CoRuS

Kul att länken kom till användning. Imponerande att få ta del av era intressen och kunskaper. Kollade igenom bilderna igen och satt å log då jag någonstans ifrån kunde känna nyfikenheten och känslan av att kliva tillbaka i tiden när den bröt vatten ytan. Måste nog ha kännts som om tiden stått stilla vid det tillfället. Tänk om den kunde prata eller vänta..."Mannen som kunde tala med panzar". Var är han nu ? Eeeh, god natt...

Hittade den här länken om en T34/76A från andra världskriget. Ganska ballt om man skulle snubbla över en sån, eller se den dyka upp som denna har gjort En kul historia för den intresserade:) LÄNK

Till att börja med så vill jag ge alla som gjort utlandstjänst en stor eloge. Det du gjort har betytt så mycket! Det kanske inte alltid känns så, men tag fram fotografier, baskern, medaljen & känns stoltheten. Du tog ställning så håll hakan högt. Du är inte ensam! Angående programmet så finns det mycket att säga. Bra för att det tog upp någonting som är jobbigt för många. Visade hur det är idag med vissa så lång tid efter... Att inte känns sig färdig, inte känna sig nöjd eller helt enkelt ha med sig minnen från saker som påverkat personen starkt än idag. Dåligt för att det inte visar hur det är i dagsläget med hemkomsten/återträff & att det visade det på ett torftigt sätt då det bara skrapade ytan för att få fram "säljande material" samt att det var så jävla enkelriktat då det positiva som vi gör aldrig tas upp. Dock så var det inte heller meningen med programmet, jag vet. Det som jag kan känna igen mig i i det som visades var det som "kocken" nämde. Att inte känna sig färdig. Efter allt jag sett & hört från missionerna känner jag draget att få åka ner igen. Jag har mer att ge...eller? Men visst är det mer än själva insatsen som lockar. Gemenskapen, livet, pengar, äventyret mm. Det som jag vet att jag och många andra behöver få höra av befäl, kamrater, familj är "Du har gjort din insatts. Var stolt. Du behöver inte återvända. Nu är denna period över, du har ditt liv hemma, minns & var stolt, du har gjort vad du kunnat göra". Stödet inom försvarmakten finns idag, men de kommer inte kontakta dig. Du får kontakta dem. Vissa saker kanske man behöver hjälp att komma vidare med & problem som bör ses ur en annan persons ögon & då har försvarsmakten resurser. MEN det bästa stödet som finns är våra kamrater för livet. De som du varit ute med & som varit med i din vardag. INGEN kan förstå dig/mig/oss så bra som vi själva & det får vi inte glömma. Man kanske inte har så mycket gemensamt med "militärvännerna" när man kommer hem till vardagen kan man känna, men man har mer gemensamt än man kan ana... När än helst vi träffas har vi alltid någonting att prata om & vi känner oss aldrig främmande för varandra. Vi var där vi vet. Sedan är det som många redan tagit upp, inte alla som har det jobbigt när de kommer hem. Allt beror på hur man är som person & vad man har varit med om. Det som verkar vara av intresse för alla här inklusive mig själv, är att få se en sann dokumentär om hur livet i mission är från början till slut. När kommer den som visar vardagen?! När kommer helheten visas? Är TV intresserade? Personligen har jag inte den drivkraften att jobba för någonting sådant, men eldsjälar finns. Det bör ju också ligga i vårat intresse att driva fram någonting sådant. Annars görs bara sådant här som precis visats & vi känner inte alltid igen oss, MEN många gör det.

