major disaster

Notera att man har infört utöver den gamla lagtexten har nu inneslutet ordet "objekt" i vad som kan klassas som skyddsobjekt. Klipp Det är lustigt att "objekt" kan beslutas vara skyddsobjekt. Men det framgår inte vad för objekt. Så i praktiken saknar ordet betydelse i lagtexten. Någon som vet något om hur det kom sig att fordonstransporter "försvann" på vägen till lag? Eller kuriosa om hur ordet "objekt" smög in i lagtexten utan att få någon betydelse? Då sjö- och luftfartyg kan klassas som skyddsobjekt tycker jag inte skrivningen är konstig. Dessa får som bekant inte plats i skrivningen "byggnader, andra anläggningar och områden" utan får vara en egen grupp. Vill du fördjupa dig rekommenderar jag att läsa Proposition 2009/10:87 Skyddslagen http://www.riksdagen.se/webbnav/?nid=37&dok_id=GX0387

Det där tolkar jag som att du inte vill fortsätta diskutera och i stället för att bara låta det vara så försöker du få oss övriga att sluta. Det är att kväsa, enligt mitt synsätt. Klipp Jag talar bara utifrån mitt eget perspektiv. Jag har vid upprepade tillfällen påtalat att jag inte har tillgång till ROE och att det inte är givande (för mig) att föra en dialog som rör för mig okända rättsregler. Om du tolkar att jag vill stoppa hela debatten så får det stå för dig. Du får respektera att jag inte har intresse av att föra en diskussion kring ett (för mig) dolt regelverk. Nu tänker jag inte upprepa detta då jag hoppas att budskapet gått fram.

Kväsa debatten? Då jag inte har tillgång till någon ROE alls där jag sitter så lämnar jag över den diskussionen till de som har. Det är inte möjligt för mig att diskutera scenarion där jag inte har insatsreglerna. Jämför med en domstolsförhandling där endast ena parten har kännedom om gällande rätt. "Du spekulerar kanske om vad som står i ROE för ISAF men det finns gott om folk på forumet som inte spekulerar." Då bör ju dessa diskutera detta! Ha bara i åtanke att den är hemligstämplad och kanske inte helt optimal att avhandla i ett öppet forum. Då insatsreglerna är så olika kan det ju underlätta att dela upp diskussionen/tråden i Sverige respektive ROE för US. Om syftet i tråden enbart är att se på hur man lättast löser den direkta förmedlingen av insatsreglerna må det så vara, men då jag inte (återigen) har tillgång till ROE så lämnar jag den diskussionen till de som har. Rokare! Se ovan

Men återigen har inte ansvarsfrihet något koppling mot ROE per se. Ansvarsfrihet enligt svensk rätt regleras inte för soldater utom riket utan vilar på FN-stadgan. Du spekulerar kanske om vad som står i ROE för ISAF men det finns gott om folk på forumet som inte spekulerar. Självfallet är självförsvar "unrestricted" eftersom det är ett folkrättsligt ärende och inte en avtalad ROE-begränsning. Principerna är exakt de samma som för nödvärn i övrigt och det är också nödvärn som är den använda termen. Man gör här ingen skillnad på beteckningen nödvärn jämfört med i Sverige. Du skrev också: Din bild stämmer inte med den skarpa tillämpningen och är ett exempel på behovet av att hålla juridiken på högre nivå och inte låta stridstekniken bli lidande av den. /K Varför fortsatt diskussion om ROE/Afghanistan inte är särskilt givande...

