Eribe

Jag såg under min amifibetid (04-05) en amfskyttesoldat med glasögon. Vet inte om det har ändrats nu.

Vilka plutoner ska åka iväg, och vilka ska inte göra det?

Vissa saker ger inte stort tolkningsutrymme, facktermer är sådana exempel. Hur såg era definitioner av special/elitförband ut när ni skrev artikeln och vad använde ni er av för källa?

Om en professor på Försvarshögskolan inte ryckte på ögonbrynen åt denna artikel är vårt land i fara, men jag antar att det bara var information om förbanden i sig som granskades. Du och skribenten tycker alltså precis som jag i denna fråga: *Skribenten medger att denne listat militära förband som specialförband utan att de är det, snarare milsvid ifrån *Skribenten har blandat ihop begreppen special- och elitförband *Skribenten vet inte ens själv skillnaden mellan special- och elitförband, eller förklarar åtminstone inte sin hållning till begreppet i artikeln Låt oss hoppas att nivån höjs vid nästa nummers tryckning, om det krisar kan ni ju alltid ställa en fråga på detta forum.

Denna artikel tar ändå priset. Är hela amerikanska marinkåren, vikingarna och praetoriangardet nu specialförband? Begreppsförvirringen på olika ställen i texten gör att detta mer känns som något en 15-åring kunde skrivit på ett mindre nogräknat internetforum...

Var igår i kombination med midsommarfirande ute en sväng på Rindö för att kolla in vad som hänt med regementet. Försökte med en vän gå runt stridshinderbanan, men kunde inte riktigt hitta bl a fortet med alla repelleringshinder. Vad har hänt? Har vägarna vuxit igen? Eller var jag alldeles för komig när jag sprang

Det finns ju en hel del värngångar och så öppna, fast de kanske inte är så spännande? Kanske skall man ta med tjejen och visa henne runt resterna av hinderbanan... för att sedan putta ner henne i krondiket //EMS

Väldigt fina bilder, men tänk vad naturen blir annorlunda med pjäsbördor på ryggen... Ångrar lite att man inte fotade mer "action", blir ju mest poseringsbilder när man vilar sig

Oj, så mycket minnen! Det är mycket blandade känslor, må jag säga. Dels "Haha, aldrig mer packövning eller paddelidioti i stridsbåtshamnen!", men även "Åå, lilla Rindö, mitt hem i ett år" . Känns även lustigt att kalla vattenövningshallen för "simhall". Det för tankarna till något positivt, ett ställe där man har roligt... Vilket förmodligen stämmer bättre nu än förr.

Under snabbmarsch (amfibievarianten) när soldaterna springer i formation och rätt nära varandra, finns risken för att tjonga till den som springer bredvid, särskilt när energin börjar ta slut. Ligger nog ett antal tänder utspridda på Rindö F ö fanns det nog ingen materiel som var så stöldsbenäget som mynningsskyddet. Lämnade man AK:n vid en post för att gå in och käka mat, kunde man ge sig fan på att om man inte var först ut så hade någon snott just mynningsskyddet. Tallarpluton!

Nu har jag gått och velat i två veckor, är det försent att skicka in "ja-lappen" tror ni? Har ju varit tvungen att se över allt med studieuppehåll, CSN o s v... Visserligen mkt dumt att inte göra det innan.

Vad jag har hört så kan iaf skytte kanske hamna på allt ifrån kongo till att vara förstärkning i kosovo. Och nu idag kom "bara" 268 brev av alla befattning, som jag skrev lite tidigare i tråden så kommer de sista breven vara skickade senast nu på fredag Aha... hela kompaniet, med GRK/Robot, eller bara skytteplutonerna? Dags att börja sprida rykten

Undrar vart man kan tänkas att skickas iväg? Tänk om det gick att få reda på redan under utbildningen, vore ju guld

Fick det positiva antagningskbeskedet idag, är nu helt uppe i varv! Jobbigt beslut, många saker att väga in nu... Vill dock verkligen göra detta, får se det som en engångschans. Dags att ta fram badbyxorna och börja plaska m a o. Ni som är antagna, hur många är i GRK/Understödspluton?

