Ge mig ett bryt

[Magnus]

Ser inte hur det ska bli bättre av att man lägger problemen på andra skolor. Tycker det är naivt att tro att bråken kommer att upphöra bara för att man gör det.

 

Istället borde man se över rådande lagstiftning för grundskolan och göra det möjligt att stänga av elever en längre tid, och kanske ge dem en annan sysselsättning iform av praktik/samhällstjänst (plocka skräp ute, klippa gräs, skotta snö etc) en viss tid.

[ShyGuy]

@Erik_G

No offence taken...

 

 

Det någon skrev att det är omöjligt att bedriva lektion med elever som stänger ute läraren mha mp3, motsv, eller att det inte går att jobba om det skvalar ur grannens öron.

 

Båda dessa problem är för det mesta upptagna i ordningsreglerna. Och därmed har läraren befogenhet att agera, på lämpligt sätt.

 

Själv har jag inga problem alls när jag undervisar, mina elever får gärna lyssna på musik i lurarna, med vissa förbehåll som dom vet om:

 

De ska höra vad jag säger, annars tar jag det som att de inte klarar av att hantera friheten att få lyssna på musik = Dom åker ut efter 1 tillsägelse.

 

Det ska inte höras någon musik utåt så att någon annan blir störd = Dom åker ut efter 1 tillsägelse.

 

Eleverna har inga problem att följa dessa, och accepterar "straffen".

 

Jag ska också poängtera att jag undervisar i en av stockholms södra förorter på en grundskola. Inte den snällaste miljön direkt. Men jag har inte haft några problem.

[Kylskåp]

Det ämne som det bör göra undantag för är imo matte. Först har läraren en genomgång som självklart alla lyssnar på men sen när man ska börja räkna själv så är det så tråkigt att man hellre börjar prata med grannen. Om man själv eller grannen dock ahr lurar i öronen så fortsätter man istället räkna och tjötar inte. Även på mycket långa prov kan det vara det som hindrar en från att gå under.

[The Swede]

Det ämne som det bör göra undantag för är imo matte. Först har läraren en genomgång som självklart alla lyssnar på men sen när man ska börja räkna själv så är det så tråkigt att man hellre börjar prata med grannen. Om man själv eller grannen dock ahr lurar i öronen så fortsätter man istället räkna och tjötar inte. Även på mycket långa prov kan det vara det som hindrar en från att gå under.

 

Hur tror du folk klarade sig innan mobiltelefoner, MP3-spelare och dyligt fanns?

[709]

Nej, men det finns en begränsad mängd kinder man kan vända till innan man faktiskt måste agera. Om elever får varningar, blir avstängda etc. och problemen fortsätter måste man ta det till nästa steg. Slutligen kommer man till att skolan stängs, en bra väckarklocka för föräldrar vad gäller barnens skolgång. Jag menar inte att stängning av skolor är en bra lösning men det har ju varit på G lite varstans i Sverige de senaste åren, att skolor stängs under en kortare tid på grund av bråk. Det som har hänt i Malmö är bara en logisk följd av detta sätt att hantera skolsituationen och beslutet som sådant kräver en hel del mod och övertygelse. Därav mitt stöd för deras agerande.

 

 

Jag vet inte vad du har för erfarenhet av din skolgång, men att stänga en skola p.g.a. bråk bara skriker kollektiv bestraffning därför att man inte vågar ta tag i problemen.

 

Under de tolv år jag gick i den svenska skolan så var antalet problemelever få, men störningarna, när de skedde stora. Vi övriga, den STORA majoriteten, skötte oss.

 

Att stänga en skola, oavsett hur stökigt det är, är att inte våga straffa de som missköter sig.

 

Edit tillägg: Läste nedanstående artikel efter ovanstående inlägg...

Det går alltså 200 elever på skolan. Hur många är det som stör? 10-25-50-100 ?

Resterande 190-100 elever ska alltså straffas med att pyttsas ut på runtomkringliggande skolor. De som stör kanske splittras, i skolan, men deras attityd lär nog finnas kvar.

Samhället gitter inte ta tag i de som missköter sig.

 

"Christer Brandt säger också att han inser att beslutet är drastiskt. Men som han ser det fanns ingen annan möjlighet. Han betraktar stängningen som en markering från vuxenvärlden om vad som inte är acceptabelt.

– Vi kan ju inte fylla korridorerna med Securitasvakter, konstaterar han."

 

Varför inte?! Kaxiga tonåringar kan kuvas fort.

 

 

EDIT: inklippt från Aftonbladet

 

Våldsproblem tvingar Malmöskola stänga

 

Ansvarige politikern: Vi har inte sett någon annan möjlighet

 

Enligt Skolverket råder normlöshet, maffiastämning och ghettomentalitet på Hermodsdalskolan i Malmö.

Våld, hot och rån är vardag, och nu har politikerna fattat beslut om att stänga skolan.

– Vi måste göra något, vi sågar av den problematiska grenen, säger den ansvarige politikern till DN om beslutet.

Hermodsdalskolan, med årskurser mellan 1 och 9, ligger i Malmös fattigaste bostadsområde. De sociala problemen är stora, och det är en låg procentandel av de vuxna som har ett arbete att gå till.

Det tuffa klimatet på Hermodsdalskolan har varit känt i flera år. När Skolverket nyligen inspekterade skolan, fick man svart på vitt hur stora problemen faktiskt är.

