eatgrenades

Jag får intrycket att en hel del av herrarna i tråden här fortfarande ser invasionsförsvar som en viktig uppgift för hemvärnet. Trodde för min del att hemvärnets uppgifter i Försvaret var på väg mot ominriktning för att lösa olika begränsade insatser där samhället i stort fortfarande fungerar samt (på sikt) utgöra underlag för rekrytering av utlandstjänstgöring. Hans, vi har gjort preliminära beräkningar av kostnader (inkl SGI-ersättning) för en utbildningsvecka om nio dagar för en pluton om 38 pers. Totalt hamnar det på ca 350 000 SEK och ger 2500-3000 utbildningstimmar. Då inräknas alla direkta kostnader för övningen utom slitage på materiel. Sedan kan vi givetvis spara in genom olika smarta lösningar och hamnar då lägre i verkligheten, men om Hemvärnet övergår till veckoformen för utbildning blir det svårt att hamna under 300 000/9dar/plut enligt min grunda bedömning. Veckorna blir instruktörsintensiva och bör ju utnyttja en stor del av dygnets timmar, ammunitionsåtgången är också stor.

SoldF s 228-231 Sammanstöt- Här har vi möjligtvis något av det mest grundläggande i hela SoldF, "Det soldaten ska göra när han väl ser fienden." Vilken soppa. Typ: Om jag ser fienden först och skjuter är jag i förhand eller i duell, men om min stridsparskamrat inte har sett fienden när de skjuter så är han/hon i efterhand. I det läget ska jag skjuta enligt trestegsprincipen medan min parkamrat, som kanske inte ens sett fienden än, ska skjuta och målange(!) Sedan blandas gruppen in i förvirringen utan vidare spisning. Läs gärna sidorna och svara på dessa frågor: Om jag skjuter först på en fiende i en duellsituation och fienden skjuter tillbaka innan resten av min grupp sett dem, vad gäller då: 1. Är gruppen i duell, eller; är jag i duell och gruppen i efterhand, eller; är mitt stridspar i duell och gruppen i efterhand? 2. Varför får jag inte kasta rök om jag är i en duellsituation? 3. Varför får gruppchefen inte besluta om sidoförflyttning om gruppen är i duell? Det finns fler inkonsekvenser men jag ska inte bli alltför jobbig här. Kanske är det fler än jag som tycker det verkar ogenomtänkt och rörigt. Nu till mina frågor till stora tänkare och stridsteknikgurus: A. Varför ska åtgärderna för "grupp i efterhand" skilja sig från "grupp i duell"? B. Hur ska de som inte såg fienden kunna veta vilken situation som gäller, spelar det överhuvudtaget någon roll för soldatens handlande? C. Sparkar jag in öppna dörrar?

Varför ska vi lära ut både ansatsvis och växelvis framryckning till soldaterna? Söker förgäves efter en förklaring men hittar inget svar i böcker eller hos kollegor. SoldF 2001 s 235 beskriver ett antal metoder och alla motiveras i kapitlet med "XX används då gruppen ska YY", utom dessa två ovanstående. Vilken vettig anledning finns att lära ut två alternativa framryckningssätt utan att särskilja i vilken situation de ska användas? Dessutom verkar det vara svårt att hålla isär begreppen eftersom boken på s 183 och 185 beskriver övergång av väg respektive bro som "växelvis" när grupperna i själva verket framrycker enligt metoden "ansatsvis". Kanske en indikation på att man bör välja en enda metod om det inte finns anledning att använda flera? Fråga 1: Någon som har en tumregel för när det ena eller andra ska användas? Själv försöker jag uppmuntra gruppcheferna att välja en av metoderna och använda den kategoriskt, eftersom framryckningssättet används när psykiska pressen på soldaterna kan antas vara hög dvs vid förväntat eller verkligt hot om omedelbar stridskontakt, och då bör antalet val hållas nere.

Jägarmarsch på Värmdö 1980, tredje dygnet utan mat och vi släpar oss fram i novembernatten mot en liten lägereld där löjtnanten sitter. Lt H: "Välkomna beväringsaspiranter. Det här är korvgrillning- och värngrävningsstationen." ("Äntligen", tänkte man, "lite krubb, det var på tiden.") Lt H: "Jag grillar korv och ni gräver värn." (Snyft) *** Närkampsövning på Korsö 1981: Sg X: "...sedan kör ni in fingrarna i ögonhålorna på'n, greppar tag med andra handen om nacken, tar ett steg bakåt och smäller ner hans huvud i asfalten." Vpl Y:" Men det finns väl ingen asfalt i skärgårn, sergeant?" Sg X:"Näääe...men det kan ju vara bra att kunna civilt också!" Fin kille...