Nej, Krook och jag förväntar mig inte det heller. Vad jag syftar på är JTS fråga: "Är det din uppfattning att lagen om nödvärn inte är tillämplig för Svenska soldater i utlandsstyrkan?". Mitt svar behandlar direkt om BrB 24:1 skulle vara tillämplig för svensk personal i Afghanistan, vilket den inte är då deras ROE och dess regler till självförsvar (undviker just ordet nödvärn som har en specifik betydelse) är uppbyggd enligt nedan. Däremot anger dåvarande försvarsministern att begränsningar kan följa av bl.a. svensk rätt. Vad som i övrigt står i ROE:n kan vi bara spekulera om. "Enligt gällande principer för utländsk närvaro genom en fredsfrämjande insats i ett annat land ska den svenska och andra truppbidragande länders personal respektera de regler som finns i värdstaten. Utlandsstyrkans befogenheter att använda våld och tvång bygger emellertid på det folkrättsliga mandatet för insatsen. ROE ska ses som ett stöd för genomförande av operationsplanen genom att de tydliggör det legala ramverket för en insats. Befogenheterna enligt ROE att använda våld och tvång i en särskild fredsfrämjande insats begränsas alltid av innehållet i den truppbidragande statens nationella rätt samt av dess folkrättsliga åtaganden. Svensk trupp är därför alltid skyldig att iaktta de begränsningar som kan följa av Europakonventionen om mänskliga rättigheter och svensk rätt." http://www.riksdagen.se/webbnav/index.aspx...480&nr=1480

Var vänligen och belägg detta påstående eller ta tillbaka det. Vem är du att ha synpunkter på vad som skrivs i ett forum? Skall jag tolka det som ett krav från myndigheten? Yttrandefrihet? FN:s deklaration formulerar rätten på följande sätt: "Denna rätt innefattar frihet för envar att utan ingripanden hysa åsikter och frihet att söka, mottaga och sprida upplysningar och tankar genom varje slags uttrycksmedel och utan hänsyn till gränser". HvSS tillfrågades under 2009 (?) om möjligheten att sätta upp Halvar på MSS för att jämföra med färgmarkeringsvapen. Detta återkallades då MSS hävdade att de (som initierat ärendet) inte kunde få ihop tillräckligt med instruktörer. Sedan hörde jag inget mer i ärendet. Vem jag är framgår av min signatur. Vem är du? Och du har fortfarande flera fel i sakfrågan. Du framställer det som om du faktiskt vet istället för tror eller har hört. Du får det att framstå att MSS inte vill jämföra de två - det är inte sant. Dina påståenden leder till en misstro för Försvarsmakten och MSS. Indirekt innebär det även en misstro mot mig, då jag nu helt plötsligt får klä skott för turerna runt "Halvar". Johan Ström Arméns vapenofficer Jag uttalar mig om förstahandsuppgifter, inte om vad jag tror eller hört. Att du på något sätt skulle vara ansvarig för anledningen till MSS agerande är din tolkning. Något sådant har jag vare sig sagt eller ens antytt.

Frågeställningen utgår från ett "damned if you do, damned if you don´t"-scenario. Säger jag att jag skjuter är det fel i någons ögon, säger jag att jag inte skjuter så är det fel enligt någon annan. Min sakkunskap gäller inte en okänd (och hemligstämplad) ROE. Alltså tänker jag inte ytterligare besvara ett fiktivt scenario. Att FM ställer upp för sina soldater som agerar med snabba bedömningar i svåröverblickbara scenarion är något jag både tror och hoppas, både inom och utom landet. Om jag skulle välja vill jag hellre företräda försvaret (av soldaten) än agera på åklagarens sida, då man ju förväntas vara oskyldig tills motsatsen bevisats. Sedan gäller det ju för åklagaren att styrka uppsåt/oaktsamhet/mm vilket inte alltid är det lättaste.

