Munken_swe

Flygvapnet och flottan kommer inte få säk eller logistik, men Amfibiekåren kommer att få lite folk ur armén efter examen. 2 av de 6 personer som läser Säk i år kommer att anställas av Amf 1 efter examen, och 2 av de 5 som läser försörjning. Så i det fallet så kommer de armékadetterna att få galonera om. Att vi skulle förbandsplaceras innan examen fick vi reda på i november, och vilket förband vi skulle bli anställda av var oklart när vi sökte inrikting. Ingen undinriktning, helt rätt. Dock har jag förstått det som att Säkkadetterna kommer få viss undutbildning, men det kanske alltid ingått. Enligt teknikerna själva så verkar det som att alla kommer att få meka bandvagnar tillsammans. Vissa tekniker är missnöjda med infon från FMTS, det var länge oklart om det ens skulle bli tekniker till Flygvapnet. Så teknik i allmänhet vad jag förstått. Valet av inriktning: Ungefär en månad efter att studierna påbörjats så skulle vi få information från de olika fack- och funktionsskolorna om vilka inriktningar som fanns, ungefär vad de innehöll och ungefär vilka förband man kan söka sig till efter examen med den inriktningen. Efter att man bestämt sig för vad man ville ha rangordnat 1-5 så skulle platserna tilldelas efter meritvärde. När man skulle komma in på skolan användes ett nytt system. Poängen lades ihop från värnpliktsbetyget (J-9-9=18, J-5-5=10), plus gymnasiebetyget (bara MVG=20, bara VG=15, 2,5 möjliga extrapoäng). Sedan en sammanställd bedömning från testerna under antagningen. 40, 20 (kan ha varit 30, minns inte helt), 1 eller 0 poäng. Så säg en kille som varit skyttegruppchef fick J-8-8, 16 poäng i gymnasiet och 40 poäng från testerna. 72 poäng. Om man hade ett tidigare erfarenhetsområde inom den inriktning man sökte, så fick man 20 extra poäng. Man fick själv motivera sin erfarenhet, och tillämpningen blev lite generaliserande. I princip alla befattningar som innefattat lite mer strid fick extra poäng när de sökte Amf, Säk eller Markstrid. Om man sökte något man inte hade erfarenhet av (skytteslusk vill bli luftvärn) så får man inga extra poäng. De med högst meritvärde fick den inriktning de ville ha, men om man sökt en inriktning man var meriterad för, men inte hade tillräckligt med poäng för, då förlorade man sina extrapoäng. Vilket resulterade i att om man inte fick sitt förstahandsval, så var risken stor att man fick den inriktning ingen annan ville ha. Exempelvis en skyttesoldat som söker Säk, Markstrid, Amf, Försörjning och sist Ledning. Han har 72 poäng, plus 20 extra, alltså 92. Han kommer inte in på säk, och har då bara 72 poäng och förlorar all konkurrenskraft. Nej, att nån läser AOU har jag inte hört något om.

