Pansarslusken

AK 5 AK 5 B Granattillsats m203 Ksp/90b Pistol 88 PSG 90 Shgr 90 Shgr 56 Chgr 90? Övningshandgranat 56! Civila Sig Sauer p226 Remington 700 7,62x51 (.308 W) Brno kombi 7x57R+12 gauge hagel. Baikal hagelbock kaliber 12 Hagel SvS Sauer&Sohn kaliver 12 Muckade för två månader sedan från GU så de vapen jag längtar mest efter är listade längst upp. Den mest oförlåtliga rekylen hade hagel SvS. Ja eller handgranaterna om man skulle hållt kvar dem i handen. Sen var inte 40mm granattillsatsen så skön, men man vande sig efter ca 100 projektiler.

Det första jag kommer på är när jag gjorde min utbildning till sjukvårdsman på Säkpluton Sjö. Under den befattningsutbildningen så hade vi mycket praktisk sjukvård, dvs. hälften av sjukvårdarna sminkade upp sig som skademarkörer och sedan gick de runt på ön (Kungsholmen, å vilka minnen!) och la sig ganska samlat på en plats. Detta för att vi skulle simulera en skadeplats med många skadade, antingen en civil olycka eller en Jakt/Und-patrull som blivit utsatta för ett eldöverfall. När vi gjorde detta var det rätt kallt, i början på vintern. Jag var i gruppen som letade efter de skadade. Efter att den barska löjtnanten skrikit "AGERA" så sprang alla sjukvårdarna iväg för att leta efter skadade. Efter en tids springande så hittade vi dem och stabilisierade de vi kunde stabilisiera och tog efter prioriteringslista de skadade till avtransport. Allt gick väldigt bra, och efter sammanlagt 45 minuter (sjukvård+debriefing) så frågar vår ganska stränga löjtnant om vi inte var 10 sammanlagt. Vi svarar att så är fallet. Efter en snabb räkning så får vi bara de skadade till 4. Vi går till skadeplatsen och kollar i omgivningen och efter en stund hittar man en soldat med dubbel ventil-pneumothorax (två skottskador i torson) som efter att legat bakom en buske i nästan en halvtimme, rest sig upp och hämtat en komarock från sin stridssäck, sedan gått och lagt sig igen. Behöver jag säga att löjtnanten sa att han skulle varit död? Det vi lärde oss var att man alltid ska kolla runt en skadeplats för att kontrollera att sårade som kanske vandrat iväg i chock finns i området. Vet inte om ni ser det roliga i detta, men för oss var det skitkul att se en skakande kamrat ligga invirad i en komarock och en sur löjtnant bakom oss. Komiskt var det, även om det på rikigt inte skulle varit lika kul. Men man lär sig av sina misstag. Förresten, jag var "sjukvårdschef" i just det utförandet och fick en värmande utskällning i vinterns minusgrader. God afton!

Kan väl inte räkna det till ett konstigt minne, mer ett fruktansvärt roligt minne. Vi var på vår första fältvecka och låg då i ett Tält 12. I varje tält låg en officer för att se att allt var i sin ordning. I undertecknats tält låg en väldigt karismatisk och lite halvrultig löjtnant som den nervöse värnpliktige (jag) var ganska rädd för. Detta var tidig vinter och det var någorlunda kallt ute. Den respektingivande löjtnanten sa innan han kröp ner i sin sovsäck på ren svenska: "Fan ta den som låter eldjäveln slockna". Den nervöse och sömniga värnpliktige blev väckt 0200 och blev "informerad" om läget av tidigare eldpost. Tydligen så var det slut på tändstickor så tidigare post påpekade att jag var tvungen att hålla elden vid liv. Orutinerad (första eldposten någonsin) och orolig som jag var så tänkte jag ju inte för allt i livet låta elden slockna, och få löjtnantens vassa ord sköljda över mig som kaminens eldtungor. Undertecknad tänkte då att det var bättre att det brann ordentligt än inte alls. Så jag matade med ved i rask takt. Nu när man suttit x antal eldposter så lär man sig tecknen när det börjar bli för varmt (kaminen blir röd, alla vänder sig å rör sig hela tiden). Men då visste jag inte alls det. Mycket riktigt började alla vända sig och sucka, men jag matade på. Till slut blev kaminen glödande röd. Visst var det varmt, men det viktigaste var ju att hålla elden vid liv till 0300. Sista tecknet kom 10 minuter innan postbyte. Till min förskräckelse sätter sig en person upp, och med hjälp av lampan och skenet från kaminen så ser jag att det är löjtnanten. Med svetten rinnandes över hela kroppen och avslängd sovsäck så ger han undertecknad sin första, och en av sina mest genomgående utskällningarna han någonsin fått. Konstigt att befäl bara efter två veckor kan veta precis allt dåligt med en och lite därtill. Snipp snapp slut. /Olofsson