Är det din uppfattning att lagen om nödvärn inte är tillämplig för Svenska soldater i utlandsstyrkan? Är det din uppfattning att soldater i utlandsstyrkan bara styrs av ROE och inget annat? 4. Ja, det har vi ju kunnat konstatera att det är så det ligger till. Vad jag försöker få dig att förstå är att det går inte att kategoriskt säga att soldater som exempelvis skjuter insurgenter som har släppt ett vapen och springer i någon riktning gör fel. Om dom uppfattar att dom fortfarande står under ett angrepp eller att ett angrepp är överhängande så har dom rätt enligt nödvärnslagen (för att inte tala om ISAF ROE) att använda verkanseld för att avbryta angreppet. 5. Du sitter på undbriefen på campen och får höra ett underrättelseuppslag där dom varnar för att en misstänkt självmordsbombare är aktiv i stan. Du får se hans registreringsnummer, bild och en film där han talar in sitt testamente och säger att paradiset väntar honom. Lite senare under dagen under en patrull ser du hur samma bil, med samma registreringsnummer stannar 100 meter från dig på en liten väg. En man hoppar ut och börjar gå mot dig. I kikaren ser du att han är identisk med mannen från bilderna och filmen. Han talar med sig själv, har halvslutna ögon och går rakt mot kompanichefens vagn som du bevakar. När du sträcker upp en hand i luften och gör tecknet för halt så stannar han inte, utan börjar halvjogga mot dig. Du kan inte se något vapen, men han har en bylsig shalwar kamees på sig. Vad gör du? Om BrB 24:1 i sin helhet gäller för svensk trupp kan bara utläsas av berörd ROE, vilken vi saknar. Någon form av nödvärnsliknande agerande torde vara införd. ROE är de militära insatsreglerna och styr den svenska insatsen på samma sätt som berörd lagstiftning (Skyddslagen, IKFN- och Tillträdesförordningen, mm) gör i Sverige. "De svenska insatsreglerna som överste Tistam nu vill få ändrade har tidigare omöjliggjort för svenska soldater att "skjuta först" om man t ex upptäckt ett eldöverfall eller liknande. Man kan jämföra det med att polisen ser att rånare sitter med vapen i en bil utanför banken och inte skulle kunna gripa dem förrän de genomfört rånet." http://wisemanswisdoms.blogspot.com/2010/0...tt-vagspel.html "Uppgiften var att upprätthålla säkerheten i Kabul med omgivningar (karta som anger området finns med) så att interrimsregimen och FN-personal kan verka där. ISAF har rätten att ”agera i självförsvar, utvidgat självförsvar såväl som skyddande av styrkor och användande av militära medel för att klara uppgifterna.” Insatsreglerna (Rules of Engagement) som bestämmer vilka militära medel som får användas finns i MoU men är hemligstämplade." http://www.tffr.org/articles/090914_vageni...istankriget.htm (Källkritiskt bör man alltid ifrågasätta vem/vilka som står bakom websiten och vilka syften de har) Om man skall döma av dessa länkar så finns idag inte mandat för verkanseld förrän man själv blir beskjuten (motsv), vilket i ditt exempel gör att verkanseld inte kan avges förrän ett angrepp är klarlagt. (Exakt vad som medges när, kan vi bara spekulera om) Skjuter soldaten och det visar sig vara en självmordsbombare är alla glada. Men om soldaten skjuter och det sedan visar sig vara en av förbandets lokala tolkars lätt utvecklingsstörde bror, som ville hämta honom för kvällsmaten, blir utfallet ett helt annat. Lokalbefolkningen kan vända sig mot ISAF-styrkan/svenskarna för att hämnas denna oförrätt och år av uppbyggnad av sociala nätverk raseras. Är då ROE så lättförståeliga för berörda soldater? "De tyska insatsreglerna har varit extremt restriktiva, varvid talibanerna utan problem kunde ta sig undan tyskarna genom att inte öppna eld, varvid tyskarna bara kunde stå och se på när de försvann. Tyskarna kunde tidigare heller inte verka mot prickskyttar som sköt från långt håll, eller vid granatkastarbeskjutning eftersom insatsreglerna krävde att man verbalt varnade innan man öppnade verkanseld. Hur varnar man verbalt en människa på 800 m avstånd? Naturligtvis började talibanerna utnyttja dessa blottor." http://wisemanswisdoms.blogspot.com/2010/0...tt-vagspel.html Vi kanske skall lämna ROE/Afghanistan då huvudsakligen spekulerar.

