ISO2000

Jag skulle tro att anledningen till att hjälmen delas ut kan vara resning av högantenn. Dvs. någon sorts praktikalitet, men för detta hjälper det att ta ut 4 hjälmar som följer högantennen. Ungdomsverksamheten fyller en funktion, men den skall egentligen styras med en stram hand enligt mig. Stridsutbildning får inte förekomma, men handen på hjärtat så har jag en känsla av att det tummas ganska hårt på detta. Många ungdomsledare vill vara häftiga och går med på mer än vad som skall genomföras. Den som säger nej och sätter gränser är ju inte "cool"

Absolut! Det finns ett kamratskap och en samhörighet jag inte hittat någon annanstans. Alla bär med sig så stora specialkompetenser från det civila att det oftast blir intressanta diskussioner.

Utan att gå in för mycket i citering av texter: I bedömningen av om man uppfyller kriterierna så måste man beakta att vi hanterar vapen, samt ofta får tillgång till känslig information. Då man gör prövningen av lämplighet så måste den personliga mognaden hos oss alla prövas. Detta ger med automatik att man gör avslag då inte allt känns rätt. Detta kan uppfattas som godtyckligt enligt dig tror jag... ? ....själv skulle jag säga att det är sunt att vara försiktig. Exempel: En person som inte är dömd för brott men som är känd för att vistas inom grovt kriminella kretsar? Personer som man genom efterforskningar får veta har upprepade gånger på fester angett nynazistiska sympatier och att förintelsen aldrig ägt rum? Det finns gott om exempel som faller i en "gråzon", även om inga formella lagar tydligt har överträtts. Jag har själv varit med om sådana fall, och att motivera är inte så djäkla enkelt alltid. Du har många gånger fått informationen av vänner till den som ansöker. Det är helt förkastligt att lämna hur du fått tag på informationen, det går ofta inte ens att nämna att du känner till det. Det blir ju bara besvärande att stå på barrikaderna och varmt välkomna alla som gjort lumpen, även de som är tveksamma, med motiveringen FN´s deklarationer tvingar oss till det. Det håller inte, det är min egen fasta övertygelse. Du kan inte överklaga ett avslag till tjänstgöring inom hemvärnet, det är INTE offentliga tjänster. Det är KRIGSPLACERINGAR. @23 komp: Är vi på samma planhalva i dessa frågor eller? (vi behöver ju inte medvetet misstolka varandra) För sedan kommer ju frågan om sund samhällskritik och ifrågasättande av verksamheter. Det har vi ju full rättighet att göra enligt yttrandefriheten, utan att repressalier skall komma!

Det är väl bara att läsa innantill, för det är inte jättekomplicerat! Så bra, förklara då för mig som inte förstår... Punkten 2. Envar har rätt till lika tillträde till allmän tjänst i sitt land. Att säga att det inte är en rättighet att tjänstgöra i FM om man för övrigt uppfyller kriterierna låter konstigt. Snack om hedersuppdrag och sånt är väl inte riktigt rätt i det här sammanhanget? Hv är en del av armèn, och således får det väl anses att tjänstgöring i Hv för FM(staten) är allmän tjänst. Inte någonstans uttrycks det att man skall vara tacksam för att få tjänstgöra i statens tjänst. Snarare är det en plikt eller samvetsfråga, efter förmåga. Min alldeles egen tolkning av gällande lagar, konventioner och praxis. Har Du en annan tolkning så redovisa gärna. Jag har en åsikt: Punkten nummer 2 avser tjänstetillsättningar inom allmän/offentlig tjänst. Dvs att man ej skall utestängas från arbeten pga. etniskt/religös tillhörighet. Har ingenting med försvarsmakten att göra. Tillträde betyder att man skall bedömas som lämplig/olämplig utifrån sina meriter endast. Inte att alla har frihet att bestämma OM dom skall få en tjänst eller ej. (i Indien exempelvis får inte kastlösa tillträde till arbbeten inom det offentliga, för att nämna ett exempel. Dom kan inte ens SÖKA sådana arbeten) Jag vidhåller att det inte är någon rättighet och känner mig säker på att det inte finns någon resolution som säger att medborgarna får fritt välja positioner inom FM i repsektive land. Jag vill nog påstå att det skall vara ett hedersuppdrag, att det inte är det i mångas ögon är någonting annat. @23 kompaniet: Men jag förstår vad du menar med ditt tillägg "...om man för övrigt uppfyller kriterierna...". Jag syftar i första hand på dessa som uppenbarligen inte fyller kriterierna. De som väger 130pannor och är kortare än Joe Pesci. De som är psykiskt instabila.osv. Så om vi pratar om de som uppfyller alla kriterier så är det ju inet OK att utestänga dessa varken moraliskt eller etiskt. Men eftersom vi pratar om människor som bedömmer människor så blir det alltid subjekiva bedömningar.

