01/B3

Enligt FM så utreder någon extern det. Enligt media så är det Polisen som utreder. Polis och åklagare brukar begränsa sig till att utreda ifall någon kan ställas till svars för brott. Även om ingen kan det så krävs det svar på många frågor om hur det kunde gå så här, vilka som är ansvariga och hur liknande händelser ska förhindras.

DN tar upp Försvarsmaktens rapport i ledaren Vems är ansvaret?

Gen/Genlt/Genmj 16 Bgen/Fljam 24 Och på den tiden vi hade brigader så var det överstar som var brigadchefer (ej Öv 1/Bgen)...

Den juridiska snårigheten här är stor. Båtchefen är fartygets befälhavare och ansvarig för dess säkerhet, men är å andra sidan skyldig att följa order. Vem som får skulden kan mycket väl hänga på huruvida plutonchefen hade behörighet att köra stridsbåt eller ej samt hur 3 kap. 13§ i FFS 1997-2 tolkas: /mdn Om det var så att elden låg utanför riskområdet (SvD) och att båten inte var i det planerade riskområdet så kan väl inget ansvar läggas på båtchefen? Bilden i Värnpliktsnytt tyder dock på att stridsbåten var i riskområdet (skjutområdet) och att elden låg 15 grader fel.

Själva syftet med en fullmaktsanställning är ju just att man inte skall kunna flytta på folk hur som helst. T.ex. skall inte regeringen kunna tvinga en kontroversiell ordinarie domare att börja arbeta som vaktmästare på domstolen, bara för att hans domar är kontroversiella (så länge de är lagenliga). Om någon fullmaktsanställd arbetar på HKV med något slags skrivbordsarbete, kan man inte omplacera vederbörande till att instruera värnpliktiga i AK5:ans funktion, eftersom detta inte är liknande arbetsuppgifter och han/hon troligen kommer att anses som över(/under?)kvalificerad för uppgiften (dvs. ej lämpad med hänsyn till sin utbildning). Man skulle kunna tänka sig att man gjorde en "fuling" och gjorde vissa anställlningsformer på kompaninivå (vad jag förstår, är adjutant redan en fullmaktstjänst) till fullmaktsanställningar, eftersom det går bra att flytta en fullmaktsanställd till en annan fullmaktsanställning. Problemet blir väl då att man blir tvungen att anställa även nyutexaminerade enligt samma anställingsform, på samma tjänster som man förflyttat högdjuren till. Och då är risken stor att vi sitter i samma båt om 20 år, fast denna gång på en lägre nivå i organisationen. Några generaler är säkert anställda med fullmakt så jag fortsätter diskussionen i tråden. Det anställs väl inte några nya officerare med fullmakt (Enligt 3 § så är det regeringen som avgör ifall någon som inte är ordinarie domare ska anställas med fullmakt), så fullmakten är inte knuten till en befattning utan till en viss anställd. Enligt 8 § får en arbetstagare förflyttas till annan statlig anställning med fullmakt om arbetsuppgifterna är likartade eller om arbetstagaren med hänsyn till sin utbildning är lämpad för anställningen. Det står ingenting om att de inte får ges ändrade arbetsuppgifter. Enligt Officersförbundet kan en fullmaktshavare förflyttas till en anställning somnormalt lönesätts lägre: En riktig fuling vore att tillämpa § 9 som hänvisar till 31 § lagen (1994:260) om offentlig anställning: Jag är dock lite osäker på ifall brist på pengar gör att det är nödvändigt att skilja att fullmaktshavarna från sina arbetsuppgifter - fast de kanske har rätt till lön i vilket fall?

Försvarsmakten är numera en myndighet så denna lag borde inte hindra att officerare får nya arbetsuppgifter inom samma myndighet. Stämmer uppgifterna i Värnpliktsnytt - mer än 1 100 yrkesofficerare som är övlt/kk eller högre?

Vilket mål sköt förbandet mot - ett markmål på udden eller ett fiktivt mål ute på sjön? (De gånger jag skjutit skarpt mot vatten har det funnits verkliga mål på stranden.) Skjuter man skarpt utan något att sikta på - poängen är väl att man ska se ifall man träffar?

Att eldområdet ska ligga inom skjutfältets gränser är väl självklart - men kan man skjuta så att riskområdet hamnar utanför skjutfältet?

Enligt SvD låg elden 60 grader fel, medan bilden i Värnpliktsnytt tyder på att det var 15 grader. Om SvD har rätt - kan det vara så att stridsbåten var utanför det planerade riskområdet? (Stridsbåten kan då inför övningen ha fått order om att inte gå över en viss linje som låg en bit ifrån riskområdet.)

Helt sinnessjukt.

Om det är så att detta är ett problem (och det borde det rimligtvis vara) så kan väl inte arbetsrätten hindra att man placerar överflödiga överstelöjtnanter och så vidare som trupputbildare.

Missförstånd bakom dödsolycka : Sista ordet är alltså inte sagt med detta.

