san

Det här blir som att jämföra äpplen och bananer, men okej då: Fälttelefon m/37 MT. Ra138, speciellt om man är på flygbas och har basreläet och växeln igång. Hedersomnämnande till Ra180, för ... för att den är. Jumboplats går till Ra122, med Ra "Speldosan" 140 klart näst sist. Kan inte fatta att jag är mekutbildad på 122an

Efter att ha studerat ämnet "en del" har jag kommit till slutsatsen att den som snöt fram årtalet 1942 ur näsan nog spenderade en hel del tid och eftertanke för att se till att man inte får ut något annat än "konventionella gevär" i jaktskogen.

Glasögonsmurfen säjer: Riktlinjen du tänker på är NFS 2002:18, och den gäller alltså endast för jaktvapen. För målskjutning gäller andra regler. Den tillämpliga formuleringen lyder 11 § Halvautomatiska kulgevär av civil typ, tillverkade för jakt och som till konstruktion och utseende avser att efterlikna konventionella, manuellt omladdade kulgevär för jakt - förutom vad gäller omladdningsfunktionen - får användas vid jakt. Vidare får kulgevär av militär halvautomatisk typ tidigare än 1942, eller av militär halvautomatisk konstruktion av modelltyp tidigare än 1942, användas vid jakt. Med kulgevär av militär halvautomatisk typ tidigare än 1942, eller av militär halvautomatisk konstruktion av modelltyp tidigare än 1942, menas halvautomatiska kulgevär med militärt ursprung tidigare än 1942, som är konstruerade enbart för halvautomatisk funktion och försedda med kolvar liknande konventionella kolvar för jaktgevär. Halvautomatiska kulgevär som uppfyller kraven i första eller andra styckena och som kan laddas med högst tre patroner (en patron i patronläget och två i magasinet) får användas vid jakt efter varg, björn, lodjur, bäver, utter, skogshare, mård och fågel, förutsatt att de är avsedda för patroner i den klass som föreskrivs för respektive art enligt 16 §. Vidare får halvautomatiska kulgevär som uppfyller kraven i första eller andra styckena användas vid jakt efter övriga arter under förutsättning att de kan laddas med högst sex patroner (en patron i patronläget och fem i magasinet), förutsatt att de är avsedda för patroner i den klass som föreskrivs för respektive art enligt 16 §. Överchefen som håller på med detta heter som jag har förstått det Christer Pettersson (!) och han anlitar innehavaren av Jakt och Sportskytte i Hägersten som teknisk konsult. Handläggningstiderna är lejonparten av ett halvår. Kan detta ha nåt samband med att Ruger mini-14 är godkänd för jakt (Jakt och Sportskytte är eller har varit generalagenter för Ruger), eller är jag bara konspiratorisk? Förmodligen... Nåja... För andra vapen än halvautomat och pump gäller endast att pipan måste vara minst 45 cm. Slutsatsen av allt detta är att AIs gevär borde vara funkis att få jaktlicens på (men ack ack ack så dyra) eftersom det är ett vanligt repetergevär. Har inte kollat upp det eftersom jag inte har några planer på att skaffa ett, men jag har för mig att Frankonia Jagd nere i Tyskland har nån variant på dom, och isåfall borde vilken handlare med importtillstånd som helst kunna hjälpa dig, speciellt någon av alla dom som har återförsäljarrabatter på Frankonia. Hoppas det hjälper något...

@scattergun, vet du hur lite "mycket lite" är... jag är nyfiken bara. Det ser ut som att polishögskolan i Umeå använder Fiocchi (av tomhylsorna att döma) om det är till någon hjälp. En del brukar rekommendera Sellier&Bellot som fungerande lågprisammunition... Den har haft en del precisionsproblem för mig, men antagligen inte tillräckligt för att spela nån roll om din bekant inte tänker börja jaga minimala träffbilder på 25 meter...

Som frågan är ställd så är det svårt att formulera ett svar... bara för att slänga ut ett köttben, och efter att ha tittat på hur senare tids konflikter har gått: Någon stans runt tre millioner automatgevär (tänk ungefär ett per hushåll, kanske lite mer) av någon rudimentär typ med säj 200-400 ptr till varje i plomberade paket som inspekteras vid hot om gammaltestamentliga straff och påföljder för "borttappad ammunition" och ett system för övningsskjutning med, säj, ett 100-200 ptr per år och vapen, allt förvarat "hemma hos" med årliga, med tanke på vad jag skissar på här lämpliga skjutprov? Därtill betydande mängder av något enkelt funkis pansarvärnsvapen, minor (ALLA sorter ur gamla handboken) och med ett öga på Kosovo för några år sen en respektabel mängd lätta en till tvåmansportabla luftvärnsrobotar. Decentraliserad förvaring för detta, ihop med mer gevärsammunition. Inget av detta skulle förstås hända i verkligheten, men jag inbillar mig att om man kan få till någon sorts gräsrots-försvarsvilja på toppen av det där, och en vettig utrikespolitik, så borde man få en betydande avskräckande effekt, utan att egentligen upplevas som speciellt hotfull. Se det som ett diskussionsinlägg mer än ett förslag.

