Caine

Läste i någon bok på Nylands Brigad (minns inte vilken, A2Keltainen kanske vet vilken jag menar?) att Simo Häyhä blivit jagad av en av ryssarnas egna snipers. Detta var på vintern och "duellen" lär ha tagit fem dagar och slutat med att Häyhä kommit upp i ryggen på ryssen och avslutat jakten. Berättelsen, som skall vara Häyhäs egen, är mycket kärv, korthuggen och nedtonad vilket ytterligare förstärker bilden av honom som en ensam hårding. Ska se om jag kan hitta detta textavsnitt någonstans.

@A2Keltainen: Smurffipuku! Vilka sköna minnen! Ena ärmen längre än den andra, tröjorna alltid för korta i ryggen, byxresåren obefintlig, kragen antingen i strypläge eller vid som en säcköppning, allt med en helt underbar passform.... om man hade varit ringaren i Notre Dame.... För att inte tala om pyamasen... Allvarligt talat... @Henke: Byxorna i tidningen är M/86. M/91 är helt moderna i sitt snitt, inte speciellt olika svenska M/90, förutom vissa avvikelser i materialval och kardborrelås på fickorna. Sen har M/90 en aningen bättre skärning för rörelseförmåga i grenen. Håller med A2Keltainen att det skulle behövas en kil eller möjligen någon form av stretchmaterial i grenen på M/91 för att den skall uppnå 100% fältduglighet. Samt dragkedjor på fickorma. (När vi testade M/91 i mitten på 1993 så hade vi dragkedjor på alla fickor. Mycket bra!) Utdrag ur texten Krigsmannens Dräkt Terrängdräkten är tillverkad av tät bomulls-polyestersatin som appreterats så att den avvisar smuts och vatten. Tack vare materialets brandskyddsbehandling är den närmast självsläckande. Dräkten har ett flertal fickor försedda med dragkedja. Jackan har hög krage och byxornas knän har fuktspärrar på insidan. I kalla förhållanden används som ytter- och pausbeklädnad en partigängarrock och kamouflagefärgade värmebyxor. Ytterrocken är vändbar. Den ena sidan är kamouflagemönstrad och den andra vit. En snödräkt med huva används vintertid utanpå övrig beklädnad för undgående av upptäckt. Edit: Tillägg.

@Henke: Byxorna är någon märklig kvarleva från VK2. Om man tittar på arkivbilder från kriget så bär soldaterna samma byxmodell i något vadmalsliknande material. Min första uniform var stämplad 1943 (Jackan, byxorna okänt) och hade ett lagat kulhål på vänster sida om magen och motsvarande ställe på ryggen! Den sortens gamla uniformer används vid GSU:n då man anser att det är onödigt att slita ut nya fina uniformer (M/91) när man kan slita ut gamla fina uniformer... Finnarna använde under min tjänstgöring flera olika uniformer för olika typer av tjänstgöring; Tunn TJ (TJänsteuniform): För inomhustjänst alt. för sommarbruk under kaserntjänst. Vadmal/bomull i gammalt tyskt snitt. Tjock TJ: För utomhustjänst resten av året, kaserntjänst eller underhåll av material. Kraftig vadmal (kliade som f*n!) av aningen fulare snitt än tunn TJ. Permissionsuniform: Egentligen en tunn TJ med tjänstetecken, förbandstecken, utmärkelser etc... Kan ha varit en annan modell, min kändes iaf skönare och satt bättre än min tunna TJ. Camouflageuniform m/86: För all tjänstgöring i terrängen. Vit insida så samma uniform användes under vintern. Som A2Keltainen skrev var de utmärkta på att samla fukt. Under en snömarsch stannade vi för att byta till ett torrt lager kläder närmast huden. Jag hängde upp min uniformsjacka på en gren, bytte kläder och när jag skulle ta på mig jackan bara någon minut senare så var hela jackan stenfrusen. Den sprack ca 40cm längs vänster ärm när jag tvingade in armen. Vid tillfället var det -17grader (enligt koktrossen där vi hade paus). Sen fick vi dock ut M/91.