Från Värnpliktsnytt: Stämmer det här? Kan båten ha varit utanför riskområdet (för krig) och ändå blivit träffad eller hade plutonchefens order varit felaktiga även i ett skarpt läge? Givetvis sker vådaskjutningar i krig men man måste även då försöka undvika sådana. Av bilden framgår att grupperingen av plutonen (gruppen?) blev något förskjuten i förhållande till den planerade grupperingen men det framgår inte om all eldgivning också försköts från tänkt skjutriktning (i bilden) till faktisk skjutriktning.

Ovanstående (från Värnpliktsnytt) tyder på att övningsledare och plutonchef varit medvetna om att orden gick fram till stridsbåten.

Jag har flera gånger varit med om spelade order/rapporteringar som lett till missförstånd. "Varför kan vi inte se den fientliga svävaren som vi har på måltablån?" "Var är larmstyrkan som ni skickade?" Det har dock aldrig varit fråga om lägen när missförstånden kunnat orsakat livsfara. Hur f-n kan man lägga hela ansvaret på båtchefen? Om det nu var viktigt att använda stridsbåten taktiskt rätt för understöd - men bara tankemässigt - varför gav plutonchefen då ordern till stridsbåten på radio och inte bara till övningsledaren?

Intressant artikel. Jag tror att ryssarna måste betala bra för att bli av med några pass i Finland. Estland med flera baltiska stater har dock större likheter med Georgien och Ukraina. För övrigt så håller Finland på och delar ut finländska pass i Sverige - så det är ingen unik åtgärd att ge invånare i andra länder medborgarskap. Jag tror inte att vi behöver oroa oss över detta.

När hade USA B-52 baserade i Europa? De var nog inte heller en vanlig syn över Europa under kalla kriget. De hade (har?) visserligen attackflyg med flygbomber, artillerigranater, kryssningsrobotar, medeldistansrobotar här så visst vore det möjligt att svara - men inte blir det med B-52.

Min erfarenhet från Flottan (1993-95) var att rekryt- och befälskurs (total 5 månader) var ren utbildning medan sjökursen (12 månader) i huvudsak var beredskap.

Artikel med snygg karta: The Russo-Georgian War and the Balance of Power

Ingenting verkar direkt motsäga detta - eller är det en amerikansk efterhandskonstruktion? (Rejuvenated Georgian President Cites U.S. Ties as ‘Turning Point’ in Conflict ) Företrädaren (även f.d. sovjetisk utrikesminister) är inte heller nöjd: (Condoleezza Rice ska besöka Tbilisi)

Utgå ifrån Ries tidigare uppfattning att det skett en "mycket skrämmande militär kollaps" i Sverige. Alltså, det har skett en militär kollaps i Sverige, men det finns inte några omedelbara säkerhetspolitiska hot för Sverige eller övriga Västeuropa. Det här är ingen blixt från klar himmel utan en betydelsefull fortsättning på en lång trend. Även om det inte finns några omedelbara ryska hot mot Sverige så kan sådana uppstå på sikt. Därför måste vi (idag) ompröva den svenska försvarspolitiken (vilket han redan tidigare framfört) efter som det (vilket vi alla inser) tar lång tid att bygga upp en reell försvarsförmåga. "Militär kollaps". Vi behöver alltså en större kapacitet i närområdet än vad vi har idag och då måste man givetvis (idag) den svenska säkerhets- och försvarspolitiken.

Kritiken ska inte riktas mot Ries utan mot svenska försvarspolitiker (samtliga partier) och mot Försvarsmaktens ledning. I tidigare länkad artikel Riesi DN 16 maj 2008 uttalar Ries sig på följande sätt:

Menar du att kriget mellan Ryssland och Georgien innebär att Ryssland är ett hot mot Sverige så att vi idag bör ha samma typ av beredskap som under kalla kriget?

Han är säkerligen en mycket kompetent fackman, men det jag vänder mig emot är hans motsägelsefulla utsaga. Läs den några gånger......det stämmer ju inte. Jag har försökt åskådliggöra varför. Man kan göra säkerhetspolitiska bedömningar på kortare och längre sikt. Jag uppfattade att Ries menar att Sverige idag måste ompröva bedömningen av Ryssland på sikt och därmed också försvarsplaneringen.

Nu vill inte jag vara den som är.....MEN. Just det faktumet att Ryssland fjärmar sig från de "grundvärden" vi förutsatte att de följde, borde vara skäl nog att omvärdera synen radikalt. Utgångsvärdet för analyserna har förändrats i.o.m detta. Tomas Ries, direktör för UI, är en mycket insiktsfull säkerhetspolitisk analytiker och jag tror att han är en av få som både har förståelse för den militära dimensionen (jag har hans böcker Investigating Kola och Cold Will från kalla krigets dagar i bokhyllan) och har en realistisk förståelse för vad de nya säkerhetspolitiska hoten kan innebära. Han har redan innan detta krig varit kritisk till svensk säkerhetspolitik så jag vänder mig mot den tolkning som 23:e gör av hans uttalande. (Ries i DN 16 maj 2008)