Jump to content

Pearl Harbour


ABP

Recommended Posts

Så nu mistänker jag att någon säkert vill diskutera Pearl Harbor anfallet. Inklusive mig själv.

 

Jag har uppfattningen att anfallet inte blev så lyckat som en del historiker hävdar främst pga att de misslyckades just det med att sänka de amerikansak hangarfartygen. Faktum är att de nästan gjorde jänkarna en tjänst genom att reducera bort deras slagskepps flotta. När den var utraderad blev det inga tvivel på att det var Hangarfartygstrid jänkarna var tvugna att rikta in sig på och detta visade sig mycket riktigt vara rätt sätt att föra kriget i stilla havet på.

 

Nån som är av annan uppfattning?

Link to comment
Share on other sites

Klart det var ett streck i den japanska räkningen att inte kunna sänka hangarfartygen men att gå så långt som att säga att japsen gjorde jänkarna en tjänst vill jag inte göra. Tonnage är tonnage och det svider när fartyg sjunker.

Link to comment
Share on other sites

Jovisst skar det i själen på jänkarna och stärkte Japanernas stridsmoral, men skadan materielt sett var egentligen inte speciellt stor för jänkarna som den var moralisk (skulle ju faktiskt lägga grunden för deras utrikespolitik ända fram till 9/11)

 

Sedan lyckades faktiskt jänkarna rädda flera av slagskeppen med. Men deras betydelse (slagskeppen) för utgången av kriget var inte speciellt stor.

 

Det jag menar med tjänst var ju det att några amerikanska befälhavare (även japanska, brittiska och tyska) trodde fortfarande att slagskeppen var det viktigaste vapnet till sjöss. Pearl Harbor tvingade bort Jänkarna från denna taktik.

 

Sedan missade Japsarna bränsledepån på Pearl Harbor, hade de tagit den hade de i stort sett gjort den amerikanska stillahavs flottan obrukbar i ett bra tag framöver.

 

En annan intressant detalj är att anfallet mot Pearl byggde på tron att i händelse av krig mot Jänkarna skulle den Amerikanska flottan omedelbart åka till västra stilla havet för att där hota de japanska operationerna i söder. I själva verket så räknade Jänkarna med att det skulle dröja 6-9 månader innan de skulle sättas in i strider mot den Japanska flottan. Källa: AJ Barker

Link to comment
Share on other sites

Även om jappsarna sänkt hangarfartygen så hadde utgången blivit den samma. Det kanske tagit lite längre tid men slutet hadde nog blivit det samma.

 

Man kan ju för diskussionens skull spekulera i om hur mycket amerikanerna visste. Kanske var det så att Perl offrades för att ge en anledning att gå in i kriget med stöd från opinjonen tex.

 

Slaget vid Midway hadde nog större strategisk betydelse rent militärt då jappanerna inte hadde en chans att ersätta de fartyg och det manskap som förlorades på samma sätt som amerikanerna kunde göra vilket försöker illustreras i filmen Tora Tora Tora med det berömnda citatet från Yamamoto.

Link to comment
Share on other sites

Guest J-Star
Även om jappsarna sänkt hangarfartygen så hadde utgången blivit den samma. Det kanske tagit  lite längre tid men slutet hadde nog blivit det samma.

 

Man kan ju för diskussionens skull spekulera i om hur mycket amerikanerna visste. Kanske var det så att Perl offrades för att ge en anledning att gå in i kriget med stöd från opinjonen tex.

 

Slaget vid Midway hadde nog större strategisk betydelse rent militärt då jappanerna inte hadde en chans att ersätta de fartyg och det manskap som förlorades på samma sätt som amerikanerna kunde göra vilket försöker illustreras i filmen Tora Tora Tora med det berömnda citatet från Yamamoto.

 

Tja... hade man slagit ut hangarfartygen, då har Dolittle kanske inte kunnat köra sin självmordsräd på Tokyo. Den skrämde tydligen japanerna en hel del och fick dem att satsa på en ohållbar expansionstaktik. Eller så är det åtminstone vad jänkarna vill tolka det som. :D

 

En stor sak som avgjorde kriget i still havet var underhållet. Amerikanerna var bra på underhåll. Japanerna var det inte. Amerikanerna kunde göra en ockuperad ö obrukbar militärt sett genom att helt enkelt skära av föbindelserna.

 

/J

Link to comment
Share on other sites

Nej

Hela pearl harbor historian är på hittad.

Det var amerikanerna själv som sprängde skeppet , för att sedan ha något att skylla på. För dem ville attackera japanerna.

Som sagt på hittat, och den filmen som visas på discovery är falskt.

 

Mvh Iraks Informations Minister :D:D:D:D

Link to comment
Share on other sites

En annan viktig faktor var väl att Jänkarna knäckte den japanska koden (eller delar av den) som gjorde att de fick ett visst övertag vid slaget om Midway. Men sen får vi inte glömma en av de viktigaste faktorena i krig nämligen tur. I Midway kan man säga att Japanerna hade en hel del otur tillsammans med några ödesdigra misstag.

