Vilka idioter det finns??

[Guest järv]

Varför ska man inte slå en kvinna?

 

Självrespekt.

 

Måste man avstyra en kvinna som spårar ur, som det berättas om, så räcker det garanterat i de allra flesta fall med en fasthållning eller någon annan typ av milt våld. För mer än så krävs det att situationen är väldigt allvarlig.

 

Vad i detta är fult och snedvridet?

Läser du ur det kommunistiska manifestet? Feminism är inget annat än könskommunism. Floskler baserade på traditionellt offertänkande som konstruerar motsättningar och osämja. Jag har aldrig sett kvinnor som offer och flertalet kvinnor ser inte heller sig själva som offer.

 

Varför är män som är feminister är så impopulära (när det kommer till kritan) hos feministiska kvinnor? Kan vara en typisk bra sak för vissa att fundera på.

[Guest J-Star]

Vad i detta är fult och snedvridet?

Läser du ur det kommunistiska manifestet? Feminism är inget annat än könskommunism. Floskler baserade på traditionellt offertänkande som konstruerar motsättningar och osämja. Jag har aldrig sett kvinnor som offer och flertalet kvinnor ser inte heller sig själva som offer.

 

Varför är män som är feminister är så impopulära (när det kommer till kritan) hos feministiska kvinnor? Kan vara en typisk bra sak för vissa att fundera på.

Jaha... ja men jo, om du säger så så måste jag väl tro dig. Förlåt mig, allt jag sade tidigare är fel... för feminism i alla dess former är ju könskommunism (snedstilen är mycket viktig i sammanhanget).

 

[/ironi]

 

När du har något vettigt att komma med - istället för anti-feministiskt dravel på lägsta nivå - så återupptar jag gärna samtalet.

 

/J

[SToH]

Lite OT kanske

@Kimster

Nu ser jag väll inte örfilar som ett "slag" när man slåss motsv, utan ett kraftigt sätt för tjejer att visa missnöje.

Jag hade heller inte gett tillbaka fysiskt om hon hade gett mig en örfil.(speciellt inte om jag förtjänade den) Men den 10:e eller eller 15:e örfilen skulle säkert resultera att jag örfila tillbaka om hon inte begriper att våld gör ont. Då får man visa det med att låte dem smaka på egen medicin.

Men nej, örfil är inte slag i min värld.

 

Haha, så om jag örfilar upp dej för att du, tja, skvätter snus i min öl, motsv. så tar du emot det som en man.. Kan ju vara bra att veta. Jag för min del och de flesta tjejer med mej begriper mycket väl att örfilar gör ont, det är ju själva syftet.

Till saken: Är det bara tjejer som ger örfilar? Om en kille ger dig en, är du lika tolerant?

/OT

 

Själv har jag en "kul" historia, några helger innan jul:

Efter en helkväll med polarna på sportbaren i Skövde, där det var fullt av köttiga grk-bassar (K3are på plutonsfest), raglar vi över torget.

Sisådär åtta killar och två tjejer. Märker ganska snabbt av en underlig stämning, alla verkar vara på sin vakt och gå runt och.. stirra på varann. Några killar passerar och jag hör till min förvåning en av dom säga till en annan "Öh, kolla han där (pekar på min kompis), han sa att han skulle spöa dej." Sådär höll det på, och tillslut flög några killar på några andra killar, knytnävarna blixtrade. Mina vänner höll sig lugna.

Sen händer det underligaste på hela kvällen, ett gäng killar raglar fram till Kristin (den andra tjejen) som står och röker en bit ifrån oss. En av dom skriker jävla hora och slänger in en högerkrok som träffar klockrent på käken. Kristin stupar som en fura och killen får omedelbart åtta arga killar och en arg tjej på sig. "Han slog en brud" ekar det över torget, jävlar vilket liv det blev. Hela skövde mot en. Killarna som pucklade på varann nyss, blir sams och vill puckla på Kvinnomisshandlarna, GRK-bassar och P4-pojkar enas. Ja, det var en underlig kväll.

 

PS Kristin klarade sig med blåmärke och svullen läpp

[Guest järv]

Jaha... ja men jo, om du säger så så måste jag väl tro dig. Förlåt mig, allt jag sade tidigare är fel... för feminism i alla dess former är ju könskommunism (snedstilen är mycket viktig i sammanhanget).

Det räcker nog så, tror du har fått en del att fundera på..