 

”Yngre elever rädda”

Skolverket beskriver hur ”normlöshet, maffiastämning och ghettomentalitet” råder på Hermodsdalsskolan.

”Klimatet på skolan har under senare år blivit allt hårdare och kroppsnära konflikter är vanligt förekommande. Bråk och förstörelse hör till vardagen och rädslan bland de yngre eleverna för sina äldre kamrater har brett ut sig”, skriver Skolverket i rapporten, som citeras av Dagens Nyheter.

Politikerna i stadsdelsfullmäktige har nu fattat beslut om att stänga högstadiet på Hermodsdalskolan. 200 elever drabbas, och kommer att flyttas till andra skolor. Just nu diskuteras hur nedläggningen rent praktiskt ska gå till.

Stadsfullmäktiges ordförande, socialdemokraten Christer Brandt, berättar för DN om bakgrunden till beslutet.

 

Tvingas betala

– Det förekommer våld både mellan elever och mellan elever och lärare. Många föräldrar hör av sig för att de känner otrygghet för sina barn. Yngre barn rånas av äldre. Eleverna tvingas betala för att komma ut och in i skolan, säger han.

Christer Brandt säger också att han inser att beslutet är drastiskt. Men som han ser det fanns ingen annan möjlighet. Han betraktar stängningen som en markering från vuxenvärlden om vad som inte är acceptabelt.

– Vi kan ju inte fylla korridorerna med Securitasvakter, konstaterar han.

[Kylskåp]

Det ämne som det bör göra undantag för är imo matte. Först har läraren en genomgång som självklart alla lyssnar på men sen när man ska börja räkna själv så är det så tråkigt att man hellre börjar prata med grannen. Om man själv eller grannen dock ahr lurar i öronen så fortsätter man istället räkna och tjötar inte. Även på mycket långa prov kan det vara det som hindrar en från att gå under.

 

Hur tror du folk klarade sig innan mobiltelefoner, MP3-spelare och dyligt fanns?

 

Det jag pratade om var mp3 spelare och ingenting annat. Jag kan bara själv reflektera över de saker jag dagligen ser som student och min uppfattning är att man inte blir distraherad like enkelt om man lyssnar på musik. Förr i tiden fick man väl en rejäl utskällning om man så mycket som öppnade munnen när man inte skulle, idag är inte lärare lika hårda.

[The Swede]

Förr i tiden fick man väl en rejäl utskällning om man så mycket som öppnade munnen när man inte skulle, idag är inte lärare lika hårda.

 

Vilket inte är enbart positivt.

[Axial]

Istället för att diskutera huruvida lagen borde ändras och om lärarna ska få beslagta elevernas musikspelare/mobiltelefoner/kepsar, borde vi (som i "vi alla" inte enbart "vi på forumet") kanske fundera på varför problemet uppstår gång på gång på gång...? Det lär ju knappast röra sig om en medveten och riksomfattande konspiration där rikets elever via hemliga bloggar samordnar sina MP3-spelaruppror med det yttersta syftet att krossa lärarkårens diktatur och införa en skolanarki ?

 

Vem och eller vad är det till exempel som säger att det är ohyfsat, ouppfostrat och därmed inte tillåtet att bära keps inomhus? Jo, det är ju en norm (nu återkopplar jag till mitt första inlägg i tråden) som huvudsakligen upprätthålls av de vuxna i samhället och inom skolan är det lärarkåren som förvaltar och försvarar den normen. Jag påstår att om skoleleverna själva fick bestämma skulle normen istället vara att man får bära keps inomhus. En slutsats är i såfall att majoriteten av alla personer i skolan omfattas av en norm vars värderingar de inte delar men inte har möjlighet att påverka eftersom väktarna av den normen är lärarna och dessa väktare har makt att genomdriva sina regler i princip utan att eleverna kan säga ett pip därom. Ibland verkar det som om debatten om keps inomhus eller inte keps inomhus hamnar i en sluten cirkel där det inte där tillåtet därför att det inte är tillåtet.

 

Är det bra? Om "man" (som i det vuxna samhället och lärarkåren) inte kan motivera ett kepsförbud med annat än att "det inte är tillåtet därför att det inte är det" så får "man" nog finna sig i att eleverna kommer att fortsätta ha keps på sig inne alternativt göra andra små rebelliska symboluppror, som att driva andra frågor till sin spets, exempelvis "får man ha mössa då för det är inte en keps? eller hatt kanske?" och läraren svarar "nej för det är samma sak som keps" med samma cirkelargument som tidigare. Att säga att det "är oartigt" att ha keps på sig inomhus funkar bara om eleven själv tycker det är oartigt, tycker eleven inte det så faller argumentet.

 

Kort sagt, en av den moderna skolans förtjänster är att den lärt eleverna att ifrågasätta och tänka själv och tänka kritiskt. När sedan samma skola exempelvis inför normen "ingen keps inomhus" så kan skolan inte hantera elevernas ifrågasättande av normen, dvs man kan inte svara på frågan "varför inte det då?" (som ju är den kanske enklaste kritiska och ifrågasättande frågan) på ett sådant sätt att eleverna accepterar normen utan istället förkastar den och sedan är ställningarna låsta och lärarna tjatar sig blåa om de f-bannade kepsarna och tycker ungdj-larna är nonchalanta som aldrig lyssnar.

 

Nu finns det säkert stora högar med bra och giltiga argument som visar att man inte ska ha keps inomhus men det verkar inte gå fram.