 

"Midway var en "seger för underättelsetjänsten". Detta uttlande har gjorts av Samuel E. Morison, den framstående amerikanske underättelse. Vi delar helt hans uppfattning. Det är uppenbart att den främsta orsaken till det japanska nederlaget är att söka i det faktum att amerikanerna hade kommit vår plan på spåret ganska långt innan den sattes i verket. Men den framgången hos den amerikanska underättelsetjänsten var även en brist hos oss: vi borde mera effektivt hemlighållt våra åsikter. Mot den amerikanska framgång svarar bristen i vårat eget underättelseväsen som inte förstod att dra några slutsatser av den starkt ökande radiotraffiken i Hawaii sektorn vid tiden omkring 30 maj, och som inte ens underättade amiral Nagumo härom. Men redan själva planen hade uppenbara brister i sin uppläggning. Den stora spridnignen av sjöstridskrafter utgör det emst flagranta missgrepet. I stället för att samla styrkorna och möta upp med en flotta av ditills aldirg skådad slagkraft, valde HKV att dela upp dem i små eskadrar. Brist på samlad slagkraft utgör alltid en svaghet, till lands till sjöss och i luften. Den underlättade för amerikanare att tilleningöra eskadern Nagumo vid Midway, eftersom de andra styrkorna befann sig för långt bort för att ingripa. I och med att denna eskader likviderades, hade den japanska flottan genom splittringen tillfogats oersättliga förluster. Vad beträffar amerikanerna var de från första början samlade och förblev så. De kunde följaktigen sätta in maximal slagkraft såvaäl defensivt som offensivt. De åtgärder som vidtagits för spaning inom operationsområdet var likaså bristfälliga. På grund av dessa fundamentala fel i anfallsplanen befann sig våran ledning i underläge från början, men vi vill likaväl våga en förmodan, att resultatet skulle ha blviit mindre katastrofalt om inte så många fel hade begåtts i utförandet. Det har sagts att en drabbning inte är nått annat än en serie fel begågna om ömse sidor, att segern går till den som gör det minsta antalet. När det gäller Midway är det ingen diskussion om vem som gjorde sig skyldig till de flesta missgreppen. En granskning av slagets förlopp ger tom vid handen att alla begicks på den japanska sidan. USA förstod, i motsats till oss, att dra fördel av den läxa de fick under krigets första dagar. USA förstod, motsats till oss, att dra fördel av den läxa de fick under krigets första månader. Deras stridskrafter, de förhandsaverande och de som sedemera tillkom, anpassades till krigets nya karaktär. Detta framgår tydligt av slagskeppens användning. Amerikanerna lät dem inte ligga overksamma i den gansak vaga förhoppnigen att de en dag skulle levereras stor batalj på gammalt vis; istället satsade de på ett mycket effektivt sätt in för att bombadera de öar landstigning skulle genomföras. De som överlevt ett sådannt bombardemang , vet vilekn fruktansvärd insats dessa salgskepp då gjorde. De fick även tjänstgöra som eskort hos hangafartygen, och deras enorma eldkraft hindrade mycket ofta våra fartyg komma i närheten av dessa.

 

På det tekniska området hade USA vid krigets början också ett försrpång, som vi aldrig lyckades inhämta. Det mest slående exemplet var att vi inte hade radar. Två dagar före flottans avång till midway installerades radar ombord på tvåslagskepp, som sålunde blev de första japanska som utrsutades med denna tekniska finess. Marinlednignen hade i flera månader krävt radar för hangarfartygen, men våran elektroniska industri var så föga utvecklad, att dessa två modeller endast var att betrakta som försöksmodeller.

 

Alltsedan inledandet av krigshandlingarna i Manchuriet fram till början av december 1941 hade japan kunnar vinna bekvämma segrar över svaga fiender, och detta var inte utan farhågorsom landet gav sig in i kriget om stilla havet. De stora segrar som Japanerna hemförde under de första månaderna förbluffade dem själva lika mycket som motståndarna, och de första tvivlen försavnn lika snabbt. Det dröjde inte länge innan såväl civilbefolkningen som militärer började hysa ett vistt förakt mot motståndaren; härur spirande arrogant attityd, som vid tiden för midwayslaget genomsyrande tankar och handlingar hos både offcerare och män i de främre frontlinjerna. Detta övermått av självförtroende har mycket träffande kallats "segersjukan". Det gade dittils gått så bea att våra amiraler ansett sig kunna planlägga anfallet mot midway mera på basis av ren intuitionän genom vederbörlig hänsyn till fiendens reealla och taktiska styrka. Vi sökte sjöslag i stor skala, och det säkraste sättet att få sådannt till stånd var att anfalla fienden mest vitala punkt. Om han vägrade gå till sjöss för att försvara Midway - ja, då fick vi helt enkelt ockupera ön för att uttnuttja den som framskjuten position, liakså som vi hade gjort med baserna i Aleuterna. Vi skulle på så sätt vidga vår försvarszon och sedan operara mot Hawaiiöarna och låta varje framstött fungera som språngbräda åt den följande. Fiendne skulle helt enkelt bli tvingade att leverara batalj. Att resonera så var att blunda för möjligheten att han kunde handla på annat sätt än det vi räknade med. Denna blindhet var inte något för flottan unikt. Under en förberedande överläggning hade en representant för högsta försvarslednignen förklarat "Det enda som skulle kunna bli en sträck i räkningen för denna operation vore om fienden inte vågade möta vår flotta och vägrade att gå till sjöss." De unga officerarna, för att inte tala om matrosena, led lika mycket av denna "segersjuka". Det stora flertalet av våra förluster orsakdes inte av explosioner eller bombkrevader utan av brännskador. Många hade kunnat undvikas om männen hade varit lämpligt klädda. De bar nu kortärmade skjortor och shorts. och varför inte det är varmt i tropikerna, och när man inget har att frukta från fienden, varför då kränga på sig tunga och obekväma skyddskläder? Samma tanka blev utslagsgivande, då bomberna skulle bytas mot torpeder, vad tjänade det till att placera bomberna på skyddad plats? Fienden skulle ändå inte få in en träff på våra fartyg.

