För några år sedan läste jag om en man som drev tesen att svenskarna hade blivit "fredsskadade", och jag kan inte annat än att undra om han har väldigt rätt i det. Frånvaron av krig (i Sverige) under hundratals år har ju gjort oss fullständigt världsfrånvända. Men nu är det ju slut på det. Oavsett vad vi tror eller tycker är Sverige i krig igen. Och i krig dör människor. Eller blir fruktansvärt skadade, psykiskt och fysiskt. Detta kommer såklart som en chock för alla berörda politiker, journalister, och kanske även militärer. Man börjar i vart fall undra med tanke på hur saker och ting sköts.
Mitt inlägg i debatten är egentligen bara en uppmaning att läsa Bob Shepard "The Circuit". Den är oerhört intressant. Själv tror jag att han har helt rätt i det han skriver, dvs att sk "humanitära insatser" i Afghanistan är fullständigt bortkastat. I nuläget, alltså. Den militära uppgiften är att vinna kriget, "to dominate the ground". Innan det är gjort är allt annat bortkastat. De senaste åren utveckling har bevisat detta flera gånger om.
Men låter detta, alltså "to dominate the ground", sig göras? Går det att vinna ett "krig" mot ett fiende som ser på saken i ett flera-hundra- års perspektiv? I ett land vars historia ÄR krig, antingen inbördes eller mot en invaderande makt.
Det spelar mindre roll. För så länge vissa stormakter säger "hoppa" kan inte Sverige göra något annat. Några andra alternativ finns inte.
Slut.
50/10