Ibex

Hittade denna bland några papper efter en KFÖ i slutet på 80-talet, men jag vet inte i vilket sammanhang den kommit till eller när den sjungits... Möjligen var det den då inneliggande årsklassen som hade den som marschvisa? Vi talar givetvis K3 och Livhusarerna! Serganten han fick dille och blev stoppad i en säck Serganten han fick dille och blev stoppad i en säck Serganten han fick dille och blev stoppad i en säck Men så var han ingen Livhusar Glory, glory, det blir ingen vacker död, Med din AK upp i baken medan marken färgas röd. Man får ändå vara tacksam för att det blir något kvar Att begrava av en Livhusar. Fänriken blev inlåst efter namnlös perversion Fänriken blev inlåst efter namnlös perversion Fänriken blev inlåst efter namnlös perversion Men så var han ingen Livhusar Glory, glory, det blir ingen... Löjtnanten var blind och döv och lukta som ett lik Löjtnanten var blind och döv och lukta som ett lik Löjtnanten var blind och döv och lukta som ett lik Men så var han ingen Livhusar Glory, glory, det blir ingen... Kaptenen hade syffe, bagg och thailändsk gonorré Kaptenen hade syffe, bagg och thailändsk gonorré Kaptenen hade syffe, bagg och thailändsk gonorré Men så var han ingen Livhusar Glory, glory, det blir... Majoren var så fet att han fick pissa med en tång Majoren var så fet att han fick pissa med en tång Majoren var så fet att han fick pissa med en tång Men så var han ingen Livhusar Glory, glory, det blir... Översten var transvestit och gick i pride-parad Översten var transvestit och gick i pride-parad Översten var transvestit och gick i pride-parad Men så var han ingen Livhusar Glory, glory, det blir ingen... Brigadchefen var helt senil och svårt inkontinent Brigadchefen var helt senil och svårt inkontinent Brigadchefen var helt senil och svårt inkontinent Men så var han ingen Livhusar Glory, glory, det blir... Generalen hade flyttat till Moskva för sin pension Generalen hade flyttat till Moskva för sin pension Generalen hade flyttat till Moskva för sin pension Men så var han ingen Livhusar Glory, glory, det blir ingen vacker död, Med din AK upp i baken medan marken färgas röd. Man får ändå vara tacksam för att det blir något kvar Att begrava av en Livhusar. Edit: Tror den är senare, det fanns väl inga pride-parader så tidigt? Så jag måste fått den av någon senare, men har inget minne av sammanhanget...

Lite mer... Major G stridsmålar på skjutfältet där vi ligger i eldställningarna: "Ni hör ett avlägset motorbuller från andra sidan hygget och känner stanken av kaukasisk motorlolja." Ett indirekt citat från befälet, och inte heller självupplevt, men jag tycker det platsar i alla fall. Två plutoner har precis fått ut sina vapen och tränar ladda och patron ur med tomma magasin på Mellersta Fyrkanten, Karlsborgs fästning. Det gör dom var för sig, med var sitt befäl. Plötsligt märks att något händer i pluton 1 och så kommer kommer en kille från pluton 1 rusande som en galning bort till pluton 2 (där min kompis befinner sig) ställer sig i enskild ställning och anmäler sig: "Kapten, Livhusar X anmäler att han är en skjutkåt jävel, och anhåller om att få betrakta skorstenen". Chefen för tropp 2, som om detta var vardagsmat: "Beviljas." Så där står killen i enskild ställning och stirrar på skorstenen i några minuter, innan chefen för pluton 2 berordrar honom att återgå, vilket han också gör i full fart och man ser honom anmäla sig för sin chef, och sedan ställa in sig igen. Anledningen till denna ganska udda bestraffning var en bildavfyrning vid fel tillfälle!

