd för att flyga på både FF75 och F-34 utan vidare åtgärder. Man får även flyga ett visst antal timmar på ren Jet A-1, men i längden påverkas vissa delar av dess sämre smörjförmåga så då behöver vissa åtgärder göras efter x antal flygtimmar. F-44 (som USA kallar JP-5) skiljer sig från FF75 (och F-34) i att det inte innehåller konduktivitetsförbättrare. Det var detta som var problemet på Sigonella och lösningen var att man tog ner svensk drivmedelspersonal som kunde tillsätta det additivet genom att man använde en svensk tankbil för att blanda till och sedan tanka Gripen med.
×
×
  • Create New...