Bilden från luckan kändes inte arrangerad alls Men kolla in killen som gör honnör på en måltavla (tror jag) m/ä uppe till höger. En sådan skulle man ha, fienden bär alltid skärmmössa,

I mina ögon är skyttegruppen (hv-) och skytteplutonen (-hv) de som löser stridsuppgifterna. Stödjande uppgifter löses av sjukvårdare, hundförare, fordonsförare, stabspersonal etc. Viss personal kan lyda under en plutonschef eller vara direkt underställd denne, som t.ex. plutonssjv, men de ges inte stridsuppgifter. Att en hundförare eller en sjukvårdare bör kunna hantera vapnet eftersom de kan råka i strid ändå är en annan sak. De civilanställda instruktörer som tas in på regementena beslutar inte om utbildningsmål utifrån sin egen organisations mål och är är heller inte betalda av SBK budget för det uppdrag de utför, om jag är riktigt underrättad. De svarar upp mot krigsförbandet krav och mål eftersom det är regementet/flottiljen etc som betalar, eller hur? I "frivilligorganisationerna" rinner pengarna från statsmakterna genom olika kanaler och det är denna konflikt som kommer i dagen framförallt i de ständiga kollisionerna mellan hv och RK. Min poäng är, för att ytterligare förtydliga, att en gemensam organisation har större möjligheter att nå framgång än ett antal organisationer med olika mål och budgetar. Om hemvärnet behöver fler hundar ska vi kunna ta fram det genom att omprioritera vår budget, vi ska inte vara beroende av en annan organisations budgetframställan och prioriteringar. Samma duktiga personer som idag specialiserat sig inom olika områden ska fortsätta verka, men under en gemensam mössa, en brun mössa t.ex.

En liten fundering till. Om nu avtalsorganisationer är rätt sätt att hantera utbildning av stödfunktioner tillstridande förband inom Hv, varför ges inte avtalsorganisationerna i så fall ansvaret även för utbildningen av samma funktioner för övriga försvaret? RK får en egen kasern där vplsjukvårdarna får hållas, bilkåren utbildar de värnpliktiga bilförarna och SBK-ledda instruktörer på regementenas hundgårdar etc, det blir väl bra? Hemvärnet håller ju på att stöpas om, det är självklart att alla deltagande organisationen ska ses över. Dagsläget med olika pengapåsar, parallella ledningsfunktioner och olika målbild är befängd och förlegad.

Vad gäller möjligheterna att ställa krav och få genomslag så är nog Hv den bästa organisationen FM har idag. Hur många har ställt krav till sin förbandschef inom ngn annan del av FM och fått dem genomförda? Hur många medarbetare på ABB eller Ericsson har lyckats få igenom förslag på genomgripande organisatoriska eller materiella ändringar heller för den delen? Titta gärna i HvH som beskriver de formella vägarna och prata sedan med din Hv-förbandschef som kan tala om hur ditt eget förband omsätter HvH riktlinjer och regler för att göra fotfolkets röst hörd. Aktivera dig inom förbandsrådet och skriv motioner, ju fler som skriver i samma fråga desto bättre. Att få saker genomförda snabbt är en annan femma, men det gäller överallt inom stora organisationer och framförallt där byråkratiska kvarnar måste mala. Inköpsplanerna i FM ställs upp åratal i förväg (för att sedan justeras ned ) Vad gäller åldersstrukturen så sitter det helt riktigt huvudsakligen äldre män på de olika positionerna och grundorsaken till detta lär kanske vara att det knappt går några kvinnor eller yngre män på förbandsråden, eller? Har själv försökt verka direkt mot HKV och det går faktiskt att få svar därifrån också, så jag uppmanar alla som har ett geuint intresse att gå vidare från forumet och omsätta sina ideer i verkliga förslag och insatser på förbandsråden eller direkt i kontakt med Hkv. Ett tips i allt detta, undvik "...annars slutar jag i Hv" som argument, det låter otroligt omoget för den som får höra det.

21 dödade och inga egna förluster. Vikten av överraskning och mörkerutrustning blir uppenbar.

Tja, rörliga kostnaderna för en ordinarie 20-timmars soldat Hv belöper sig till ca 1000/år inklusive mat, am, reseersättning instruktörer etc. Förslaget 2000 kr extra per år måste tas någonstans, antar att vi får minska antalet övande *eller* antalet övningar med 2/3-delar, för staten lär knappast skjuta till(!) mer pengar.