Inte heller luftbevakning finns med, eftersom LSS inte är med som en av utbildningsplatserna på den sidan. Hittade inte någonting om piloternas VFU heller, så som vanligt har FHS brister i sitt arbete. FlygS är ju också en del av LSS, så de verkar ha missat allt därifrån. Vilka inriktningar (alltså mer detaljerat än nautisk, aviatisk, teknisk och krigsvetenskaplig) har man idag? På vilka av dessa hittar man kadetter från armén, flottan, amfibiekåren respektive flygvapnet? Jag kommer utgå från OP 10-13, eftersom det är vad jag vet om. Teknisk finns inriktat för de tre försvarsgrenarna, OP 10-13 har dock inga nautiska tekniker. Aviatisk består av piloter (spetsflyg och transport) samt helikopterpiloter. Nautik har inga speciella inriktningar. Det kommer fastställas under det kommande året vilka som ska till vilka förband, så jag vet inte om de som ska till ubåtsflottiljen kommer att få lite speciell utbildning under VFUn. Krigsvetenskap håller den stora andelen kadetter. De inriktningar som går att läsa till armén är Markstrid (lätt skytte, strf 90, strv 122) Ledning mark Försörjning Luftvärn Säk Indirekt bekämpning (Fältarbete och CBRN finns ju kvar, men inga togs in förra året). Luftbevakare, STRILare och ledning luft tas från krigsvetenskaplig profil, men läser tillsammans med aviatikerna. Amfibie är också ur krigsvetenskap, och läser med nautikerna. Fler med bakgrund i amfibiekåren kom in på OP än vad det fanns platser på amfibieinriktningen. Dessutom så var skytte- eller jägartjänst osv. lika meriterande, så en som gjorde GU på K3 återfinns nu i Amfibiet, och de som gjort GU på Amf och inte kom in på den inriktningen läser nu till armén. Befälen ställer väldigt låga krav, och svårighetsgraden på praktiska moment är låg. Vi återfinner kadetter ur både armén och flottan som läser nautik, men det skulle inte vara svårt för en person som gjort GU i flottan att läsa krigsvetenskap med inriktning armén, på grund av att det är så lätt. Piloterna är tagna ur alla försvarsgrenar.

Ja, har hört om dom. Skulle helst inte vara del av någon elit, det är inte teorin jag är orolig för utan den fysiska utamingen. I Jägerkorpset hade de en överlevnads utmaning, där de sista klarade sig i tio dagar. Det var de brittiska SAS som utförde övningen. Det är ganska enkelt att bestämma sig för vad man ska syssla med. Fråga dig själv vad du tycker är kul (meka bilar, vandra i skogen, vad vet jag?) och vad du tycker verkar intressant i FM. Om du gillar fysiska utmaningar, att vandra, att sova under bar himmel och att ligga stilla och titta på vägar, så skulle någon form av jägartjänst kanske passa. Men om du gillar motorer och sånt så kanske en mekanikertjänst vore bra. Själv så gillar jag att vara i naturen, att skjuta och att röra på mig, bland annat. Så skyttetjänst blev ganska naturligt.

Inte heller luftbevakning finns med, eftersom LSS inte är med som en av utbildningsplatserna på den sidan. Hittade inte någonting om piloternas VFU heller, så som vanligt har FHS brister i sitt arbete.

Ja. Vet dock inte hur det blir för OP 11-14.

Som det ser ut nu så kommer pilotuttagningarna bestå av 12 flygplanspiloter, och eventuellt upp till 8 helikopterpiloter. 40 platser kvar då eventuellt för krigsvetenskap, nautik och militärteknik att dela på. Hur de fördelningarna kan se ut vet jag inte. Men förra året av 110 kadetter var 20 nautik. Och flyget har brist på Stril och luftbevakning. Dessutom så sägs det bland nautikerna på Karlberg att flera av nästa års platser är reserverade för folk som blev antagna till OP 10 när de var i Adenviken. Källa på antal pilotplatser: befäl på MHS-K

Ja, men det våld som man har laga befogenhet att genomdriva ska vara det som är precis nödvändigt. Alltså så är marginalen mycket mindre än till nödvärn då det är "ej uppenbart oförsvarligt" våld som avses. T.ex. om en person ska gripas så är batongslag på lår eller överarmar behörigt för att genomdriva gripandet. Laga befogenhet ger mycket mindre spelrum än nödvärn.