Jag har bråttom så jag hann inte läsa genom alla inlägg. Men när man mönstrar och fyller i hälsoblanketten. Då avslutas allt med något i stil med "härmed intygas på heder och samvete att föregående uppgifter jag givit är sanna". Sedan skriver man ju under. Därför kan man !möjligtvis!, åka dit för något som kallas "osant intygade". Detta är i gråzonen, men eftersom man skriver under med sin namnteckning så ska man tänka på att man verkligen säger sanningen. Rådfrågade dock min farsa som är polis, och han sa att det var gränsfall. Han sa "det är inte förbjudet att höja sig själv till skyarna eller ljuga" men eftersom "härmed intygas... bla bla" så kan det bli känsligt. Men att ljuga i en meritförteckning eller CV är inget brott, men inte rekommenderat efterom man förmodligen inte får jobbet om fusket uppdagas. Ps. Fråga mig om 4,5 år när jag gått färdigt juristlinjen Ds.

Ja jag ber också om ursäkt för min ton och gräver ned min stridsyxa. Skrev ett litet ursäktsinlägg innan, men det blev borttaget av Blågul. Så jag hoppas detta får vara kvar. Annars PM:ar jag ursäkten. Håller fullständigt med dig angående att följa allt efter punkt och pricka. Det är som du säger inte rimligt att följa boken till punkt och pricka. Men i detta fallet tycker jag faktiskt att omdöme saknas. Om du hade barn (vilket du kanske till och med har), skulle du då varit bekväm med att din son/dotter ägnade sig åt något sånt här? De gjorde det säkert frivilligt, men vissa kanske upplever det som förnedrande att ligga där i bara mässingen, och inte minst undrar ju svenska folket vilken kommuniststat eller USMC-grupp som spelat in filmen. När de sedan får veta att det är svenskar så blir de nog så här Sedan att det kanske inte var tänkt för allmänhetens ögon är ju tyvärr i nuläget oväsentligt. Jag håller med dig angående "grabbspråket", visst är det en ganska hård jargong i lumpen, iaf på mitt förband. Sen om det skulle varit tjejer med (vi har inga på vårt kompani) så vet jag inte hur det skulle förändrats. Det är en sak att roa sig, skoja och fjanta. Det måste finnas sådant, annars blir ju lumpen/US/jobbet riktigt tråkigt. Men att med ett befäls välsignelse kombinera vapen som är konstruerade för att spränga folk i luften, och att fjanta till en sådan grad att det kan vara hälsovådligt, det är enligt MIG fel. Sen officeraren i fråga ska avskedas eller vara kvar, det har jag inte kunskap att uttala mig om. Men enligt mig så tycker jag det denne gjorde inte var rätt. Men att detta ska vara något som skulle inverka på deras pålitlighet vad det gäller skarpa uppgifter eller liknande så skulle jag inte alls brytt mig om det. Alla kan göra misstag eller ta fel beslut. Spelar enligt mig inte så stor roll vad det gäller deras karaktärer. Skulle jag (nu ur lekmannasynpunkt) åkt på US med någon av de värnpliktiga, så skulle jag inte ens ägnat en tanke åt att han legat naken och gosat med en GRG. Sedan är det ju en annan sak om han är ett osympatiskt svin, men det har nog isf inte så mycket att göra med denna lilla incident. Sov gott. Än en gång, ursäkta min hätska ton innan. Försvarsmekanism. Och blågul, snälla låt detta inlägg vara kvar så Medic läser det. Tack på förhand.

