Bor-CAP

[Adeptus Bellum]

I diskussionen rörande Ak 5C-sidan så dök det upp frågor angående vården av eldhandvapen. Istället för att fortsätta off topic i den tråden så tänkte jag dra igång en ny här i kasunen. Älgjägare och andra som använder kulvapen lär känna igen sig.

 

På den gamla onda tiden så putsade vi våra vapen tills dom var blanka och polerade, vilket resulterade i att fosfateringen släppte, räfflorna i piporna försvann, pistonghuvudena blev blanka och ovala. Men nu så ska detta göras om och Bor-CAP-konceptet håller på att införas.

 

Bor-CAP® står för Bore Cleaning and Preservation (Rengöring och Preservering) och det inte bara bygger på användandet av CLP och SMX, utan också på att man vårdar på rätt sätt. Hur många här inne kan med handen på hjärtat säga att de skakar sina CLP-flaskor ordentligt innan de smetar in vapnen eller fyller på småflaskorna till vapenvårdsetuiet?

CLP behöver skakas om innan användande i syfte att få bästa möjliga lösande egenskaper, för annars så samlas det bara i bottnen och det enda man gör är att man smörjer vapnet (och ska man tro CLP AB så gör man inte ens det ordentligt...).

 

Tanken med Bor-CAP är väldigt enkel. Till att börja med så häller man på rikligt med CLP på vapendelarna man avser att rengöra. Sen låter man det verka, ju längre desto bättre. Får CLP:t verka i en kvart så funkar det, men jag föredrar att smörja in vapnet med CLP direkt efter skjutning för att jag är en lat människa som har bättre saker för mig än att putsa vapen

När CLP:t har fått verka på vapnet så torkar man av vapendelarna. Textildukar, lakan eller trassel är att föredra framför papper då detta inte lämnar samma mängd ludd. Har inte slagget löst sig så kan det vara läge att lägga på en dusch till med CLP som då i sin tur får verka. Slutresultatet är inte nödvändigtvis ett helt rent vapen, utan ett fungerande vapen.

 

Förfarandet enligt ovan är det som nu gäller för Ak 5. När det gäller Ak 4 så vet jag inte hur landet ligger just nu, men jag upplever att utvecklingen på den fronten över lag tar lite längre tid.

 

Kom dock ihåg att jag är en människa som gömmer mig bakom ett smeknamn på Internet och ni som läser ska givetvis värdera det jag skriver mot vad ni har för standardförfaranden och stående order. Mitt budskap är: GÖR SOM NI ÄR LÄRDA OCH FÖLJ GIVNA INSTRUKTIONER!

Att stå och säga "men jag läste på SoldF att..." är sällan en bra början på en diskussion eller ett försvarstal.

 

Syftet med det här inlägget är att det ska vara en orientering och ett underlag för diskussion samt tips och trix.

 

BREAK-FREE BOR-CAP SYSTEMS - FOR CLEANING & PRESERVING LARGE CALIBER WEAPONS

CLP AB:s instruktioner rörande Bor-CAP.

Edited May 1, 2009 by Adeptus Bellum

[losec]

Inget nytt under solen. Har vi inte gjort så i årtal nu? Smörja in med CLP direkt efter skjutning, för att senare lätt torka bort det hela. Någon sk. k****- puts har jag inte haft på vapen sedan vpl, bara onödig tid och sliter mer på vapnet. Att skaka CLP har ingen dock informerat mig om. Detta har dock varit i US, där man får ta eget ansvar för vapnet.

 

Min vpl gjorde jag till stor del förra seklet, så hur det ser ut dagens läge när Fänrixen kommer för visitation, vet jag inte.

[J.K Nilsson]

Och om ni skulle vårda era egna vapen enligt Bor-CAP så tänk på att mässings eller kopparborstar är IG. Nylonborstar räcker.

 

J.K Nilsson

[Chassi]

Jag skakar CLP och SMX flaskorna innan jag smetar på, men det är mest av ren vana.

[LtGarm]

Dock bör ju påpekas att det vid särskild tillsyn kan vara bra att rengöra vapnet ordentligt, i syfte att kunna se deformeringar, sprickor, försvunna låspinnar, m.m.

Att dra ur pipan tills den är ren är ju heller inte dumt om man vill prestera bra träffbilder.

