Ann-Dominique

ÄNTLIGEN! idag gäller det, älsklingen kommer hem om bara 3 timmar jag kan knappt vänta jag är världens lyckligaste.

ser att många har skrivit här, sj har man inte haft tid på länge :( har haft fullt upp tiden har bara runnit förbi, jag som trodde att dagarna skulle gå sååå sakta men dem går faktiskt ganska snabbt. men sammtidigt för sakta när man längtar efter någon, nu är det bra en vecka kvar tills min älskling kommer hem. jag längtar ihjäl mig av lycka.jag har aldrig längtat eller varit sååååå glad i hela mitt liv som jag är nu. den enda nackdelen är att när han kommer hem känns det som att han ska förbli hemma men så är det inte. men av andra sidan så är det positiva att det är 2 månader mindre som han ska vara borta. jag kan knappt vänta vill bara hålla honom i mina armar o se honom djupt in i hans ögon det var så länge sen. jag är så kär!

hej hej idag så ska man ut på partaj! :D skoj! men längtar jätte mkt efter min sötis, men snart så bara två veckor kvar jag tror jag döööör av längtan. saknar honom så hoppas allt är bra med er alla.kram på er! JONNA: näää vad skoj jag svimmar nästan kan riktigt känna hur glad du är jonna, hur är det mellan er är han fortfarande hemma? inga förändringar ???? jag längtar ännu mer nu. vd glad jag är för din skull. snart får jag träffa min jag längtar sååååå mkt bara två veckor kvar kram

hej hej hoppas allt är bra med er alla! snart kommer dem hem till oss bara 3 veckor kvar tiden går förvånandsvärt fort ändå!!!! men det är bara bra kramar till er alla

jag längtar, jag längat, jag längat ihjäl mig ju. snart är dem hemma igen! *GLAD*

grattis!

alla är vi olika o klarar olika mkt men man måste respektera varandra i ett förhållande eller hur...

jag hade aldrig klarat av att han åkte en gång till jag menar jag har respekterat hans val att åka då tycker jag att han kan respektera mitt val senare i livet om vi fortfarande är ett par vilket jag hoppas det är ju inte mer än rätt egentligen.... så tycker jag!

Hej Jag är också ny här på forumet. Min pojkvän är också nere i Kosovo nu. Så våra pojkvänner är med i samma grupp. För mig känns det här jätte jobbigt, men trotts allt inte lika jobbigt som jag trodde att det skulle göra. Hur känner du dig? Kram Jonna Hej allihopa! Jag har läst era tankar och råd och känner verkligen att det var skönt att det finns fler som har det som jag. Min polkvän är i kosovo, åkte för ca två vecor sedan. Jag tror att en av er är flickvän till min pojkväns stridspars kamrat.. Det kanske hjälper lite att kunna dela på det jobbiga med någon som vet hur det känns. Kram Josefine ja det är jag som är flickvännen!

hej! jag kan säga som så här min pojkvän ska också vara i kosovo i 9 månader o jag gråter fortafarnde som en idiot o han har varit borta i en och en halv vecka. jag vet att de gör uppdrag o min pojkvän är likadan säger bara att allt är ok. man vill ju veta mer än så men det är ju hemligt. jag blir orolig varje dag och mår skit den största delen. men det har smått börjat bli lite bättre. vet ej hur jag ska klara detta men är väl bara till att göra de! det känns hårt och jobbigt just nu.... hur gammal är du föresten? hur länge har ni varit ett par? hur känner du inför detta? kram

Hej Ann. Jag bor egentligen i Kalmar. Men nu under sommaren är jag i Göteborg. Jag förstår vad du menar med att ingen riktigt förstår hur det känns. Man vill så gärna att andra ska förstå och trotts att dom säger att dom förstår tror jag inte riktigt att dom gör det. Man förstår först när man sitter i den här sitsen. Men jag lovar, jag förstår hur du känner dig. klart dem som har varit med om det förstår en men dem kan aldrig förstå ens känslor för personen. jag hoppas att vi kan träffas och umgås under tiden för annars lär detta bli jobbigt. kram

