Eva

Hej Sanla! Jag håller med Linda! Det är inte kul men det kanske gör ert förhållande starkare, vem vet. Min sambo var också iväg på LA01 och vi klarade det också. Och även om 6 månader känns väldigt länge, så går tiden fortare än man tror. Man får göra vad man kan för att hålla humöret uppe och samtidigt kan ni maila och skriva brev till varandra. Sedan har vi ju höjdpunkten när de ringer hem! Var bor du förresten? Kanske finns någon i närheten som är i samma situation som dig! Sedan har du ju forumet här också. Mvh Eva

Hej!! Löneförhandla kan man ju alltid försöka med, men om du tittar på mil.se, utlandsrekryteringen, under ekonomi så står där "Befattningslönen fastställs av arbetsgivaren och förhandlas inte". Mvh Eva

Hej!! Precis som många här säger får man klara sig bäst man vill här hemma.. Dock tog Linda och jag saken i egna händer och kontaktade varandra, vilket var möjligt tack vare detta forum!! Eftersom vi båda har våra sambos i Liberia är det skönt att kunna utbyta tankar och stötta varandra, men det kan även vara en fördel kommunikationsmässigt eftersom man ju inte hör så ofta från dem där nere, kan man istället få info om läget när den andras sambo hört av sig!! Tyvärr bor vi långt ifrån varandra men förhoppningsvis kommer vi ses på medaljceremonin för LA01. Så om inget annat så får man ju tacka för att forumet finns!! Och kanske någon annan som blir inspirerad! Det värsta som kan hända är ju att man inte får svar från den man mailar till! Eva

Hej!! Jag håller med Linda 25, jag tyckte oxå det var jobbigare när man gick och väntade på att han skulle åka. Jag hade dock "turen" att ha så mycket saker som skulle göras i samband med hans avfärd så jag tror det gjorde att jag inte riktikgt "hann" känna efter förrän man vant sig.. Så ett tips är i sådana fall att se till att ha mycket att göra under den första tiden.. om det funkade för mig kanske det gör det för andra också Givetvis är det bra med många att prata med här hemma under hela tiden. Sysselsättning gör att tiden går fortare.. min sambo har varit nere i en och en halv månad nu och den tiden har faktiskt gått ganska snabbt! Tänk positivt!! Eva

Hej igen!! Smocken, givetvis menade jag inte att det skulle vara "roligare" med mail, det är ju mindre personligt. Dock menar jag att mellan breven, eftersom de tar tid att skicka så är det ju skönt att kunna kommunicera "snabbt" däremellan som ett komplement till telefonen. Håller helt och hållet med dig att det är mer "känsla" med ett riktigt brev!! Hoppas du har hört något från din pojkvän Holmis och att allt är bra, håller tummarna för er alla. /Eva

Jag ska tyvärr inte gå på anhörighetsträffen I Sthlm, utan om jag kan komma ifrån mina studier ska jag till Halmstad, 1/4. / Eva

Hej igen! Har precis pratat med min sambo, inga krokodiler, bra så du vet. Detta är första gången han är iväg, men det är ej första gången jag är med om den "militära verksamheten", jag har vänner som har varit med om detta innan och min far var verksam i flygvapnet vilket har medfört att en del av våra vänner när jag var yngre hade föräldrar som var iväg. Jag kan bara tala om "egen" erfarenhet, men inga av dessa förhållanden har tagit slut.. Personligen lade jag beslutet helt i min sambos händer när inkallelsen kom och som jag sagt till honom massor av gånger tidigare var/är jag fast besluten att stötta honom till 100 %, vilket beslut han än tog. Såg att du skrivit brev till din man, tänk på att det kan ta tid innan breven kommer fram så om han har mail adress är detta det ultimatakommunikationssättet. Jag försöker skriva lite varje dag och jag vet att det uppskattas! Det är ju ett sätt för dem att tänka på något annat en stund, det kan säkert vara tungt ibland att se missären som de inhemska lever i, men även klimatet. Min pojkvän berättade att en irländare sagt till honom att man vänjer sig inte vid värmen men man vänjer sig vid att vara blöt alltid!!! Det finns förresten ytterligare ett sätt att kommunicera, tydligen ska det finnas telefonkort (antar till mobilen) som kostar uppemot 700 kr. Mvh Eva

Hej Linda!! (och alla andra) Ville bara säga att det faktiskt inte är så farligt när de är borta.. (än så länge), bara man har folk att prata med och har saker att göra!! Min sambo åkte till Liberia med förtruppen för tre veckor sedan och jag kan säga att den värsta dagen hittills tycker jag, var när man sade hej då. Vi har haft daglig kontakt via mail och ganska många telefonsamtal. Dessa kommer nog bli lite mindre frekventa nu när hela truppen är nere, men ändå, all kommunikation fungerar bra! Jag tror A och O är för oss är att försöka (även om det inte går) att förstå och stötta, för mår vi dåligt så får vi dem att må dåligt också Tänk på att det är en jätte omställning för dem när de kommer ner så om de låter lite konstiga på telefonen kan det bero på värmen, det är väldigt varmt och väldigt fuktigt (blött). Även satellit telefonen kan göra att rösten låter lite annorlunda.. Tänkte ni kanske ville veta lite, Eva