[Echo-89]

Tack för informationen om att man ska skaka CLP flaskan innan användning (Ingen order har jag hört om det). Och en sak jag aldrig häller har gjort så är det att hälla i CLP direkt efter skjutning. Ska nog testa det nästa skjutning :P

 

Man lär sig lite nyttiga saker runt veteraner

[Adeptus Bellum]

Det här eldöppnandet var ingen bra start på maj månad...

 

1: Sunt förnuft

Även om tanken alltid har varit att materielen ska vara hel och ren så har det sunda förnuftet ofta blivit lidande. Det har inte varit tänkt på det viset, men målbilden har på något mystiskt sätt alltid varit en värnpliktig som med ett leende på läpparna håller upp sitt glänsande vapen och ett befäl som säger "En lätt överdrift, men okej, grejorna ska vara i ordning". Flera här inne känner säkert igen den bilden ur ett reglemente från 80-talet

 

Vid visitationerna har det ibland saknats sunt förnuft och det som har styrt har varit irrläror och attityder som suttit i väggarna. Firman vill nu komma ifrån löjtnanter som får tokspel för att han hittar slagg ytterst på sitt krokiga lillfinger eller en fänrik som beordrar omvisitation på grund av blod i patronläget

Vi har helt enkelt inte tillräckligt många vapen för att kunna vårda sönder dom.

 

I utlandstjänst så är det anställd personal vars befattning baseras på att dom gjorde bra ifrån sig under värnplikten och förväntas ha en personlig mognad. Då har det varit en betydligt bättre nivå på vården. Nu vill vi att det ska fungera på detta viset även på GU-förband. Givetvis så måste det ske uppföljningar över tiden och kunskaperna måste befästas, men läser man mellan raderna så syftar Bor-CAP lika mycket om att uppfostra befälskåren som att säkerställa vapnens funktion.

 

2: Studs och puts

Jag vill inte uppmuntra till anarki, slafsig attityd och bristande vård, men vad jag förstår på svaren jag fick så var jag inte tydlig nog, även om jag främst syftade till att orientera om metoden.

 

Som LtGarm mycket riktigt påpekar så ska vapnet vara rent vid visitation efter särskild tillsyn i syfte att upptäcka brister och fel. Men att putsa och gno tills allting skiner bara för att det skall uppnå nyansen självlysande svart är kontraproduktivt. Vi kan inte heller ha ett vapen med slaggrester som täpper till gaskammaren och förhindrar funktionen eller orsakar onödigt slitage. Målbilden ligger någonstans däremellan i syfte att garantera funktionen.

 

Den utgivna instruktionerna för Bor-CAP tar upp att metoden har en inkörningsperiod. Jag upplever denna som lite smått diffus, men tydligen så kan det ta ett halvårs användande att få bort alla gamla rester av krutslagg och vapenfett som kommer att "krypa fram".

 

Jag anser inte att jag uppmuntrade till någon form av kompromissande i mitt inlägg, men för att vara tydlig: Piporna är inget som man ska kompromissa med. Vill du ha ett välskjutande vapen (inom specefikationen för vapensystemet i fråga) så måste du ta hand om pipan och se till att den är hel och ren. Men till skillnad från slutstycket eller lådan som har ett antal spår, vinklar och vrår så är pipan bara ett rakt rör. Smörj in, dra ur. Repetera åtgärder efter behov. Det är enkelt.

 

När visitationen sen är genomförd så ska användaren enligt Bor-CAP smörja in vapnet så att det finns en tunn hinna i pipa och på rörliga delar. Vid kontrollen före skjutning är en av åtgäderna att kontrollera mängden smörjmedel, och att denna är riktig i förhållande till yttertemperaturen. Att dra ur piporna med linnelapp är också det en rest från den gamla onda tiden, där proppar med vapenfett kunde orsaka felfunktion eller pipsprängning.

Med CLP så är det till och med önskvärt att ha en tunn hinna inuti pipan under pågående skjutning, men krutslagg är det inte. Så därför drar man ur pipan med borsten istället för linnelapp.