 

För att kommentera skolan som ska stängas: om man anser sig ha sådana problem av maffialiknande karaktär att man måste splittra hela elevgruppen och stänga skolan tycker jag det har gått riktigt snett långt innan problemen fick den omfattning de har idag. Om en grupp elever har sådant inflytande över resten av skolan kan man med fördel identifiera och splittra den gruppen men att lägga ned hela skolan är väl att ta i? För att problemen inte ska uppstå på nytt, någon annanstans, måste man ialla fall separera "maffian" så varför inte göra enbart just det?

 

Angående skolan och arbetsmiljön så är det ju så att arbetsmiljölagen gäller även eleverna på landets skolor, med vissa undantag. Den psykosociala arbetsmiljön har de senaste åren allt mer hamnat i fokus när det gäller "vanliga" arbetsplatser och även skolan ska omfattas av detta. Ett av problemen är att de "elevskyddsombud" som utses fr o m årskurs 7 inte har rätt att stoppa arbetet eller tillkalla arbetsmiljöinspektörerna och således saknas en viktig komponent för att arbetsmiljölagen ska kunna "trycka till" kommunerna (som i det här fallet jämställs med arbetsgivare och inte de enskilda skolorna)

 

Missförstå mig rätt, jag förstår att man tvekat inför att ge elever i ÅK 7 rätt att stoppa arbetet men nog kunde de gott få tillstånd att ringa närmaste inspektör och tala om att "arbetsmiljön på min skola är kass" ?

[709]

@ Axial

 

Bästa talet om kepsen på (gäller även alla andra normer) som jag hört och läst, och reflekterat över, någonsin.

[ShyGuy]

Kan inte annat att hålla med Axial.

 

Jag är en av många nya lärare som har växt upp med kepsförbud och motsvarande.

 

Av någon lustig anledning har jag färre störningar, utvisningar och uppstudsiga elever än några av de andra lärarna på samma skola. Trots att jag är vikarie, och vi vet alla hur man brukade behandla dom när man själv gick i skolan.

 

Till saken hör att lärarkåren är oerhört trög gentemot förändring, ofta krävs det att det kommer in nya lärare för att få en större ändring. Eller en stark skolledare.

[krysspejlat_mål]

709, jag har bara positiva minnen från min skolgång. Jag gick ut högstadiet för strax under 10 år sedan och det jag har sett av den svenska skolan i dag är för mig helt främmande. Uppenbarligen har det börjat att barka åt h-vete den senaste tiden. Jag tycker precis som du att det är fel att skötsamma elever drabbas negativt av nedläggningen. Jag vet inte om du såg intervjun med en representant för föräldraföreningen på den berörda skolan; Han beklagade beslutet men påpekade att vissa föräldrar tog alldeles för lite ansvar för sina barns uppträdande och deras skolgång. Tror du att denna representant hade beretts mediautrymme om nedläggningen inte hade beslutats om? Hade ämnet blivit så aktuellt och debatterats i media om beslutet inte hade fattats? Jag tror personligen inte det. Åter igen, det är beklagligt att skolan ska läggas ner men beslutet som sådant har fört fram problematiken i media-Sveriges rampljus och har visat att något måste göras innan fler skolor "tvingas" att ta till samma medel för att komma till rätta med problemen.

 

Förr kunde en lärare i pensionsåldern få bilen sönderslagen för att hon hade fräckheten att underkänna en person som underlät sig att dyka upp på matematiklektionerna. I dag måste barn betala för beskydd och för att få gå in i skolan. Ute i övriga samhället klassas sådant ofta som övergrepp i rättssak och organiserad brottslighet, men i skolan är det bara en del av vardagen. Det är alldeles för allvarliga företeelser för att hanteras på kommunal nivå, det krävs centrala beslut. Det är precis det som beslutet om nedläggning har tydliggjort.

[Fogelström]

Kan ju bara påpeka att man faktiskt har gnällt på ungdomens förfall ända sen antikens dagar...

[Jolle]

@Fogelström. Ja det stämmer, finns väl inte en enda generation som inte påpekat och klagat på den de yngres förfall och dekadens. Man blir ju faktiskt lite förvånad att världen faktiskt inte har slutat att snurra med tanke på hut mkt sämre allt borde ha blivit sen tidernas begynnelse.

 

@Axial. Mkt bra argumenterat, kan inte annat än hålla med dig. Huruvida man får bära keps, mössa, hatt blir ofta helt meningslösa diskussioner (såtillvida man inte ser till diskussionen i sig som bildande). Frågor rörande mp3, mobil osv är ju av en annan art där det handlar om miljön(elevernas) man ska arbeta i blir lidande. Det känns som om (och detta utan att ha egen erfarenhet av det) att det som skapar konflikter ofta handlar om otydlighet, dvs det finns olika regler/ normer för olika skolor/ lärare. Jag har en kompis som praktiserar på ett gymnasium just nu där reglerna är glasklara och gäller alla. Dessa regler får man dessutom ut på pränt vid läsårets början bla inga mp3 eller mobiler igång under lektion (vet dock ej vad som händer om så skulle vara fallet men antar (hoppas) att de också har regler för detta).

 

Huruvida den allmänna skolmiljön har blivit sämre vet jag inte faktiskt. Att stänga en hel skola verkar drastiskt och inget jag hört om förut. Det jag undrar däremot om det finns kvantitativa/ kvalitativa undersökningar på att allt blivit sämre (dvs inte bara akademiskt utan också miljömässigt) eller är det bara så att dessa fenomen uppmärksammas mer just nu?