Vad är skillnaden? Att i krig utöva sitt värv som soldat eller under kapitel 7 utöva sitt värv som soldat? Varför skulle det senare vara mer tveksamt, i förhållande till svensk straffrätt, än det första? För att det till skillnad från det första bara har 65 år på nacken? Jag håller som sagt med dig att det gärna kunde få finnas ett par paragrafer i 24 kap. BrB med innehåll att gärning som begås under krig eller väpnad konflikt, i överensstämmelse med den humanitära rätten, eller under insats med stöd av FN-mandat inte utgör brott. Jag har tyvärr inte tillgång till HKV:s internpublikationer. @Major disaster: Du citerar de skiljaktiga justitierådens (avvikande) mening. Dvs. hur HD inte dömde i målet. Obra. Jag ser att du har rätt. Bommande raden om särskiljande åsikt (vilken i och för sig kan vara en fingervisning när två justitieråd var av annan åsikt). Men domen innehåller ett inslag av återtagande på bar gärning och kontakt med polis. Utifrån det givna scenariot med en smäll på käften torde den efterföljande rätten till nödvärn (om angriparen avbryter sitt brottsliga angrepp) vara mer begränsad.

Var vänligen och belägg detta påstående eller ta tillbaka det. Vem är du att ha synpunkter på vad som skrivs i ett forum? Skall jag tolka det som ett krav från myndigheten? Yttrandefrihet? FN:s deklaration formulerar rätten på följande sätt: "Denna rätt innefattar frihet för envar att utan ingripanden hysa åsikter och frihet att söka, mottaga och sprida upplysningar och tankar genom varje slags uttrycksmedel och utan hänsyn till gränser". HvSS tillfrågades under 2009 (?) om möjligheten att sätta upp Halvar på MSS för att jämföra med färgmarkeringsvapen. Detta återkallades då MSS hävdade att de (som initierat ärendet) inte kunde få ihop tillräckligt med instruktörer. Sedan hörde jag inget mer i ärendet.

Att man "maniskt" säkrar under en övning är väl mer relaterat till SäkI än till skarp skyddsvaktstjänst. Sedan för du över ett säkerhetsmässigt agerande överförtt på juridiken utan att närmare gå in på vad du menar. Då vi inte har "SäkI Jur" förstår jag inte riktigt hur detta skulle vara applicerbart. Exemplifiera gärna.

Jag hävdar att strid uppstår i en väpnad konflikt mellan, exempelvis, två stater. Inte mellan två personer. Wikipedia "Strid, krigsvetenskaplig term som egentligen avser varje sammandrabbning av väpnade styrkor, men vanligen förstår man därmed i motsats till slag en sådan sammandrabbning, där styrkan på båda sidor inte är synnerligen betydlig och vars följder inte bli avgörande för krigets utgång." Enligt detta så uppstår inte strid (under fredstida förhållanden) bara för att någon skjuter på dig. Detta (och liknande tolkningar) är en av anledningarna till bl.a. polisens ovilja att samverka med FM i fredstid. De vet helt enkelt inte om "vi" plötsligt hävdar strid och skjuter mot misstänkta mål i terrängen, mm. Sverige, fredstid - "polisiärt" agerande Afghanistan/ROE - polisiärt/militärt agerande (från fall till fall) Krig - militärt agerande (kombattant/ickekombattant) Låt skyddsvakt (och VaktB) vara en särskild (i motsats till allmän) färdighet, ge dessa både bredare och djupare utbildning och låt dem agera inom FM (transportskydd och bevakning).