Förstår du inte? Ja de har tagit ett vapen. Med SKARP ammunition. Både jag och Claaren, som sysslat med skarp skyddsvaktstjänst i flera månader under vår värnplikt har förklarat för dig att bara för att man är beväpnad så innebär inte det att man har rätt att använda våld. Nu har ingen av oss varit med vid händelsen, så vi kan inte säga hur hotet var. Men jag tycker vi har gjort det väldigt klart hur svårt det är att tyda en situation. Så förstå det här: Att någon är beväpnad innebär INTE nödvändigtvis att de deltar i ett brottsligt angrepp eller att det är överhängande. Att de tagit ett vapen och det är livsfarligt (min fetmarkering, du har själv lagt en värdering i ditt scenarie) skulle kunna öppna för att posten ska använda sitt vapen. När gärningsmannen tar vapnet, och kanske ett par sekunder efter. Det kanske (jag vet inte, understryker det) kunde gått till såhär: Två beväpnade skyddsvakter mot två busar. Vakt ett blir överfallen och är i handgemäng, blir slagen i bakhuvudet mer än 10 gånger. Post två beslutar sig för att ge sig in i handgemänget. Han skjuter inte, kanske för att han bedömer att han inte har rätt att använda så mycket våld, kanske för att han bedömer risken för vådabekämpning som stor, vi vet inte. Väl i slagsmålet så är det hans vapen som tas. Gärningsmännen börjar fly. Post ett borde vara ganska groggy vid det här laget, post två okänt, men han är obeväpnad. Han kan ta post etts vapen, ladda, göra anläggning, men ser två personer som flyr. De har valt att avbryta angreppet på de två posterna. De kanske är på väg för att angripa nästa post. Men varför nyttjade de inte vapnet mot de första två? Varför tog de inte post etts vapen också? Det är sådana saker som försvårar bedömningen i fallet. Här skulle han kanske bedömt att eftersom de avbrytit angreppet på sig och sin kamrat trots att gärningsmännen hade övertaget, så det finns nog ingen rätt att skjuta. Han har en skadad kamrat, och får inte lämna sin post och jaga efter dem. Ja, en beväpnad person kan behöva avväpnas. Men om de springer iväg så måste du lämna din post för att få tag i dem, och lämna sin post går inte. Det blir det bara löjligt tycker du. Visst får du tycka det. Men jag håller inte med. Du kanske ska utbildas lite på lagarna det faktiskt handlar om innan du ifrågasätter tolkningar av dem? Du undrade varför posten inte sköt. Du har fått flera svar som kan ge insikt i varför, av folk som utbildats i det.

Om du gör GMU kommer du själv att få skyddsvaktsutbildning, och får klart för dig att det finns en hel del lagar som reglerar hur och när våld får användas. Att använda skjutvapen är dessutom det grövsta våld man kan tillämpa. Under utbildningen ställs soldaten inför flera scenarier där man hamnar i situationer då man måste använda våld. Då försöker instruktören illustrera var gränserna går. Som jag blivit utbildad så får jag skjuta för att avvärja ett pågående eller överhängande angrepp mot mig eller någon annan. Frågan är var gränsen för överhängande går. Att någon är beväpnad betyder inte automatiskt att man har rätt att skjuta dem. Ja, de kan vända sig om och skjuta. När gärningsmannen stannar och börjar vända sig om med vapnet i famnen så uppfattar jag det som ett överhängande angrepp, då vore det rätt att skjuta. Du blir förbannad för att frågan är OM och inte NÄR eld ska avges. Om soldaten inte uppfattat att ett överhängande angrepp äger rum så agerar han rätt när han inte skjuter, för han har ingen LAGLIG RÄTT att skjuta. Och även om han tror att de är på väg att angripa en annan post så kan han bli fälld i domstol om de inte gillar hur han tänkte. Då är det soldaten som får sitta i fängelse för grov misshandel eller mordförsök, och boven kanske döms för grov stöld. Så soldaten kan stå inför ett dilemma medan han står där. Har han rätt att öppna eld? http://www.dn.se/nyheter/sverige/hustru-forsvarade-sig-med-kniv--fick-fangelse Betänk detta. Allt är inte så klart som man helst skulle vilja ha det. Speciellt om man utbildats på fel sätt. Ja, soldater är utbildade för strid. Skyddsvaktstjänsten så agerar man i ett annat "mode". I strid skjuter man två skott i bröstet och kanske ett i huvudet för att döda. I skyddsvaktstjänst så skjuter man mot låret helst, och ska vara återhållsam. Att strida och agera skyddsvakt är två olika saker. Om en soldat står post på en väg i Afghanisten och en bil närmar sig utan att sakta ner vid halttecken, då kan det snart vara läge att skjuta. Om en soldat står post som skyddsvakt på en väg i Sverige i samma situation, så skulle samhället bli mindre glada om en 60-årig man utan respekt för militärer blivit ihjälskjuten för att han inte stannade. Du måste förstå att det är viss skillnad i befogenheter, tankesätt och tillvägagångssätt mellan strid och skyddsvaktstjänst.

