ekkebe

Jag har gjort ett försök att komma i kontakt med någon på kommunen som vet mer och även försökt nå berörda på stadsmuseet, men utan framgång. Eftersom ansvarig handläggare på kommunen ens kände till att det skulle ha funnits ett sådant museum så tror jag vi kan se det som en bekräftelse på att det i alla fall inte är öppet. Men jag ska absolut rapportera om jag når några framsteg och hur det hela slutar. Det är, som du själv säger, ett ganska speciellt vapen och det kanske till och med finns någon som sett det exponeras på utställningen tidigare. JAg har inte alla exakta detaljer nu men från minnet kan jag beskriva det som ett carl gustaf vapen med rak repeter. Kolven, som egentligen är det mest unika, är konstruerad så att mekanismen hamnar längst bak i axelstödet. Avtryckaranordningen är förlängd och ligger på naturligt avstånd från bakkappan så att säga och siktesfästen är framflyttade. Tanken, som ju känns igen från flera andra sentida karbiner, är att behålla piplängd samtidigt som vapnet kan behålla en lite mer hanterlig totallängd. Det vapen som finns tillgängligt har pipan klädd i gummi dels som handskydd, dels som skrammelskydd. Det hela gör ju att vapnet ser ganska besynnerligt ut och ganska olikt de flesta militära prickskyttevapen jag sett tidigare.

Vad jag kan utläsa från lagstiftningen så är alla vapen som lyder under lagstiftningen licenspliktiga, oavsett om de är museeföremål eller permanent obrukbara. Med risk för hårklyveri kan man ju lite OT fråga sig vad den egentliga skillnaden mellan permanent obrukbara vapen och replikor är, men som sagt. Som jag tolkar det efter er input så borde licensfrågan inte vara ett problem, det handlar nog snarast om policy från museet/kommunen och huruvida någon kan fatta ett beslut eller inte. Tyvärr är väl min erfarenhet att det sistnämnda kan sitta långt inne i delar av den civila förvaltningen.

Utmärkt svar! Jag är som sagt egentligen mest intresserad av att veta att vapnet finns kvar och inte glöms bort, om det sker i Eskilstunas regi eller min egen är av mindre betydelse. Jag har tänkt kontakta Eskilstuna kommun men vetskapen om att museet har stängt har dock nått mig nu under helgerna och jag inbillar mig att det är svårt att få tag på någon där innan julen är över. Stort tack för insiktsfullt svar!

Vanligtvis måste vapen som som används som samlarvapen göras permanent obrukbara, men jag hoppas innerligt att ett vapen som bara finns i två existerande exemplar inte behöver göras obrukbart. Se där! Ja då borde man ju faktiskt kunna hävda att särskilda skäl föreligger och få det prövat. Då finns det väl en teoretisk chans att det kan gå vägen. Det svåra kommer troligtvis bli att hitta vapnet och förmå berörda att fatta ett beslut. Det andra vapnet är registrerat med jaktlicens (ett mycket dugligt sådant skall tilläggas) och det vore kul att kunna bevara även det andra i brukbart skick.

Jag är lite intresserad av att höra om det finns någon som har erfarenhet av vapen och museum? Så här ligger det till. En nära släkting till mig utvecklade, troligtvis i mitten på 60-talet, ett avkortat prickskyttevapen för försvarsmakten. Två prototyper av detta lär finnas kvar, ett som jag har koll på, och ett lär ha överlämnats till Carl Gustavs Stads Gevärsfaktoir museum i Eskilstuna. Mig veterligen så finns det museet inte kvar i dag och vad som har i så fall har hänt med vapnen har jag ingen aning om. All information är av intresse, t.ex. om någon vet vad som hänt med museet, men även om någon har närmare kunskaper om huruvida ett museum kan återlämna föremål som vapen och hur det fungerar mer praktiskt med licenser, vilka licenser finns för fungerande vapen på ett museum? Min förhoppning är att jag själv kan bevara ett stycka militärhistoria och samtidigt samla så mycket som möjligt av de minnesvärda saker min släkting har gjort. Ett annat alternativ är naturligtvis att ett annat museum tar över vapnet i fråga, jag tycker bara det skulle vara väldigt synd om det låg i en låda på en vind i Eskilstuna utan att uppskattas av någon.

