Svensk Robotpolitik

[Psilander]

I robot 05 tråden, men även tidigare har det slagit mig den inkoncekvens som finns i Sveriges robot anskaffnings politik.

 

1. Vi är snabbt med på banan och redan 1955 provskjuts robot 04 från en J29. Robot 04 tas i tjänst i sina första versioner på A32 Lansen i slutet av 1950-talet.

 

2. Flottan är också tidigit ute och förbereder jagarna Halland och Småland för sjömålsrobot. Provskott skjuts bla med försöksrobot 315. Man väljer dock utveckla måörovoten CT-20 (Rb02) till sjömålsrpbpt 08 till flottan och KA. Den tas i bruk 1967.

 

3. Sverige är dock tidigit ute men huvudfienden ryssland har redan i slutet av 1950-talet sina första sjömålsrobotar i bruk, vilka används i strid från Egyptiska robotbåtar 1967 och sänker den Israeliska jagaren Eilat. Händelsen sänder svallvågar över hela väst och västs sjömålsrobot utveckling tar fart.

 

4. Visserligen klurar man att utveckla både Rb08 och Rb04 till att skjutas från patrull/ torpedbåtbåtar vilket dock aldrig blir verklighet, trots det lilla utvecklingsövertag man har så hamnar framförallt flottan efter och är riktigt på suren vad gäller ytmålsvapen på 1970-talet. Den första vapensystem som köps in är norska pingvin som har stora brister men utvecklas till en bra robot av SAAB och Kongsberg i versionen Mk II.

 

5. För tyngre sjömålsbekämpning väljs ameriksanka Harpoon 1979 men faller på mållinjen när robot linjen lovar ha en inhemsk robot klar inom ett par år. Resultatet är Rb15 som provskjuts från HMS piteå 1983 och helt i drift 1985 på Norrköpings och Stockholms systemet. Den man gjort är att ha byggt om flygkroppen på Rb04E och monterat in en ny turbojet motor istället för krutraket motorn i orginalet. I och med Rb15mk II i slutet av 1990-talet har därmed sverige återtagit sin värlsledande sjömålsrobot position.

 

Men frågan man ställer sig är vad hände igentligen under 1960-70-talet varför togs inte den smidiga Rb04 som grund till ny sjömålsrobotar förrän efter 20år i tjänst? Hur priotiterande man i deet alltid resurs knappa försvaret? Det känns lite som de missar som gjordes av nazityskland då man inte prioriterade projekt med bäst potential och minst utvecklingsbehov. och istället körde flera parlella projekt mot samma mål. Hur kunde ett så viktigt projket för vårt försvar tappa så mycket så snabbt och framförallt flottan bli så akterseglad av utvecklingen på bara 5-10år.

[dieseltrollet]

Det finns nog flera svar på den frågan, men jag misstänker att en inte oväsentlig orsak var det stuprörstänkande som fanns mellan försvarsgrenarna. Flottan kunde inte använda en robot som flygvapnet tagit fram osv.

 

Sedan såg nog behoven olika ut också. Flygvapnets bomb-/attackförband höll på att växa in i sin nya roll, bekämpning av invasionskakan, och då var man tvungen att ta fram ett lämpligt vapensystem för detta. Flygfällda torpeder var bevisligen på väg ut, och de bomber och raketer som man hade i övrigt var inte världens bästa sätta att sänka fartyg på. Alltså utvecklingen av rb 04. När denna sedan fanns så var flygvapnet nöjda, det räckte med att vidareutveckla rb 04 för att ha ett potent vapensystem långt in på 80-talet. Alltså satsade man pengarna på annat, framförallt det nya Viggensystemet.

 

Flottan däremot hade en annan sits på 50-talet. Man hade redan ett lämpligt vapensystem för att sänka fartyg, nämligen torpeden. Där har ju faktiskt Sverige legat i framkanten hela tiden sedan vk2, med ständigt nya torpedversioner av världsklass. När man hade jagarflottiljen utrustad med trådstyrda torpeder, samt en uppbyggd infrastruktur för att hantera torpeder, så var nog incitamentet att satsa knappa resurser på den nya flugan sjörobot något begränsad. Jag ser snarare rb 08 som ett undantag i den tidens flotta, något som kom till av en slump. Läser man FOI-artikeln om jagarflottiljens anfallsmetod så framgår det också att det var torped och artilleri som var det man räknade med, robotar sköt man någon enstaka mest för att man ändå hade dem verkar det som. Där antar jag att Eilat blev en uppvaknande, när det visade sig att små fartyg med sjörobot var ett hot mot tämligen stora fartyg.

[Psilander]

Jag håller med, infrastrukturen är kanske avgörande men våra torpeder tappade också i utvecklingspotential och gamla torped 14 från tidigt 60-tal ersattes inte med en modern förrän 61/ 613 togs i bruk ungefär samtidigt som rb 15. Även om vår ytattack förmåga var bra på pappret på 70-talet var vi vapenmässigt ifrånkörda. Luftförsvaret är vi inte ikapp med än eftersom en sjöbaserad lvrobot knappt varit på tal i Sverige. Vi hade visserligen Seacat med precision som en fyrverkeripjäs, vi behöver ju nott liknande Seasparrow/ Aspide.

[MadLuna]

En aspekt är väl om vi hade de forskningsresurser (ingenjörer, pengar) för att ta fram flera olika robotsystem parallelt?

 

Dels har vi ju jaktrobotar för flygplan, dels attackrobotar för flyg, fartyg och KA, dels pansarvärnsrobotar för Armen och luftvärnsrobotar för Flygvapnet och Armen (och ev. Flottan?).

 

Det finns ju ett antal projekt som bara tagits fram i prototyper eller demo från 50-talet och framåt, men det verkar som om man insett under mitten/slutet av 70-talet att man inte kunde uppfinna allt själv och därför tog beslut om Harpoon (som sen annullerades och blev beslut om utveckling av RB15) och ex. Rb72 som svensk Sidewinder som stoppades 1978 och man köpte AIM-9L istället.

 

Sedan blev ju kassakistan mindre och mindre från och med slutet av 60-talet och man fokuserade på annat för att bibehålla numerär istället för att införa nya dyra vapensystem, som kunde ha lett till att man kanske krympt kostymen ännu mera för att få råd med?

[Darkwand]

Flottan var ju nästan satt på undantag ett tag, ubåtsjakt är inget för dyra fartyg osv. Samtidigt drogs ju man med sin omställning från en lätt flotta till en ultralätt flotta.

Östergötlandsjagarna måste väl vara ett exempel på felprioritering nu band dessa glorifierade ölandsjagare upp resurser till det tidiga 80 talet, dessa medel hade rimligen kunnat spenderas på robotenheter.