@Rissanen: Hälsa Höysti om du träffar på honom i dagarna. Info om vårens marsch fanns inte att tillgå på sidorna, om du kunde ordna mer info om datum etc så vore jag tacksam. Med mitt schema är det bra om jag i god tid kan avsätta en helg eller vecka för dessa små äventyr. @A2Keltainen: Oksanen är speciell. Han och Kivinen (då var Oksanen PremLt, Kivinen Kn) har tydligen fått på papper från Generalstaben i Helsinki att de är (var?) befriade från att bära officerskoppel till uniform M/86. På direkt fråga om varför PremLt Oksanen saknade koppel till uniformen svarade han (på kraftig finskbrytande svenska) "-Inge bälte utom stridsbälte." Stenhårt. Har bild på honom från muck då han, när alla andra befäl kommer iförd permissionsuniformen vi hade då (tunn TJ med samtliga tjänstemärken etc...), kommer framklivande i camouflageuniform M/86 utan koppel... Vad blev det av PremLt Wassenius från 1JK? (-93/-94) Har inte kunnat följa hans framfart på samma sätt som övriga stammisar.

@Rissanen: Tack för länken... Många bekanta personer där! Lt Lasse Höysti ryckte in samtidigt som jag, han på 2JK, jag på 1JK. Vi gick UOSk:en ihop, senare sökte han "Jälki-RUK" och stannade som stamanställt befäl. Ett bra val. Kaptenlöjtnant Oksanen blev kompanichef på 2JK under -93, hade en del med honom att göra. Stor som ett hus, spelar handboll på hög nivå om jag inte minns fel. Bra karl. Fasen, är det såhär hemlängtan känns?

Hittade precis artikeln i Fanbäraren på sidorna 33-40. Någon som var där? Hur var det? Fasen att jag inte kunde komma på den reservistövningen! Saknar brigaden...

Om man tittar på de bilder som brukar ligga ute på mil.se, så kan man komma fram till följande: Av finska soldater kan man inte kräva allt. Av svenska soldater kan man inte kräva något. ;) :P Kan bara ställa mig i ledet...

Många känslor om ett kärt gammalt tygstycke! Personligen håller jag med Gotcha & Co om att det luktar respektjageri att kräva basker på när man är väktare... MEN jag jobbar också i branchen och vet vilka krav bolagen ställer. När jag under en kortare tid jobbade för Falck (som köpte upp det bolag jag då jobbade för) så vägrade jag att bära baskern. Den dagen de har ett baskerprov som alla skall gå igenom som består av mer än att äta 8 kanelbullar, sex koppar kaffe, en halvliters cola och en grillad med bröd under 10 min på Statoil så ställer jag upp och bär den. Jag sa, vänligt men bestämt, att en basker betyder mycket för mig då jag slitit för att få min KJ-basker och därmed inte ställer upp på företagets policy. Jag mötte inga protester. Vad gäller reglementeringen i övrigt så går utvecklingen i rätt riktning, både i fråga om utbildning och materiel. Som psiOn sade så pågår en process inom hela branchen för att snäppa upp kåren. Sakta men säkert jobbar företagen på att motsvara de förväntningar som gemene man och utvecklingen verkar ställa. Att ta över mer och mer polisiära uppgifter verkar oundvikligt och då måste företagen ha rensat ut rötäggen, annars blir det inga uppdrag=inga pengar=inget företag... @Bushman: Företaget i fråga (Våld & Blod) har en beryktad chef också... Vid förhör angående en misshandel hävdade chefen att han "backat tre steg och sen... ett batongslag". Killen hamnade på sjukhus... Nåväl, de är nog inte kvar länge till så... Till sist har jag sett ett företag som har kepsar med USarmy-stuk (US Patrol Hat heter modellen på MilitaryShop) och det ser rätt bra ut faktiskt, fler kommer nog att ta efter... My 2 cents...