@ Fk S: "Attitydproblem" är bara snack, kan du specificera vad du menar är de praktiska problemen? Ursäkta angreppet men jag blåser nästan en säkring när jag läser dina inlägg här. Att flytta runt individer beroende på hur mycket de råkar vara med ett givet år verkar vara en teknistisk syn på förbanden. Sammanhållning inom plutonen, men framförallt inom gruppen är avgörande för hur väl uppgiften kommer att lösas. En gnällspik kan mycket väl vara den säkerhetsventil som lättar på trycket så att gruppen fortsätter när det är motigt. Börjar du flytta runt enskilda så spräcker du grupperna och skapar ännu större rotation än den vi redan har. Summan ska bli mer än delarna. Hemvärnskompaniernas huvuduppgifter löses i plutons storlek eller mindre. Kompanichefen har inget understödsförband, bataljonchefen har eventuellt en reserv i form av insatspluton. Det är enskilda plutoner som ska fungera och där ska koncentrationen på utbildning och sammanhållning ligga, inte på samverkan inom en bataljon som huvudsakligen är en administrativ enhet. Dvs samverkan mellan HvK och IP är av underordnad betydelse. Eventuell samordning av dessa förband sköter överordnad chef om det behövs. Vadå "talar samma språk", menar du att ordernomenklaturen skiljer sig? Att sänka medelåldern låter som en riktigt genomtänkt lösning. Vi kan kasta ut alla över 25 så får vi en verkligt låg medelålder och inga attitydproblem alls. Eller är det som du säger så att attitydoptimum ligger i åldern 25-35, så kan vi bara godkänna personal inom denna åldersgrupp. Jag tror jag smäller av! Att man "snackar skit" om andra förekommer inom alla verksamheter. Det är inte sama sak som att man inte kan samarbeta. Att folk har olika inställning är knappast ett större problem i hemvärnet än i vilken annan verksamhet som helst. Antagligen skulle det värsta vara att alla hade exakt samma inställning, då växer man lätt fast i ett mönster av liknöjdhet och stagnation. Så ge mig lite mer kött på benen: Vilka är problemen i realiteten? Vad leder dessa till i fred respektive ofred?

Tunga kustroboten och 12/80 var helt klart slagkraftiga förband. Dock är det extremt oekonomiskt att ha 1-2 förband som är unika. Att behålla kompetens och utbildning, samverkansmöjligheter, taktikutveckling etc, när det bara är fråga om 4-8 vapenplattformar, kostar skjortan. Det fasta KA var dyrt att underhålla. Nu ska vi anpassa oss till en mindre kostnadskostym. En fiende behöver bara kämpa ned KA där han går iland sedan sker styrketillväxten därifrån. Övriga KA-förband sitter i sina värn tills dess kriget är vunnet/förlorat. Rörliga förband har åtminstone möjligheten att slå tillbaka, även om det inte sker i initialskedet. Rörliga förband är också svårare att sabotera i fredstid, nog så viktigt i ett samhälle som är så öppet som det svenska. Trots att jag är gammal kustartillerist ser jag nog utarmningen av arméns artilleri som ett betydligt mycket större problem för försvaret i dagsläget.

Apropå specialisering: KJ baskerprov för många år sedan. Oktober. Kvällen det 3:e dygnet på marschen har vi ännu inte ätit och anländer till en liten brasa i skogen där ett befäl väntar. "Välkomna, det här är korvgrillnings- och värngrävningsstationen......Ni gräver värn och jag grillar korv." Apropå reglementen: Dygn 4 under övningen har hela gänget blivit fastkedjade på rad i en lång kätting som vi bär med oss. Befälet: "Enligt KättIKA, Kätting-instruktion för Kustartilleriet, finns det tre sätt att bära en kätting. I handen, på axeln och på huvudet. Ni ska nu använda sätt tre." Den löjtnanten gjorde livet som jägare mycket roligare, tack för det!

All heder åt de personer som orkar och vågar ta hand om de blodiga människospillror som kriget tuggat och spottat ut. Varför hedras de inte förrän nu, någon som *vet*? Politik eller jubileum?

Ett tillägg till Axials inlägg, inte nog med att avtalsorg. medlemmar måste betala medlemsavgiften till sin organisation, dessutom gäller att: om avgiften inte är betald (kanske fler än jag som glömt betala en räkning någon gång?) så täcks personen inte av försäkringarna om de deltar i en Hemvärnsövning. Den som är övningsledare måste, om man vill vara på säkra sidan, kolla medlemsavgiften på för alla deltagare från frivilligorganisationer. Helt absurt.