[Scribe]

Trevligt att se att detta ämne kommit upp till dikussion....

 

Jag jobbar som gymnasielärare och är evigt trött på alla MP3 spelare och mobiltelefoner.

 

Ett problem är att jag som lärare måste ha min mobil påslagen för att vara anträffbar. Jag är extremt sälla på arbetsrummet och vi är flera lärare som delar på samma telefon, dvs det går inte att lämna medelande på telefonsvarae till mig. Att få eleverna att förstå att jag som lärare måste ha min mobil påslagen och de som elever inte ska ha sin mobil påslage verkar vara en omöjlighet.

 

Jag kan se en viss vits med att låta vissa elever lyssna på musik i MP3. Jag har några elever med ADHD och Damp. Låter man dessa elever lyssna på musik när de jobbar så sitter de faktiskt still och jobbar. De störst inte av lastbilen som åker förbi på gatan utanför eller eleven som reste sig upp för att gå på muggen eller flygplanet som flög över skolan etc. Men det är bara dessa elever som ska få använda sina MP3 spelare, inga andra, men det verkar vara svårt för resten av eleverna att greppa.

 

Behovet att vara kontaktbar för eleverna är tydligen extremt. Vad är det som är SÅ VIKTIGT att de bar amåste svara i telefon eller på sms:et? Innan mobiltelefonernas tid fanns inte detta extrema kontaktbehov, men viktig information från föräldrar gick ändå fram till eleverna i skolan. (när föräldern ringde till skolans expedition)

 

Det tråkiga är att föräldrar till eleverna inte bryr sig. De verkar tro att det är skolans uppgift att uppfostra deras barn när de är i skolan. Om skolan har försäkringsanvaret för mina barn så har de också hela ansvaret verkar de resonera och med hela ansvaret verkar också uppfostring ingå. För en lärare idag är undervisningen den sekundära arbetsuppgifte. Den primära uppgiften är tyvärr att ta hand om andras barn.

 

Min lösning är att öka diciplinen i skolan. Ge oss lärare möjlighet att stänga av en elev i två tre dagar om han/hon uppför sig illa. Det sänder en signal till övriga elever att man faktiskt kan bli "straffad" för sina handlingar. En viktig bieffekt i detta är att man också stänger ute en elev från den sociala samvaron i skolan. Är en elev avstängd kan han inte träffa sina kompisar i skolan och kommer efter i vad kompisgänget håller på med. En elev vill träffa sina kompisar i.e. vara i skolan och är han avstängd kan han inte göra det.

Återinför också uppförandebetyg. En arbetsgivare som ser att en person har IG i uppförande kommer inte att anställa vederbörande. Om eleverna vet om det kommer det att uppföra sig i skolan.

 

Att som skolministerna vill, lösa problemen med ökad elevdemokrati, är helt förkastligt. Det kommer bara leda till att problemen ökar och arbetssituationen kommer att bli ohållbar för oss lärare.

[Vysotskij]

En viktig bieffekt i detta är att man också stänger ute en elev från den sociala samvaron i skolan. Är en elev avstängd kan han inte träffa sina kompisar i skolan och kommer efter i vad kompisgänget håller på med. En elev vill träffa sina kompisar i.e. vara i skolan och är han avstängd kan han inte göra det.

Jag håller med om det mesta, men risken är att elever som stängs ute från skolkompisarna kommer att skaffa sig andra, och kanske mindre skötsamma, polare medan de är borta från skolan. Att stänga av från ordinarie klassrumsundervisning skulle man kunna göra med extraundervisning, med raster på andra tider och så.

[siros]

Hur ska en lärare kasta ut en elev från klassen?

 

läraren kan ju be personen lämna klassrummet, men aldrig kasta ut honom eller henne. Då åker dom dit för olaga frihetsberövande

 

eller är det inte så?

 

 

 

//Siros

[Axial]

Trevligt att se att detta ämne kommit upp till dikussion....

 

Jag jobbar som gymnasielärare och är evigt trött på alla MP3 spelare och mobiltelefoner.

 

Ett problem är att jag som lärare måste ha min mobil påslagen för att vara anträffbar. Jag är extremt sälla på arbetsrummet och vi är flera lärare som delar på samma telefon, dvs det går inte att lämna medelande på telefonsvarae till mig. Att få eleverna att förstå att jag som lärare måste ha min mobil påslagen och de som elever inte ska ha sin mobil påslage verkar vara en omöjlighet.

Måste du verkligen det? Kan du inte ha telefonen på "tyst" och ringa upp under rasterna? Jag kan inte ringa mina lärare på högskolan exakt när jag vill, däremot är de rätt bra på att höra av sig vid första bästa tillfälle de får.

 

Jag kan se en viss vits med att låta vissa elever lyssna på musik i MP3. Jag har några elever med ADHD och Damp. Låter man dessa elever lyssna på musik när de jobbar så sitter de faktiskt still och jobbar. De störst inte av lastbilen som åker förbi på gatan utanför eller eleven som reste sig upp för att gå på muggen eller flygplanet som flög över skolan etc. Men det är bara dessa elever som ska få använda sina MP3 spelare, inga andra, men det verkar vara svårt för resten av eleverna att greppa.