Well det blir aldrig som man tänkt sig här i livet. Önskar dig en härlig mission i det förlovade landet. Psst btw.... lämna Sudan till oss B) har du lovat tycker jag att du ska hålla det. har du åkt så många gånger redan så har du kännt på det. tänk på din sambo, min pojkvän åkte till kosovo i måndags. jag känner mig helt förtvivlad. jag har själv gått med på detta så jag måste stå ut men det är jätte jobbigt när det känns som att man ska dö inom sig. för mig känns det som att jag inte har löst allt med min pojkvän innan han åkte iväg. det känns jätte jobbigt att behöva vänta 2 månader till innan jag kan få prata ut med honom ordentligt. jag mår verkligen inte bra du som är kille och själv åker ner hur käner du inför din sambo??? kram Att inte åka tillbaka till Balkan är ett av de mest brutna löftena i modern historia. Man är skitless på eländet när man åker hem bara för att några månader senare längta ut i missionsområdet igen. Därför har jag ALDRIG lovat att inte åka ut igen och jag kommer inte att lova det. Jag älskar min familj ändå. /Krook (som iaf ska vänta något år innan nästa mission) ja jo jag förstår dig. men alla är vi olika. jag hade nog aldrig klarat det. men de e jag , du är du! aja jag vet sj hur det känns mår som skit hela tiden, men jag har gått med på de så nu får man ju ta smällen men ska jag vara helt ärlig så trodde jag aldrig att det skulle bli så här svårt. men jag förstår dig det gör jag, hoppas bara att du förstår mig också? för det är ju ändå vi som blir lämnade kvar...

hehhe ja! känner mig lite starkare nu, men undrar hur länge de varar. vi säger länge för att göra det hela bra:D heheh längtar ihjäl mig efter att få höra av honom nu ikväll igen fast det inte var så länge sen typ nån timme bara. är såååå kär

jasså ok då förstår jag! ursäkta att jag är så nojig över detta! förlåt.... Här e de tillåtet att vara lite nojig emellanåt, det hjälper oxå har jag hört, men hur e de, har du pratat med nån kompis än? de e ju faxis fredag och nått finns det väl att göra, hänga på stan tex, och har du pratat med din kille om det finns andra tjejer som har killar ute som du kan kontakta? Ha de bra, även om du kanske inte tror det så vet jag hur det känns.och det kommer att gå över ja det är en hel del som har hänt den sista tiden har fått säga upp kontaketen med en hel del kompisar vilket gör det hela mkt svårare. har hittat nya bättre att umgås med men har inte riktigt kommit i en bra relation till dem. så de blir inget ut i stan ikväll. skulle vilja så att allt känns bättre. jag bor fortafarnde hemma, jag pratar med mina föräldrar men det räcker inte vill träffa någon som har det just som jag! har pratat med älsklingen idag! blev såååå glad allt var bra med honom. jag har börjat se det som så här att det bara är 6 veckor kvar eftersom att den sista veckan innan han kommer, kommer man ju att förberedda allt inför träffen med honom. eller har jag inte rätt hhehehe och så delar jag dem 6 veckorna på två så tar jag bara 3 veckor¨åt gången heheh. nää men ni förstår säkert älsklingen ringer mig snart igen *ler* puss o kram på er alla

jasså ok då förstår jag! ursäkta att jag är så nojig över detta! förlåt.... Här e de tillåtet att vara lite nojig emellanåt, det hjälper oxå har jag hört, men hur e de, har du pratat med nån kompis än? de e ju faxis fredag och nått finns det väl att göra, hänga på stan tex, och har du pratat med din kille om det finns andra tjejer som har killar ute som du kan kontakta? Ha de bra, även om du kanske inte tror det så vet jag hur det känns.och det kommer att gå över ja det är en hel del som har hänt den sista tiden har fått säga upp kontaketen med en hel del kompisar vilket gör det hela mkt svårare. har hittat nya bättre att umgås med men har inte riktigt kommit i en bra relation till dem. så de blir inget ut i stan ikväll. skulle vilja så att allt känns bättre. jag bor fortafarnde hemma, jag pratar med mina föräldrar men det räcker inte vill träffa någon som har det just som jag!