Nej, Arméns och Flygvapnets jägarförband suger ju duktigt. För övrigt har det sedan länge i amfbat funnits icke-amfibieutbildad personal. Känner personligen ett gäng. Har jag sagt det? Det handlar inte enbart om att kunna gå långt, skjuta bra och bära tungt, där finns det självklart fler som klarar det och säkert de som klarar det bättre. Det är inte de fysiska kraven jag tänker på i första hand. Att operera i skärgårds/vattenrik miljö antar jag inte sitter i ryggmärgen på en norrlandsjägare, det kräver viss utbildning det med, t ex vattentester, eller att lära sig att vatten inte alltid kan hämtas från närmsta bäck... Att veta att mannen bredvid dig har samma kunskaper genom utbildning är något högst nödvändigt. IAS kommer vara en samling mycket kompetenta soldater från försvarsmaktens alla hörn, som tillför kunskap utifrån Amfibiekåren, men som genomgått en gemensam utbildning för att kunna verka i förbandets naturliga miljö. Baskern är ett bevis på det, åtminstone anser jag att det bör vara så. @ BertilCeasar, den inställningen tycker jag är onödig. Du behöver inte utgå från att alla amfare ser ner på allt och alla. De flesta har faktiskt någon form av självdistans de med.

Som jag skrev tidigare så är basker ett tecken på att du klarat av kraven för att tjänstgöra i ett amfibieförband. Jag skulle aldrig vilja ha någon vid min sida under tjänstgöring i ett sådant som inte är godkänd.

Eftersom vissa blev uppringda denna vecka så antar jag att beskeden blir försenade, och med tanke på att jag bor så långt norrut numera, så kan jag väl räkna med svar på måndag

Jo, alla ska få ett brev. Håller med om baskern, men inte enbart för att den ska "förtjänas", jag skulle inte vilja ha en stridsparskamrat som inte klarar av en snabbmarsch om det skulle behövas, eller att livrädda mig om jag droppar i plurret. Baskern är ett tecken på att man klarar det och är trovärdig som amfibiesoldat.

Senast jag klockade körde jag milen på 49. Men det var snöstorm på slutet undrar föresten om det går att få ut Meindl-kängor, om man nu skulle bli antagen? Skulle göra det gröna livet så mycket enklare. Eftersom nästan hela min pluton hade sådana skodon (helt förståeligt med tankte på vikten man bar) blir det kanske aktuellt att införskaffa igen?

Ska även slänga in lite marsch/snabbmarschträning i schemat. Det är helt klart en fördel att belasta axlar, ben och rygg lite extra innan man drar ut på pjäsrace. I övrigt, när jag tog baddaren B) i ung ålder vill jag minnas att vi simmade med kläder på, kanske inte helt omöjligt att ordna med simhallen? Annars är det inte så stor skillnad, betydligt viktigare med livräddningen som aningen mer är en tekniskt klurighet. Allt annat handlar i princip bara om pannben.

Kom just på att jag självklart sprang stridshinderbanan på Rindö, inte Berga kommer givetvis bli lite lurigt första gången innan man kan den bra. Undrar om de har lika livsfarliga repelleringshinder som då För er som inte är amfare i grunden, själv var jag var en riktig fiskpinne i vattnet med amfibiemått mätt, men det tog inte lång tid innan jag kände mig helt ok. Naturligtvis tar de i början hänsyn till att ni inte har samma träning som amfibiesoldater.

Rent generellt gäller det att vara säker i vattnet, för inte få panik om man trillar överbord t ex. Mina direkta träningstips: Livräddning, kan bli ett aber om du inte kan det. Dyka ner till botten och stanna där, lär dig vara under vatten så länge som möjligt. Läskigt i början, men man lär sig behärska panikreflexerna snabbt. Annars rent generellt, simma långt och länge, ev med kläder, så är du väl förberedd inför vattenövningar/fys. Var inte höjdrädd

Jag gick idag ut i vinterblasket tidigt för att hinna till en lektion, och fick plötsligt tillbaka alla blä-känslor som uppnåts under amfibietiden... Vill man verkligen tillbaka? Angående träningen så har i alla fall jag tränat lika mycket som jag gjorde innan lumpen, däremot ska jag nog lägga till några simpass i veckan... inte läge att sprattla i bassängen när man väl är uttagen. F ö bör du nog inte oroa dig för snabbmarschen och stridshinderbanan, har du en gång klarat det sitter det i ryggmärgen

Det är väl sant, men just om man inte får åka iväg någonstans så känns det lite overkill. Kan å andra sidan vara ett välkommet avbrott, intressant att skriva tenta i en stridsbåt

Det luriga i mitt fall är att jag måste avbryta mina studier i minst ett år, för att därefter årligen åter behöva avbryta igen. Först tre-månadersutbildningen, sedan slutövningen, sedan de andra årliga övnignarna under beredskapen. Ändå kanske jag inte får åka någonstans, i så fall skulle jag känna det året tämligen bortkastat genom att göra lumpen IGEN. Det känns som att jag vill ha en garant för att få kunna åka någonstans. Hur är det med de andra beredskapsförbanden, de som är färdiga? Har de fått åka någonstans? Tänk att man kanske ska ut och bära okristliga bördor och köra pjäsrace igen... Det har fallit lite ur minnet på något sätt, var det verkligen så farligt?