Jag skulle nog försökt förklara för eleverna vad det egentligen innebär att leva med någon av bokstavsstörningarna och jämföra det med ett mer synligt fysiskt handikapp. Ingen skulle på allvar neka en rullstolsbunden elev sin rullstol eller att åka hiss med rullstolen.

Jag vill för allt i världen inte påstå att du inte försökt dig på den liknelsen men rent generellt skulle jag kört på det spåret.

Behovet att vara kontaktbar för eleverna är tydligen extremt. Vad är det som är SÅ VIKTIGT att de bar amåste svara i telefon eller på sms:et? Innan mobiltelefonernas tid fanns inte detta extrema kontaktbehov, men viktig information från föräldrar gick ändå fram till eleverna i skolan. (när föräldern ringde till skolans expedition)

Kommunikationen i samhället går fortare och fortare. Det visar sig överallt i samhället och inte minst på arbetsplatserna och tempot omfattar även eleverna. Tekniken finns där och eleverna använder den. Varför vänta ända till nästa rast med skvaller och festplanering när man skicka ett sms direkt?

Med en dåres envishet återvänder jag till mina tidigare resonemang om normer. Jag hävdar att ska det bli riktigt bra måste skolan "snacka till det" med eleverna så att de verkligen förstår problematiken och självmant avstår från MP3-spelare, mobiltelefoner o dyl. Alternativet är att förbjuda varje teknisk pryl och då menar jag varje pryl som inte är nödvändig. För om skolan förbjuder just MP3-spelare och börjar konfiskera dessa och i övrigt försöker upprätthålla den normen med maktspråk, hur lång tid tar det då innan nån driftig elev hittat farsans gamla freestyle och hävdar att "det är bara förbjudet med MP3 och inte freestyle för det stod bara MP3 i regelboken" och liknande resonemang. Om inte annat kommer det säkerligen en miniräknare med musikfunktion. Sådana system brukar alltid förlora i längden alternativt utvecklas till små polisstater först och sedan förlora.

 

Det tråkiga är att föräldrar till eleverna inte bryr sig. De verkar tro att det är skolans uppgift att uppfostra deras barn när de är i skolan. Om skolan har försäkringsanvaret för mina barn så har de också hela ansvaret verkar de resonera och med hela ansvaret verkar också uppfostring ingå. För en lärare idag är undervisningen den sekundära arbetsuppgifte. Den primära uppgiften är tyvärr att ta hand om andras barn.

Skolan kanske inte har varit tillräckligt tydlig med vilken roll den ska ha? Ska den enbart förmedla kunskap eller ska den även ha en fostrande verkan? Samhällets spelregler är ju en fråga om kunskap till viss del så är undervisning i dessa en ren kunskapsförmedling eller även en fostring?

Min lösning är att öka diciplinen i skolan. Ge oss lärare möjlighet att stänga av en elev i två tre dagar om han/hon uppför sig illa. Det sänder en signal till övriga elever att man faktiskt kan bli "straffad" för sina handlingar. En viktig bieffekt i detta är att man också stänger ute en elev från den sociala samvaron i skolan. Är en elev avstängd kan han inte träffa sina kompisar i skolan och kommer efter i vad kompisgänget håller på med. En elev vill träffa sina kompisar i.e. vara i skolan och är han avstängd kan han inte göra det.

Själv tror jag inte på straff om jag ska vara ärlig men om det ska vara straff så ska de vara rättvisa och jämförliga med varandra, dvs samma gärning (borträknat ev. förmildrande omständigheter) ska alltid ge samma straff oavsett vilken elev eller lärare som är inblandade. Hur ska skolan lösa det? Egen lagbok, egen domstol? Den lilla personliga erfarenhet jag har av kvarsittningar som straff är att de upplevdes som godtyckliga eftersom olika lärare bedömde likvärdiga situationer olika och det spelade också stor roll om den anklagade var mönsterelev eller bråkstake.

 

Återinför också uppförandebetyg. En arbetsgivare som ser att en person har IG i uppförande kommer inte att anställa vederbörande. Om eleverna vet om det kommer det att uppföra sig i skolan.

Vad skulle det hjälpa? Om exempelvis en elev har ett betygssnitt på 4,3 (med det gamla systemet då) och en 2:a i ordning och uppförande, skulle inte det säga mer om skolan än om eleven? Jag tror dock inte att en elev som beter sig så illa att han/hon får en 1:a i uppförande skulle få särskilt bra bra betyg i övrigt heller och alltså skulle de "vanliga" betygen i sig vara tillräckliga för att motivera eleven att sköta sig. Uppenbarligen verkar det inte vara så i dagens skola så jag ställer mig frågande till om ett betyg i uppförande skulle göra någon skillnad.

Att som skolministerna vill, lösa problemen med ökad elevdemokrati, är helt förkastligt. Det kommer bara leda till att problemen ökar och arbetssituationen kommer att bli ohållbar för oss lärare.

Tänk att jag tror precis tvärt om, vilket kanske framgått av mina tidigare inlägg. Vad jag kan begripa av försvarsmaktens ledarskapsutbildning och även den civila dito så är det väl snarare så att man generellt sett strävar efter ett ökat deltagande i beslut och beslutsprocesser eftersom detta i förlängningen leder till en större förståelse för och acceptans av besluten. Återigen, det gäller att "snacka till det" med folk och elever så att alla är överens om spelreglerna innan matchen börjar. Sedan ska naturligtvis skolministern tillföra de resurser som behövs för att hantera en ökad elevdemokrati. Att bara lägga sten till sten för lärarna fungerar inte, det måste till fler skottkärror också. Man skulle kunna säga att det gäller för skolministerna att "snacka till det" med lärarna.