Vad jag kan minnas har ordet alltid använts civilt under den tid det varit aktuellt för mig att bära ryggsäck, dvs ungefär från det jag började grundskolan för 20 år sedan. I det militära har jag aldrig hört någon använda ordet utan att få en tillrättavisning efteråt eftersom det ansetts vara ett civilt uttryck. Ojdå! Kan ju vara rena slumpen som gjorde att jag fick den uppfattningen... Men jag tror inte jag hörde uttrycket innan jag hörde det på K3. Det kan ju vara lokala skillnader också. Kan ju tänka mig att någon stackare med befäl från Öland fått en åthutning för att dom använde det civila ordet härke.

Det tar emot att skriva detta... På soldatprovet hade vi en kort rast, jag satt mot en tall med min AK bredvid mig. När rasten är slut kränger jag på mig ryggsäcken och hinner gå minst 50 meter, kanske mer innan jag inser att något inte stämmer. Jag har inget vapen i händerna. Vänder mig om och där står fänriken med min bössa i handen. Jag ryser fortfarande vid tanken, nu 20 år senare. Fick order om att själv anmäla mig till kapten och berätta vad som hänt, och gjorde detta. Han konsterar bara att det får vi prata om sedan. Jag hörde inget på en vecka, men jag visste ju att han inte glömt. Så blir jag inkallad till befälsrummet. Kaptenen konsterar att jag varit en idiot och om han anmäler mig så får jag skvadronsförbud över helgen och sänkt betyg och det har varken kapten eller jag glädje av. Men veckan därpå skulle vi ut på övning, och då behöver vi 10 säckar ved. "Den skall vara huggen och klar till uppställningen imorgon. Frågor?" Så jag tillbringade natten med att hugga ved. Det var utmärkt övning för pannbenet.... Roligare var när vi hade fordonsorientering i skogarna mellan Perstorp och Granvik. MC-ordonanser och blandade terrängbilar (11, 13, 903) drog omkring på snöslaskiga vägar i rena Dakar-rallyt. Inga befäl var med på vägarna, de väntade i mål. Jag fattar inte att det inte hände några allvarligare olyckor på den "övningen", men skoj hade vi. Kontrollerna satt en bit ifrån vägen så det gällde att parkera rätt och springa som fan till kontrollen och tillbaka igen. En kille i en 903:a sprang fel så vi hann tillbaka före och satte kofångare mot kofångare och flyttade undan hans bil så vi kom förbi. Samtidigt ville man ju gärna blockera vägen så ingen annan kom förbi ens egen bil. Då upptäckte vi plötsligt en 903:a där det inte fanns någon kontroll, och vi såg ingen i närheten. Den stod så det var svårt att komma förbi, och vi tyckte att vi skulle lära chauffören en läxa om han läste kartan så illa, så vi satte kofångare mot kofångare och tryckte till. Men vägbanken var lite lös där och plötsligt gled hela bilen ner i diket. Äh, honom får vi hämta sedan, tänkte vi, nu är det tävling! Så vi fortsatte. Vi konstaterade sedan att alla kom i mål , så då måste han ha tagit sig sig upp själv. Men vem var det? Nä, ingen hade kört den bilen... Mycket mystiskt, men ingen saknades i alla fall. På kvällen fick vi höra att Kn A hade varit ute i skogen med några av sina killar för att leta efter borttappade delar till en högantenn, han hade varit mycket sur redan innan, för det regnade och för att hans värar var slarviga och slöa, och inte blev han gladare här hans 903 stod i diket när dom skulle hem. Detta var före mobiltelefonernas tid, så han hade fått skicka en kille att gå en bra bit till telefon för att då hjälp att dra upp bilen. Vår plutonchef anade givetvis hur det gått till, men gjorde inga allvarligare försök att få sanningen ur oss. Kompisen körde i diket med en 903 på en övning, och bad en förbipasserande bonde i en traktor att dra upp honom. Det gjorde han gärna. När kompisen skulle vända och köra tillbaka råkade han backa på och krossa bondens brevlåda... Mer 903-äventyr: Jag körde lite för fort på en mycket dålig och gropig väg på Remmene och lyckades få en Lt som satt bredvid mig att studsa upp och slå huvudet i ett stålrör i taket. Då var jag inte mycket värd. Edit: Ett littet tillägg, som visar att även befäl kan göra klantiga saker. En kapten G skickade mig och en kompis till Milo-verkstaden i Skövde för att hämta en tgb 903 som kaptenen skickat dit p.g.a. motorfel. Vi fick en 903 och drog iväg en fredag em (jävligt sura för vi var rädda att missa bussen hem), och på vägen mellan Karlsborg och Skövde fick vi uppleva tjusningen i att få upp en 903 i 95 km/timmen i Fargersannabacken. Men det är en annan historia. Väl i Skövde hämtar vi ut bilen från en sur löjtnant på Milo-verkstaden. "Är det Ibex som körde bilen när den gick sönder?" frågade han. "Nej löjtnant, jag tror det var kn G". "Då skall Ibex hälsa G att nu går bilen för jag har fyllt på bensin." Den hälsningen vågade jag inte framföra. Jag låtsades som om vi fått bilen av någon som inget visste om vad som varit fel...

