Lova

Förstår jag rätt, att ni sak rita ett eget mönster till uniformsbyxor? Jag är van vid att rita mönster och sy så jag hjälper gärna till om det behövs Mvh Lova

Hej Har en del erfarehet av sömnad och måste tyvärr meddela att rester av textilllim är knepiga att få bort. Lite beroende på typen av lim, så brukar det gå att "fnasa" bort det mesta men det som ligger fast nere i tyget brukar inte gå. Kan prova att sprätta bort det med en nål eller, om tyget tål det, en lite grövre borste och borsta bort det. Är du verkligen säker att det är textillim då? Det ska vara gummiaktigt och svagt vitaktigt till genomskinligt. Har du hårda limrester så är det nåt annat lim. Ibland kan det funka att lägga tyget i frysen ett tag och sen prova om det kommer av om man "fnasar" och gnider. Upprepa vid behov. Lycka till Lova

Inflikning: kan som erfaren ryttare säga att tidigare påstående inte är sant, dett är väl beprövat vetande från min sida. Stora hästar är högre, men det är sällan man blir så lömskt avslängd som är små ponnies. Och de är de genomtänkta och sluga avsittningarna som gör mest ont faktiskt, plus att frekvensen avramlingar är högre på oberäknerliga ponnies.

Jag har egentligen inget i denna diskution att göra (borde hänga i anhörigforumet) men lockades att göra ett inlägg i denna debatt. Motivet för att åka på mission behöver inte bara drivas av altriustiska skäl, dvs "förbättra världen" eller "göra en god gärning". Det är helt ok att ha andra skäl bakom eller varför man gör något (dvs att man tycker det är cool och häftigt, pengar, karriärambitioner), det viktigaste är att själva handlingen är god. Man kan mycket väl drivas av egoistiska och själviska skäl men man måste inte i och med det utföra en handling så att den inte är snäll eller god. Jag har varit på flera föreläsningar med Stefan Einhorn (www.stefaneinhorn.se) samt samtalat med honom om medicinsk etik om just att var snäll eller god (snäll är ett så dåligt ord, signalerar oftast en person som är vek och mesig) och där för han fram denna generella missuppfattningen att det ena direkt utesluter den andra. Sedan kan man givetvis argumentera, och det instämmer jag helt och fullt med, att en mission i ett område där risken för incidenter/"mer action" kräver en högre grad av mognad hos en person. Både för att kunna göra ett bra arbeta när man väl är där mitt i alltihopa men också för att bearbeta det man möjligen upplevt sedan när man kommer hem. Som utomstående (=icke militär bakgrund) kan jag ibland tycka att det känns svårt att tänka sig hur en relativt oerfaren och ung person från ett skyddat samhälle ska kunna hantera de man upplever under en "mission med mycket action". Men samtidigt är det också en vanlig generalisering att mognad kommer med ökande ålder, även om det oftast är ganska sant. Och i detta fall så känns det som att den personer Hercule talar om mer trodde att åka på mission var som ett dataspel och att man laddar om tio nya liv när man behöver...

Hej Jag är ny på det här forumet och är här på sambons inrådan. Han åker iväg väldigt snart på sin första mission och det är ju väldigt blandade känslor inför det. Någon som har tips om hur man kan göra för att inte livet ska kännas som om det satts på paus? Som en stor nedräkning fram tills han åker och sen nedräkning tills han kommer hem igen?