Jag fortsätter med två frågor kopplat till inlägget jag citerar: 4. När upphör "all våldsanvändning"? Vem avgör det? Vilka är indikatorerna på att "all våldsanvändning" har upphört? 5. Bara för att någon har släppt ETT vapen och springer, är det att anse som att han har gett upp och inte får bekämpas? Svenska soldater med engångs PV-vapen slänger ju även dom vapnen när dom är förbrukade, ingenstans har jag fått lära mig att det måste innebära att man måste ge upp striden i det läget? När VET du att han inte har fler vapen eller saknar fientliga avsikter? Medan du svarar kan du ju fundera på hur du avser hantera misstänkta självmordsbombare, jag kommer att återkomma till det. Delen om HKV Jur och riksdag var svar på en fråga. Regeringen har jag inte berört. Vi kan diskutera nödvärn, men agerandet i Afghanistan blir ju bara baserat på antaganden då vi inte känner till berörd ROE. Alltså bör vi utelämna Afghanistan/ROE i nuläget. 1. Afghanistan/ROE 2. Afghanistan/ROE 3. Besvarad 4. När angreppet upphört upphör rätten till nödvärn (något förenklat, det går inte att ange ett stöd som täcker all nödvärnsanvändning). Bedömning görs A. på plats av den utsatte och B. av domstol. Rent praktiskt i ett slagsmål torde indikationen vara att angriparen slutar slå på dig. Eventuellt kan andra grunder för ansvarsfrihet vara tillämpliga. 5. A. nödvärn: Du inte lär gå strafffri på premissen att du sköt i nödvärn för att du inte var säker på att angriparen inte hade något fler vapen på sig. Nödvärn blir tillämpligt först då du utsätts för ett påbörjat eller överhängande brottsligt angrepp på person (eller egendom). Så är inte fallet om du enbart tror att någon kan ha ytterligare vapen på sig. B: Afghanistan/ROE C. Soldatregler: Här ges ett större utrymme för agerande.

Nja, det där är en sanning med modifikation. I NJA 1994 s. 48 utsträckte HD tiden för nödvärn enligt 24 kap. 1 § 2 st. 2 p. BrB till att även omfatta ett "kortvarigt händelseförlopp utmynnande i att polis anländer på kallelse av den bestulne" som inträffar efter det att den objektiva rätten till nödvärn upphört. Även om detta visserligen endast gällde 2 p. har jag väldigt svårt att se att inte motsvarande bedömning skulle göras enligt 1 p. Citat från NJA 1994 sid 48, HD "Den CD-skiva som hade tillgripits i M.H:s bil och som grundade rätt för honom att handla i nödvärn tog han från M.J. medan denne låg på marken. Det fortsatta händelseförloppet - förandet av M.J. till telefonkiosken och väntan på att polisen skulle anlända - tog åtskilliga minuter i anspråk och hade enbart till syfte att överlämna M.J. till polisen. M.H. kan då inte längre anses ha befunnit sig i en nödvärnssituation." Återtagande på bar gärning var nödvärn. Kvarhållandet till polis kom var det inte.

Eftersom HKV Jur har personal som anställts för att ta fram bl.a. verkställighetsföreskrifter*av lagar som berör FM, exempelvis "Försvarsmaktens föreskrifter (FFS 1996:13) om skydd för samhällsviktiga anläggningar m.m." och då FM:s chefsjurist Stefan Ryding-Berg skrivit en bok för att klargöra ämnet är jag ganska övertygad om att FML har samma syn som dem. Varför skulle FML ha annan syn på tolkningen än deras anställda personal? Källa? *Som undertecknas av ÖB Jag tycker inte att skyddslagen är särskilt komplicerad och att tillämpningen av den skall göras så lättförståelig som möjligt för den enskilde. Problemet är att FM/Hv utbildar och lägger personal "på hög" utan att de ges tillfälle att agera. Öka övningar i ämnet och använd lämplig utbildad personal skarpt inom ramen för FM!