Well det blir aldrig som man tänkt sig här i livet. Önskar dig en härlig mission i det förlovade landet. Psst btw.... lämna Sudan till oss B) har du lovat tycker jag att du ska hålla det. har du åkt så många gånger redan så har du kännt på det. tänk på din sambo, min pojkvän åkte till kosovo i måndags. jag känner mig helt förtvivlad. jag har själv gått med på detta så jag måste stå ut men det är jätte jobbigt när det känns som att man ska dö inom sig. för mig känns det som att jag inte har löst allt med min pojkvän innan han åkte iväg. det känns jätte jobbigt att behöva vänta 2 månader till innan jag kan få prata ut med honom ordentligt. jag mår verkligen inte bra du som är kille och själv åker ner hur käner du inför din sambo??? kram

jasså ok då förstår jag! ursäkta att jag är så nojig över detta! förlåt....

JA JAG FÖRSTÅR ER ALLA! jag vet att jag inte kan leva med att han kommer hem för min skull. det har jag aldrig påstått. jag kommer aldrig att tvinga hem honom. men jag säger som så här jag är yngre än vad ni är har inget jobb för tilfället har lite med pengar och utan pengar finns det inget att göra tyvärr de bara e så! det kankse inte är en orsak till att jag är som jag är. men som ni själva säger så är dte ju rätt att känna så här jag måste få känna så här annars kommer jag bara bära det inom mig. jag har pratat med honom om detta det har jag och vi sska försöka att lösa detta tillsammans. jag stödjer honom igenom detta det gör jag så tro inte att jag tvingar hem honom för det kommer jag aldrig att kunna leva med, men jag måste få känna så här ett tag. och jag hoppas inerligt inne att det blir bättre för både hans och min egen skull trodde aldrig att jag skulle vara så hör svag jag har ändå upplevt en hel del beskymer i mitt liv och har alltid klarat mig igenom det så varför inte det här????? ja jag hoppas det gör det också. jag älskar honom så mycket! en till fråga vad menars med du har PM??? kram

JA JAG FÖRSTÅR ER ALLA! jag vet att jag inte kan leva med att han kommer hem för min skull. det har jag aldrig påstått. jag kommer aldrig att tvinga hem honom. men jag säger som så här jag är yngre än vad ni är har inget jobb för tilfället har lite med pengar och utan pengar finns det inget att göra tyvärr de bara e så! det kankse inte är en orsak till att jag är som jag är. men som ni själva säger så är dte ju rätt att känna så här jag måste få känna så här annars kommer jag bara bära det inom mig. jag har pratat med honom om detta det har jag och vi sska försöka att lösa detta tillsammans. jag stödjer honom igenom detta det gör jag så tro inte att jag tvingar hem honom för det kommer jag aldrig att kunna leva med, men jag måste få känna så här ett tag. och jag hoppas inerligt inne att det blir bättre för både hans och min egen skull trodde aldrig att jag skulle vara så hör svag jag har ändå upplevt en hel del beskymer i mitt liv och har alltid klarat mig igenom det så varför inte det här????? ja jag hoppas det gör det också. jag älskar honom så mycket!

camilla: jag förstår dig, tack så mkt. jag vet att det nog kommer att bli så men om det skulle vara så att de inte gör de vad gör jag dåÅÅ? det är det jag vill ha svar på?

ja jag ska fråga men vart bor ni andra då? jag måste nog ha någo att prata med o träffa som har det som mig annars går det nog inte! snälla hälp mig så mkt ni bara kan, känner mig såååå ensam. ingenting känns lättare har gått en vecka nu ungefär men inget blir lättare varför?? jag försöker ju, e jag totalt misslyckad? jonna: vart bor du??? kankse hade kunnat träffas och prata känns bättre att prata med någon som har det som en själv. det känns inte alls likadant att prata med vänner och familj för dem förtsår inte lika mkt som vi!

