linda25

Hej, Jag blir så oerhört glad när jag ser att denna tråd fortsätter. Jag skrev första inlägget 2003 och jag trodde inte att den skulle fortsätta. Men det gör den. Så kul!!! Hoppas det går bra för er alla! För oss har det gått bra, vi väntar nu vårt första barn tillsammans om 4 veckor. Men det är klart, han vill ju åka igen. Vi får se hur det blir. Ha det så gott alla och glad påsk på er!! /Linda

Hej hej, Som Elvira skrev har min kille varit hemma nu ett bra tag. Men det händer att jag går in då och då och läser. Vet inte varför men det är väl för man tänker på alla som har sina män där ute. Man kanske kan skriva något uppiggande.. Jag förstår att du tycker det är jobbigt att din kille ska åka väg. Tro mig, det tyckte jag med. Men det är i olika faser. Det ena är innan de åker. Det är jobbigt att gå och vänta på den dagen de verkligen ger sig i väg. Sen kommer då de verkligen åker iväg. Då börjar man längta tills de kommer hem på leaven. När de är hemma på leaven så njuter man hela tiden fast ändå har man ångest för den dagen de åker igen. Sedan är det bara att vänta och längta tills den dagen de verkligen kommer hem på riktigt, för alltid. Och den känslan är enormt jobbig. Men när det är några dagar kvar är det nästan en fantastisk känsla. För efter det har du honom hemma för alltid.. Det är helt sjukt vad bra den känslan är... Lycka till och hoppas det går bra!! /Linda

Jasså Din var också i Liberia? Vad var han där som? Hur pigg var du på att han skulle åka igen då? Ja det ska verkligen bli skönt med semester nu... Nästa vecka drar vi..

Tack Elvira! När min kille var i Liberia kände jag också att denna sida var kanon. Kul att tråden håller sig vid liv än, den är ju ändå från 2003.. Jag och min sambo har det bra. Bor i ett hus och snart åker vi på semester till Thailand. Men han har även sagt att han är sugen på en till mission. Vi får se hur det blir. Ha det gott och försök i alla fall och tänk positivt! //Linda

Hej, Vill bara skriva att jag tänker på er som har era killar utomlands. Lycka till och håll ut! //Linda

Glöm bara inte bort att berättar för honom, att du saknar honom. Han behöver också höra det! Linda

Sanla73, Jag lider verkligen med dig. Vet inte vad jag ska skriva så att det låter bra. Men det jag tror ialla fall är att du måste se något ljus i det hela. Annars blir det nog väldigt jobbigt. Jag tror att du kommer klara detta! Lycka till! Linda

HjärterEss.. Herregud, vad jag förstår dig!!! Men till skillnad från mig och min sambo hade inte vi ett nyköpt hus (huset köpte vi när han kom hem). Jag kan tänka mig att du känner press med huset och allt. Jag vet inte vad jag ska skriva för att vara stöttande. Men jag kan säga att om du sysselsätter dig och hittar på grejor så går tiden fort. Men jag kan även erkänna att det var flera gånger han ringde och jag bara grät. Men han tog det och förstod att det var inte heller kul för mig att vara kvar hemma med allt det vardagliga. Typ städa, betala räkningar, handla och allt det man brukar vara två om (förhoppningsvis). Men varje gång jag hade gråtit när han ringde, så hade jag sån ångest. För jag ville verkligen vara glad och han skulle veta att jag hade det bra. Men det gick inte alla gånger.. Men så är det. Din kille kommer också att förstå det, det är jag nästan övertygad om. När kommer han hem på leave? Tänk på att han kommer hem då och tänk inte på december för det låter så lång tid. Lycka till! Maila om du vill prata av dig! PS. Du är ingen dålig flickvän!

Tack Lurifax! Det värmde det du skrev! Linda

sanla73, hur har det gått? Mvh Linda

Hej Sanla, Jag berätta hur jag kände det när min sambo kom hem på "leave". Han hade "bara" varit borta ca 1 ½ månad. Det var en enorm känsla att möta honom på Arlanda. Faktiskt pirrigt. Han var hemma i ca 3 veckor och de veckorna var känslosamma och sen gick det mer över som vi var på en semesterresa tillsammans. Men sen när det var dax att lämna honom på Arlanda var det inte lika kul. Usch det var nästan lika jobbigt då när jag lämnade av honom på Stockholms Centralstation när de skulle iväg till Liberia. När jag lämnade av honom på Alrlanda, han ville ej att jag skulle följa med in på Arlanda, så jag satt då gråtande i bilen och körde hemåt. Såg honom i backspegeln med sin snygga uniform och tänkte: nu ser jag inte honom först om ca 3 månader och det kändes urjobbigt. Men som jag har skrivit tidigare gick tiden väldigt fort. Dels för vi hade telefonkontakt nästan varje dag (om de var på campen), mailade och skickade massor med brev. Det tror jag också gjorde det lättare för mig att veta att vi kunde prata i telefonen, höra hans röst liksom. Mvh Linda PS. Jag hade även mail konakt med en tjej som var i samma situation som jag. Det var ett enormt stöd DS.