[dxl]

Hur ska en lärare kasta ut en elev från klassen?

 

läraren kan ju be personen lämna klassrummet, men aldrig kasta ut honom eller henne. Då åker dom dit för olaga frihetsberövande

 

eller är det inte så?

 

//Siros

 

Kortfattat:

Nej det är inte så.

 

vill man läsa lite mer så kan man läsa om målnummer 'B3922-02' (hovrätten västra Sverige)

där kan man bland annat läsa följande

Ansvar för olaga frihetsberövande förutsätter att någon berövats sin frihet, dvs. gått sin frihet förlustig. Offret skall förlora rörelsefriheten så gott som fullständigt genom att han hindras att förflytta sig från en viss plats. Ett frihetsberövande kan vara kortvarigt, men en rent tillfällig förlust av handlingsfriheten är inte ett frihetsberövande. För att ansvar skall kunna komma i fråga fordras vidare uppsåt. Om gärningsmannens uppsåt inte omfattat den omständigheten att frihetsberövandet var olagligt, bör ansvar med stöd av paragrafen vara uteslutet

 

vilket jag tolkar som att en lärare inte kan åka dit för olaga frihetsberövande om han för ut en elev ur klassrummet.

[Erik_G]

Det tråkiga är att föräldrar till eleverna inte bryr sig. De verkar tro att det är skolans uppgift att uppfostra deras barn när de är i skolan. Om skolan har försäkringsanvaret för mina barn så har de också hela ansvaret verkar de resonera och med hela ansvaret verkar också uppfostring ingå. För en lärare idag är undervisningen den sekundära arbetsuppgifte. Den primära uppgiften är tyvärr att ta hand om andras barn.

 

Jag lämnar barnen på skola/dagis vid åtta på morgonen. Jag hämtar dem runt kl 17.00. När vi kommit hem ska det kanske handlas och lagas middag, och klockan 20.00 är det dags att göra sig i ordning för nattning. Lägg till en dryg timme på morgonen också. Jag umgås alltså fem till sex timmar om dagen med mina barn, timmar under vilka pappa är trött från jobbet, stressad för att det ska handlas och fixas mat etc. Detta är de dagar som jag hämtar. Andra dagar kanske jag kommer hem först sju-halv åtta, vilket innebär att jag får värma middagen i mikron och säga hej och godnatt till mina barn. Under nio timmar är det ni lärare och förskolelärare som tar hand om mina barn. Klart som f-n att skolan även har en fostrande funktion. Det är ju i skolan/fritids/förskola som barnen är under större delen av sin vakna tid. Det är ju i skolan de ska lära sig att arbeta i grupp, lära sig vad som är socialt accepterat eller inte.

Om skolans mål INTE innehåller någonting om fostran kanske det är dags att ändra de målen NU!

Dessutom kan en bra "extrafarsa" i form av en karismatisk och duktig lärare rent av kompensera för föräldrar som är dåliga, och då inte bara dåliga som i att jobba 8h/dag utan värre saker.

Jag trodde faktiskt i min enfald att ynnesten att få forma de unga individerna och se dem mogna som personer var en av drivkrafterna till att bli lärare, men jag kan ju ha fel.. kanske är det sommarlovet, jullovet, sportlovet och påsklovet som är anledningen? :P

 

/E

[ShyGuy]

För att stärka Erik_g

 

Det står i läroplanen att skolan SKA vara fostrande.

 

Lpo94/Lpf94 för den som är intresserad.

 

Om en lärare inte klarar av att uppfylla dessa mål är hon/han kanske på fel ställe.

[Jolle]

Angående förslaget om betyg i uppförande så bör dessa om de ska användas inte vara betyg på en skala 1-5, snarare underkänt/ godkänt. Jag har dock svårt att se funktionen i det hela, precis som Axial skriver; om en elev får undekänt i uppförande men höga betyg i övrigt, vad är det då som är fel?

Ang elevdemokrati osv så tror jag också att Axial har en poäng när han(?) menar på att om man förankrar beslut och regler hos eleverna så kommer man att få större acceptans och förståelse för dem..

Men...Som jag upplevde det var medinflytande och elevdemokrati bara fina stämplar på ngt som i realiteten inte fungerade (gick ut gymnasiet 98, högstadiet 95). Vad detta berodde på vet jag inte men åtminstone på högstadiet var de flesta ,som jag upplevde det, inte beredda (mogna) nog/ intresserade av medinflytande. Det mesta verkade handla om antingen orealistiska förväntningar eller fåniga förslag. Skolan ska hjälpa till att förmedla demokratiska värderingar till eleverna men jag upplever det som man gör dem en björntjänst. Som jag upplevde det verkade de flesta uppfatta "demokrati" som snarare en slags majoritetens diktatur, ex 90 elever av 100 i en skola vill ha en storbildsTV i uppehållsrummet och därför är det mest demokratiskt att anskaffa en sådan.

Att demokrati och medinflytande i skolan inte bara handlar om vad flest vill utan också om ansvar verkade gå de flesta elever över huvudet, om de över huvud taget var intresserade av dessa frågor.

Samtidigt upplevde jag det också som det fanns fog för ointresset till medinflytande. De gånger man fick tillfälle att yttra sig blev det i ngn skitfråga tex "hur många köttbullar ska varje person få" eller dyl, dvs man gav sken av att det fanns ett medinflytande medan det i realiteten inte var så.