[Guest J-Star]

Jaha... ja men jo, om du säger så så måste jag väl tro dig. Förlåt mig, allt jag sade tidigare är fel... för feminism i alla dess former är ju könskommunism (snedstilen är mycket viktig i sammanhanget).

Det räcker nog så, tror du har fått en del att fundera på..

Inte det minsta.

 

/J

[Cinnes]

Öhhh... jaha. Så jämlikhet innebär alltså att man slår alla lika hårt, kvinnor som män. ;)   

Där slog du huvudet på spiken!

 

 

Hälsningar, Foxtrot Lima

Skulle snarast vilja påstå att jämlikhet är att inte bruka mer våld än situationen kräver, oavsett om det är mot en man eller en kvinna.

[atterhemskan]

Som tjej har jag nu läst detta, skrattat gott åt en del saker, och har lite tillägg:

 

 

1.

 

Det verkar vara så att när en tjej anfaller får en del av er män lust att bara ta tag i handlederna på henne och vänta tills hon lugnar sig. Jag säger så här. Jag är inte anfallsbenägen, men jag försvarar mig då jag måste. Och det finns ingenting som gör mig så förbannad och försvarslysten som när någon håller fast mig. Jag vet nämligen att de flesta (läs: killar) är större och starkare än mig. Alltså gäller det att inte åka fast, för då sitter jag där. Det är det värsta jag vet - dels att bli hanterad, avfärdad, på det sättet, och dels att inte kunna ta mig loss. Jag blir helt enkelt rabiat - det är beväpnad till tänderna och alla knep framåt som gäller för att övertyga människan i fråga om att så tänker jag inte låta mig behandlas, inte någonsin, inte alls. Loss ska jag, till vilket pris som helst.

 

Alltså, inte att rekommendera om man vill lugna mig.

 

 

2.

 

I början undrade Foxtrot Lima om det försvarsrelaterade perspektivet: "Om nu de flesta svenska män tycker det är så mycket värre med våld mot kvinnor, vad händer då när vi ser kvinnor lemlästas i strid?"

 

Ja, det är ju alltid intressant. Har funderat mycket över det själv. I filmen GI Jane (som kanske inte ska räknas som en trovärdig källa, men den finns lättåtkomligt) konstaterar till sist utbildningsbefälet att "She's not the problem. We are.". Samma sak som många andra källor konstaterat. Kvinnor är på vissa håll förbjudna i specialförband eftersom deras manliga kolleger inte tål när de skadas och dör. Här på forumet tror jag det har diskuterats vid något tillfälle att män tar en massa extra dumma risker för att rädda kvinnor... Mae West sa en gång att "When women go wrong, men go right after them." (som förvisso kan tolkas på olika sätt)

 

Att män "vaktar" märks. Under min värnplikt hade jag en lustig incident (jag tyckte det var mycket irriterande vid tillfället). Efter en strid plockade vi hylsor i nästan två timmar. Jag gick och pratade och skämtade med en värnpliktig av manligt kön som inte ingick i min pluton. Han var underhållande. Hur som helst, jag märker snart att min grupp (samtliga pojkar) inte uppskattade det beteendet alls. De är på mig i nästan ett dygn efteråt om det. De retas med mig, och kallar den här värnpliktige för en massa lustigheter. Det störde dem tydligen att jag pratade - bara pratade! - med någon som inte ingick i plutonen (kan man säga "flocken" utan att någon blir arg?).

 

En liknande företeelse. Ute på krogen med plutonsmedlemmar var jag den enda av oss som vågade mig ut på dansgolvet. Men med jämna - nästan schemalagda - mellanrum dök det upp någon/några ur plutonen som ställde sig en bit bort och övervakade, innan de försvann igen.

 

Å andra sidan vet jag att jag har stått där som ensam flicka i plutonen och rest ragg när det går förbi några tjejer som kollar in "mina" grabbar. Och grabbarna kollade naturligtvis tillbaka. (Arg blev jag. Vad grabbarna gjorde civilt sket jag i. Men i m90 var de MINA.) Så vi tjejer är inte oskyldiga heller... vi kan nästan vara värre.