Till Medic. Många här på detta forum är ute efter att vara bäst och veta mest. Om du läser HELA mina inlägg, så skulle du knappt behövt skriva dina. Men du är ju så sjukt upptagen att hitta de där felen, eller omogna sakerna, så att du läser inte alls. Jag blev lite irriterad när nån, vet inte om det var du eller någon annan, säger klankar ned på att man ligger i Flottan. Vem vet, jag kanske ligger i bevakning/insats? Kan vara väldigt utmande det med. Men bara för att reda ut detta med hårdheten en gång för alla. Om jag nu låg i Säk, så är det in ens i närheten av tex. jägare eller något annat. Och våra befäl försöker inte peppa oss genom att ljuga och säga att vi är hårdast i stan. Men som du sa innan, det går inte diskutera hårdhet, för grejer kan vara "hårt" på såååå många sätt. Du verkar ju vara lite "lost" också. Bara för att jag är 19 och säger att min utbildning är utmanande så behöver jag inte vara någon MÖP som skryter om hur många ryssar jag dödar när jag är på krogen. Du är så sjukt upptagen av att sätta dit folk och tala om hur kassa/omogna/stolta de är så man börjar ju undra vad ditt problem är? Jag är en oerhört ödmjuk människa och skulle inte få för mig att skryta om min utbildning. Och vad har jag dömt till höger och vänster? Jag börjar få en rysning av dig. LÄS! I mitt andra inlägg skriver jag något i stil med "det är inte upp till oss som lekmän att sitta här och döma när det finns tex. FPAN som är utbildade på det". Problemet med Soldf (som förövrigt är kanon) är att det finns många med sjuuuukt mycket erfarenhet, 25 utlandsmissioner, två människors livserfarenheter och 2 kilo med skinn på näsan som tycker sig kunna allt. Från vapenkunskap till personalfrågor. Visst du är säkert skithäftig och har gjort det mesta inom FM och är en värdig medlem av FM, samtidigt som jag, som inte tål att få 100 varma hylsor på armen, jag borde inte vara här. Sedan längre ned så sa jag mina personliga åsikter. Och i "min bok" så är han inte ett kompetent befäl. Vad vill du att jag ska göra då? Grunda mina tankar på DINA 10 utlandsmissioner och livserfarenheter eller? Get real. Enligt dig borde jag väl hålla käften. Det har aldrig poppat upp för dig att det kan vara viktigt att få en bild av hur värnpliktiga uppfattar sina befäl? Det här var ju ingen stridsskjutning i "LA" med några battle-hardened veterans utan helt vanliga dödliga värnpliktiga i vårt härliga land Sverige. Enligt mig så gör inte ett kompetent befäl så, de är förebilder och skall inte lära ut ett sådant beteende. Men du har säkert en annan uppfattning. Om jag har sett någon dö i en ambulans? Japp det har jag. Men det var någon jag kände, och inte i mitt yrke. Jag vet inte om det ger mig rätt att inte KNIPA KÄFT, får väl du bestämma. Alla ni som gör US får inte missuppfatta mig. Jag är oerhört imponerad av er och tycker att ni gör något stort för ert land. Och bara för att jag tycker en kille är lite orättvis mot mig och därför slår ifrån mig på ett ilsket sätt, så betyder det på något vis att jag tycker illa om varken honom eller någon annan. Jag har själv tänkt göra utlandstjänst (kan säkert föregående talare säkert avråda mig direkt eftersom han vet att jag inte har vad som krävs). Har faktiskt redan sökt. Får väl se hur långt det räcker, och en dag så kanske jag står bredvid någon av er (t.o.m Medic) med en arg folkmassa framför mig. Vem vet. Aja Medic. Inget personligt ont menat i ovanstående text (svårt att vara personligt iofs eftersom jag ej känner dig). Jag börjar ärligt talat bli trött på all pajkastning här. Så fort man diskuterar något så glider alla ifrån ämnet och börjar klanka ned på varandra, vem som är tuffast, vem som har mest erfarenthet, vem som har flest utlandsmissioner och vem som kan mest. Kanske dags för alla här (inkl. mig själv) att växa upp och börja vara lite sakliga, inte så förbannat löjliga med alla påhopp. Lite kuriosa: Hylsorna jag fick på armen stoppades av min snödräkt, så jag kände ingen smärta. Men märkena på mina fina snödräkt fick tala för sig själv. Ps. Det var du som börjde pajkastningen med ditt nedlåtande "19-årige flottist"-snack. Visst mitt föregående tugg var ju syrligt, men jag höll mig ju till saken, vilket inte du klarade. Ds Lev väl.