Många kul svar! En öländks dialektal bakgrund låter ju intressant som förklaring, någonstans skall ju ordet komma ifrån. Som någon konstaterade behöver det inte nödvändigtvis vara negativt, jag kommer på rak arm på exemplet att det var snack om att det drog ihop sig till ubåtsjakt och då skulle skvadronen "åka som ett härke ner till Karlskrona", dvs in med skiten i de fordon vi kunde få tag i och iväg, huvudsaken var att vi kom dit fort som tusan. Men det är en ovanligare användning. Den mer vanliga användningen i Karlsborg var "ett sån't jävla härke", exempelvis som samlingsbeteckning om T2, efter att någon besökande Livhusar sett deras finaste pojkar gå och äta frukost iförda vindrock och långkalsonger. Lite intressant hur ord fastnar och får spridning inom militären. Det är ju ett lite speciellt fenomen som typiskt hör hemma just i lite mer slutna sammanhang där man vill markera sin särart. Rygga tror jag är ett annat sådant ord, men det har spridit sig. För 20 år sedan hörde jag det aldrig utanför militära sammanhang, idag verkar det vara vardagsslang bland ungdomar. Edit: Ber om ursäkt om jag råkat förelämpa någon från T2, men alla vet väl att vi kavallerister är snobbar...

Har sökt utan att finna... Har ni några ideer om varifrån ordet "härke" kommer? Jag har sett det användas om Hercules-planen, är det möjligen därifrån det kommer? Första gången jag hörde det var när en kapten från K1 använde det om en trafikpluton från P4 som stoppat oss någon stans i Tivedens skogar, och jag förstod genast innebärden utifrån sammanhanget... Men bakgrunden?

Starkaste positiva och negativa minnena hänger ihop... Vi ser efter tre dygn äntligen slutet på baskerprovet (K3) har tagit oss runt hinderbanan med full utrustning och släpar oss upp på logementet, kränger av oss ryggsäckarna och befälet kommer in för vad vi antar är instruktioner inför den vård som väntar. Nix. Omedelbar uppställing i full stridsutrustning och rygga. Tillbaka ut och marcherar ut från fästningen mot Stabshallen där vi får ställa upp. Det beordras gasmask på, och så får vi börja gå rund i cirkel med befälet i mitten som skriker följande instruktioner: Vi skall ta oss till Hammarnäset så fort vi kan, vi har tjugo minuter på oss innan man skall börja spåra oss med hundar, om hundarna hinner upp en grupp innan den nått fram har den gruppen misslyckats med provet. Det var den absoluta nollpunkten, då var jag redo att ge upp, men jag fick någon sorts förvirrad kraft någonstans ifrån, någon känsla av att så länge jag står på benen kan jag försöka röra mig framåt. Som jag minns det förklarade befälet att vi först skulle in i en skogsdunge bakom Stabshallen där vi skulle få instruktioner om hur man skyddar sig mot en ilsken hund. Där inne stod en kapten med en tbg 13, och först fattade vi inte vad han sa. Vad han sa var att i bilen fanns varmkorv, korvbröd och läsk, övningen var slut. Den känslan slog till och med "mössa av, basker på".