Sanla Ser det på detta vis. Det är en test i ert förhållande. Han har ändå avbokat två gånger tidigare att åka iväg. Han kanske ångar sig resten av livet att han inte fick göra detta. Jag, personligen skulle inte klara av att "stå ivägen" för min kille. Min kille blev antagen till Kosovo för kanske 6 år sen. Då tackade han nej och det var mycket på grund av mig. Så när han fick chansen att åka ned första omgången (LA01) till Liberia, kunde han eller vi inte tacka nej. Det är en så stor grej för både honom och mig. Och jag lovar Dig, jag hade haft sån ångest om jag inte hade låtit honom göra det. Jag vet att det är lätt att skriva detta nu, vi har ändå varit tillsammans i snart 7 år. Men nu har han gjort detta och vi klarade av det. Både han och jag. För kom ihåg, det är inte bara han som åker i väg på mission, det är du också fast du är kvar hemma. LYCKA TILL!

Min kille kom hem i slutet av augusti förra året. Bara efter en vecka åkte vi på en veckas semester. Sen började vi kolla på hus. Och nu bor vi i ett hus. Så efter han kom hem gick tiden mycket fort. Men jag måste även säga att när han var i Liberia gick tiden också fort. För på sommaren så hittar man på en massa och det är ljusare ute. Hade kanske varit lite värre om det var på hösten när det är som mörkast. Jag hade väldigt mycket stött av detta forum. Hade jag några frågor, skrev jag in det här. Sen fick jag kontakt med en tjej vars kille också var i Liberia. Tyvärr bor vi långt ifrån varann, så vi kunde inte träffas. Men vi hade nästan mail-kontakt varje dag (vi har det än idag). Vi träffades ialla fall på medaljceremonin. Och det var jättetrevligt! Lycka till och tänk på att tiden går fort! Skriv om du undra något.

Det gick bra när han kom hem. Kanske att han var lite att han inte kunde ta för sig grejor och lite nedstämd. Jag var mest orolig att han kanske hade varit med om något som han inte berättade eller ville berätta. Vilken känsla det var när de kom till hem för gott och då till Kungsängen. Han ringde då och sa att han fick premiss i några timmar. Herregud jag började nästa hyperventilera. När jag åkte ditt i bilen kunde jag knappt koncentrera mig, kunde bara tänka på när han skulle dyka upp vid ginden i sin snygga uniform. Ojoj vilken känsla det var!!! Får tårar i ögonen när jag tänker på det. När kommer din kille hem?

Hej på er! Min sambo var med i LA01. Jag vet hur ni känner er! Men jag ska säga att tiden går fort bara man sysselsätter sig med något. Det där med blombud. Det fick jag några gånger när han var i Liberia. Alla gånger till mitt jobb. Mina arbetskamrater var något avundsjuka varje gång. Ha det så bra och tänk att tiden går fort. Linda

Å snart är min sambo hemma igen. Nästa vecka kommer han. Känns hur bra som helst. Tänk vad tiden går.. Har ni några tips vad man inte ska göra och vad man ska göra när ens sambo kommer hem efter 6 månader....? Vad bör man tänka på som sambo? Linda

Tänk vad tiden går.... Det var inte länge sen det var den 5:e januari och min sambo skulle rycka in för att förbereda färden ned till Liberia. Nu är det mindre än 2 månader tills han kommer hem till mig igen. Jippie!! Var lite negativ i början av detta. Det är ju väldigt lång tid. MEN ska han och jag vara tillsammans resten av våra liv så är detta inte lång tid. Är faktiskt stolt över mig själv att jag klarat detta. Och jag är oerhört stolt att HAN är min sambo!!!!! //Linda

Holmis, Vilken lycka för dig!!! Förstår att det har varit jobbigt, men tänk nu. Nu kommer han hem. Jag saknar min sambo så jättemycket! Dröjer ca 2 månader innan jag ser honom :( Linda

Problem med satellitkommunikationen.

Jaaaa, jag vill verkligen tacka för detta forum. Tycker det är jätteskönt att ha Eva. Hon är ju i samma situation som jag. Precis som hon skrev, har inte jag hört något från min sambo så kanske hon har gjort det från sin. Hoppas bara att vi ses på medaljcermonin!!!! Linda

Jaha nu har min sambo åkt tillbaka till Liberia. Nu får man inte se honom först i augusti... :( Det var riktigt jobbigt att säga hejdå på arlanda idag. Usch inte kul!!! Linda

Åååå nu sitter min kära sambo på flyget på väg hem. Ååå kan knappt vänta till imorgon bitti när jag ska hämta honom på Arlanda...

Usch vad jag längtar efter min sambo!!!! Man känner sig väldigt ensam... Bläää hoppas att den här tiden går fort...

Självklart så skriver jag allt jag vet. Förstår att ni är nyfikna, speciellt ni som ska ned i augusti. När rycker ni in förresten? Lycka till på LAO2! //Linda

Ååå jag känner verkligen med dig, Jenny!!! Du ska se att dte går bra, jag lovar dig! Mn just nu känns det nog bara jobbigt. Men hitta på grejor, det gör jag. Jag har fullt upp hela veckorna, så när helgen kommer då är jag supertrött Lycka till Jenny! Maila om du vill skriva av dig! //Linda