Tråkigt att du inte kan fylla i din profil på ett vettigt sätt då... Jag tror inte att någon sett medverkande befäl som inkompetenta varken före eller efter den här skjutningen. Tråkigt att omdömet brister ibland. Hur väl tror du att du EGENTLIGEN känner dina befäl? Att hålla i målfiguren är definitivt ett brott mot SäkI, varför tramsar du till det? "Vi skulle nog inte ens få ta av oss fältjackan vid en skjutövning, även om det är 25 grader varmt. VARFÖR CHANSA?" Ser inte problemet med att skjuta i fältskjorta om vädret "så kräver". Många gånger som det vore befogat att göra lättnader i klädseln, helt enkelt för att det vore så mycket mer realistiskt. Vem kommer att ALLTID gå med fältjackan på sig om det är 30 grader varmt? När soldater svettas sönder och försämrar sitt skytte... kan vi kalla det .. oansvarigt? Nu var mitt fältjackeexempel väldigt extremt. Men ska man dra allt till det yttersta, så visst. Om man har en övning i patrullstrid (gruppstrid kallar väl kanske ni det). Och man tex. övar ett korridorsförfarande på en smal väg. Kan det inte hända att man får skållheta hylsor på sig av en KSP 90-skytt? Jag har fått ca 100 hylsor på mig enbart på ett genomförrande, och min snödräckt var inte direkt vit och fin längre. Tänk om du precis ska trycka av (nu är detta förutsatt att fältskjortan är uppkavlad), får en hylsa på armen och rycker till. Visst du kanske inte spinner 180 grader och blåser av huvudet på din patrullkamrat, men du kan skjuta utanför skjutgräns etc, vilket inte är bra. Sen om vi fortsätter snacka hetta. Om vi nu ska öva inför utlandstjänst, hur tror du Liberias värme utan NÅGRA kläder på är jämfört med en svensk sommar med fältskjorta iställlet för fältjacka? Förstår du mitt resonemang? Egentligen kanske vi borde öva i tropiska eller ökenförhållanden bara för att få kroppen att fungera under sådana förhållanden? Vi hoppar i isvakar för att vänja vår kropp vid chocken och kylan, men tyvärr finns det inte så många isvakar i varken Afghanistan eller Liberia att trilla i. Och på frågan om jag känner mina befäl så väl? Nej inte på ett personligt plan, men väl på ett professionellt. Det är ju det som är det viktigaste. De sköter sig, har oerhört bra omdöme, tar rätt beslut och är sympatiska. I alla fall när jag är där. Sen vad de gör på sin fritid, eller vad de pratar om i fikarummet, det har ju inte jag med att göra. Så länge de sköter sitt jobb exemplariskt (utifrån min syn) så bryr jag mig ärligt talat inte. Svar på din fråga angående hur jag känner befälen? Ha en trevlig dag!

