MadLuna

Pre-Dreadnought är ett tungt bepansrat fartyg med mixad huvudbestyckning, ex. ett antal 305mm samt fler 203mm än 305mm. En Dreadnought är ett tungt bepansrat fartyg med enhetlig huvudbestyckning. Se http://en.wikipedia.org/wiki/Battleships för mer ingående förklaringar. Jag skulle nog vilja klassa Sveriges alla pansarbåtar/skepp som en bättre sorts monitor. Utomlands brukar man ibland kalla dem för Coastal defence battleships och man bör nog inte klassa dom som varken pre-dreadnoughts eller dreadnoughts. Däremot så reflekterar ju utvecklingen av de svenska pansarbåtarna även den som skedde på övriga slagskeppsfronten, så att man övergick från 2x1 210mm kanoner till 2x4 280mm kanoner, medan den sekundära bestyckningen behölls i stort sett oförändrad på 152mm men ökade i antal lite grann samt att deplacementet blev mycket större. Wikipedia säger på http://en.wikipedia.org/wiki/Coastal_defence_ship "A pansarskepp is most related to a monitor. It is a relatively small vessel, with limited speed, shallow draft, and very heavy guns for its displacement. It was designed for close in-shore work near the islands or in the fiords of Scandinavia, and other countries that have a coast with shallow waters. The aim was to outgun any ocean going warship of the same draft by a significant margin, making it a very dangerous opponent for a cruiser, and deadly to anything smaller."

Tja, NATO som sådant valde inte ut F-104 så det var lite slarvigt uttryckt av mig. Utan en konsortium med Tyskland, Italien, Nederländerna, Danmark och Norge samt Kanada valde alla att köpa Starfightern i en vidareutvecklad variant. Alla dessa länder är dock NATO medlemmar. Senare beslut ju alla utom Tyskland, Italien och Kanada att ersätta Starfightern med F-16 på 70-talet (Tyskland köpte Tornado, Kanada valde F-18 och Italien köpte begagnade F-16 efter 2000). Ett fall där NATO dock rekommenderade att NATO länder skulle samordna inköp var i fallet med Fiat G-91R (beslut december 1953), men endast Italien, Tyskland samt Portugal gjorde så, fast Grekland och Turkiet skulle få 50st också men de övertogs av Tyskland istället (men betalades av USA). Även USAF utvärderade 10st G-91R/1 1961-62 men det blev ingen affär. Källa: The Encyclopedia of World Air Power utg.1980.

Faktum är att USA även bidrog med pengar till att betala för icke amerikanska plan. Så var ex. fallet med Dassault Mystere IVA då USA betalade 225 st som beställdes i april 1953. Man kan dock misstänka att Frankrike var ett undantagsfall även om de också tog emot F-84 och Super Sabre plan från USA. J34 Hunter köptes in för att SAAB inte kunde leverera nog med plan, så man nödköpte Huntern istället för att snabbt förstärka luftförsvaret. Sedan så var väl F-4 Phantom ett alternativ som utreddes under 60-talet istället för att satsa på Viggen. Sen så kan man väl misstänka att vi köpt mer NATO material rent generellt istället för att egenutveckla för att säkerställa leverans och produktionskapacitet i ofred. Vilket i sin tur får mig att tro att SAAB inte fått vara den dominerande leverantören till Flygvapnet och att vi efter Draken kanske köpt utländskt istället. Så F-4 Phantom som attackplattform som träder i tjänst på 70-talet, följt av F-16 på 80-talet som ersättare för Draken. Dock hade det väl varit roligt om NATO valde Draken istället för F-104

Har för mig att hon aldrig blev skickat till Vietnam utan var i Atlanten och Medelhavet under början av sin karrär. Om exakt vilka plantyper hon hade då okänt men borde ha varit F-4 Phantom som jakt, A-6 Intruder och A-4 alt A-7 som attack och E-2 Hawkeye som flygburen radar samt ett detachment med A-5 Vigilante för spaning. JFK och Kitty Hawk brukar ibland talas som samma klass pga att de har liknande däcksyta samt maskinanläggning men de är i verkligheten halvsystrar. Förr var det mera noterbart då Kitty Hawk hade terrier (tungt) luftvärn istället för Sea Sparrow (lätt) luftvärn vilket JFK fick från början. JFK's överbyggnad och skorsten är också lite annorlunda och hon hade möjlighet att bära sonar men blev aldrig utrustad för det. Så svaret är att de är två skilda klasser med stora likheter Se även http://en.wikipedia.org/wiki/USS_Kitty_Hawk_(CV-63) eller http://en.wikipedia.org/wiki/USS_John_F._Kennedy_%28CV-67%29