Huvet på spiken! (OCH ett bra scenario... betydligt högre klass än en hel del jag har sett i den vägen. "Skymmningsläge råder" osv) Problemet är att även om historien inte upprepar sig, så är den som inte lär sig av historien dömd att upprepa många många misstag (en klyscha men en sann sådan) Om man ser på försvaret som en bilförsäkring, så är det vi har gjort nu att säja att vi tänker köra bilen på folktomma vägar i några år, så vi kan strunta i att betala premien. Problemet kommer senare när man för det första måste bestämma sig för att börja betala igen, och för det andra får dras med förlorad försäkringsbonus. Rent statistiskt sett kommer jag inte att bryta benet i morgon heller, men det tänker jag inte ta som ursäkt för att skicka hem akutsjukvården...

Så hemma på historien bakom Stoners grejor är jag inte, men vad gäller rena grundkonstruktioner och ideer så var det rätt länge sen det hände nåt riktigt banbrytande... Ibland är gamla ideer beprövade ideer Så räknar ju till exempel AK4an sina rötter i ruinerna från tredje riket, och AK5an i Sovietunionen i stort sett (plus minus några år) samtidigt.

Det beror väl också på om "betet" var 60-125 gram dynamit, vilket var vad "de gamle" rekommenderade för att "ro Nobel-drag" (har jag hört) eller 200-300 kg TNT eller vad det nu är frågan om i en sjunkbomb.

Med tanke på hur ofta bössorna i fråga hittar ut ur kassunerna häromkring kan jag bara säja Om man tilldelar ansvar måste man tilldela resurser Om man tilldelar resurser (vilket inte görs häromkring i någon nämnvärd omfattning) och det inte funkar iallafall på grund av ointresse eller annat ... Jaa... Den personal i ett militärt förband som inte förstår alla konsekvenser av vad det är man håller på med kanske ska överväga sitt fortsatta engagemang... De organisationer som systematiskt uppmanar till ett sånt beteende kanske har överlevt sig själva.... Det finns ju faktiskt frivilliga försvarsorg. som har gått den vägen över åren (skytterörelsen, t.ex.)

Vi kan väl säja så här: Förrådspersonalen har betalt per timme för att stå i förrådet. Som del av frivilligförsvaret knaprar ditt förrådsbesök på en ändlig mängd gratis fritid som skall delas mellan detta och diverse annat. Har du råd att inte ha med dig en pistagelängd? :P Nej men God Dag, herr förrådsman, tänk att se Er här. Naturligtvis behagar eder ödmjuke skämta....

Sed quis custodet ipsos custodes? Till att börja med några ord om varför jag inte äger någon G1a... jag tycker att den är ungefär tre centimeter för kort, och hade önskat mig ett lite stadigare handskydd i metall (inte mycket, men lite grand), men det var förmodligen inte den typen av förklaring du hade önskat dig. :P Den är också lite dyr för mig, och ingenting som jag räknar med att behöva i mitt dagliga liv. Som universalverktyg eller enda kniv har den en del problem pga den andra eggen... Men nu var det ju inte dom tekniska aspekterna som var problemet som jag förstod dig. Utanför militär personal och liknande kan jag inte på rak arm komma på någon grupp av användare som jag i antar att du skulle kunna tänkas erkänna, men det betyder inte att det inte existerar någon, antingen på den interna eller på exportmarknaden. Om man vill lägga moraliska aspekter på en knivtillverkare som tänker i sådana banor, eller på privata ägare som har olika anledningar för ägandeskap som du eller jag håller med om eller inte är en öppen fråga. Jag väljer att inte göra det, jag har större saker att irritera mig på här i världen.

Njae, egentligen inte mer omoraliskt än att producera snabba bilar och whisky. Det moraliska ansvaret ligger väl i rimlighetens namn på användaren? En åsikt som jag brukar få för ...

Steg nummer ett i en hel del bataljoner skulle ju kunna vara att till exempel för en enda gångs skull plocka ut tjänstevapnen ur kassunerna och kalla avtalspersonalen till meningsfulla övningar (att fälla saabmål på 300 meter ihop med en grupp AK-skyttar är inte meningsfullt. Jag vet, jag har gjort det.) på dom om man tycker att det är ett problem (eller grupps strid, eller vad man nu tycker är IG )... Allt för ofta hörs "nää, det behövs väl inte, ni ska ju prata radio/köra motorcykel/bära bår/föra hund". Problemet är inte FRO i sig, problemet är FROs förhållande till motparten för avtalen, på lokal nivå, och det är ett ömsesidigt problem. Och därmed var den tråden definitivt kapad och körd åt ett annat håll än vad som var meningen.