Sant, men du måste skilja på omognad, vilket är ganska naturligt, och fullständig likgiltighet för din och andras säkerhet. Är man i 20-årsåldern i dagens försvar, så måste man kunna säga "avbryt övning" eller liknande och veta när något är galet. Man kan ju kanske kräva av befälen att de borde ha mer omdöme än de värnpliktiga, men samtidigt kan man ju inte bara avfärda lumparkillarna som totalt hjärndöda med kadaverdisciplin som främsta drivkaft. Sen om den här saken är tillräckligt för ett avsked, det är ju inte upp till oss att spekulera i eller bestämma, lämna det till fackmännen. Vilka är "fackmännen"? Och hur tror du "fackmännens" fackmässiga beslut hade sett ut om filmen inte nått media? Haha! Svaret på din fråga besvaras i senaste meddelande, FPAN är väl så mycket fackmän man kan bli. Men visst, vi kan väl starta en tråd som kan döma officerarna här på SOLDF. Och du kan ju vara ordförande, du verkar ju vara en fackman ;). Ursäkta den syrliga sarkasmen, inte mening att vara typig, ärligt talat. Men om jag kan sitta här och säga vad de omtalade fackmännen (tex. FPAN) skulle döma, då behöver ju inte de ens sitta där. Min gissning skulle vara så tagen ur luften så det är inte ens någon mening. Man kan ju alltid spekulera, så vad tror du? Trevlig kväll. Ja riktigt trist sarkasm, särskilt med tanke på att den framförs av en 19-årig flottist- ursäkta den syrliga ironin, inte meningen att vara typig jag heller, ärligt talat. I det här fallet måste ni ju förstå att utfallet med största sannolikhet påverkas av medias uppmärksamhet?? Skrivbordsgeneraler och byråkrater finns det många av tyvärr, får hoppas att de inte lyckas sabba en kompetent officers karriär nu. Japp, men du vet inte vilken gren, eller tjänst i flottan jag har. Och om du nu tror att jag ligger på någon båt, så har du fel. Om du sedan trackar ned på min utbildning så kan jag säga att den är garanterat mycket jobbigare/hårdare/mer utmanande, än din. Men de adjektiven jag drog upp nu är så abstrakta så det nästan är lite löjligt av mig att ens skriva det. Men men, du fattar vad jag menar . Aja, om jag nu skiter i min heder och mognar på 10 sekunder så kan vi diskutera. Jo det är ju klart att saker och ting påverkas av media, men så är det ju med allt. Pressen på de som handhar ärendet, antingen inom Försvarsmakten, eller möjligtvis civilt, kommer vara enorm. Och det finns otaliga exempel om vad massmedias press kan göra så, visst har du rätt. Sen om vi ska sitta och spekulera här, vilket inte ENS massmedia gör, det går väl att diskuteras. Tillägg: Du är fanimej inte en kompetent officer om du tillåter en sådan grej. Antingen så är man en svag människa som inte står emot trycket från några fjuniga 19-åringar (jag är en sådan), och då ska man inte tas in till Officershögskolan. Eller är man så dum/oansvarig att man tillåter något sådant. Vad är man för föredöme egentligen när man gör en sådan sak? OK, det kanske inte var livsfarligt, men vad händer härnäst? Skjuta in AK:n när någon håller upp helfiguren a lá Schakalen-style. Enligt mig, om vi nu ska snacka kompetenta befäl, så är detta absolut inte ett sådant. Pinsamt och onödigt för Försvaret, speciellt nu när man bedriver en stor kampanj. Oerhört synd. Kan också tillägga det att, där jag gör lumpen, där har vi endast (med få undantag) kompetenta befäl (oerhört bra). Och inte ETT enda befäl skulle få för sig att tillåta något sådant. Från fänrik till högska rank. Vi skulle nog inte ens få ta av oss fältjackan vid en skjutövning, även om det är 25 grader varmt. VARFÖR CHANSA? MVH

