Desmond

Det var detta även jag fick lära mig under "Kallt väder"-utbildningen. Tänkvärt är att det inte behöver vara minusgrader för att man ska kunna ta skada. Då det var plusgrader vid utbildningstillfället gick vi ut till ett dike och klev i vattnet med en bar fot som skulle kylas en liten stund för att sedan gå in och värma foten i kamrats nakna armhåla. Jäklar vad det stack i foten! Vindfaktorn är inte heller att leka med, det räcker med att åka moppe i plusgrader med bara händer för att få kylskador.

Är museet stängt? Mycket tråkigt, jag hade det på min 'att besöka'-lista... Hoppas att kommunen hör av sig till dig snart efter julhelgerna. Jag håller tummarna för att ni kommer fram till en bra lösning för det speciella vapnet. Meddela oss gärna här på forumet!

Vilka frågor skulle du ställa? Jag kan inte komma på en enda såhär på rak arm...

Viss risk för necroposting, men här är bland annat svar på Chassis fråga. Högvakten står alltid i uniform M/90 från kl 22 till 06 oavsett vilket förband man kommer ifrån, och den beridna står med sin Karbin m/94 även då. Nattetid är det dubbelposter då risken troligtvis är störst för eventuella angrepp. Fyllskallar som bara vill prata lite, ungdomsgäng som ska vara tuffa och reta vakterna osv. Men någon ryss lär inte komma i första taget. (De är där dagtid och fotograferar ) Jag kan tänka mig att högvakten kan få rusa ner till Riksdagshuset om behov finnes. Men då är man ju förvisso pucktvåa på plats om buset anlänt och tagit sig in...

Jag har aldrig märkt att någon HV-kollega skulle ha diabetes, så antagligen är det inga större problem med att hantera sjukdomen i fält. Det verkar som att du känner din kropp väl och kan hantera eventuella tecken på blodsockernivåändringar. Tänk på att tempot under en övningshelg kan variera mycket, från väntan till stress, till väntan, till fysiska krafttag och till väntan igen. Men jag vet inte hur det funkar med diabetes, det kan säkert du själv eller nån annan svara på. Som "jadu" skriver så måste du förstås informera plutonchefen och dina gruppkamrater, för din egen säkerhets skull.

Jag kan se det här på ett praktiskt plan och ett ideologiskt. Praktiskt Då AK4 är lite för lång och tung för mig, samt att min tumme är för kort för att bekvämt nå säkringen, så vill jag personligen ha AK5 som är bättre i storleken för mig. En skjutbar kolv på AK4:an gör inte att säkringen kommer närmare, den gör inte heller vapnet mindre tungt för främre armen vid anläggning. Oavsett vad jag får för tillbehör i form av Picatinny rails, vertikalt handtag eller benstöd med mera kommer AK4:an ändå vara för stor för mig. Om nu AK5 kommer, blir det då med rödpunktssikte eller inte? Jag hade inga problem med att hitta kornet i värnplikten, men frågan är om jag verkligen vill gå tillbaka till gamla järnsikten? Kanske, om jag samtidigt får ett smidigare vapen. ;) Lättare att rengöra är det också... Fler skott per buren vikt och i magasinet talar för 5,56-kalibrigt, men som vissa kommenterat så är 7,62 kanske nödvändigt för att ge ordentlig effekt i målet. Vad målet nu är, terrorister i vanliga kläder eller en fientlig krigsmakt i fordon och med kroppsskydd? Ideologiskt Jag tycker att Hemvärnet inte ska måla in sig i ett hörn och stå där med "ny" beväpning, AK5, när resten av Försvarsmakten får "AK6". Det tåget ska HV med på för att få samma beväpning som resten av försvaret, det ger säkerligen fördelar att ha samma beväpning. Billigare inköp av vapnet, smidigare med utbildning, billigare ammunition och tillbehör är synergieffekter man kan hoppas på. Men hur lång tid tar det innan en AK6 kommer? Tar det 20 år vill jag inte vänta, ge mig då en AK5, strunt samma om det blir A-versionen, C eller D. Jag kom inte fram till något svar på frågan i omröstningen och lät därför bli att rösta!

@Rully: När ska du mönstra? Jag och säkert andra är intresserad av vad din mamma säger när du presenterar din eventuella tilldelade tjänst. @Eindpeng: Jag minns inte exakt vad mina föräldrar sa när jag berättade att jag skulle mönstra, eller efteråt när de fick veta vilken tjänst jag fick. Men det lutade åt det positiva hållet, de tyckte att det var fullt normalt att jag skulle göra värnplikten. Jag hade aldrig en tanke på utlandstjänst, tror inte ens att befälen nämnde något sådant för sju år sedan. Men någon utlandstjänst får jag absolut inte göra, det har jag fått höra av min mamma på senare tid. Jag är med i Hemvärnet och hon vill väl försäkra sig om att jag inte får för mig några dumheter på senare dar...