Vad är det nu som säger att en kvinnlig bataljonschef skulle ha svårare att fokusera på sin stridsuppgift, och tänka mer på sina barn, än en manlig bataljonschef?
I ett sådant fall har det endast att göra med individens, och inte könets kompetens och kunnande.
Män och kvinnor kan vara minst lika "inkompetenta" och olämpliga för en högre chefsposition, och förhoppningsvis blir inte någon av dem högre chefer.
Anses en individ vara lämplig som högre chef, betyder ju det att hon/han besitter de färdigheter som behövs, annars blir man inte chef, alls.
Samma möjligheter, samma skyldigheter = Självklart! (fint sagt Torak)
Då gäller detta även för män, då kan man ju undra om det är deras eventuella mindervärdeskomplex som spökar, när de känner att de är tvungna att hävda sig på ett sådant sätt att andra känner sig kränkta?
Tänkte också bara påpeka att kvinnor inte råkar ploppa ut barn lite spontant, ute i bushen.