@Wittman: Även på de "slappare" enheterna (transport, underhåll etc) så är ju inställningen en annan än vad den är i Sverige. Begreppen "löka" och "malaj" existerar inte på samma sätt, däremot finns det ett flertal begrepp för smitare, dvs du gör inte vad som förväntas av dig när du gör din plikt för ditt land. Dock är den fysiska träningen inriktad på GSUn för dessa enheter medan det för jägare och sissi löper ganska heltäckande under hela utbildningen. Jag måste dock erkänna att jag har dålig koll på hur det är idag. A2Keltainen kan nog komplettera bilden bättre då han tjänstgjort senare. @skytten: Jag tror att den förslappade attityden bland svenskar idag bottnar i två saker: 1) Staten tar hand om alla, oavsett hur slut i huvudet man än är. Svenskar behöver inte kämpa för att ha ett drägligt liv. Jag ser i mitt yrke mängder med arbetslösa pundande ungdomar som får hur mycket som helst av staten, oavsett hur många gånger de sumpar sina chanser. De som sköter sig och sliter ett hårt arbetarliv kommer förmodligen aldrig att jobba sig ur det, utan stilla betala sina räkningar och skatter för att alla slackers skall kunna få det de pekar på. Nog är nog. 2) Svenskar har inget att vara stolta över längre. Alla svenska storheter är flera hundra år gamla företeelser som ses som givna i dagens samhälle. Nobel, Swedenborg, Dahlén, Eriksson, Karl XII osv, alla är bara namn i historien, ingen har längre någon koppling till de storheter dessa män gjorde för sverige. Svenska företag är inte längre svenska (Saab ägs av GM, Volvo ägs till stora delar av Renault, Ericsson ägs av Sony etc) vilket gör att stoltheten över ett framgångsrikt multinationellt företag med grunden i lilla Sverige är väldigt urvattnad. Sätt detta i förhållande till finnars historia så tror iaf jag att en del av ungdomens attityd till fosterlandet står att finna i de disparat skilda sätt som länderna förvaltar sitt arv. Observera att ovanstående reflektioner är högst personliga och grovt generaliserande. Jag var, som Wittman redan svarat, Kustjägare på Nylands Brigads 1 JägarKompani. @Azan_Gb När jag låg inne (1993) hade finska KJ i stort sett samma uppgifter som svenska KJ. Idag vet jag att utbildningen ändrats i enlighet med de förändringar som skett i övriga norden, så jag antar att utbildningsformen liknar den svenska än idag. Den största skillnaden är nog att vi i större utsträckning använder oss av bepansrade trupptransportfordon (SISU) vid transport och förflyttning i kustbandet. När jag skulle rycka in fick jag ett papper där det stod var jag skulle rycka in, inget mer. Jag visste inte vilken tjänst jag hade förrän jag anmält mig på brigaden. Men jag har också hört att Marcoolio skulle ha tjänstgjort på NylBr, dock har ingen pålitlig källa kunnat bekräfta att han varit KJ. EDIT: Klargörande av ståndpunkt.