Allt annat vore väl undantag. Den "goda relationen" mellan USA och Pakistan är tytterst påtvingad, konstlad och pragmatisk. Kan ta lite "Pakistan/US relations 101" Inför kriget mot Afghanistan ställde USA en rad ultimatum till egentligen alla världens länder. USA skulle bekämpa all terrorism "and those who harbor them". Pakistan hängde ganska löst, och skulle de inte underlätta och understödja op Freedom så skulle det stå Musharaf dyrt. Mycket piska och en del morot senare så upträder Pakistan som en nyckelallierad och lovar dyrt och heligt att dra sitt strå till stacken. Kruxet är att Pakistan gick med på alla nödvändiga bistånd till kriget i Afghanistan, men ville samtidigt hantara sina egna talibaner på egen hand. I såväl FATA (Federaly administrated tribal areas) som NWTP (north-west frontier province) finns det ett stort antal afghanska flyktingar från kriget mot sovjet . Tillskillnad från så många andra flyktinggrupper i världen så mottogs dessa som hjältar, de fick en hög social status och var allmänt eftertraktade då de ansågs flitiga och arbetsvilliga. Den sociala statusen banade snabbt väg för dessa grupper in i den lokala politiken. Särskillt i FATA som har ett platt politiskt system med hög autonomi från det federala styret. Som all diaspora upprätthölls dock goda kontakter med "hemlandet" och det fanns, i alla fall fram tom. 2002, mycket stora folkflyttningar över gränsen mellan pakistan och afghanistan. Dessa utnyttjades och utnyttjas fortfarande av talibanerna för smuggling och underhåll. I FATA och NWFP pågår en, vad som populärt kallas, talibanisering. Dels genom aktiv rekrytering (madrassas) och dels genom en självradikalisering i sympti för kriget mot USA. Såväl FATA som NWFP är kraftigt eftersatta och det finns inget fungerande federalt skolsystem - har så aldrig funnits heller och skolning sker genom religiösa madrassas (madrassa = skola, taliban = student). USA har länge krävt att Pakistan skall bemöta den utvecklingen. Det har man också, men misslyckats. Det har gått så långt att ISI (paki und) valt att inte själva bedriva striderna längre, utan köper (för am $) den tjänsten från lokala krigsherrar. När detta fungerar så är det effektivt - de har bättre kännedom om och kontakt med den lokala makten - men därmed även skiftande lojaliteter och i det här fallet har resultaten varit ganska måttliga. USA vill då att reguljära förband rensar upp - en eskalering av konflikten som President Musharaf idag inte har folkligt stöd för - risken för revolution är påtaglig och flera politiker ur oppositionen hotar att lämna sin exil och återvända till P för att ta upp kampen om den politiska makten på allvar. Det är här din fråga kommer in i bilden. USA antydde nämligen genom ombud att förutsättningarna för GWOT står fast och; pacta sunt servanda. Håller inte Pakistan sin del av "avtalet" så måste USA unilateralt finna en (militär-) lösning på problemet. dsv. UAV-attacker mot några nyckelpersoner och deras verksamheter i FATA och NWFP där ISI inte förmår verka. Därav lite "gnissel".