Ingenstans tog sig denna arrogans enfaldigare uttryck än vid genomspelandet av slaget på operationskartan. OM man enligt reglerna borde räkna med att fienden fick in 9 träffar och sänkte två hangarfartyg, reducerades dessa resultat godtyckligen till 3 träffar och ett sänkt hangarfartyg - och tom klarade sig till sist. Samma godtycke rådde beträffande beräkningen av flygplansförlusterna. I sista hand så är det den japanska nationalkaraktären som man måste söka den djupaste orsaken till såväl nederlaget vid slaget av Midway som det slutgiltliga nederlaget i hela kriget. Denna karaktär har något ittationellt och impulsivt, som ofta gör våra handlingarna oberäkneliga och motsägelsefulla. Den traditionella provinsialismen har gjort oss trångsynta och dogmatiska, ovilliga att överge gamla fördomar, tröga att acceptera ens de mest nödvändiga förändringar om de kräver ett nytt sätt att se. I vår obeslutsamhet och tveksamhet får fåfängan ofta makt över oss. Vi är opportunister, men dp vi saknar initiativ och dådkraft, är vi ofta neägna att sätta vår lit till andra och servilt böja oss för överordnade. Vår brist på intellektuell reda leder oss ofta till önsketänkande. det är först när överilningarna bragt oss i fördärvet, som vi börjar resonera logiskt och då i allmänhet för att finna ursäkter för vårat misslyckande. Kort sagt, som nation saknar vi mognad och besinning och inser att vi måste offra vissa fördelar för att nå vårat egentliga mål. Sådanna är den japanska nationalkaraktärens svagehter. De återspeglas i nederlaget vid Midway, där de kämpandes hjältemod och offervilja kom på skam."

 

Kommendör M. Fuchida och kommendörkapten M.Okumiya, sammandrag från boken "Midway: The battle that Doomed Japan" från boken Reader´s digest Världen i krig del2

Link to comment
Share on other sites

Guest Lt. payne

Jag är ganska övertygad om att sänkningarna av flera amerikanska slagskepp gjorde både den amerikanska flottan och den inhemska arbetsmarknaden en stor tjänst.

Genom att bli av med några ganska gamla och ineffektiva fartyg kunde US Navy få möjlighet att börja beställa världens då modernaste fartyg.

Detta skapade även en hel del jobb som efter deppresionen var välbehövligt i USA.

Men slagskeppens betydelse i strid mellan fartyg hade inte så stor roll längre. Däremot som uppmjukare och som eldunderstöd vid landstigningsoperationer gjorde de en utmärkt insats. Den rollen har de kvar än idag. Exempelvis senaste gulfkriget.

 

Hangarfartyg är fortfarande ganska kostnadsineffektiva då de kräver ganska mycket skydd och dyrt underhåll. Men en Hangarfartygsgrupp utanför kusten kan få nästan vilken politiker som helst att ändra åsikt.

Så på det sättet är de oxå användbara.

Link to comment
Share on other sites

Guest Lt. payne

Var inte någon av USS Missouri, New Jersey,Iowa nere i gulfen nu senast?

Isåfall har jag fel. Men de var i allafall med -91.

Link to comment
Share on other sites

Det finns många intressanta detaljer kring Pearl Harbor. Bland annat utförde flygplan från USAAF (om minnet ej sviker) en likadan övningsräd mot Pearl Harbor ett år(?) innan anfallet. Tydligen lärdes ingen läxa...

Link to comment
Share on other sites

Amiral Schofield gjorde ett nästan identisk övningsanfall den 7:e december 1932. Men han gick i pension en liten stund efteråt och ingen brydde sig så mycket om det efteråt.

 

Sedan sa marinchef Amiral Joseph O. Richardson i maj 1940 att det vore tryggare att återgå till bättre baser på den amerikanske västkusten. När han envisades med att gå ända till Presidenten med sina åsikter så blev han befriad från sitt uppdrag.

Link to comment
Share on other sites

  • 8 years later...

Archived

This topic is now archived and is closed to further replies.



×
×
  • Create New...