Jag kan bara tala av egen erfarenhet om det gamla systemet (jag ryckte in i kontingent 1/93). Den stora skillnaden som jag märkt mellan finska och svenska försvaret rent generellt är att finnarna har en uttalad fiende (Ivan), en fiende som finns i färskt minne inom varje släkt då ALLA har en eller flera släktingar som aktivt stridit mot ryssen. Umbärandena från VK2 är klara minnen och man tillåter inte att den yngre generationen glömmer hur det var och hur det kunde blivit om inte finnarna hade sin sisu... Alla finnar vet att det är slitigt att ligga inne som väring och att ekonomin inte är i topp. Därför får väringar rabatt på i stort sett allting, bio, öl, buss/tågresor etc (utöver de förbetalda kuponger man får från sin enhet). Om en väring skulle lifta så tar det inte många minuter innan han är upplockad av någon vänlig själ! Visserligen har infrastrukturen i Finland förbättrats genom åren, men för många är "tummen" det enda sättet att ta sig ut till hemtrakterna från de större knutpunkterna för buss- och tågtrafik. Det sociala trycket är också mycket högre på Finlands ungdom. Här i Sverige blir mina kamrater hånade och bespottade för att de valt att göra lumpen, att de ens aktivt sökt sig till FM! I Finland förväntas du göra din plikt. "Armeijassa tehdään miehiä pojista!" ("I armén gör vi män av pojkar!") I många områden i finland, främst utanför storstäderna, ses man inte som en riktig karl om man inte gjort värnplikten, man är så att säga inte redo att försvara sitt land. Att ha fullgjort sin värnplikt med goda betyg hjälper när man söker jobb då det är en av de första saker en arbetsgivare kollar på... Vad gällde utbildningen så vad det mycket kvar av den "gamla skolan" som Järv uttryckte det. Finlands första jägare utbildades på de tyska elitenheterna enligt preussisk kadaverdisciplin och det har verkligen satt sina spår! Gör en väring fel så lär sig hela plutonen på nytt. Fysiska "belöningar" och märkliga disciplinära åtgärder var vardagsmat för de som inte passade in i/förstod sig på det militära systemet. När jag ryckte in tog det 10 veckor(!) innan vi fick vår första permission, en s.k. "pakkoloma" eller nåt i stil med "tvångspermis". Det var alltså inte så att vi tvingades hem, utan det var befälen som tvingades släppa iväg oss för att vi skulle kunna meddela familjen/släkten om den förestående ceremonin då vi skulle svära faneden. Fredag kväll till söndag kväll släpptes vi ut i det civila mörkret efter att ha tvångsdrillats in i militärisk disciplin... Nu undrar en del säkert varför vi inte ringde eller skickade epost eller helt enkelt klagade om nu vår situation var så illa? För det första så var inte mobiltelefoner så vanliga 1993 (jag hade själv ingen) och vi hade bara en korttelefon på hela enheten! Den var man dessutom tvungen att anhålla om lov för att få använda... Epost var knappt ett känt begrepp då och jag vill minnas att vi hade en dator på Beväringskommitténs kontor som hade ett 28.8-modem... En dator på hela brigaden som stod till vårt förfogande... Ibland. Det som gällde var det hederliga brevskrivandet som oftast blev av sena kvällar under ett antal dagar innan man stoppade det i kuvert och tog sig tid (och råd) att gå till markan för att posta det... Vad gäller utbildningen så var den ganska bra. Jag håller med A2Keltainen om att genom att ha en mer genomtänkt/strukturerad utbildningsplan så hade det blivit ännu bättre. A2Keltainens önskemål om längre tjänstgöringstid per dygn och fler fältdygn misstänker jag är något som uppkommit sedan NylBr kopplats till Marinen. Vi hade många fler dagar i fält än många andra enheter vi träffade, inklusive mina svenska kamraters strapatser i FM. Dock upplevde jag det mest som om finnarna tränade oss att upprepa förfädernas bragd, att stoppa ryssen. Allsidigheten som en soldat bör besitta var det lite si och så med. Det var endast under specialutbildningsperioden och av ett fåtal befäl efter detta som vi övade oväntade situationer och problemlösning. Dagens utbildningssystem tycker jag personligen är en mycket bra idé då det ger en hyfsad allmän soldatutbildning till beväringarna som tjänstgör i 6mån, medan de som tjänstgör 9 och 12 månader får en mer djupgående utbildning. Detta kompletteras sen med repetitionsutbildningar och det är där som den framtida krigstruppen formas. Jag tror att med lite livserfarenhet och yrkeskunskap i ryggen kan varje soldat bidra med något till sin trupp. 18-19 åringar har inte den distans till sig själva eller den livserfarenhet som en "äldre" soldat har. Kort sagt tror jag att finnarna har hittat ett bra sätt att kombinera ekonomi och politisk samhällsbild med strävan att ha en fullgod försvarsmakt. Att idealscenariot hade varit 18-24 månaders värnplikt för alla med regelbundna reservistövningar är en utopi som aldrig kommer att slå in...

Bra sida om Finska FM:s materiel: http://hem.passagen.se/finnisharmyequipment/index2.htm Det finns vapensatser med utländska vapen, både moderna och äldre, i finland. Vapensatsen som förevisades oss bestod av Steyr AUG, MAT 49, H&K MP5A2, H&K MP5SD (osäker på vilken version), UZI, KSP M45B, Sterling L2A3, FN FAL, G3A3, G3A4, Galil AR/SAR, FA MAS, CETME L, SIG 550, ett flertal AK-versioner (AKM, AKR, AKMS, AKS) av olika ursprung såsom kinesiska, tjeckiska, polska, ryska etc, en trasig brittisk L85A1, M16A1, CAR-15... (Jag är osäker på om jag fått med allt..) Dessutom hade vi en vapensats med äldre vapen som använts i VK2 som vi provade, men jag var ganska slapp med anteckningar på den fronten. 8| Det var Suomi Konepistooli, nån gammal Bren, ryska härken som jag inte minns betäckningen på, några utsökta Mosin-Nagantbössor och ett flertal andra vapen... Tydligen skulle det finnas en sats med skarpskytte- och prickskyttegevär också, men den satsen såg vi aldrig skymten av. Sen hade vår rustmästare en egen samling pistoler & revolvrar som var ganska imponerande, men det var ju inte FM:s vapensats...