Försök se det i lite kortare perioder, inte 9 månader tänk istället på att han kommer hem om en sex-sju veckor det e lättare att hantera och tänk va roligt ni kan få då golffoxtrotfive: ja jo jag ser det så också men när man vet att det är 9 månader i hel helt så känns allt jobbigare man kommer liksom inte ifrån det. hur mkt man än vill. jag älskar min pojkvän över allt annat och som jag sagt innan vill jag honom inget annat än det bästa. men jag själv måste också må bra. jag vet att jag måste ge detta en chans men han måste också ge mig en chans att försöka vänja mig och låta mig vara ledsen. jag visste inte att kärlek kunde vara så här jobbig, men när man verkligen älskar någon så tar det över! känns som att det aldrig kommer att bli bra måste nog i nåt känns det som. det som jag mest mår dåligt över är att jag känner att jag är toltalt misslyckad. som att jag förstör allt. jag älskar verkligen honom! han är mitt liv...

sanla73: jag bor fortafrande hemma men vi planerar att flytta ihop! det är jobbigt har inte så mkt att göra. har inte så många vänner i heller har sagt upp kontakten med många på grund av falskhet! behövernågon hos mig som vet hur dedt verkligen är. jag pratade innan med honomj idag men jag känner att det bara blir värre o värre hur jag än försöker! vad ska jag ta mig till? A-L: tack för ditt stöd. jag förstår bara inte varför jag inte klarar detta vill ju inte känna så här, vill att allt ska gå bra men hur jag än försöker så går det inte. hur jag än intalar mig själv att det kommer qtat gå fort känns dagarna bara ännu längre. detta är det jobbigaste jag kommer att vara med om i hela mitt liv. jonna: jag sitter i samma sits som dig min pojkvän är också jut nu i kosovo åkte i måndags o det ända jag känner är att jag vill att han ska komma hem för det känns som att jag kommer att dö av sorg annars! jag förstår dig precis vill inget annat än att han kommer hem han ska också vara borta i 9 månader menh då vet vi i alla fall att de är tillsammans CAMILLA: jag vet hur du har haft det, och jag uppskattar dig verkligen men allt känns så svårt man vill ju inte känna så här. man vill ju inte må dåligt 24 timmar om dygnet. jag gör allt för min älskling men jag vet ej hur dettta kommer att gå! ja jag vet inte varför jag inte skulle klara det egentligen kan inte svara på den frågan, jag hoppas jag gör det annars så e det inte alls bra kram på er alla!

det käns skönt att så många har kännt som jag gör nu! så att man vet att man inte är ensam. men jag vill verkligen inte det här. jag vet att detta är något han vill göra och jag tänker aldrig hindra honom ifrån det. jag är bara rädd att jag kommer att gå i tusen bitar för att jag mår som jag gör. vi har pratat på telefon och det känns underbart att höra hans röst men jag vill ju ha honom hos mig bara en kram hade kännts så skönt just nu. jag vill bara att den oroliga känslan försvinner från min kropp. att jag blir starkare som person, men jag har aldrig varit en stark person och därför undrar jag hur jag egentligen kommer att klara detta. vill ju verkligen hans bästa men vill sammtidigt inte må skit i alla dagar han ska vara borta! jag ger det en chans tills han kommer hem nästa gång och ser hur jag är. jag hoppas jag mår bättre för annars tror jag inte detta kommer att fungera om man mår så dåligt! det är ju aldrig bra att må så här! eller är jag konstig? kram på er...

usch jag vet men känns som att det aldrig kommer att bli bättre! o det jag mest är rädd för är att tänk om jagt mår så här dåligt hela tiden. kan någon säga hur långt tid jag ska ge de en chans eller hur länge jag kan må så dåligt varje dag innan jag har blivit knäpp tack för att ni finns klarar mig inte utan er!