 

3: Egna påhitt

Under årens lopp så har vi alla sett gröna putsdukar, kopparsolvent, valla-väcka, moraknivar, grankvistar, tops och tandpetare i vapenvårdslokalerna. Visst finns det materielvård som gynnas av dessa redskap, men det är inte aktuellt att använda på vapnen. Vi ska inte heller uppmuntra till sådant fusk genom att driva människor till att i förtvivlan använda dessa. Linnelappar, lakan, trassel, borstar m.m. det blir tillräckligt bra.

 

CLP och SMX mår bra tillsammans, men dessa ska inte blandas med andra oljor eller rengöringsmedel då detta orsakar onödigt slitage och korrosion. Jag har gjort felanmälan på vapen där piporna saknat räfflor och jag är övertygad om att detta kan ha att göra med att man tagit genvägar i vården.

Edited May 2, 2009 by Adeptus Bellum

[2Sharp]

Fy fan, ren poesi...

 

[AdamKalle]

Jag upplever det som att man (i det här fallet inom HV, oklart om det är så i övrigt) har dålig koll på skillnaden mellan CLP och SMX. Ofta vid vårdtillfällena är det bara SMX som plockats fram och påtalar man skillnaden mellan medlen får man oftast bara "det funkar säkert någorlunda iaf" som svar. Kan inte tänka mig att vård under tidsbrist gynnas av att man använder "fel" medel.

[LtGarm]

Det här eldöppnandet var ingen bra start på maj månad...

 

1: Sunt förnuft

Även om tanken alltid har varit att materielen ska vara hel och ren så har det sunda förnuftet ofta blivit lidande. Det har inte varit tänkt på det viset, men målbilden har på något mystiskt sätt alltid varit en värnpliktig som med ett leende på läpparna håller upp sitt glänsande vapen och ett befäl som säger "En lätt överdrift, men okej, grejorna ska vara i ordning". Flera här inne känner säkert igen den bilden ur ett reglemente från 80-talet

 

Vid visitationerna har det ibland saknats sunt förnuft och det som har styrt har varit irrläror och attityder som suttit i väggarna. Firman vill nu komma ifrån löjtnanter som får tokspel för att han hittar slagg ytterst på sitt krokiga lillfinger eller en fänrik som beordrar omvisitation på grund av blod i patronläget

Vi har helt enkelt inte tillräckligt många vapen för att kunna vårda sönder dom.

 

I utlandstjänst så är det anställd personal vars befattning baseras på att dom gjorde bra ifrån sig under värnplikten och förväntas ha en personlig mognad. Då har det varit en betydligt bättre nivå på vården. Nu vill vi att det ska fungera på detta viset även på GU-förband. Givetvis så måste det ske uppföljningar över tiden och kunskaperna måste befästas, men läser man mellan raderna så syftar Bor-CAP lika mycket om att uppfostra befälskåren som att säkerställa vapnens funktion.

 

2: Studs och puts

Jag vill inte uppmuntra till anarki, slafsig attityd och bristande vård, men vad jag förstår på svaren jag fick så var jag inte tydlig nog, även om jag främst syftade till att orientera om metoden.

 

Som LtGarm mycket riktigt påpekar så ska vapnet vara rent vid visitation efter särskild tillsyn i syfte att upptäcka brister och fel. Men att putsa och gno tills allting skiner bara för att det skall uppnå nyansen självlysande svart är kontraproduktivt. Vi kan inte heller ha ett vapen med slaggrester som täpper till gaskammaren och förhindrar funktionen eller orsakar onödigt slitage. Målbilden ligger någonstans däremellan i syfte att garantera funktionen.

 

Den utgivna instruktionerna för Bor-CAP tar upp att metoden har en inkörningsperiod. Jag upplever denna som lite smått diffus, men tydligen så kan det ta ett halvårs användande att få bort alla gamla rester av krutslagg och vapenfett som kommer att "krypa fram".

 

Jag anser inte att jag uppmuntrade till någon form av kompromissande i mitt inlägg, men för att vara tydlig: Piporna är inget som man ska kompromissa med. Vill du ha ett välskjutande vapen (inom specefikationen för vapensystemet i fråga) så måste du ta hand om pipan och se till att den är hel och ren. Men till skillnad från slutstycket eller lådan som har ett antal spår, vinklar och vrår så är pipan bara ett rakt rör. Smörj in, dra ur. Repetera åtgärder efter behov. Det är enkelt.

