rozzen

Tills jag har sett det med egna ögon tvivlar jag. Nej det tvivlar jag starkt på och vid AJB hade han inte fått någon basker eftersom det var ett obligatoriskt moment under första jägarövningen. En av de två damerna har redan avrustat, lovisa har gjort illa knät och att dömma av det hon skriver på sin egen blogg är hon riktigt trasig. http://luuie.blogspot.com/. Men det kanske är värt att fortsätta och förstöra knäet för resten av livet bara för att bevisa att tjejer kan också? Jag är inte emot kvinnor i försvaret, konstigt att jag mer än en gång ska behöva påpeka att vi hade kvinnliga befäl som var stentuffa både fysiskt och psykiskt. Det jag försöker få fram är att enligt mig så har en 19årig tjej, oavsett hur hårt hon har tränat och hur motiverad hon är, inte en kropp som klarar av dom absolut tyngsta befattningarna. Det finns gott om 19åriga killar som inte heller har kroppar som klarar av dom tyngsta befattnignarna, men det finns ett par som har det, till stor del tack vare testosteron. Nu när vi är påväg mot ett yrkesförsvar så känns det faktiskt som att det kommer att bli lättare att få in kvinnor som orkar med tyngre befattningar då dom kan ta ett år eller två extra till att träna, kanske inte bara rent muskel/konditionsmässigt utan framförallt så att ledband och senor orkar med. I min mening exakt vad som behövs.

Hoppas jag inte trampar någon på tårna... Under min tid vid AJB så märkte i alla fall jag väldigt fort att dom som gjorde bäst ifrån sig inte var dom grupper som hade störst fysmonster i toppen, utan dom som hade minst antal "klenisar" i botten. Överlag är ju detta lite grundprincipen inom det militära, det är inte hur bra man presterar under optimala förhållanden som är intressant utan vilken nivå du alltid kan räkna med oavsett hur jävligt läget är. Har man någon som inte orkar eller skadar sig så sinkar det nått enormt, man måste hålla ett betydligt lägre tempo över tiden, dom andra i gruppen som måste kompensera blir också tröttare. Olika människor är olika bra på olika saker, vissa blev jävligt griniga när dom inte fick mat, då kunde man undvara en chokladkaka extra till dom, vissa hade spenderat alldeles för mycket tid vid datorer innan lumpen och hade således inga problem med att inte sova, då kunde dessa oftare hamna på dom sämsta postpassen osv osv. Som gruppchef lär man sig fort hur man på bäst sätt ska kunna utnyttja dom här detaljerna. Men inget av det här kan väga upp en bristande fysisk prestationsförmåga. Gå långt och bära tungt är vad tjänsten bygger på, alla andra färdigheter lägger man sedan ovanpå detta. När man under ett sjukvårdsmoment ska bära en skadad kamrat 100m så har man i bästa fall 115-120kg att bära utöver sitt egna fläsk. Finns det 19åriga tjejer som grejjar det? I utlandsstyrkan vilket verkar vara rollen som tjejerna ska fylla har man ännu mer utrustning i form av kroppsskydd och granater. 2Sharp sa i en annan tråd att han i us vägde 145, kan jag lita på att en 21årig tjej ens kan släpa det under beskjutning? I tråden till fallskärmjägarnas extramönstring 07 så kläckte en medaspirant dom mycket tänkvärda orden "Att vilja är inte allt, bara ett ord på vägen" Jag är ingen mansgris som anser att kvinnor bör hålla sig till att diska. Vi hade kvinnliga befäl med både jägarbåge och grön basker. Dom bar tyngre än oss, dom sprang snabbare än oss och dom klarade av fältlivets utmaningar (sömnbrist, kyla, hunger osv) betydligt bättre än oss. Snygga var dom också. Men dom var inte 19 år...

Eftersom ingen verkar vilja svara så kan jag försöka mig på. Med reservationer. Utbildas 2 st skvadroner per år. 2a skv: Led, Trnsp, Span samt Bergspluton. 3e skv: Vet faktiskt inte vad de heter, men det är mer "vanliga" jägarplutoner. En pluton mer utpräglad anfall, eldöverfall osv. Det utbildades t.ex en prickskyttepluton som sedan spreds på skvadronen efter befattningsutb. Likadant med övriga befattningar. Spanplut på 2a skv höll i princip bara på med spaning, medan en jägarpluton på 3e skv gjorde allt möjligt, men dock väldigt mycket spaning. En pluton består av drygt 20 pers med 6-8 personer i varje grupp. Varje år utbildas bara en halv bataljon. Om krig uppkommer kommer de 2 senast utbildade "halvbataljonerna" att sättas samman till en hel bataljon. Vad jag tror mig veta så har man på AJB ändrat strukturen ett par år nu. Förra året var det 3e skv som hade hand om trnsp osv, om jag inte missminner mig. Ursäkta det tafatta svaret, bara plockat snabbt ur minnet. Finns säket någon medlem som vet betydligt mer men eftersom ingen svarade så försökte jag mig på det. /L På 3e skv bestod en pluton av en eldledningsgrupp, en prickskyttegrupp och tre vanliga jägargrupper. Ca 30 man beroende på hur mycket avhopp man har haft. Denna kunde som påpekat användas till lite allt möjligt men ägnade sig i huvudsak åt strid. Plutonen var utrustad med bla psg 90, ag 90, grg och ksp 90 vilket gav både slagkraft och flexibilitet. Utbildningsåret 07-08