Provar att som första inlägg här skriva några citat från K3... Kn A (känd som Kn Fys), då vi satt i föreläsningssalen och började nicka till lite: "... bla, bla bla vid återsamling efter anfall, och ni som är vakna och hör vad jag säger skall sitta kvar nu... STÅ UPP!!!!!" Samma kapten, samma situation: "Nu behöver ni lite syre. Alla springer ett varv runt huset och de fyra som kommer sist springer två varv extra." Kapten A igen (den gången blev jag sur): "Det var ju planerat att ni skulle provskjuta M16 och Kalasjnikov idag men jag tackade nej till den övningen för er skull, för hamnar man i en så desperat situation att men behöver fiendens vapen så är en god fysik viktigast av allt om man vill överleva. Därför ägnas eftermiddagen åt fys." En annan kapten A (talade brett östgötamål) när vi under baskerprovet fick förevisat hur vi skulle flå de hönor vi just fått ut, och som bekymrat kacklade i våra händer: "Det här gula är fett, det är vad ni skall tänka på när ni ser en civilist" "Det här" sa han och pekade någonstans på den döda flådda hönan "är muskler och detta är vad ni skall tänka på när ni ser era befäl". Löjtnant D: "Gör det inte till en vana att ha fest på onsdag kväll, för då gör jag det till en vana att ha morgonfys med er på torsdagar." Den legendariske major E som bland annat var i Vietnam som "turist" när Saigon föll, som var chef för en övning i att jaga sabotörer i samverkan med civil polis och talde framför truppen: "Polisen kommer tyvärr bara att finnas till hands fram till klockan 2100, på grund av arbetstidsregler och annan sådan facklig skit." Det måste finnas fler historier om denne major? Han gjorde sig inte minst känd/ökänd när han hade diskotek i Skövde. Den jättelike Lt S var på den tiden överfurir och stod som dörrvakt. Majoren drog på sig en del anmälningar då... Han väckte också viss uppmärksamhet när han med sin bataljon under en KFÖ i början på 80-talet gjorde avhopp från väg genom att montera ner bakre väggen av en lada så att alla spår ledde in genom ladans port... Ännu en legendarisk officer, Kn T med emaljögat som var chef för GRK-utbildningen, framför ett repetitionsförband: "Jaha, är det ni dom kallat in. Det var ju er jag hoppades att jag aldrig mer skulle behöva träffa. (liten paus). Och det var väl precis vad ni tänkte när ni såg mig komma." Major G på samma repövning: "Se för f-n till att borsta tänderna, för man känner stanken till och med när man pratar med er i radio." Lt Fält på FJS (överlevnadsexperten) var VB, kom in på logementet en natt, tände ljuset, tog ner en spade och började slå med den på ett skåp tills alla står i enskild ställning vid sängarna (och vi väntade oss någon förfärlig nattlig utflykt). Säger lågt och lugnt och sävligt på Halmstaddialekt: "Papperskorgen är inte tömd. Det skall den vara. Jag säger inte att det är en bra regel, jag säger inte att det är en dålig regel, men det är en regel. Denna vecka kommer jag att inspektera papperskorgarna när jag går min runda, det är upp till er om ni vill bli väckta på detta sätt varje natt eller inte. Logementschefen avdelar en man att tömma papperskorgen. Frågor?" När vi kommit i säng igen och släckt dröjde det inte länge innan vi hörde ljudet av spade mot skåp några logement längre ner i korridoren... En middag långt senare i annat sammanhang, där en Livhusar i 70-årsåldern berättade ungdomsminnen vid kaffet och cognacen: "Jag minns en väre som var ovanligt otrevlig och uppkäftig, men jag mötte honom en gång när jag kom till häst på en smal gata och jag red rakt på honom. Han fick rädda sig in en häck med någon sorts taggiga buskar och han blev mycket hövligare efter det."