 

Så har vi ju den andra sidan av myntet - om vi återgår till det här med att män inte tål att kvinnor dör - vad anser kvinnor om detta? Säg att en tjej är med i ett specialförband. Tror någon hon vill behandlas annorlunda bara för att hon är kvinna? För att hon råkar vara den som tar den första fiendekulan så faller gruppen samman - tror någon det är så hon vill att gruppen ska tänka på henne? Den som behöver hjälp, den som skall skyddas till varje pris? Inte riktigt. Hon är där för att hon vill vara soldat i ett specialförband. Hon vill räknas lika mycket som soldat som sina gruppmedlemmar. Hon vill att de ska lita till att hon tål allt de tål, klarar av vad de klarar av. Hon vill att de ska lita på att hon sköter sin uppgift, som hon litar på att de sköter sina. Hon är inte där för att leka porslinsdocka.

 

(Idé: om nu kvinnor ska vara med i specialförband, borde man kanske sätta ihop dem av antingen kvinnor eller män, men aldrig blandat?)

 

Men vad ska man göra åt det?

 

Jag tror inte det finns mycket att göra. Beteenden är svåra att ändra. Och det här sitter djupt. Jag misstänker att en hel del är tradition, kultur, men det finns ändå ett understråk av instinkt, flockbeteende, revirmarkerande. Ingen nu levande lär leva till den dag det hela suddats ut - om det någonsin gör det.

 

Och ärligt talat, vill man helt sudda ut det? Jo, att bli "vaktad" av gruppen ansåg jag vara mycket irriterande... man samtidigt spann jag som en smickrad katt inombords. Alla älskar ju uppmärksamhet. Jag vet inte vad ni grabbar anser - så sätt er gärna in i en motsvarande situation och lista ut vad ni tycker.

 

/Atterhem

[eskil]

Att män "vaktar" märks. Under min värnplikt hade jag en lustig incident (jag tyckte det var mycket irriterande vid tillfället). Efter en strid plockade vi hylsor i nästan två timmar. Jag gick och pratade och skämtade med en värnpliktig av manligt kön som inte ingick i min pluton. Han var underhållande. Hur som helst, jag märker snart att min grupp (samtliga pojkar) inte uppskattade det beteendet alls. De är på mig i nästan ett dygn efteråt om det. De retas med mig, och kallar den här värnpliktige för en massa lustigheter. Det störde dem tydligen att jag pratade - bara pratade! - med någon som inte ingick i plutonen (kan man säga "flocken" utan att någon blir arg?).

Jag antar att soldaterna i din pluton är värnpliktiga och runt 19 år gamla? I den åldern är inte alla såpass mogna att de kan hantera sina vakt- eller beskyddar-instinkter.

För övrigt, hur blev reaktionerna hos soldaterna i den andra plutonen gemtemot den här killen? Jag kan ge mig den på att han också fick en del pikar. ;)

 

(Idé: om nu kvinnor ska vara med i specialförband, borde man kanske sätta ihop dem av antingen kvinnor eller män, men aldrig blandat?)

Du är inte den första som har dragit den slutsatsen...

 

Och ärligt talat, vill man helt sudda ut det? Jo, att bli "vaktad" av gruppen ansåg jag vara mycket irriterande... man samtidigt spann jag som en smickrad katt inombords. Alla älskar ju uppmärksamhet. Jag vet inte vad ni grabbar anser - så sätt er gärna in i en motsvarande situation och lista ut vad ni tycker.

Jag antar att du med "motsvarande situation" menar att jag skulle vara enda killen i en pluton med bara tjejer. Ganska blandat skulle jag tro. Till att börja med skulle jag nog känna mig lite som en tupp i en hönsgård, enda killen bland 30-40 starka, tuffa och välmotiverade tjejer.

Men jag skulle nog ganska snabbt bli tvungen att bortse från könsskillnaderna för att över huvud taget kunna verka i grupp. Jag är ganska säker på att jag skulle klara det ganska bra idag, men jag är inte lika säker på att jag hade klarat det när jag var nitton.

 

Eftersom vi ändå diskuterar könsroller så kan jag inte låta bli att bidra med en fin bild på en dylik.

könsroller

[Vinter]

Det fanns personer som var mer eller mindre extremister när det gällde att påpeka var "KB-borden" var. Ve den gb e-soldat som satte sig där.

[skaya]

jag har en lite lustig historia från Droskan (hetaste utestället i umeå för "min" åldersgrupp )

 

Iallafall. Vi står i kön utanför. En kille nån gubbe framför mig försöker tränga sig i kön (gå över ledstången och in i kön som går där, som är "längre fram", ni förstår säkert vad jag menar) - lägg märke till att det inte gör mig ett smack om han tränger sig eller inte iom att han är längre fram i kön.