Tid, Avstånd, terräng(1), vikt (1) ny variabel läser man boken noga så gick de i skift. fram 2km tillbaka hämta nästa uppsättning osv. yttre skyddsbox. bara 2mil. 8-9h på sig. inget är omöjligt... Nu gräver jag upp tråden. Såg filmen igen häromdagen. Jag förstår givetvis att det är möjligt att bära så mycket under vissa förhållanden, jag har själv burit kamrat i stridsutrustning vilket måste blivit över 100kg kortare sträckor. Detta problemet blir ännu mindre för vältränade specialförband. Problematiken uppkommer i att om man tittar på filmen så sägs det att just ryggsäckarna väger 210 pounds och man får sedan se hela patrullen göra växelvis bakåt (ner i knästående frekvent) i flera kilometer med ryggsäckarna påtagna. Det kan bara inte vara möjligt så jag gjorde lite research. Utdrag ur boken: "We have a scale that weighs up to 200 Lb, and it showed that we were carrying 154 Lb per man in our berg ens and belt kit. On top of that we had a 5gallon jerrican of water each--another 40 Lb. We carried our NEC kit and cache rations, which weighed yet another 15 Lb, in two sandbags that had been tied together to form saddlebags that could go around our necks or over our shoulders. The total weight per man was therefore 209 Lb, the weight of a 15-stone man." Således släpade dom på 70-75kg i ryggsäck + stridväst, 20kg i vattendunk och 7kg övrigt som inte fick plats i ryggsäckarna. Detta gicks det skytteltrafik med. Tittar man på vad som finns i stridsvästarna (bla 10 magasin 5,56 och 12 40mm granater ) så måste dom rimligtvis väga nånstans runt 20kg styck. Detta ger oss en ryggsäck på runt 50kg, något som låter betydligt rimligare att gå upp och ner i knästående med än 95kg...

Måste bara få fråga, är det inte konstigt att dom fick tag på kompletta vapen? Under min värnplikt förvarades vapen fastlåsta i kasunen och slutstycken inlåsta i säkerhetsskåp som var kameraövervakade.

Men huruvida cykeltestet var det enklaste för pliktverket eller inte var inte det som var tänkt att diskuteras i tråden, utan huruvida cykeltestet är eller inte är orättvist. Jag känner att det blir en lite vi mot dom-känsla i den här tråden. Förespråkare för cykeln verkar mest vara inriktade på "dagens ungdom" och "det var bättre förr" och hur enormt lata och tjocka vi verkar vara. Där jag tror att folk går isär angående själva rättvisheten är: På cykeln så är din prestation direkt beroende av din vikt i en linjär funktion. Man ska helt enkelt prestera ett visst antal watt per kilo kroppsvikt. Hur man än vrider och vänder på det så innebär lägre vikt=kortare test(enklare test). Detta borde alla kunna enas om? Vid löptester t.ex coopertest, beep-test, milen etc så verkar vissa hävda att det blir precis samma sak, väger man mindre så är det en mindre prestation att klara ett beep-test (vilket jag inte förstår att folk slänger sig med, dom beeptest jag har gjort har varit helt absurda på de högre nivåerna) och en tung person således har mycket svårare på löptester. Här ställs vi ju då inför splittrade åsikter och två frågeställningar. Stämmer detta för såna här tester och ännu viktigare, stämmer det i fält? Min uppfattning är att storlek spelar roll och ju större desto bättre. Samtliga personer som såg ut som oxar första dagen vid inryck visade sig under gsun vara oxar vid t.ex pulkdragning och andra liknande aktiviteter.

Men skulle det verkligen ta så lång tid då? Jag mönstrade över två dagar, vissa gör allt på en dag. När jag var på FJS extramönstring så var vi uppskattningsvis 100 personer där och nästan alla tester gjordes samtidigt av alla. Detta var över en liknande tidsperiod. Givetvis kan man inte kräva samma kravnivå av alla som mönstrar men jag tror inte att det skulle kosta mer eller ta längre tid.