Sant, men du måste skilja på omognad, vilket är ganska naturligt, och fullständig likgiltighet för din och andras säkerhet. Är man i 20-årsåldern i dagens försvar, så måste man kunna säga "avbryt övning" eller liknande och veta när något är galet. Man kan ju kanske kräva av befälen att de borde ha mer omdöme än de värnpliktiga, men samtidigt kan man ju inte bara avfärda lumparkillarna som totalt hjärndöda med kadaverdisciplin som främsta drivkaft. Sen om den här saken är tillräckligt för ett avsked, det är ju inte upp till oss att spekulera i eller bestämma, lämna det till fackmännen. Vilka är "fackmännen"? Och hur tror du "fackmännens" fackmässiga beslut hade sett ut om filmen inte nått media? Haha! Svaret på din fråga besvaras i senaste meddelande, FPAN är väl så mycket fackmän man kan bli. Men visst, vi kan väl starta en tråd som kan döma officerarna här på SOLDF. Och du kan ju vara ordförande, du verkar ju vara en fackman ;). Ursäkta den syrliga sarkasmen, inte mening att vara typig, ärligt talat. Men om jag kan sitta här och säga vad de omtalade fackmännen (tex. FPAN) skulle döma, då behöver ju inte de ens sitta där. Min gissning skulle vara så tagen ur luften så det är inte ens någon mening. Man kan ju alltid spekulera, så vad tror du? Trevlig kväll.

Sant, men du måste skilja på omognad, vilket är ganska naturligt, och fullständig likgiltighet för din och andras säkerhet. Är man i 20-årsåldern i dagens försvar, så måste man kunna säga "avbryt övning" eller liknande och veta när något är galet. Man kan ju kanske kräva av befälen att de borde ha mer omdöme än de värnpliktiga, men samtidigt kan man ju inte bara avfärda lumparkillarna som totalt hjärndöda med kadaverdisciplin som främsta drivkaft. Sen om den här saken är tillräckligt för ett avsked, det är ju inte upp till oss att spekulera i eller bestämma, lämna det till fackmännen.

@Losec Jag vet precis vad du menar och det tog jag med i min beräkning. Men jag pratade med min läkare och denne sa att hon helt inte kunde friskförklara mig men att jag blivit avsevärt mycket bättre (skulle jag själv uppskatta procentuellt hur mycket astma jag har kvar så skulle jag säga kanske 10 % av vad jag haft). Skulle jag sagt detta till PV skulle de satt en fet "tjänstbarhet C-stämpel" på min ansökan. Då kan jag med säkerhet säga att jag gått miste om en oerhört bra utbildning, och Försvaret hade förlorat en väldigt duktig och ambitiös soldat/grpch. Då kunde jag kastat alla mina drömmar om Utlandstjänst åt h-vete. Men jag vågade ta den chansen eftersom jag kände min kropp väl, även i duktigt krävande förhållanden. Jag har varit elitidrottsman i nästan hela mitt korta liv och tränat i princip alla dagar i veckan. Nu med facit i hand så kan jag säga att jag gjorde rätt, och jag ångrar inte mig ett dugg. Men jag tänkte igenom mitt beslut mer än en gång. Det är ju inte bara mig själv jag har att tänka på, utan även mina kamrater. Bara för en vecka sedan hade jag en utbildningskontroll, skulle jag inte pallat med den, så skulle resten av mina patrullmedlemmar inte heller kunnat klara den. Sånt måste man tänka på också, det måste killen som ställt synfrågan från början också ta med i sin beräkning. Nu kanske det inte är så pass allvarligt så att hela hans pluton blir bortskjuten pga. att han inte ser något. Men mer vardagliga och troliga problem kan uppstå, tex. om man är på en övning i skogen under mörker, och fel saker händer, då är det viktigt att ha en viss syn. Tack för din omtanke, och jag läste dina personliga uppgifter och blev lite imponerad. Utlandstjänst för mig är oerhört intressant. har du tid någon gång så får du gärna skicka ett PM om varför man ska göra US och varför man inte ska göra det (faror mm.) Ps. Vill också tillägga att jag inte ljög på mönstringen, jag glömde bara nämna det. Ds. Tack på förhand Pansarslusken