Ryssarna hade/har: (klassnamn angivna med Nato-beteckning) Alfa, noterbart är att 4 av 7 byggda fick skrotas pga reaktorrelaterade olyckor. Losos Mike, endast en byggd som sjönk 1989 utanför Norge Sierra Uniform

Phantoms är ju läckra och en riktigt arbetshäst som fortfarande är igång. Turkiet är väl de som har de bästa i tjänst med sin Terminator 2020 version, ja, de kallas för det Används väl mest till markattack uppdrag numera dock i de länder som har kvar dom. Tycker att wikipedias listning av smeknamn för Phantom är rätt träffande: "Phantom nicknames The Phantom gathered a number of nicknames during its career. It was the "Rhino" because of the long nose and tough titanium construction, the "Double Ugly" and "DUFF" (Double-Ugly Flying Fucker) in reference to its dihedral wings and anhedral tail as well as a joke on its two crew members, the "World’s Leading Distributor of MiG Parts" in tribute to its claimed record of downing 277 Soviet-built MiGs in US service and additional 116 with Israel, the "Flying Anvil," the "Big Iron Sled," the "Rhino", and the "Louisville Slugger." As a reflection of excellent performance in spite of bulk, it was dubbed "the triumph of thrust over aerodynamics." German Luftwaffe crews called their F-4s the "Eisenschwein" (Iron Sow), "Fliegender Ziegelstein" (Flying Brick), and "Luftverteidigungsdiesel" (Air Defense Diesel). Imitating the spelling of the aircraft’s name, McDonnell issued a series of patches. Pilots became "Phantom Phlyers;" fans of the F-4 ("Phantom Phanatics"); and call it the "Phabulous Phantom." Ground crewmen who worked on the aircraft are known as "Phantom Phixers."

Tja Comet hade ju sina brister men utvecklades ju till ett bra ubåtsjaktplan i form av Nimrod vars första prototyper faktiskt var ombyggda Comet. Däremot så är väl Nimrod AEW3 ett av historiens värsta misstag både utvecklingsmässigt då det lades ner mycket med pengar och möda samt ledde till ingenting förutom ett antal plan som man inte kunde använda och som såg fula ut med jättebubblor fram och bak. http://www.fortunecity.com/tattooine/farmer/120/nimrod.html

JFK försvann lite grann i förtid för att spara pengar. Tanken var för ett par år sedan tydligen att ha henne i tjänst tills 2018 men följande engelska citat från webben säger väl en del om varför hon försvann: "Budget cutbacks and changing naval tactics, combined with the facts that the Kennedy was the most costly carrier in the fleet to maintain and that she was due for an expensive overhaul, prompted the United States Navy to retire the Kennedy. On 1 April 2005, the Navy formally announced that the carrier's scheduled 15-month overhaul had been canceled. She was decommissioned in Mayport, Florida on March 23, 2007." JFK hade strax över 2000 ton ammunition till flyget samt ca 7.38 miljoner liter flygbränsle. Till detta tillkommer brännolja för själva fartyget som INTE drivs av dieselmotorer utan av 8 × 1200 psi (8.3 MPa) ångpannor eldade med olja på total uteffekt på 280000shp (210 MW). Räckvidd vid 20 knops fart var 15000 sjömil enligt Marinkalendern. Hur mycket soppa som JFK hade för eget bruk vet jag ej, men det påstås i vissa källor att det gick åt ca 36000 tunnor med olja för en oljedrivet hangarfartyg samt dess likaledes 6-8 oljedrivna eskorter under ca 10 dagars normal drift. En tunna lika med 42 US gallon eller ca 159 liter så med andra ord 5.724 miljoner liter brännolja upp i rök på 10 dagar. Till detta tillkommer flygsoppa, ammunition till flyg/fartyg, mat och reservdelar så det är en stor logistikorganisation.