[siros]

Kortfattat:

Nej det är inte så.

 

vill man läsa lite mer så kan man läsa om målnummer 'B3922-02' (hovrätten västra Sverige)

där kan man bland annat läsa följande

 

Ansvar för olaga frihetsberövande förutsätter att någon berövats sin frihet, dvs. gått sin frihet förlustig. Offret skall förlora rörelsefriheten så gott som fullständigt genom att han hindras att förflytta sig från en viss plats. Ett frihetsberövande kan vara kortvarigt, men en rent tillfällig förlust av handlingsfriheten är inte ett frihetsberövande. För att ansvar skall kunna komma i fråga fordras vidare uppsåt. Om gärningsmannens uppsåt inte omfattat den omständigheten att frihetsberövandet var olagligt, bör ansvar med stöd av paragrafen vara uteslutet

 

 

vilket jag tolkar som att en lärare inte kan åka dit för olaga frihetsberövande om han för ut en elev ur klassrummet

 

 

Elven har ju inte rätt att komma in igen i lektionen, då kan man ju utesluta tillfälligt olaga frihetsberaövande. dock tycker jag att den nedre delen är lite svårfattad

 

När jag gick på högstadiet hade vi en mycket ond lärare. Han diskade en kristen elev som hade ett kors i handen mitt under provskrivningen och sa att det var fusk! När hela klassen började bua och ifrågaställa honom sa han bara att han skojade.

 

Samma lärare kastade ut en klasskompis till mig och bad honom hålla nere dörrhandtaget från utsidan av lektionsalen, och så fort han släpper dörrhandtaget så blir det Frånvaro, mycket förkastligt tycker jag!!

[C 2.a pjäs]

Är själv lärare sedan fyra och ett halvt år och har på den tiden aldrig mött någon som opponerat sig mot vare sig keps- som mobil/MP3/bergsprängarförbud i klassrummet. Aldrig nå´nsin, faktiskt. Kan man motivera varför, och hittils har min motivering "jag tycker inte man har keps på sig inomhus" gått hem hos eleverna. Vad gäller "kasta ut i korridoren "har jag upplevt detta ytterst få gånger. En utslängning är ju ett resultat av en längre störning och i regel så väljer en 11-åring inte att gå i klinch med sin magister, speciellt inte när denne är uppretad. Förhoppningsvis skall ett förtroende ha byggts upp långt innan en utslängning är aktuell.

 

Jag har både jobbat i "OBS-klass" och i "vanliga" klasser, och undervisningen och pedagogiken skiljer sig milsvida. I "OBS-klass" är det inte läge att diskutera olika spörsmål (här hoppar väl en del till när denna totala brist på demokrati kommer i dagen), utan där är det väldigt fasta ramar och regler som gäller. Eftersom min erfarenhet är att dessa barns handikapp inte möjliggör valmöjligheter eller oklara styrningar. Att dessa totalt går under på högstadiet? Det visste väl alla redan...?

[dxl]

Elven har ju inte rätt att komma in igen i lektionen, då kan man ju utesluta tillfälligt olaga frihetsberaövande. dock tycker jag att den nedre delen är lite svårfattad

 

Han har inte rätt att komma in men utelåst är inte samma sak som innelåst, eller hur?

[Scribe]

Det tråkiga är att föräldrar till eleverna inte bryr sig. De verkar tro att det är skolans uppgift att uppfostra deras barn när de är i skolan. Om skolan har försäkringsanvaret för mina barn så har de också hela ansvaret verkar de resonera och med hela ansvaret verkar också uppfostring ingå. För en lärare idag är undervisningen den sekundära arbetsuppgifte. Den primära uppgiften är tyvärr att ta hand om andras barn.

 

Jag lämnar barnen på skola/dagis vid åtta på morgonen. Jag hämtar dem runt kl 17.00. När vi kommit hem ska det kanske handlas och lagas middag, och klockan 20.00 är det dags att göra sig i ordning för nattning. Lägg till en dryg timme på morgonen också. Jag umgås alltså fem till sex timmar om dagen med mina barn, timmar under vilka pappa är trött från jobbet, stressad för att det ska handlas och fixas mat etc. Detta är de dagar som jag hämtar. Andra dagar kanske jag kommer hem först sju-halv åtta, vilket innebär att jag får värma middagen i mikron och säga hej och godnatt till mina barn. Under nio timmar är det ni lärare och förskolelärare som tar hand om mina barn. Klart som f-n att skolan även har en fostrande funktion. Det är ju i skolan/fritids/förskola som barnen är under större delen av sin vakna tid. Det är ju i skolan de ska lära sig att arbeta i grupp, lära sig vad som är socialt accepterat eller inte.

Om skolans mål INTE innehåller någonting om fostran kanske det är dags att ändra de målen NU!

Dessutom kan en bra "extrafarsa" i form av en karismatisk och duktig lärare rent av kompensera för föräldrar som är dåliga, och då inte bara dåliga som i att jobba 8h/dag utan värre saker.