"när du säjer så där, Bushman, tycker jag att du låter bitter." Allvarligt talat, det är inte roligt vare sig att höra eller att säja, men det ligger tyvärr väldigt mycket i det. Det finns ett utbrett revirtänkande mellan försvarsmakten och avtalsorganisationerna som man på olika ställen har lyckats mer eller mindre bra med att få bort. I många fall bottnar det i att avt. org. har en annan uppfattning än förbandet om vad uppgiften är. Fråga: är det någon som har provat att i god militärisk tradition prata med berörda (för jag antar att det finns konkreta människor bakom det du skriver) om mål, krav, ansvar, resurser och problem? Om problemet ligger på mellanchefsnivå gäller Obehagliga beslut, precis som hästskit, får mest spektakulärt genomslag om de släpps från hög höjd. Vi får se vad FB04 och den pågående förändringen ger...

@GSon, OK, tack för det, då tror jag jag förstår vart det här är på väg.

Gson, är det mig eller Henrik du försöker lägga ord i munnen på när du drar den slutsatsen utifrån vad som var skrivet?

Principen är att två radiostationer med en kabel emellan blir en relästation som fungerar (tror jag) som du hade tänkt dig... Om nån har kopplingsschemat för reläkabeln så är jag intresserad... Tänkte säja nåt om brandrisk här men det börjar bli uttjatat. ;)

Orginal-145an hade rörslutsteg, 146an är heltransistoriserad. Om jag inte minns helt fel är försvarets 145or uppgraderade nu. Alla batterilådor jag har sett på senare tid har varit modifierade för 146 iaf (rörslutsteget krävde dubbla spänningar). Relätrafik... Ojoj... jag borde veta men icke så. Vi hade aldrig tillräckligt många för att meka med sånt i praktiken.

Japp. Det kanske fungerar annorlunda nuförtiden, men på min tid var det lämpligt för alla som ville ha fungerande samband runt en flygbas som var "igång" att använda antingen flygvapnets basnät eller också möjligen civila "155or". Det visade sig att en hel del elektronisk utrustning som sparkades i gång inte var riktigt avstörd på dom lägre frekvenser som armén använder, nämligen. Vad gäller samverkan med arméförband... Dom människor från reguljära armén jag pratade med i samband med samma ställe, var ganska så väldigt tydliga på att dom hade inget som helst intresse av att använda sina Ra180 på ett sätt som Ra14x klarar av, så det var samgruppering, bastelefon eller utlånade radiostationer åt ena eller andra hållet som gällde... Men nu kommer vi från ämnet ;)

Tack!

Rubriken säjer det mesta... är det någon som har det lättåtkomligt? tack på förhand.

Nå... om vi ska lära nåt från tyskarna för 60 år sen så finns det annat att titta på... En möjlig delförklaring till varför det gick som det gick för det tredje riket var att politiska beslut fick styra det som borde ha styrts av militärer ,att logistiken inte vad dimensionerad för beordrad verksamhet, och för att den politiska ledningen levde i en sagovärld som hade begränsad kontakt med verkligheten. Sug på den karamellen.

Uuuh, OK. Det är ett sätt att göra det, men det är inte nån automatisk lösning på världens alla problem. Reservdelar, service, logistik och att samsas med traktens snorungar är problem jag kan komma på så här spontant. Jag antar att det är IC-446S eller föregångaren som jag inte minns vad den heter du pratar om, annars faller argumentet med samtrafik ;) Det är fortfarande en radio som har mer potential än vad hundratrettiofemman har... Om man ska använda Ra135 MT måste man hålla dom i bättre kondition än vad mer än ett förråd jag sett som regel klarar av. Hur det ser ut i Hv när dom är utplacerade i kompaniförråd är väldigt individuellt, men allt som oftast minst lika illa. Det är egentligen inte nån dålig radio, den är bara våldsamt missförstådd, systematiskt vanvårdad och rejält föråldrad.

Är det olovlig kårverksamhet du tänker på? Isåfall så reglerar den vad man får göra, organisera och rekrytera till inom landet, inte vad medborgarna tar sig för med utomlands. Så länge gällande lagar efterlevs är det faktiskt upp till var och en. Sen kan man naturligtvis ha en åsikt om vad som är lämpligt, etiskt och överhuvudtaget förståndigt.

För längre avstånd är det så. En bärmes till en LK35, ryggväskan till den gamla stridsselen (måste ju ha extra batterilådor nånstans), och en hel del kabekklämmor, najtråd och jesustejp är en utgångspunkt.