Tror egentligen att hela frågeställningen är hypotetisk då Kosovo inte (som nu även bevisas av den Amerikanska tillrättavisningen) har någon möjlighet att råda över sin egen självständighet. Jag ser ingen direkt folkrättslig "lösning" som skulle kunna uppstå ur en självständighetsdeklaration - eftersom den de facto självständigheten isf skulle proklameras mot världssamfundet och res 1244, ett upphävande som då kräver säkerhetsrådets godkännande. Och genast är vi tillbaka på ruta ett. Skulle en självständighetsdeklaration följas av ett omedelbart erkännande från USA och EU skulle ju saken hamna i att annat läge - motsvarande det läga som var när USA/Nato trotsade världssamfundet och inledde bombningarna 1999. Till saken hör att man då även trotsade, eller ska vi säga lurade, Ryssland. Serberna gick tillslut med på att dra tillbaka sina trupper mot att ryska styrkor skulle utgöra en betydande del av den ockuperande makten. Och som vi ju minns från de ryska trupperna på flygplatsen i Pristina så var även ryska styrkor en del av KFOR, men mobbades ut av övriga nationer. Ungern och Rumänien ger inte överflygningstillstånd och Ryssland kan inte upprätthålla närvaron. Saken är att vi nu har ett helt annat ryssland. Skulle kosovo proklamera självständighet och EU/USA erkänna den så har Moskva fler medel att motsätta sig det idag. Vi kan inte frysa ut Ryssland som i det läget skulle spela naturgaskortet och genast försätta europa i en energikris. Ett än värre scenario skulle vara att man trotsar det ungersk/rumänska flygförbudet och helt enkelt chansar på att de inte skulle våga annat än muntligt protestera. Flyger ner sina idag betydligt mer kompetenta luftburna till Belgrad, mobiliserar med serbisk logistik och rullar mot kosovogränsen. Väl där hota med att återta sin plats i KFOR om självständigheten förverkligas. Jag tror lösningen vilar i den europeiska integrationens dragningskraft - förr eller senare kommer det politiska läget i Belgrad att ge efter för frestelsen om EU. Redan nu är det många i makten som skulle önska att man kunde komma över den emotionella (irrationella) kopplingen till Kosovo och erkänna dess självständighet i utbyte mot ett närmande till europa. Problemet Kosovo ligger i det folkligt förankrade känslorna, det är ett politiskt Kuba. Ingen kan i Serbien vinna folkets röst om han/hon vill lämna Kosovo. Lika lite som någon am President kan vinna Florida om denne skulle förklara för fem miljoner exilkubaner att denne tänker erkänna den kubanska regimen. I det här skedet är det K-albanerna själva som är det akuta problemet. UNMIK har misslyckats, KFOR tapat sitt förtroende och k-albanerna vill ha sitt land. Politikerna an inte annat än ställa sig på deras sida - återigen; allt annat är politiskt självmord. Det man ska oroa sig för är folkliga uppror. Två miljoner människor med 400 000 små lätta vapen undangömda. Vi såg under marskravallerna hur snabbt det kan tända till.

Skulle inte kalla det en "krutdurk" - inte just nu. Mubarak har tack vare sitt internationella stöd i kampen mot islamisterna snarare stärkt sin kontroll över det egna landet. läs tips: http://nyavarlden.org/konflikt/2007/01/i-terrorns-spar/ För den som är intresserad finns en utmärkt ICG rapport länkad i slutet av artikeln.

Det beror egentligen på om anställningen vid beredskapsförbandet gäller under värnpliktslagen (som ju är fallet för vpl och US). Om inte så finns alternativet att man kontaktar universitetet och har man tur och en hygglig kurssekreterare går allt att fixa. Det bästa kan då vara att man får ett regelrätt uppskov. Men det är inte säkert att det alltid är praktiskt möjligt vid programstudier. Annars kan det gå att lösa så att man skriver in sig på kursen/programet och därefter omedelbart begär studieuppehåll (observera att detta skall kommuniceras med skolan - man vill inte bara hoppas på att det går). Alla är berättigade till studieuppehåll under sex månader, det kan dock bli så att du, när du sedan anslutar dina studier, anses ha förbrukat den buffert på sex månader som finns innan återbetalningarna börjar. Dvs. att du direkt efter examen tvingas börja dina återbetalningar - oavsett om du fått anställning eller inte. Annars är väl frågan vad som hindrar dig från att söka samma utbildning igen senare om det nu är beredskapsförbandet du känner dig mest motiverad till just nu. Har du kommit in en gång lär du säkert göra det igen. Men har du haft svårt att komma in, från en dålig reservplats exempelvis, så bör du kanske undersöka vilka möjligheter som finns. Alternativt överväga att hoppa platsen på förbandet. En bra civil utbildning kan mycket väl leda till ännu bättre befattning i framtiden - om det är det man siktar på.