Jag trodde faktiskt i min enfald att ynnesten att få forma de unga individerna och se dem mogna som personer var en av drivkrafterna till att bli lärare, men jag kan ju ha fel.. kanske är det sommarlovet, jullovet, sportlovet och påsklovet som är anledningen? :P

 

/E

 

I avsaknad av en förälder kan en lärare eller fritidspedagog träda in och vara den förebild som eleven saknar hemmifrån, men man kan inte vara extrafarsa åt över 100 elever. Fostran av elever tar för mycket tid. Idag är undervisningen sekundär och fostran primär i skolan och så ska det inte vara. Elever är i skolan för att lära sig räkna, läsa och skriva - inte för att uppfostras hur man beter sig mot andra människor, vad som är rätt och fel osv. Det är de facto föräldrarnas uppgift.

 

I Lpf 94 står det om fostran:

I överensstämmelse med den etik som förvaltats av kristen tradition och västerländsk humanism sker detta genom individens fostran till rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande.

Det står inget om att man som lärare ska uppfostra eleven hur man äter med kniv och gaffel, att man tar av sig mössan när man kommer inomhus, att man lyssnar när andra talar osv - dvs sunt förnuft. (Med fostran i Lfp 94 hänvisar man till etik och moral.)

Det kan ligga en viss poäng i att lära små barn detta, elever på förskola, men gymnasielever ska kunna detta.

[Vysotskij]

Det kan ligga en viss poäng i att lära små barn detta, elever på förskola, men gymnasielever ska kunna detta.

Och om de inte kan det?

[tikvah]

Jag lämnar barnen på skola/dagis vid åtta på morgonen. Jag hämtar dem runt kl 17.00. När vi kommit hem ska det kanske handlas och lagas middag, och klockan 20.00 är det dags att göra sig i ordning för nattning.

 

/E

 

 

Du vet väl att det inte är krav på att ha barnen på dagis. Du skulle ju kunna vara hemma pappa till dina barn. Möjligheten finns ju... *kastar lite sten i ett glashus*

 

Jag vill inte ha en skola där elevdemokrati styr... Med tanke på att rösträtten ligger på 18 år torde således yngre personer inte vara mogna att fatta direktavgörande beslut som i så hög grad påverkar sin och ANDRAS vardagar och framtid.

[siros]

Han har inte rätt att komma in men utelåst är inte samma sak som innelåst, eller hur?

 

 

Helt rätt Dxl, de tänkte jag inte på B)

[Scribe]

Han har inte rätt att komma in men utelåst är inte samma sak som innelåst, eller hur?

 

 

Helt rätt Dxl, de tänkte jag inte på B)

 

Att låsa dörren när lektionen startar och på så sätt utestänga elever som kommer sent (och stör undervisningen) är en ganska bra sak. Eleverna lär sig att komma i tid. Problemet på min skola är bara att i låset sitter det en strömbrytare och låser man salen så släcks lyset och då får man undervisa i mörker.

[Erik_G]

Du vet väl att det inte är krav på att ha barnen på dagis. Du skulle ju kunna vara hemma pappa till dina barn. Möjligheten finns ju... *kastar lite sten i ett glashus*

 

Jag vill inte ha en skola där elevdemokrati styr... Med tanke på att rösträtten ligger på 18 år torde således yngre personer inte vara mogna att fatta direktavgörande beslut som i så hög grad påverkar sin och ANDRAS vardagar och framtid.

 

Jo, jag var hemma i sju månader med lillkillen förra våren, det var så populärt hos min arb. givare att jag blev uppsagd när jag kom tillbaka. Det roliga är att min dåvarande chef hade innan hon blev chef talat sig så varm för hur hon älskade att vara mammaledig för sina femtielva ungar, och hur hon gärna skulle vara mer mammaledig.. Snacka om att kasta sten på andras glashus..

 

 

Angående elevdemokrati.. jag är för att beslut diskuteras med elevråd, jag är definitivt mot att eleverna ska ha sista ordet i precis allting. Man skulle kunna säga att elevrådet i sig borde vara ett slags traineeprogram för elever intresserade av demokratiska beslutprocesser (läs "politikerkurs"). Samtidigt som elever behöver lära sig hantera hur man på demokratisk väg behandlar frågor och fattar beslut (så att de inte behöver sabba alla bilar utanför Centerpartiets kontor i onödan) så kan de också behöva lära sig att de inte alltid har någon påverkan över beslut som rör dem (så de inte blir helt chockade första dagen på jobbet när de helt plötsligt måste finna sig i vissa saker de inte förstår, som t.ex varför de måste bära en ful företagsuniform eller att de inte kan få "[email protected]" som mailadress)

 

Angående att vara extrafarsa.

Det är självklart skillnad mellan att vara förskolelärare, grundskolelärare och gymnasielärare, eller rättare sagt, det borde det. Problemet är väl att om ingen lär femåringen att man inte kastar skräp på marken, sitter ordentligt på stolen och behandlar andra som man vill bli behandlad själv, så finns det en stor risk att femtonåringen fortfarande slänger godispappret (eller ännu äckligare, snuset) där han står och går, lägger fötterna på skolbänken och kallar sina medsystrar för ord reserverade för en särskillt "yrkeskategori".

Som tur var, eller iallafall är det min förhoppning, att de flesta barn kan detta både vid fem och femton (min 2,5-åring vet var man slänger skräpet, varför vet inte en del 25-åringar detta?).

Visst är det föräldrarnas huvudansvar att lära våra barn hyfs, men om det vi lär ut inte exerceras i skolan, försvinner lärdomen. I slutänden är det alla äldres uppgift att fostra de yngre. Det bästa/enklaste sättet att göra detta på är att vara ett föredöme. Barn gör ju tyvärr inte som vi säger, utan som vi gör.

 

/E