Ta helst inte mina inlägg som om jag är nån gnällspik som bara är bitter för att jag inte kom in på min tjänst. Jag trampade tillräckligt på cykeln och gorde gsu på ett jägarförband men jag tycker det är intressant att diskutera. Jag tycker inte att tråden handlar om huruvida trådskaparen är en idiot eller inte och ej heller om hur fantastiskt bra cykeln är på att mäta syreupptagningsörmåga. Diskussionen var huruvida cykeln faktiskt ger ett bra mått på en soldats grundförmåga eller inte. Jag håller med på det säger och om jag har tolkat ditt inlägg rätt så har det glidit in på det jag sa för flera inlägg sen, dvs att cykeln kanske inte är det bästa sättet att mäta den mönstrandes fysiska förmåga men att den av praktiska skäl är det som är valt. Detta är ju ännu konstigare. Att ställa upp 50-100 mönstrande och låta dom springa en slinga eller dylikt kan väl knappast bli mer enkelt och konstnadseffektivt precis som det brukar vara i det militära. Det var ju precis det jag menade. Dom som vet vad dom pratar rekomenderar marsch och löpning för att det är det man gör i fält. Det jag försöker belysa men har oerhört svårt att få fram är att enligt min personliga uppfattning så verkar cykeln kunna ge olika resultat beroende på vad personen väger, där man på en löpbana inte alls hade fått samma nackdelar av sin vikt. Nu har jag hällt en massa bensin på brasan så nu tar jag ett steg tillbaka.

Så istället för att säga nånting om mitt inlägg så anmärks det på ett enda tvivelaktigt ordval som jag själv valde att sätta inom citationstecken för att jag var osäker på det. Så kan man ju också göra. Jag försöker inte vara otrevlig utan undrar egentligen mer varför man inte genomför någon form av löptest på mönstringen. Kan det kanske vara av praktiska skäl också att man t.ex enkelt kan hålla koll på pulsen och att man har personen i rummet om han kollapsar samt i medicinska fall även kan koppla elektroder på kroppen/mäta utandningsluften etc? Detta är svårare för att inte säga snudd på omöjligt på en person som rör på sig. Edit: Angående coopertestet, my bad. Hade för mig det var två kilometer på kortast tid. Ja, vad vill du egentligen då? Du efterfrågar traditionella metoder och jag påvisar att det är just det som cyklingen är: Traditionell metod. Det är ett smakfullt, enkelt och rättvisande sätt att mäta syreupptagning och många institutioner använder det just därför. Som man frågar får man svar. /K Okej då får jag väl omformulera min fråga. När man frågar på soldf innan inryck vad man ska träna på får man svaret, marsch och löpning. När man går på extramönstringar så får man marschera och löpa. När man går på informationshelger får man marschera och löpa. När man gör inryckningstester får man marschera och löpa. Under resten av sin utbildning får man i olika grad beroende på befattning, mestadels marschera och löpa. Hur kommer det sig att man anser att det bästa sättet att mäta om man är bra på att marschera och löpa är att cykla?

Så istället för att säga nånting om mitt inlägg så anmärks det på ett enda tvivelaktigt ordval som jag själv valde att sätta inom citationstecken för att jag var osäker på det. Så kan man ju också göra. Jag försöker inte vara otrevlig utan undrar egentligen mer varför man inte genomför någon form av löptest på mönstringen. Kan det kanske vara av praktiska skäl också att man t.ex enkelt kan hålla koll på pulsen och att man har personen i rummet om han kollapsar samt i medicinska fall även kan koppla elektroder på kroppen/mäta utandningsluften etc? Detta är svårare för att inte säga snudd på omöjligt på en person som rör på sig. Edit: Angående coopertestet, my bad. Hade för mig det var två kilometer på kortast tid.