Att läsa parallelt med OP går, men är svårt. Du kommer få problem med det sociala. Förutom studietakten 40h i veckan så disponeras vanligen 8 extra timmar av FM, där försvarsupplysning, individutveckling, fys och militär engelska bland annat ingår. Mycket är obligatorisk närvaro. Det tillkommer vissa helgtjänster, kvällstjänster och fältövningar.

Absolut, det har jag inte sagt något om, men jag hoppas att du var med på att det var en jägare, jägare är oftast beväpnade. Då kommer han antagligen att lägga ner vapnet när en patrull soldater kommer runt hörnet med höjda vapen. Uppgiften löst, ingen kom till skada - möjligen blev jägaren lite omskakad. Jag förstår vart du vill komma, men att ha hög eldberedskap behöver inte innebära att man skjuter - jag menade inte "pipa i nyllet" bokstavligen. Angående den teoretiska övningen så var det bara tänkt som ett exempel på hur olika folk utbildats i skyddsvakttjänst. Det fanns flera detaljer i övningen som egentligen för tråden offtopic. Men till exempel hade personen rosa hörselskydd minns jag. I övrigt minns jag inte klädseln. Men det var inte självklart att det var en jägare bara för att han sitter med ett gevär i skogen. Det finns en tråd om skyddsvaktsscenarier som hemvärnstidningen gav ut har jag för mig. Kanske bör fortsätta diskussionen där?

Ganska strikta, och reglerna har blivit snävare på sistone. Förut så sågs det lite mellan fingrarna, men nu tas krafttag mot egeninköpt materiel. I regel så kan man säga att egna kängor, handskar och en mössa är okej. Annars är det begränsat. Att flytta om fickor på västen kommer inte vara några konstigheter efter en bit in i din utbildning.

Det kan vara utbildningen som sätter fel spår. Soldater tränas hårt för att döda människor, men när det kommer till skyddsvaktsutbildningen jobbar man hårt för att man ska använda minimalt våld. När jag pratat med vissa soldater om deras skyddsvaktsutbildning så har vi väldigt olika uppfattningar om rätt och fel. En soldat hade stått på post under ett moment när en "berusad man" kommer fram, tjabbar, drar kniv och anfaller. Soldaten sköt, och blev sen tillsagd av instruktören att det var fel, att rätt hade varit att springa åt sidan och låta honom gå in på objektet och bli tagen av patrull, samt att han skulle ställts inför rätta för skottet. Ett teoretiskt övningsmoment med några andra: man ska kontrollera en kasun, upptäcker att den nyligen blivit uppsprängd. Det ryker fortfarande. Man rundar hörnet och 25 meter bort sitter en man på en stubbe med ett jaktgevär i knät. Jag var ganska ensam om att vilja ladda och omhänderta mannen medelst hög eldberedskap. För de flesta var approachen att lugnt gå fram och fråga vänligt om han sett något. Får ju inte eskalera situationen. Vissa har undrat varför den post som hade kvar sitt vapen inte sköt gärningsmännen när de flydde. Enligt vad jag fått lära mig i min utbildning så har man bara rätt att agera i nödvärn under pågående eller överhängande angrepp. När någon springer iväg så är det inget överhängande angrepp. När han börjar höja vapnet mot dig så är det det. Så jag är fundersam. Jag försöker själv sätta mig in i vad jag skulle gjort i situationen, men tror inte jag hade agerat bättre. Bör utbildningen kanske ses över?