 

När visitationen sen är genomförd så ska användaren enligt Bor-CAP smörja in vapnet så att det finns en tunn hinna i pipa och på rörliga delar. Vid kontrollen före skjutning är en av åtgäderna att kontrollera mängden smörjmedel, och att denna är riktig i förhållande till yttertemperaturen. Att dra ur piporna med linnelapp är också det en rest från den gamla onda tiden, där proppar med vapenfett kunde orsaka felfunktion eller pipsprängning.

Med CLP så är det till och med önskvärt att ha en tunn hinna inuti pipan under pågående skjutning, men krutslagg är det inte. Så därför drar man ur pipan med borsten istället för linnelapp.

 

3: Egna påhitt

Under årens lopp så har vi alla sett gröna putsdukar, kopparsolvent, valla-väcka, moraknivar, grankvistar, tops och tandpetare i vapenvårdslokalerna. Visst finns det materielvård som gynnas av dessa redskap, men det är inte aktuellt att använda på vapnen. Vi ska inte heller uppmuntra till sådant fusk genom att driva människor till att i förtvivlan använda dessa. Linnelappar, lakan, trassel, borstar m.m. det blir tillräckligt bra.

 

CLP och SMX mår bra tillsammans, men dessa ska inte blandas med andra oljor eller rengöringsmedel då detta orsakar onödigt slitage och korrosion. Jag har gjort felanmälan på vapen där piporna saknat räfflor och jag är övertygad om att detta kan ha att göra med att man tagit genvägar i vården.

 

Oj, oj... Du går hårt ut Adaptus!

 

I mångt och mycket håller jag med dig! Det är inte tänkt att vi (inom FM) ska vårda sönder vår materiel. Som du säger sitter det kvar "i väggarna", som om det skulle finnas något egenintresse i att sitta och putsa och gno timmar i sträck.

 

Jag vill tydliggöra mina ståndpunkter, utan att för den skull säga emot Adaptus.

1. Visitationer och daglig/särskild tillsyn

Visitation är en hjälp, inte ett sätt att hitta fel! Det är krångligt och inte alltid lätt att i koman efter en påfrestande övning komma ihåg var krutslagg samlas, vilka låsbultar som finns var och vilka säkerhetsdetaljer man ska titta efter.

Alla vill (förhoppningsvis) att vapnet ska fungera när det används och inte råka ut för t.ex. pipsprängning. Det är det som vården ska syfta till.

Den dagliga tillsynen görs utan order och med ambitionsnivå med hänsyn till vilken tid som finns till förfogande. D.v.s. finns det tid att ta isär hela vapnet, så gör man det.

Särskild tillsyn görs på order och ska vara befälsledd. Här görs inte vapnet bara rent, utan här vårdas och inventeras även tillbehör. En kontroll görs också att vapnet inte har några sprickor eller deformeringar som kan äventyra säkerheten.

Särskild tillsyn görs regelbundet. Vad är då regelbundet? En gång i veckan är enligt mig alldeles för ofta och en gång i halvåret alldeles för sällan. En gång varannan månad ungefär torde vara mer lämpligt.

Observera att vapnet inte behöver putsas "för att det skall uppnå nyansen självlysande svart".

Jag tycker inte att det ska göras någon skillnad vid utlandstjänst vs. slutet på GU vad avser visitationer. Återigen, visitation är en hjälp!

 

2. Tunna hinnor

En tunn hinna av CLP i pipan är bra! H&K förordar t.o.m. att det sista skottet ska skjutas när man dragit igenom pipan med CLP. Dock vill jag här poängtera tunn hinna.

Har man dragit igenom en vårdlapp indränkt i CLP och sedan drar ut med en torr en gång är den hinnan som är kvar tillräcklig.

 

3. Egna hjälpmedel

Intills dess att de borstar som är på väg ut till användaren kommit ut på bredd, tycker inte jag att det är fel att tälja till en "soldatens pinne" för att ha som hjälp i vården. Sen behöver man inte köpa på sig en massa topz eller dyl. för att vårda.

Gröna dukar och annat skit, släng! Det som inte går bort efter CLP och trasa eller multiverktyget, låt det sitta.

Och som en liten parantes: Kopparsolvent finns på m-nummer.