Det glädjer mig att höra att Pal så bekymmersfritt kan somna om. Jag ser det ytters som ett bevis för att alla de ansträngningar, resurser och kompetens som investerats i den internationella kampen mot terrorism gett önskat resultat. Värmande ord.

Har du krav på utlandstjänst? Beror din löneutveckling på utfall i betygsprocess mot tjänstgöringsomdöme? Har du krav på tjänst med dygn i fält? Är du fullt kommenderingsbar i Sverige? Är du fullt kommenderingsbar i övriga världen? Jobbar du ofta obekväm arbetstid? Hanterar du ofta farlig mtrl såsom sprängämnen och dylikt? Har du en utsatt tjänst, där misstag kan innebära skador och dödsfall? Har du ansvar för andra liv och lem? Om svaret är ja på ovanstående så är din tjänst att jämställa med officerens, annars så finns det skillnader. Dessa skillnader kan då motivera en särskiljning mot mer normala arbetslivskarriärer och vägen dit. Om FM beslutar sig för att anställa en person (bakgrund oaktat) och sedan ge denne internutbildning mot officer, är det OK då? /K Jag har hört min beskärda del av vilda historier från Karlberg och det har ju förvisso gett sken av att vara ett slagfält anan värd. Jag hävdar bara att det inte finns någon anledning att särbehandla den utbildningen. En särbehandling vilken jag tror är såväl negativt som positivt. Positivt för den som avser viga sitt liv FM, dåligt för den som inte ser officersyrket som ett livstidsjobb och därmed går bet på en del värdefulla akademiska poäng. Jag har flera fd tek.off i min bekatskap som nu valt en civil karriär, trots FM's löften om utbildningens attraktioskraft på den civila marknaden motsvarar deras utbildning inte en civil, inte på grund av deras kunskaper, utan för att den civila marknaden inte kan tolka deras vitsord. Gällande min egen utbildning så vill jag inte jämföra den med de uppoffringar YOP måste innebära, men det har inte alltid varit picknick det heller. Efter två års heltidsstudier nominerades jag till stipendiet från lärosätet för att läsa vid peace, war and defense department, UNC Chapel Hill tillsammans med US-army ROTC. Varav de flesta hemmahörande vid 82nd Airborne, Fort Bragg. Väldigt spännande, men samtidigt en inte helt kravlös institution. Åkte därifrån till mellanöstern och lärde mig arabiska i en madrassa på Sinai där jag även gjorde ganska omfattande fältstudier kring rekryteringen och radikaliseringen till terrorism bland beduinerna på arabiska halvön. Varav det senare resulterade i en magister i internationella relationer och en tjänst vid UD och säkerhetspolitiska enhetens anti-terrorism grupp. Allt av ovanstående har jag fått akademiska poäng för, poäng som kan tolkas och förstår av en civil arbetsgivare. Tydligen har FM heller inget problem att värdera dem. Vilka krav jag har i min nuvarande tjänst låter jag vara osagt, men jag vet samtidigt att jag inte har haft en fast adress de senaste sju åren, att varken Sinai, Gaza eller Nordafrika lever upp till svenska arbetsmiljöbestämmelser och att jag vackert har fått stå för kalaset själv, hur gärna kronan än drar nytta av mina erfarenheter. Jag är av den uppfattning att en arbetsgivare anställer dig för dina kunskaper, färdigheter, och/eller potetial. Om denne sedan önskar ge dig fler får detta ske genom internutbildning. Jämför gärna med UD's diplomatprogram. Min uppfattning är att antingen skall FM ge anställning, med de tryggheter som följer, till dem de önskar vidareutbilda i truppföring. Alternativt skall YOP vara en civil utbildning enligt de ramar som finns för dessa. Dagens lösning är en udda fågel i sammanhanget och drabbar, som jag ser det, endast de som idag vill bli officerare, men som snart kommer behöva möta ett liv i det civila. Nämligen just de truppförande officerare som Krook vill värna om genom förmånliga utbildningsförhållanden.