Skyddsglasögon 06B M7340-124020 Tack så mycket! Nej, detta stämmer inte. 06B kan skådas i detta underlag tillsammans med 07L och 08. http://www.fmv.se/upload/Bilder%20och%20dokument/Upphandling/alloo/352774-AI797012Bilaga2.pdf Min uppfattning är att ESS var under en övergångsfas till 06B levererades, vilket de nu gjort. Och min uppfattning var att det var två namn för samma sak, eftersom enda skillnaden jag märkt är att remmen har förstärkning som inte glider på 06B till skillnad från ESS. Är det fel så ber jag Christer om ursäkt.

Skyddsglasögon 06B M7340-124020

Ett namnbyte är bara att sminka grisen. De nationella skyddsstyrkorna får bara användas i följden "Hemvärnet - de nationella skyddsstyrkorna" inte separat. Vid tinget då namnet ändrades så har jag för mig att någon ville få till att hemvärnet skulle bli infanteriet istället. Och vad spelar det för roll om man byter namn om innehållet förblir detsamma? Om de reguljära vapengrenarnas attityd ska förändras måste hemvärnet visa att de är kompetenta. Jag själv har varit med i hemvärnet i flera år, men mest för upprätthållande av egen kompetens. Jag har sett flera saker som skulle kunnat leda till dåliga slutsatser från en anställd. Allt från att gruppera på ett sätt som i verkligheten skulle leda till snar död till att vara överkittad med prylar på stridsvästen utan att kunna springa 500 meter. Att försöka hypa någonting utan att förändra innehållet tycker jag inte är någon vits. Bevakningssoldat - insatssoldat - vakt & eskortsoldat - lätt skyttesoldat. Om arbetsuppgifterna förblir desamma, då har ju ingenting ändrats.

Vad är det för fel på den bilden? Tvärt om så tycker jag att soldaten ser ganska professionell ut. Visst har han inte den ålder som man vill rekrytera av, men jag har sett bra mycket sämre bilder. De vanliga bilderna när det utbildas mat eller spexas på något sätt är mycket värre.

Galenskapen fortsätter: http://chefsingenjoren.blogspot.com/2010/12/win-win-eller-loose-loose.html Chefsingenjören får lön från Försvarsmakten och (!) utlandsstyrkan under sin uppsägningstid. FM kastar en massa pengar och kompetens i havet bara för att hävda sig.

För att inte tala om befäl på FHS och MHS. Här skådas "skjorta" (osäker på formella namnet) m/55 också.