All heder åt forumet. Men det finns så många "duktiga och kunniga" människor här inne och det kanske ser ut som en god idé att fråga här. Men missförstå mig inte, det finns faktiskt oerhört många kunniga och seriösa personer här som verkligen vill hjälpa dig och dela med sig av sina erfarenheter från sin mönstring. Men det finns också en överhängande risk att de som sitter bakom skärmen är f.d trossplutonsbefäl (inget ont om de heller) som över allt annat skulle velat springa runt i våra gröna skogar och panga med sin ak4:a/5:a mer än under de få veckorna under GSU:n. Men på grund av ett smärre synfel inte fått sin högsta önskan uppfylld. Och läser man Rambos (heter egentligen något annat i verkligheten) andra inlägg här på forumet så är Pliktverket Sveriges sämsta statliga instution som egentligen aldrig borde har uppfunnits och att de lyckas aldrig göra ett rätt. Men läser man sen i andra trådar, då är Pliktverkets olika regler och bestämmelser heliga och det är imperativt att man gör exakt som de säger. Mn ska alltid lita på Pliktverket och låta dem göra bedömningen. Jag håller med till 99 %. Men hur skillade PV än är så kan de tyvärr inte flyga in i dig och se världen ur dina ögon. Det kan varken jag eller någon annan här inne göra, vilket lämnar mycket ansvar till dig själv. Visst är jag av den åsikten att Pliktverket borde göra en bedömning och att du borde lägga upp korten på bordet. Men jag vill bara att du ska veta att Pliktverket, av naturliga skäl, inte är särskilt flexibla. I synnerhet vad det gäller fysiska åkommor. Byråkratin är stenhård, tyvärr. Skulle de göra en individuell undersökning varje gång någon säger "men jag klarar det även att jag är astmatiker/har klamydia/pollenallergiker" så skulle det kosta oss flera miljoner kronor, och risken att dessa personer hoppar av och blir en dyr historia för Kronan är alldeles för överhängande. Jag ska inte börja ge dig råd, eftersom sådana här frågor ska du ta med en läkare, eller med Pliktverket själva. Du behöver ju inte ringa och säga ditt fulla namn och personnummer utan presentera dig bara och ställ din fråga. Skaffa ett intyg som säger att du klarar av en stridande tjänst. Byråkratin kan man utnyttja på ett positivt sätt också. Jag har varit i din situation. När jag var yngre hade jag svår astma och jag skulle ljuga för dig om jag sa att jag inte ibland har lite problem med min åkomma från mina yngre dagar. Dock har jag lärt mig att leva med dem och mina besvär nuförtiden är till en oerhört mild grad. Skulle jag sagt detta på min mönstring så hade jag inte haft den tjänst jag har nu inom försvaret. Precis som du ställde jag frågan här på forumet och fick diverse svar. De flesta precis som dina. Men jag tog ett beslut själv att tuta och köra, eftersom jag ansåg mig i så bra fysiskt skick. Nu har jag legat inne nästan 9 månader på ett förband som iaf jag kan säga tillhör topp 10 i krävande tjänster i försvaret. Jag har topp 3 bäst kondition på mitt kompani och har inte haft några problem alls i mitt militära liv. Sedan kan jag tillägga att jag springer 40 blankt på milen, vilket kanske inte är världsrekord, men ett åstakommande för mig. Med detta vill inte jag uppmana dig om att hålla käften om allt på mönstringen, utan istället tänka själv vad du klarar och inte klarar. Men däremot vill jag ha sagt att det är betydligt bättre om du tar kontakt med kvalificerade myndigheter (tex. läkare, befäl, Pliktverket) istället för att förvandla din hjärna till ett russin på forumet. Alla här menar väl men kanske inte besitter den adekvata kunskapen (vilket jag för övrigt absolut inte gör i detta fall). Sist men inte minst vill jag tacka för ett underbart bra och intressant forum. I 9 fall av 10 är det toppen. Men även solen har ju sina fläckar. Med vänliga hälsningar Pansarslusken (egentligen inte pansarslusk, ändrade planer efter påbörjat medlemskap i SOLDF)