 

Jag lägger iallafall handen på hans axel och säger åt honom att ge fan i att tränga sig. "ÖÖöhö!! VADRÅRÅ!?" jag replikerar med att det är fel och orättvist varav han muttrar och struntar i att tränga sig. lugnet lägrar sig. Jag börjar snacka med mina polare igen men rätt som det var så vänder han sig om, jag hinner tänka; nu händer det! Och jag får hans näve... I handen. Han tar min hand och tackar mig för att jag hindrade honom att tränga sig och säger att "jag är som du egentligen". Allt inför mina gapande polare.

 

Haha. Det var en rolig incident. Sen blev det en väldigt lyckad utekväll.

 

Fråga: Om en polis utövar övervåld, har du rätt till nödvärn då?

[Guest J-Star]

Fråga: Om en polis utövar övervåld, har du rätt till nödvärn då?

<{POST_SNAPBACK}>

Du har rätt att slippa ansvar för annars brottsliga handlingar om du försvarar dig mot ett brottsligt angrepp.

 

Om en polis begör övervåld så kan det vara brottsligt och då kan du ha du rätt att slippa ansvar för att du försvarar dig. Men det kan bli svårt att få det styrkt. Dessutom kan det vara svårt för en helt vanligt civilist att avgöra vad som egentligen är övervåld eftersom polisen har omfattande befogenheter att använda tvångsmetoder (däribland våld).

 

/J

[Zeb]

Fråga: Om en polis utövar övervåld, har du rätt till nödvärn då?

<{POST_SNAPBACK}>

Du har rätt att slippa ansvar för annars brottsliga handlingar om du försvarar dig mot ett brottsligt angrepp.

 

Om en polis begör övervåld så kan det vara brottsligt och då kan du ha du rätt att slippa ansvar för att du försvarar dig. Men det kan bli svårt att få det styrkt. Dessutom kan det vara svårt för en helt vanligt civilist att avgöra vad som egentligen är övervåld eftersom polisen har omfattande befogenheter att använda tvångsmetoder (däribland våld).

 

/J

<{POST_SNAPBACK}>

 

Om jag skulle bli haffad av polisen och gör en egen tolkning om att han/hon använder övervåld och jag hävdar nödvärn och bemöter det våld han/hon använder. Då kommer polisen att använda det våld som situationen kräver för att haffa mig, och våldstrappan kommer att stadigt att gå uppåt. Har jag tänkt/fattat rätt??

[atterhemskan]

Om jag skulle bli haffad av polisen och gör en egen tolkning om att han/hon använder övervåld och jag hävdar nödvärn och bemöter det våld han/hon använder. Då kommer polisen att använda det våld som situationen kräver för att haffa mig, och våldstrappan kommer att stadigt att gå uppåt. Har jag tänkt/fattat rätt??

<{POST_SNAPBACK}>

 

 

Jo, det blir nog något åt det hållet. En ond, uppåtgående spiral. Bäst att passa sig... en polis har ju nämligen rätt att följa våldstrappan uppåt, men som "haffad" anses man ju "göra motstånd" om man själv följer den.

[Vargas]

Då kan man ju fråga sig vad ni egentligen är för människor som tänker er hamna i situationer där denna tolkningen mellan den enskilde rätt till nödvärn och polisens rätt att nyttja våld i sin tjänsteutövning blir avgörande?

En gentleman har ytterst sällan problem med lagens väktare.

[atterhemskan]

Att män "vaktar" märks. Under min värnplikt hade jag en lustig incident (jag tyckte det var mycket irriterande vid tillfället). Efter en strid plockade vi hylsor i nästan två timmar. Jag gick och pratade och skämtade med en värnpliktig av manligt kön som inte ingick i min pluton. Han var underhållande. Hur som helst, jag märker snart att min grupp (samtliga pojkar) inte uppskattade det beteendet alls. De är på mig i nästan ett dygn efteråt om det. De retas med mig, och kallar den här värnpliktige för en massa lustigheter. Det störde dem tydligen att jag pratade - bara pratade! - med någon som inte ingick i plutonen (kan man säga "flocken" utan att någon blir arg?).

Jag antar att soldaterna i din pluton är värnpliktiga och runt 19 år gamla? I den åldern är inte alla såpass mogna att de kan hantera sina vakt- eller beskyddar-instinkter.

För övrigt, hur blev reaktionerna hos soldaterna i den andra plutonen gemtemot den här killen? Jag kan ge mig den på att han också fick en del pikar. ;)

Den här andra soldaten hade inte sin pluton med. Hur de skulle reagerat/agerat vet jag alltså inte. Men du har säkert rätt.