Det är ju inte riktigt någon rättighet att vara med i HV, det skall vara en hedersbetygelse på gott omdöme och kunnighet. Ett sätt att stärka ryktet på HV är kanske just att rensa ut avskrapet som tyvärr finns där på en del håll. Men jag håller med II63 att det inte ska ske på godtyckliga grunder. Nu vet jag inte den fulla historien bakom 709´s händelse, men om man rensas ut på godtyckliga grunder är det allvarligt. Hemvärnet är på sina håll en feodalt uppbyggt organisation med en självutnämnd despot. Gränsen mellan officer som kan ta obekväma nödvändiga beslut med gott omdöme, och despot med härskarvansinne kan vara hårfin. Det är väl därför det är så klokt att dokumentera nogsamt som II63 påpekar så klokt.

Ett stort förtroendeproblem för hemvärnet är de som är alldeles för intresserade av vapen och krig. Vi har större nytta av de som klarar av att sätta sin egen roll i hemvärnet i en nyanserad och realistisk bild av vad som krävs. Vi är inget elitförband och ska nog inte ha den målsättningen. Ett målmedvetet tålmodigt arbete mot ett modernt och effektivt hemvärn där den personliga mognaden sätts i första rummet är vad som krävs. Osäkra möpar som har vacklande världsbild och svagt narcissistisk syn borde rensas ut ur hemvärnet. Med detta skulle synen på hemvärnet kunna vända, 140 timmar per år skall räcka tycker jag själv.

Placering En omplacering inom förband är ett administrativt beslut, det kan aldrig gå under benämningen disiplinär åtgärd. Detta är helt olika saker. demokrati? Hemvärnet är snart en integrerad del i försvaret, tiderna då det valdes demokratisk vem som skulle göra vad tror jag personligen håller på att ta slut. sekretess Orkar lixom inte hålla på och köra någon "internetskola för dummies" angående sekretessen. Denna stafettpinne lämnar jag över till andra... blir bara beklämd när jag hör en del "joffa på" en svensk tiger läs på den historiska kopplingen till begreppet

Nja, där är nog inte du och jag överens: -Jag tror inte alls att kunskapsnivån om sekretess är särskilt god inom hemvärnet, att hemvärnet skulle vara bättre på detta än försvaret i övrigt. Detta kan ju debatteras vilt och vi kan kasta ägg till höger och vänster, men det är min fasta övertygelse. De kommentarer jag hört om vår grundlagsskydda rättigheter tidigare, från personal i hemvärnet ligger ofta på den nivå som är på begreppen inom ramarna för skyddsvaktsutbildningen. Därav den kommentaren, ingen ironi. (väldigt vå vet ens skillnaden mellan rakt och omvänt skaderekvisit eller menprövning, men detta kan vara jag har ingen intention att lära ut detta själv) - Just sekretessförordningarna styr i mångt och mycket vad vi kan prata om i (och framförallt utanför) en grön verksamhet. Dessa förhindrar oss just att gå vidare med i princip det mesta av informationen som gäller vår verksamhet. Vi kan ej heller använda oss av begreppet avidentifiering, ex prata om x kompani osv. Detta just därför det finns bara ett försvar, ett sverige och det är den motpart man gör menbedömningen mot. - I övrigt, om man kan diskutera sakförhållanden utan att gå in på arbetsrutiner eller övningsförhållanden så står det oss helt fritt ha vilken åsikt vi vill, vår ÅSIKT är helt fri däremot inte våra faktakunskaper. Förutsatt att dessa kunskaper är förvärvade inom försvaret givetvis. Jag ställer en motfråga så vi kan ha samlade tankar kring exempel: Är det okej att rikta kritik mot en insatskompanichef offentligt, när densamme samtidigt är krigsplacerad på den befattningen och kunskapen om hans brister har framkommit under övningsmoment i krigsorganisationen? (knepig fråga) Kan tycka detta ligger gott och väl inom trådens skapelseintentioner ps. på ett bataljonsråd kan man säga i princip det mesta, eftersom där förutsätts alla vara insatta och omfattas av samma sekretess. Jag åsyftar kritik som görs offentlig.

Lite vanskligt att vara så fri i sin tolkning. I princip så skall all hantering av information som kommer ur vår verksamhet som är grön tolkas ur ett omvänt skaderekvisit med avseende på sekretess. Det innebär att man skall vara säker som på att information som man för vidare inte kan skada statsmakten. Det räcker inte med att man tror att det inte är skadligt. Det tycks vara en vanlig uppfattning att bara DOKUMENT som har rött H stämplat på sig skulle vara belagt med sekretess. Vi har vår fulla rätt att utrycka åsikter fritt om vad vi tycker om saker. Men inte föra vidare uppgifter som innehåller känslig information. På det får vi inget och noll i stöd av yttrandefrihetens paragrafer. Jag tror man behöver en högre förståelse än det som ingår i skyddsvaktsprovet för att förstå dessa delar till fullo.