Rättvisan vilar nog i utfallet. Håller helt med dig. Ser ingen större skillnad på YOP och t.ex. lärarprogrammet, lite mer pedagogik på schemat i det sistnämnda möjligtvis. Men det finns säkert en tanke med det. Försvaret har alltid rekryterat akademiker till de befattningar som kräver den kompetensen, det kommer de behöva göra i fortsättningen med. Vill man leda trupp och instruera beväringar får man gå YOP, vill man jobba med annat innom försvaret får man väl läsa de akademiska utbildningar som täcker de frågor man önskar jobba med. Själv har jag en civil utbildning och jobbar sida vid sida med personer som gått den långa vägen. Jag ser inte på vilket sätt de skulle tjäna fosterlandet mer än mig och därmed förtjäna en betald utbildning? Vill FM trygga kompetensen hos sina truppförare får de väl anställa dem och sedan internutbilda dem, alternativ tillse att deras kunskaper även kan ges ett civilt mervärde, dvs. anpassa utbildningen efter det system vi har för högre utbildning här i landet. En sådan utbildning skall ge akademiska poäng och berättiga studiosusen studiemedel från CSN.

Det är ju bus enkelt det här. Svensk flagga på vänster axel, NATO märke på höger. Om vi ser till att hålla Fi på vänster sida, för att möjliggöra snabb anläggning, samtidigt som vi håller Nato i höger hand så kommer allt gå bra. * Nynnar på den gamla slagdängan "16 ton" If you see me coming you better step aside. A lot of men didn't, a lot of men died. I've got one fist of iron, another of steel. If the right won't get you then the left one will.

Med risk för att svära i kyrkan, men är det inte läge att införa en ny permis uniform? Själv bar jag motvilligt en m/87 på en begravning under vpl. men det va mest av praktiska anledningar och man känner sig allt annat än attraktiv i den gamla ullsäcken. För tydlighets skull: den ser för jävlig ut. Utbildade mig i staterna tillsammans med US-army ROTC, killar och tjejer som kan vara stolta över att bära uniform offentligt - snygga och välskurna uniformer och huvudbonader värdiga en soldat. Folk som väntar på bussen i Fayetteville när Fort Bragg går på permis skulle ha svårt att dra paraleller till Skövde Resecentrum en freda em. Personligen tycker jag att det, med tanke på försvarets omställning, kunde vara värt att markera detta genom ett synligare försvar i det civila samhället, nya uniformer skulle vara en bra början. Jag är stolt över att vara en del av försvarsmakten - jag skulle önska att den stoltheten kunde återspeglas i min klädsel.

fyrställigt befnr (ex 2410) utläses som följer: första siffran: komp el motsv (ex 2 = första komp på ks11 i alla fall) andra siffran: plut el motsv (ex 4 = tredje pluton på ks11 i alla fall) tredje siffran: grupp el motsv (ex 1 = första grupp) fjärde siffran: befattning i grupp (ex 0 = chefen) är lite ologiskt men blir mer logiskt om man vet att 0 motsvarar chef eller chefsenhet (på ks07 var C 1. komp = 2000; C 1. plut, 1. komp = 2200, C s/t-plut 1. komp = 2100) jag har varit 2321 = stf C 2. mekskgrp, 2. mekskplut, 1. mekskkomp och 2410 = C 1. mekskgrp, 3. mekskplut, 1. mekskkomp enkelt va? Taget! Jag visste väl att det skulle vara helt logiskt! Stort tack för hjälpen! Kanske hade tombolan inte varit en så dum idé trots allt.