Det är en liten del av befolkningen ja, på samma sätt som det är en liten del av befolkningen i sverige som tycket att gäng och brottslighet är tufft. Men jag tror inte problemet är så stort som vissa försöker få det, skulle knappast säljas så mycket böcker om just det annars. Kan inte komma på att jag träffat någon som tänkte så om soldatlivet. Det kanske kommer när man är där? vad vet jag. Dom som sökte sig till NG på min skola gjorde det av patriotiska skäl, dvs dom ville göra något för sitt land, vart och hur det än skedde. Men det var en liten grupp människor som verkligen sökte sig dit Av min utgångsklass på 60 personer sökte sig 3 till militären och skrev kontrakt efter examen. Man skriver inte på ett 3-6års kontrakt för att man ska få korta adrenalin kickar. Jämför det snacket med vad man kan få höra från vissa matcho typer som ska åka till främlingslegionen, mycket väsen och lite verkstad. Det är helt riktigt att amerikanska militären inte är vana vid peacekeeping operatioer på den här skalan, och omställningen som sker just går långsamt. Hur lång tid kan det ta att ställa om militären från ett jobb till ett helt annat? I svenska mått en 20 år kanske? Sverige är ju fortfarande inte klar med sin omställning efter x antal år, så vi får nog räkna med att amerikanernas tar tid, eftersom dom har en ofantligt större organisation. Men bakomliggande problemenär troligtvis större än själva irak kriget i sig. Britterna som har mycket mer erfarenhet av peacekeeping har inte heller så mycket bättre genomslag, med europeiska metoder. Det finns ju även ett natal mer länder i området med mycket erfarenhet, och magert resultat. Grundproblemet är att irak varit på gränsen till inbördeskrig länge, det enda som har hållit ihop landet är Saddam. Men kan man skylla själva inbördeskriget på koalitionen? och isåfall varför? Ja om man nu ska "skylla" kriget på någon, så har du redan svarat på frågan själv. Saddam höll ihop landet, koalitionen tog bort Saddam (vilket jag tycker är bra, missförstå mig inte). Men skuldfrågan kan man ju inte besvara genom att säga att USA startat inbördeskrig. Det är ju inte de som dödar sunni å shiiterna. I alla fall bedriver de inte ett öppet krig med dem. Samtidigt kan man ju se på det som att inbördeskriget inte skulle börjat om USA inte kom dit. Men skulden ligger ju hos de som dödar och hatar varandra. Men kanske skulle USA haft ett annat sätt att hantera Irak efter invasionen (läs mitt inlägg rätt långt upp). Men nu är de där och då får man göra det bästa av situationen. Saddam var en blodtörstig tickande bomb som i längden inte kunde sitta kvar vid makten, oavsett om han höll ihop landet. Det tycker jag.

Sorry, tror att du är lite sent ute. Reprisen visades igår, tror inte det visas fler. Men dokumentären går säkert hitta någonstans i cyberspace. Kollar upp det. PM:ar dig om jag hittar nåt.

Sant. Men amerikanerna är ett släkte för sig (enorm generalisering, men ni fattar), varje generation amerikaner har genomsyrats av krig, och det har lämnat sina spår. Vill inte kalla dem blodtörstiga, men de ser på krig på ett helt annat sätt än vad vi gör. Läs Jarhead eller Generation Kill, perfekta exempel på detta. Soldaterna inser allvaret, men de använder krig som en adrenalinframkallande substans. Och med deras teknologi och möjlighet till beväpning så har dom ett oerhört stort övertag. Egentligen handlar det bara om att döda, kunna komma hem och säga att man skjutit en person och slippa ljuga om det. Så länge det var en "damn insurgent" så spelar det ingen roll. En mindre och tänka på. Det må vara sant, irakiern med RPG:n i näven förtjänade kanske att dö, men de använder det som en drog. Måste tillägga att et är en liten del av amerikaner jag pratar om, de jag har läst om, i tex. Generation Kill. God natt.