Nu vet jag inte jag inte vad du hade för tjänst, men jag tycker i alla fall att växelvis framåt/bakåt är ganska nära ett beeptest i utförande/jobbighet. Angående syreupptagningsförmågan är det ju precis det jag undrar. Varför vill man mäta den? Det är ju vida mer intressant hur snabb man faktiskt är på coopertest/fälttest/milen än vad man trampar i förhållande till sin kroppsvikt. Eller har jag missat nått? Jag har haft många tjänster och gjort högvisa förflyttningar högt och lågt. Jag tycker ändå inte att det motsvarar beeptest (som jag också gjort). Beeptestet kan du öva upp dig på väldigt lätt, vilket du inte kan med cyklingen på samma sätt. Jag vidhåller att cyklingen inte är onödigt orättvis utan ett tillfyllest sätt att mäta syreupptagningsförmåga. /K Nu känns det som vi går runt i cirklar. Att beeptestet är lätt att öva upp sig på vet jag inte riktigt om jag håller med om då få personer på den här planeten har klarat hela. Om jag får ta min cykelupplevelse som exempel för min argumentation. När jag mönstrade sprang jag milen på runt 45 minuter vilket inte är monsterbra men ändå under de officiella kraven för samtliga värnpliktstjänster. Hade även sprungit beeptestet några veckor innan och klarade nivå 13. Jag vägde vid mönstring runt 90 kg på 180 cm så lite smårund var jag allt. Sammanfattningsvis enligt min bedömning hade jag ganska bra kondition men vägde ganska mycket. När jag satt i väntrummet så snackade jag med killen som satt bredvid mig som sa att han inte alls trodde att det skulle gå bra då han aldrig tränade och alltid hade varit "dålig på gympa". Han var rät mycket kortare än mig och riktig tanig så jag gissar på att han vägde runt 60-65 kilo. Sammanfattningsvis enligt min bedömning ganska dålig kondition (även om det är svårt att faktiskt veta) och vägde ganska lite. Vi båda fick då börja cykla samtidigt. I början är det ganska lätt men efter ett tag blev det satans tungt. Vi båda satt och stönade och försökte peppa varandra så det var ganska tydligt att vi båda köttade på ordentligt. Helt plötsligt säger hon som håller i det hela till killen att han har cyklat en 7a vilket han var nöjd med så han slutade. Jag blev ju givetvis glad över detta då jag som också siktade på en 7a tänkte att snart är jag också där. En liten stund efter det säger hon att jag snart är uppe vid nivå 5. Jag fick kötta på i vad som kändes som en evighet med ökande motstånd tills jag tillslut kom över den magiska 7an och la en spya i papperskorgen. Då det var ganska längesen så är alla detaljer förmodligen inte helt hundra men jag tyckte verkligen att jag fick slita bra mycket mer för min 7a än den andra killen. Nu kom jag ju in på tjänsten jag sökte ändå så i mitt fall blev det ju inga konsekvenser av det hela men jag tror att jag hade nått en högre kravprofil om pliktverket hade använt "traditionella" metoder att mäta kondition.

Nu vet jag inte jag inte vad du hade för tjänst, men jag tycker i alla fall att växelvis framåt/bakåt är ganska nära ett beeptest i utförande/jobbighet. Angående syreupptagningsförmågan är det ju precis det jag undrar. Varför vill man mäta den? Det är ju vida mer intressant hur snabb man faktiskt är på coopertest/fälttest/milen än vad man trampar i förhållande till sin kroppsvikt. Eller har jag missat nått? Ja, att coopertest mäter samma sak som cykeltestet, syreupptagningsförmåga. När du springer ett coopertest så "trampar" du automatiskt i förhållande till din kroppsvikt. Jag förstår inte vad det är som folk inte riktigt förstår. Fast med ett coopertest kan det ju aldrig bli "fel", den som kommer under tidskravet kommer under tidskravet. På cykeln tycker jag att det hörs enormt mycket om hur orättvist det är (även om det kanske är ointressant vad de som mönstrar tycker...) och jag tyckte själv när jag gjorde det att det inte reflekterade min fysiska status särskilt bra.

Nu vet jag inte jag inte vad du hade för tjänst, men jag tycker i alla fall att växelvis framåt/bakåt är ganska nära ett beeptest i utförande/jobbighet. Angående syreupptagningsförmågan är det ju precis det jag undrar. Varför vill man mäta den? Det är ju vida mer intressant hur snabb man faktiskt är på coopertest/fälttest/milen än vad man trampar i förhållande till sin kroppsvikt. Eller har jag missat nått?

Något jag undrar är varför man jiddrar om watt/kg osv på mönstringen både i styrkan och konditionen, det är ju fullkomligt ointressant? Kör en variant av jägartestet som alla orkar göra bara att man kan komma olika långt för att testa styrka och kör ett beeptest med 50 man samtidigt för att testa konditionen. Detta är ju så nära man kan komma dom prövningar man utsätts för i fält. Att man är liten eller stor spelar ju ingen roll i fält, packningen väger lika mycket, vägen är lika lång och vädret är lika dåligt för alla. Är mina åsikter idiotiska eller finns det nån logik?

Trosspackningen. /D Hehe, en sådan hade vi faktiskt en gång, första veckan i fält under gsu. Sedan var det buren utrustning som gällde. Kom på en sak förresten. Lilla spritflaskan. Vet inte vad den är tänkt att användas till, men den kan möjligtvis fungera till att förvara spriten inomhus. När jag gick för att hämta nya spritflaskor brukade jag alltid klämma lite på dem, ofta sprack de direkt. Det var liksom ingen ide att ta med den ut till skogen bara för att ha hela ryggsäcken fylld med sprit. Men man kunde ha tur och få en gammal flaska, de var mycket mjukare i plasten och sprack inte lika lätt. På AJB har man den lilla spritflaskan fylld med fotogen samt ett minitrangia i höger flerbruksficka på stridsvästen som nödkök.