 

 

(Idé: om nu kvinnor ska vara med i specialförband, borde man kanske sätta ihop dem av antingen kvinnor eller män, men aldrig blandat?)

Du är inte den första som har dragit den slutsatsen...

Jag har tyvärr dragit en slutsats till sedan dess. Säg att du har en kompanichef, eller brigadchef, eller motsvarande. En manlig sådan, för att illustrera problemet. Han har två plutoner/förband att välja mellan, och behöver skicka ett till fronten. En av plutonerna/förbanden består av endast kvinnor. Vilken/vilket kommer han skicka? Går det så långt?

 

 

Och ärligt talat, vill man helt sudda ut det? Jo, att bli "vaktad" av gruppen ansåg jag vara mycket irriterande... man samtidigt spann jag som en smickrad katt inombords. Alla älskar ju uppmärksamhet. Jag vet inte vad ni grabbar anser - så sätt er gärna in i en motsvarande situation och lista ut vad ni tycker.

Jag antar att du med "motsvarande situation" menar att jag skulle vara enda killen i en pluton med bara tjejer. Ganska blandat skulle jag tro. Till att börja med skulle jag nog känna mig lite som en tupp i en hönsgård, enda killen bland 30-40 starka, tuffa och välmotiverade tjejer.

Men jag skulle nog ganska snabbt bli tvungen att bortse från könsskillnaderna för att över huvud taget kunna verka i grupp. Jag är ganska säker på att jag skulle klara det ganska bra idag, men jag är inte lika säker på att jag hade klarat det när jag var nitton.

Jo, de var allesammans runt nitton-tjugo. Så du menar att beteendet faller bort när man blir äldre? Det vill säga, problemet skulle vara mindre i säg en yrkesarmé, där folk gjorde värnplikten för fem-tio år sedan och har hunnit växa till sig lite? För som jag har uppfattat det så kvarstår problemet även då.

[atterhemskan]

Då kan man ju fråga sig vad ni egentligen är för människor som tänker er hamna i situationer där denna tolkningen mellan den enskilde rätt till nödvärn och polisens rätt att nyttja våld i sin tjänsteutövning blir avgörande?

En gentleman har ytterst sällan problem med lagens väktare.

<{POST_SNAPBACK}>

 

Personligen har jag inga planer på att gräla med polisen. Jag tycker däremot om att diskutera. Det är fortfarande lagligt och accepterat att göra det, om jag inte tar fel.

 

I övrigt... en liknande diskussion drogs upp bland några vänner till mig efter vi sett polishunds SM. Helt enstämmigt kom vi fram till att om någon polis dyker upp med en hund och ropar "stanna", så tänker vi alla stanna - så snabbt det bara är möjligt.

[eskil]

Jag har tyvärr dragit en slutsats till sedan dess. Säg att du har en kompanichef, eller brigadchef, eller motsvarande. En manlig sådan, för att illustrera problemet. Han har två plutoner/förband att välja mellan, och behöver skicka ett till fronten. En av plutonerna/förbanden består av endast kvinnor. Vilken/vilket kommer han skicka? Går det så långt?

Jag tror/hoppas att om man har nått så långt som till kompanichef, eller brigadchef så bör man kunna fatta ett sådant beslut på sakliga grunder. Men nu kanske jag är naiv...

 

Jo, de var allesammans runt nitton-tjugo. Så du menar att beteendet faller bort när man blir äldre?

Inte i alla fall tyvärr, men med större mognad följer också större självkännedom. Dvs man är medveten om beteendet och kan motverka det ifall det behövs.

 

En liknande företeelse. Ute på krogen med plutonsmedlemmar var jag den enda av oss som vågade mig ut på dansgolvet. Men med jämna - nästan schemalagda - mellanrum dök det upp någon/några ur plutonen som ställde sig en bit bort och övervakade, innan de försvann igen.

En sak jag kom att tänka på. Det var inte så att de bara höll koll på dig på samma sätt som kompisar brukar hålla koll på varandra när de går ut? Det är ju inte helt ovanligt att en del folk behöver lite hjälp på vägen hem ibland. ;)

[skaya]

Då kan man ju fråga sig vad ni egentligen är för människor som tänker er hamna i situationer där denna tolkningen mellan den enskilde rätt till nödvärn och polisens rätt att nyttja våld i sin tjänsteutövning blir avgörande?

En gentleman har ytterst sällan problem med lagens väktare.

