Soldaterinran

[JNordh]

Hejsan

 

Jag undrar vad en soldaterinran egentligen innebär?

Jag rycker in på måndag morgon och veckan efter så kommer vi att genomföra denna tradition som jag antar att alla i FM någon gång i sin karriär gjort. Jag skulle uppsatta om någon kunde förklara lite vad man gör och varför? Uppfattningen jag har fått är att vi ska ställas upp framför vänner och familj och svära någon sorts ed för att vara beredd på att försvara Sverige fosterland?

Vill gärna höra hur det gick till när du gjorde det, exempel och egna erfarenheter är det jag söker och gärna vill läsa, hur, var, när varför?

 

Tack för visat intresse.

[Munin]

Under de första veckorna kommer du bland annat att lära dig att gå och stå i formation, därefter ställer ni en dag upp på formation och det spelas lite musik samt paraderas fanor, du och dina kamrater svär in er som svenska soldater.

Upplyftande tal hålles också.

 

Inget märkvärdigt rent praktiskt men på sina sätt är det en stor sak.

 

Varför görs detta?

Det är rimligen lämpligt att den försvarsmakten utbildar i mord och brand svurit att använda dessa kunskaper i nationens intresse vid behov. Det kan även ses som en passageritual likt konfirmationen, genom att svära eden blir du en del av försvarsmakten (församlingen) i dina såväl som försvarsmaktens ögon.

 

Egen erfarenhet (P4/1992):

Det regnade den dagen så vi fick stå i formation på grusplanen framför kasern I till III bortåt en timme innan översten föreföll ha kapitulerat inför situationen och klev ut i blötan själv för att leda tillställningen.

Gråmulet, blåsigt och ganska snart avklarat när det väl kom igång.

[Kanna]

OK, min tur då (A3/1993):

 

Meningen var att dåvarande FoBef Milo S, Gen Lt Owe Viktorin, skulle hållit i soldaterinran men han fick förhinder och den hölls därför av regementschefen Överste P. All personal på regementet, inklusive den civila, stod uppställda på vår stora gräsplan. Uppställning skedde kompanivis. Själv var jag iklädd fältparaddräkt och ingick i standarvakten för vårt herostandar tillsammans med ytterligare sju värnpliktiga befäl samt vår kompanichef och en fänrik. Det jag minns mest vara att ett av de värnpliktiga befälen i standarvakten blev lite väl tagen av stundens allvar och fick lite "problem med balansen", han svimmade dock inte.

[Hedin]

P4/2008

 

Vår erinran började med att bataljonen marscherade på in kasernplan och ställde upp framför kanslihuset.

Fanvakt och musikkår var självfallet på plats som spelade bland annat Arméns paradmarsch och Skaraborgs

regementes marsch. Kompanicheferna lämnade av till bataljonschefen som höll tal, därefter lämnade han

av bataljonen till regementschefen som inspekterade kompanierna. Därefter läste han upp soldaterinran.

Soldaterinran genomförs en bit in under utbildningen när soldaterna nåt en viss nivå, erinran betyder påminnelse

och det är mig veterligen ingen ed utan just en påminnelse till dig och dina kamrater varför ni genomför värnplikt

och vad som förväntas av er ifall det yttersta skulle inträffa.

 

Vad erinran innehåller tänker jag inte avslöja, men den finns på internet.

 

Edited March 13, 2010 by Hedin

[Fofö_Charlie]

När vi hade vår soldaterinran (08) så ställdes plutonen upp framför gymnastiksalen varpå "en snubbe" ställde sig på stentrappan till nyss nämnda gymnastiksal och höll ett kort tal. Hans min och kroppsspråk avslöjade dock mest hur besvärligt/onödigt han antagligen tyckte det var att vara där, vi misstäkte att vi avbröt honom i fikan...

 

Samma visa var det med de där andra högtidliga traditionerna som brukar hållas, inget märkvärdigt alls utan alla fick mest känslan av att vi var till besvär..

Som grädde på moset så var dåligt väder med kyla och snålblåst... (Ja ä' int bitter..)

[JNordh]

jaha då förstår jag, va trevligt..

 

blandade känslor kring detta ser jag, både från befäl och vpl.