Har sett just det på ett par foton, varför valde man att ha dem på västen? Man ansåg att soldaterna skulle synas i mörkret och inte bli påkörda av något fordon eller motsv. Anledningen till att dem skulle fästas på västen var troligtvis för att dem syntes bäst där. Själv var jag kritisk till det. Det är ju inte alltid bra att synas. Edit: Tvåa Lite OT, men jag komemr å tänka på en rolig händelse som utspelade sig under KS04. Det var kväll & lite slöspaning med GN1:an mot ett majsfält som ej var beväxt vid det tillfället. Fältet ligger väster om Graca (norrsidan om Road Mouse). Vad som då dyker upp i GN1:an är just reflexblänk... QL anropas på radion: "Har vi några gubbar som är ute på ett fält vid Graca, frågas kom" QL svarar: "Ja, det är gubbar ur spaning som är lite hemliga...kom" QL får då tillbaka: "Ok, hemliga, men se då till att de tar av sig reflexbanden innan...Slut kom" Minns inte ordagrant vad som sades men konversationen var i stil med detta. I allafall, så gick budskapet fram. Dock så framkom det aldrig vilka "spanarna" (Dupontarna,Bill å Bull, mm) var...som tur är. hahaha

Har sett just det på ett par foton, varför valde man att ha dem på västen? En anledning var att synas bättre då det under exempelvis slasktider gjorde att, den runt foten placerade reflexen inte hade någon verkan. Man syntes väldigt dåligt i trafiken vid fotpatrull eller MCP (Mobile Check Point, tillfällig sökplats för fordon). Därför valde många att sätta den på västen.

Var står det att läsa att hon sagt det så bestämt?

Och vill du hitta artiklar om utlandsstyrkan så får man koncentrera sig på mindre morgontidningar o likande som väldigt ofta (iaf på mina missioner) intervjuar lokala förmågor o skriver om livet på mission. Sen kan vi alla undra om kvällstidningarnas prioriteringar av innehåll!! - :( Nu gav jag ju alla tidningar en pipstöt (fel av mig) . Att läsa om en enskild soldat från ex Herrljunga & dennes liv i mission kanske merparten av svenska folket struntar i då det ej ligger dem nära. Men denna händelse i Afganistan nu, berör lite mer hela folket (fler personer iaf) då det handlar om en svensk som dödats & att denne representerar hela landet, att det skedde på det viset det gjorde plus att han tillhörde SSG, leder till att de säljer fler tidningar. Deras prioritering av innehåll beror på vad som säljer mest/är mest intressant för deras målgrupp dvs nyheter utöver det vanliga. Det gäller ju främst lösnummertidningar. Detta gör ju att det blir mer uppståndelse kring en sådan händelse eftersom vi varit tämligen skonade från sånt & det var ju denna uppståndelse som "Krabu" komenterade. Det är ett högt nyhetsvärde i detta, men händer det ofta så kommer det inte vara lika intressant. Se exempelvis den debatten/kampanjen om våldtäkter som aftonbladet drev. Den avtar... Jag håller med att media faktiskt skött detta med respekt, verkar det som iaf. Hoppas det håller i sig. Dvs lämnar nära & kära i fred. Nog om detta lilla OT. All heder till alla som har/gör eller ska på utlandstjänst.

Det som jag tror gör att detta diskuteras hej vilt just nu är att det inom US varit tämligen fritt från sådana händelser. Dock så vet vi alla som gjort "lumpen" eller varit i US vad som kan hända. Det blir ändå en chock för alla berörda då vi inte är vana vid detta på samma sätt som ex USA. Jag reagerade stark då jag fick reda på vad som hänt då jag vet hur det känns att förlora en kamrat under utlandsjänst. Det trots att jag vet att det kan hända. Att tidningarna skriver om det är för att det är en nyhet utöver det vanliga & det säljer. De skriver aldrig om när det görs någonting bra. Bortsett från den enormt hedersamma insattsen våra soldatvänner gjorde under kravallerna på KS09.

Min första medverkan i detta forum. Jag har läst mycket av det som skrivits av er alla, läst era historier ang era olika erfarenheter från utlandstjänst. Men jag känner att jag vill ansluta mig till er alla & visa anhöriga, vänner, arbetskompisar mm att vi år många som tänker på vad som hänt & att vi inom oss har starka känslor angående det som hänt. Vissa har varit med om det i utlandsstyrkan, andra från det civila. Många tankar till kamrater i gruppen/plutonen men ännu fler till till de anhöriga då de lätt kan känna sig utanför i detta läge. Ett förlorat liv är alltid ett förlorat liv, hemma som borta. Vi är bara människor. /Mange