<{POST_SNAPBACK}>

 

Min tanke går egentligen närmast till skotten i Södertälje och dess förspel.

Om jag inte missminner mig så uppstod bråk efter att folk tyckt att polisen brukade övervåld (oj, suddigt minne. rätta mig om jag har fel)

 

Man får ju inte hindra gripandet, men kan man bara titta på om polis utövar uppenbart övervåld?

 

Ps. jag har inga planer på att hamna i en sådan situation om jag kan undvika den. Ds.

 

Ps igen: puss.

Ds.

 

Edit: Kom på mig själv med OT så det smällde om det.

För att återgå till ämnet.

 

Skaya befinner sig i ännu en krogkö. Kronologiskt sett tidigare i livscykeln. Här upptäcker han hur någon är och pillar i bakfickorna. En titt över axeln bekräftar att det inte är någon fager dam utan någon med lätt släng av kleptomani.

 

Snacka om störande beteende. Och så pinsamt uppenbart... kass ficktjuv. Gick lätt att avstyra.

[atterhemskan]

En liknande företeelse. Ute på krogen med plutonsmedlemmar var jag den enda av oss som vågade mig ut på dansgolvet. Men med jämna - nästan schemalagda - mellanrum dök det upp någon/några ur plutonen som ställde sig en bit bort och övervakade, innan de försvann igen.

En sak jag kom att tänka på. Det var inte så att de bara höll koll på dig på samma sätt som kompisar brukar hålla koll på varandra när de går ut? Det är ju inte helt ovanligt att en del folk behöver lite hjälp på vägen hem ibland. ;)

 

Det var inte så jag uppfattade det. De blängde. Ingen annan av mina vänner har heller någonsin fått för sig att jag behöver hållas koll på. Men jag påstår inte att jag alltid har rätt.

[twintip]

Tråden var länkad i en som nyligen var uppe... tänkte därför nekro-posta... gör väl inget?

 

De allra flesta killar behandlar nog våldsamma tjejer (ja tills de är väldigt våldsamma) på ett annat sätt än om de var killar. Hade en kille gett mig en örfil hade han fått stryk, hade en tjej gjort det hade hon åkt i backen... om jag inte förtjänade det, sen hade man heller inte slagit någon som man gillar... vän eller flickvän vill säga - men en idiot som helt plötsligt smäller till en utan anledning hade man väl trots allt kastat i golvet...

 

Var en kille som slog på mig, jag slog tillbaka hårt... med andra ord tog jag tag i tillhygge och slog ner han. Självklart kom då hans beskyddande tjej och skulle smälla till mig - vet inte vad ni hade gjort men jag knuffa bara bort henne (nu trilla hon men det är hennes problem). Hade det varit en kille som kom och skulle ge en stryk i det tillståndet (adrenalin) så hade man ju plockat han med?

 

Men att skjuta fiendens kvinnor tror jag inte är något problem för någon? Barnsoldater är väl ungefär samma sak, känns nog jävligt hemskt att se att de utnyttjas - men vem bryr sig vem som håller i geväret som riktas mot dig? Det är ditt och din polares liv eller barnsoldatens... jag vet vad jag hade valt!

[MatsLennarth]

Hade en kille gett mig en örfil hade han fått stryk, hade en tjej gjort det hade hon åkt i backen

 

Menar du att om du fick en örfil av en tjej skulle du slå tillbaka?

Personligen skulle jag aldrig på något sätt ge igen för en sån liten sak som en örfil. Någonstans får man inse att det inte är värt att ge tillbaka för en sån sak.

[twintip]

Om hon var en okänd person som kom fram och smällde till mig helt utan anledning skulle jag antagligen slänga henne i marken för att hon ska lära sig att inte slå folk utan anledning... vad är felet med det? Är ju inte som så att jag skulle slå henne med full kraft i ansiktet och sen armbåga henne i ryggen. Men ett markerande kast i marken vore perfekt.

 

Nu skrev jag ju iofs i första inlägget att det är olika med olika tjejer. En idiot som oprovocerat tror hon kan smälla till folk utan konsekvenser förtjänar att få ont i samma utsträckning som vissa killar som slår folk utan anledning. Finns olika grader för vad som är acceptabelt... en tjejkompis som ger en en örfil för en odräglig kommentar är väl OK så länge hon inte drar på allt vad hon har. Men då skulle man ju ändå inte slå tillbaka - hon förtjänar ju inte det.

 

;)