Men jag trodde det var värsta grejen, verkar som en lättsam tillställning utan större krav på den enskilde.

 

Nåja, idag är det sista dagen som civilslusk.. i övermorgon får jag min svarta CG16 basker

 

Tack för att ni delade med er av erfarenheter.

 

/vlp.Nordh

[903Lew]

Min egna soldaterinrad ägde rum under besökshelgen. Med flickvän och mor i publiken stod garnisonen (I19/Pbat och A9) och lyssnade till Garnisonschefens utläggande om ens skyldigheter (i duggregn, såklart). Marinens musikkår spelade hurtig musik och det hela avslutades med att föreningen P5 rullade förbi extrema mängder coola pryttlar (få saker är tuffare än att se en 103'a 'niga'). Dagen i övrigt var av modellen "umgås med nära/kära och visa dem hur det är här i Boden" så mor fick köra haubitz, flickvännen fick spana i värmekamera och båda fick känna hur det var att sitta i en 90'a. Själv fick jag glassa runt i min nya basker och känna mig otroligt vuxen.

[Fu Frippe]

Ungefär som för 903 Lew, fast i aulan, på I 16 och utan så många coola fordon. (Infanteriet hade bland annat plastbandvagnar och 20 - bilar). Dessutom hade jag fältmössa m/59...

 

Men mamma och flickvän var där....

[109 Eken]

Eftersom jag är svårlärd har jag blivit erinrad tre gånger, en gång i lumpen och två gånger i Boden under NBG :p

[John Wayne]

Kan inte haft en bättre omgivning vid erinran än dom Jämtländskafjällen, vi gjorde erinran under fjällmarchen. Ett varmt minne än, såhär 15 år senare.

[Fredas]

P4/2008

 

Vår erinran började med att bataljonen marscherade på in kasernplan och ställde upp framför kanslihuset.

Fanvakt och musikkår var självfallet på plats som spelade bland annat Arméns paradmarsch och Skaraborgs

regementes marsch. Kompanicheferna lämnade av till bataljonschefen som höll tal, därefter lämnade han

av bataljonen till regementschefen som inspekterade kompanierna. Därefter läste han upp soldaterinran.

Soldaterinran genomförs en bit in under utbildningen när soldaterna nåt en viss nivå, erinran betyder påminnelse

och det är mig veterligen ingen ed utan just en påminnelse till dig och dina kamrater varför ni genomför värnplikt

och vad som förväntas av er ifall det yttersta skulle inträffa.

 

Vad erinran innehåller tänker jag inte avslöja, men den finns på internet.

 

 

Minns också detta. Eller rättare sagt, jag minns att jag stod längst bak i plutonen, ut i ett av hörnen av den gigantiska öppna fyrkanten.

Gjorde givakt/manöver ett tiotalgånger, och sen var det klart. Vad bataljonschefen sa hörde jag aldrig, så speciellt minnesvärt kan jag inte säga att det var :(

[Frykis]

Då jag gjorde min GSU på Örlogskolorna i Karlskrona, så hade jag min i Amiralitetskyrkan, men utöver den något speciella platsen så var det mycket som alla andra, en del tal hölls, och en massa finna "gossar" i fina uniformer svor sin ed.

 

Det var måste jag säga en av de sentimentalaste tillställningar jag varit med om, på ett posetivt sätt.

[Stefan F]

Kan ärligt talat inte minnas att jag fick vara med om något sådan (KA1 -86).

 

Troligast är väl att det gjordes vid något tillfälle, man jag inte förstod att det var det som hände.

En sådan högtidlighet borde jag minnas, det drällde ju inte av sådana direkt...

[LeadHead]

Observera att här "svärs" ingenting. Soldaterinran är ingen ed utan just det, en erinran från ens chef om vad som gäller för tjänstgöringen, basta. - Ett rent påbud.

[903Lew]

Det finns ju i sanningens namn inget att svära heller. Som medborgare är det vår plikt att försvara landet, lyda order och så vidare, den 'eden' svär vi väl varje dag vi inte lämnar in passet. Någon som har pejl på hur det kommer bli nu när vi inte längre pliktar in folk?