Rara Avis

Kul att se att ni spånar vidare. Förslag och idéer är bra! Vi håller på och försöker knyta ihop säcken kring ett annat bokprojekt, men både hon och jag tittar in och läser här under tiden.

Jag tror det handlar mer om igenkänningsfaktor än exakt hur lätt det är att skaffa fram. Tror inte heller det behöver vara supersexigt-senaste-hetaste-modellen. Emma är småbarnsförälder som extraknäcker... Däremot är det inte tänkt att vapnet ska dumpas i sjön. Du har säkert helt rätt i övrigt, jag kan för lite om vapen för att bedöma det. Frågan är om det är realistiskt alls. Jag bedömer att svaret är "ja" på totalen här på SoldfF, att det inte vore helt otroligt osannolikt med en militärt förskingrad eller civilt införskaffad PSG90/motsvarande civil. Klart vapnet i den här historien har ett namn...

Börjar ni få grepp om konceptet med PSG90 nu?

Emma har tydligen "kontakter som kan fixa det mesta", lagom sprecat då det inte är så viktigt för berättelsen i stort. Gillas! Ingen AG90 är tilltänkt, faktiskt (hur trevlig den än är...). Avstånden är flexibla, för i motsats till verkligheten kan författaren själv skapa förutsättningarna! Ska det vara trovärdigt att behöva en PSG90 så går det att flytta på torped eller offer. Ang. telefonen så är själva poängen att hon glömt den på och blir störd, det läcker mellan yrkesliv och privatliv då det ringer från dagis... av det jag fått provläsa så är det en bok med mycket svart vardagshumor och en hel del absurda situationer.

Jag kan ju inte själv utlova några gratis-ex eftersom det inte är jag som skriver, men jag tror det kan finnas möjlighet för extra hjälpsamma att belönas med en bok.

Alla kunniga därute, det är jag som åsyftas i texten nedan. Jag undrar om min författarvän skulle kunna få hjälp att besvara frågorna nedan? Blogginlägget som nämns: http://rosenfonstret...raga-ang-psg90/

Avtal med förlaget klart, fotosession på 6 dagar nyss avklarad och halva inne på en uppföljare under nästa år

Maanpuolustussoittokuntien katselmus 2011, Lahti

Se där ja! Borde kanske tänkt på att läsa där själv först, men det är ju roligare att fråga på forum. Förkortas grimskaft: grmskft?

Nej, någon martingal är det inte, det är ju en brösta med ringfästen om tyglarna (och är till för att förhindra att tyglarna hamnar på fel sida om halsen när hästen slänger med huvudet). Vill man hålla ner huvuden vid ridning så är en chambon, gouge, graham-, thiedeman- eller inspänningstygel bättre... Har mest en bestämd känsla av att grimskaftet även kallas något annat, men jag kanske bara drömt det. Snäckskalen och metallen på remtygen har jag hört är till för att skydda lädret för att bli avskuret vid strid. Vill man skydda hästen behövs det väl lite mer bepansring..?

Det här kanske hamnar helt fel. En ett ekipage är ju ett fordon... fast jag undrar över mtrl. Nåväl, jag har en blackout. Vad kallas det vita grimskaft som livgardets hästar har på sig? Bild t ex här: http://lejonqvist.blogg.se/images/2008/n716446480_847312_4924_11256396.jpg

Kn T: Dåså! Avd, inta borggården!

Spännande tider. Flera stora, bra besked den här veckan.

Värst var resorna. Söndagsångest. SJs nattåg förhöjde väl inte upplevelsen. Någon mer än jag som vaknat i en snödriva inne i tåget, 10 timmar försenad och bara halvvägs till slutmålet? Enskilt värst... Eyjafjallajökull bestämde sig för att kyla atmosfären med aska lagom till efter tredje helgtjänsten i rad. En fjärde vecka på luckan kändes inte riktigt aktuellt för mig. Lokaltrafik från norrland till mellansverige. Resan som skulle ha tagit 3½h dörr till dörr via flyg tog 11h med bussar och tåg. Annars finns det många starka minnen. En av de skarpa skjutövningarna mot slutet är riktigt minnesvärd eftersom allt både gick riktigt bra och för att det var så himla kul att köra terräng och ha ksp-skytten med sig som skjöt för allt han var värd. Annars var det en rätt stark känsla av frid att få lägga sig ner i tältet, höra knastret från kaminen, titta på fotogenlyktan och önska att man fick småslumra där för alltid. Trött, varm, torr och mätt. Naturligtvis slocknade man på två sekunder och blev väckt alldeles för tidigt

Vem pratar om att försöka?