LOL! Bästa på länge! Tack för ett underbart garv! Nå, vi tar en tripp till Nylands Brigad, hösten -93. KJ har haft samordningsövningar med andra förband under en veckas tid. Åter på brigadområdet är det vård av fältutrustning etc som gäller. Dock går ryktet snabbt att Kapten satt upp en lista där man kan anmäla sig för kvällspermis (detta var en onsdag) och några var givetvis snabba med att skriva upp sig. Trötta som vi var så valde dock de flesta av oss att stanna på enheten och vårda personlig materiel medan de som skulle på kvällspermis slarvade friskt och ohämmat. Sedan inträffar följande: De som anmält sig för kvällspermis ställer upp ute, Kapten kommer och tar truppen ner till stranden för att dela ut permissionskorten i solnedgången. Plötsligt vrålar Kapten "Taakse poistu!" (kommando som innebär att hela formationen skall tvärvända 180 grader, springa ca 10 meter och blixtfort ställa upp igen vända mot ordergivaren. Hela truppen står med havsvatten upp mot knävecken och Kapten skriker "Granater!" varpå hela truppen instinktivt slänger sig raklånga ner för att söka skydd. Nästa kommando som Kapten skriker är "Sootare!", dvs granater med fördröjd sprängverkan/ej detonerad granat varpå hela truppen ålar sig i skydd... Kapten ställer upp den blöta och sandiga truppen på stranden, står med permissionskorten i handen och säger på klingande finlandssvenska: "-Jag hade tänkt att släppa er på permission, men eftersom ni ser ut som sockermunkar kan jag inte göra detta. Tillbaka till enhete, Marsch Marsch!" Aldrig har jag skrattat så skadeglatt i hela mitt liv som när truppen kom tillbaka till enheten med grusade förhoppningar om en trevlig kväll på stan och fullständigt miserabla permissionsuniformer!

Teleskopbatongen har utvärderats av polisen och de har kommit fram till att den kommer att ersätta den traditionella gummibatongen. Fördelarna med en teleskopbatong är flera: 1) Den är smidig att ha med sig, tar lite plats och är relativt lätt. 2) Skadorna blir inte lika svåra som vid användande av gummibatong. Gummibatongens tyngdplacering har tydligen gjort att anslagsenergin haft en mycket större "penetrerande verkan" än vad slag med en teleskopbatong får. 3) Den psykologiska effekten av en till synes obeväpnad tjänsteman som plötsligt håller ett stålföremål i handen. Det går många rykten om teleskopbatongens vara eller icke-vara inom säkerhetsbranchen, men om polisen får utbildning i hantering av teleskopbatong och de anser att det är ett bättre vapen än gummibatongen så ser jag inget hinder för att väktare och ordningsvakter med samma utbildning skall kunna bära den. Eftersom det än så länge är en gråzon så tar man det säkra före det osäkra och skyltar inte med sin ASP eller Casco när man jobbar som ordningsvakt och poliserna ser mellan fingarna på att många bär den på sig. En enda gång har jag sett en vakt använda den och den har mycket stor effekt, de tre hämnande antagonisterna ångrade sig nog bittert när han drog ASPn... Han drog dock på sig en anmälan om olaga vapeninnehav, de tre antagonisterna blev dömda för Våld mot tjänsteman". Alla rykten som cirkulerar skall ni ta med en nypa salt. När det är klart vilka som skall få utbildning och vilka som skall få bära teleskopbatongen så är jag övertygad om att det kommer att sprida sig fort. Att buset redan inhandlar batonger är dock ett stort problem, dock möter jag hellre en batong än en kniv eller ett skjutvapen...

Ett finskt pannben här.

Jag har två tuber av FM Ansiktsmaskeringsfärg som legat på vinden ett tag. Nu upptäckte jag att den ena (tillv. partinr. 0197) blivit hård och kornig och fäster knappt alls på hud. Den andra tuben (tillv. partinr. 0794) är fortfarande relativt mjuk och fäster ganska bra på hud, den släpper dock nästan lika lätt som den fäster. Nu är min fråga om det går att "rädda" den hårda & korniga tuben eller om det bara är att kasta? Är det normalt att färgen släpper så lätt som jag upplever det? (Har ej tidigare använt svenska FMs maskeringsfärg). Lättaste sättet att rengöra huden? Något mer jag bör tänka på / tips ang maskeringsfärgen eller skall jag rent av hålla mig till de amerikanska kletfärgerna jag är van vid? Tacksam för svar.