Tyvärr var det nog inte något som stämde. Från arbetarfamilj. Far var malaj och var grå arbetskraft. Första kontakten med det gröna fick jag genom ungdomsverksamhet. Har varit ett par år i hemvärnet och lumpat. I min värld ser FM (ur arméperspektiv) ut såhär: En armé bestående av 1-2 brigader, som inte skulle kunna försvara landet om det så fanns politisk vilja. Yrket saknar all respekt i samhället, och myndigheten används som ett slags budgetbuffert, så att verksamheten inte kan bedrivas seriöst. Som anställd måste livsstilen anpassas till jobbet. Ledningen består av ett högkvarter med majorer i lågskor som inte varit på förband sen stridsselens tid, och som betraktar folk på förbanden som idioter eftersom soldater tydligen inte är tillräckligt smarta för att själva utvärdera hur deras utrustning fungerar i strid. Ny utrustning tar ca 5 år från begäran till leverans på sig. Dessutom anser jag att soldater ska utbildas för rikets försvar först och främst, och sedan för internationella insatser. Jag tycker inte att man skulle slopat värnplikten helt. Jag tror att vi om 5 år kommer att handskas med en majoritet rekryter som är hos oss eftersom de inte kan bli något annat. Jag tror personligen att jag inte kan räkna med något stöd om jag blir sårad i strid, och får vara beredd på att min framtida arbetsplats läggs ned så att jag måste flytta med hela familjen om jag vill fortsätta i firman. Så min bild av FM tycker jag själv inte är så glorifierad. Varför vill jag då jobba för den här skitmyndigheten? Anledningen till att jag vill ha jobbet är att jag trivs med det, och har potential att vara bra på det. Jag känner engagemang för uppgiften och gillar gemenskapen och det unika med att jobba i grönkläder. Ibland undrar jag om det är värt det. Varför inte göra det enkelt för mig och ta ett civilt jobb? Kanske är det för att rikets försvar var så mycket värt en gång i tiden att alla tvingades offra en del av sitt liv på det, eller hamna i fängelse. Jag tycker nog inte att det för mig är mindre viktigt nu. Jag vet att jag tänker lite konstigt. Men som den ungdom jag är kan jag fortfarande betrakta saker ur en ungdoms perspektiv. Jag säger inte att sms-et inte är en stor grej. Jag är lika förbannad som näste man. Men mina tvivel grundar sig i ett lite pessimistiskt perspektiv. Jag tror inte ungdomarna läser så mycket om det, eller bryr sig så mycket. De företag som sparkade kvinnor som blev gravida får säkert fortfarande jobbansökningar, eftersom folk inte minns saker särskilt länge.

"Sårande soldater", väl hemma, hanteras av Försäkringskassan. Tänk på det och dra dina egna slutsatser. Självklart. Men det betyder inte att soldater inte tycker att en sådan faktor spelar in, eftersom man fått skadan i tjänsten. Vad verkar mest avskräckande för en 20-åring? Att soldater inte tas omhand efter att man kanske förlorat ett ben eller att en major blivit uppsagd via sms? Tänk på det. Har du tänkt på att det är FM som "tagit" hand om Majoren SMS-vägen och att det är FM som lämpar över skadade soldater i Försäkringskassans oändliga malande med allt vad det innebär. Har du lust att komma hem från en mission och upptäcka att du inte kan fortsätta din anställning inom FM pga skada och då ligga i händerna på F-kassan? Realiteten är inte att vi tar hand om våra soldater! I USA får veteransjukhusen kritik, i Sverige sköts den biten av landstinget och frivilliga i bla Fredsbaskrarna helt frikopplat från den arbetsgivare som skickat ut oss i strid..... Det är mycket man funderar över och tänker på när man är på väg in. Jag har inget förtroende för försvarsmakten som arbetsgivare. Ändå så gör jag det jag gör. Försvarsmakten är kass, men jobbet måste ändå göras. Och jag har inte heller lust att komma hem från missionen i en kista, och trots att det blivit vanligare så måste jobbet fortfarande göras. Världens bästa jobb, världens sämsta arbetsgivare...

"Sårande soldater", väl hemma, hanteras av Försäkringskassan. Tänk på det och dra dina egna slutsatser. Självklart. Men det betyder inte att soldater inte tycker att en sådan faktor spelar in, eftersom man fått skadan i tjänsten. Vad verkar mest avskräckande för en 20-åring? Att soldater inte tas omhand efter att man kanske förlorat ett ben eller att en major blivit uppsagd via sms? Tänk på det.

Jag tror inte det här kommer att inverka något särskilt på rekryteringen. Jag och flera med mig som är på väg in i firman är väldigt medvetna om att det är Sveriges sämsta arbetsgivare som vi ger oss i lag med. Men det är för själva jobbet man gör det. Något som jag tror skulle inverka mer är när sårade soldater inte tas om hand efteråt, vilket också hänt.

Jag vet bara vad befälen säger här på MHS-K. Vad försvarsmakten säger och vad försvarsmakten gör är ju inte alltid samma sak. Men vi skulle också varit 150 här. Fick bli 110. Och de säger att nästa år blir det 60.

60 st OP 2011. Livremmen dras åt.