Andra pratar om vin, kvinnor och sång. Jag väljer sprit, sex och marschmusik. Nu är det helg

det där blev jag glad av att läsa

Nej verkligen inte; även om jag hade kunnat vara. Frukost på café. Café som serverade kaffe i halvlitersmuggar och fri påtår. Det finns nog rätt många som gillar tanken på finwhisky-provning och skitsnack i soffan som efterfest. Jag är fortfarande glad för fredag kväll och lägger nu även lördagkvällens fest till glädjeämnet.

Fredag natt stavades Lagavulin, Laphroaig Quarter Cask och kanske även Bowmore. Lördag morgon stavades espresso på sängen och frukost i solen. Det är som att värdparet känner mig...

Snödroppar siktade norr om huvudstaden. Det kanske, eventuellt, möjligen, med viss sannolikhet är på gång

Yoff avslutar genomgång inför nästa dag med den fantastiska meningen: - ... Marschfärdiga 0500. Dåså, repetera det jag tycker är viktigt!

Vad betyder ovanstående på begriplig svenska? YM = yrkesmusiker Remle är en vpl som var med i AMK 2008, skulle jag tro.

Galten är som en gigantisk personbil, 8 ton trimmad pansartraktor med automatlåda. Man behöver inte vara någon fordonsnörd för att klara av den, men det är ett kul fordon. Jag älskade våra Galtar i lumpen! Vi körde sönder dem en del men det både SBS ibland och kvalitén som brast. Det vi saknade mest var plats för all utrustning, att hänga på en bandvagnskärra och köra med maxlast tog verkligen upp all kapacitet. Av alla våra fordon var det bara patgb203 och galten som inte fastnade i diken, surmyrar och lösa sandvägar. Det gick riktigt bra att stridsbogsera en patgb203 med en galt på full back också Åh nostalgi!

TS, som kvinna i FM kommer du vara i minoritet oavsett om du är ensam på kompaniet eller om du är på ett kompani med 20-30 andra tjejer. Det har både för- och nackdelar, precis som allt annat har. Du sticker ut som tjej, allt du gör märks mer och bedöms därför mer vare sig du vill eller inte. Min erfarenhet är att både killar och tjejer pratar mer om tjejernas beteende än om killarnas. Det blir många stormar i vattenglas för småsaker. Ett rykte får otroliga proportioner väldigt snabbt. På den positiva sidan är de absolut flesta väldigt måna om att tjejerna inte ska känna sig särbehandlade. Att man syns mer gör också att man har större möjligheter att göra goda intryck på sina chefer (om man nu är ute efter goda omdömen). Killarna får kämpa mer för att sticka ut och synas. En del situationer bli lite tröttsamma när man är helt ensam tjej; om man väljer att ta åt sig. Som när någon säger "Kom igen nu, grabbar!... ja, åh... åh du!". Man kan avidentifieras och förvandlas till "Tjejen". När det senare dyker upp andra tjejer så blir man plötsligt en person med namn och identitet. Det är förstås min egen upplevelse och inget alla upplever. Oavsett, du bedöms efter dina prestationer, inte efter formen på din hud. Som tjej är det möjligen mer sannolikt att du inte springer lika fort, bär lika tungt eller orkar på samma sätt med all utrustning på. Men det kanske också är så att du är mer fingerfärdig, ser andra lösningar på problem som uppstår, eller träffar där du siktar. Det är trots allt summan av delarna som gör dig till den soldat du blir. På min pluton fanns det både killar och tjejer som inte hade någon tolerans mot ansträngning alls och blev på jättedåligt humör efter en halv dag i skogen. Men samma killar och tjejer var verkliga tillgångar inom andra delar av verksamheten. Alla är bra på olika saker och man lär sig att kompensera sina sämre sidor med de bättre. Gruppen du är en del av kommer på samma sätt att anpassa sig efter hela gruppens förmågor. Slutligen vill jag säga att om du på allvar funderar på GMU så våga! Det blir förmodligen inte alls som du föreställer dig, det kommer vara jobbigt, eländigt och du kommer längta hem som du aldrig längtat förut men du kommer få unika upplevelser att minnas resten av ditt liv och jag tror absolut inte att du ångrar dig.