Jöggaa

Veklingar som får sånt ska inte vara i försvaret!

Vidselbasen, eller tjaa mera exakt utprovnings faciliteterna har alltid varit hemliga av sig. Gästande utländska FM har nog själva bett om mer eller mindre publicitet.. Vissa fall så har det varit pressvisningar, andra tjaa då syns dom knappt. Japp men det var 10år sen jag gjorde lumpen och då var det inget snack om att låta utlänningar öva på svenska baser inte offentligt iaf till saken hör att jag är norrbottning och aldrig läst om något sådant i media eller dylikt förrän ganska många år senare

Vidsel är en militär flygplats. Att det är civilanställd personal som sköter om den är en helt annan sak, det är inte alls ovanligt numera. Det förefaller tämligen otroligt... Inte minst med tanke på att man flugit på Vidsel sedan artonhundrakallt... edit: finlir Fan kommer ihåg underslutövningen, var dit å hämtade några bv206! fullt med jänkare i uniform och då var lite mer hysch hysch, var då iaf inte offentligt att utlänska fm uppehöll sig där då

Hur många tigrar bestod ett helt tiger kompani av??? Och wittman förde väl striden inne i villers bocage själv resten anföll från ett annat håll och utgången vet väl de flesta om, om du kallar honom misslyckad chef får det väl stå för dig men de allra flesta håller nog inte med, men att med ett kompani stoppa en hel division talar nog för sig själv

Antingen så är du drogad eller så är du bara blåst! Förövrigt så var det väl ett slagskepp och två kryssare men ingen av kryssarna är bekräftad av ryssarna men det kan ju ha varit 2 jagare eller andra mindre skepp eller så förnekar ryssarna bara det men slagskeppet är bekräftat, om han var så usel som du säger så skulle han väl inte ha fått den högsta utmärkelsen av alla tyskar eller ha fått ett pris på 100000 rubel till den ryss som dödade honom dessutom blev han väl nerskjuten ett antal gånger och förlorade 32 eller var det 35 plan själv. Och Michael wittman var väl det främsta strv ässet under ww2 och vid Villers bocage var det endast 6 tigrar och en av de gick sönder så 5 st var det men wittman var väl själv i villers bocage de andra vid en kulle en bit därifrån Wittmann är svårt att sia. Men han hade knappast 141 eller vad de officiella siffrorna anger. F.ö. var det 3-4 tyska vagnchefer som var framgångrikare än Wittmann, men de brukar sällan nämnas, vilket torde bero på att de flesta av dem inte var SS (d.v.s. de fick inte samma genomslag i den tyska propagandan) och eftersom Wittmann (med ett Tigerkompani) var den enda som gav britterna (som sedan kom att skriva krigshistorien) på tafsen vid Villers Bocage. Ang. Rudel så slog piloternas påstådda stridsvagnsbekämpningar alla rekord i överdrifter. Graden av over-claim där låg mellan en faktor 10 och en faktor 100. Till skillnad från stridsvagnsessen, StuG-essen jaktflygsessen, de främsta prickskyttarna etc. så hittar man aldrig någon information om några andra tyska Stuka-piloter i pvrollen. Om nu Rudel hade 519 "bekräftat utslagna" stridsvagnar, så borde det finnas några med c:a 400 stridsvagnar, ett antal med c:a 300 och dussintals eller hundratals med över 200 stridsvagnar, vilka tillsammans skulle ha "slagit ut" 10'000-tals stridsvagnar, men några sådana exempel finner man inte, vilket gör mig övertygad om att Rudels bedrifter inte bara är groteskt övedrivna (vilket gäller generellt för stridsflyg mot pansar) utan även att han överdrev mer än sina kollegor. De 2st kryssare som han skulle ha sänkt är t.ex. båg. Men antagligen talar vi om mer än 5 men färre än 50 stridsvagnar. Eftersom Tyskland då hade kanske 500 stridsflygplan på östfronten samtidigt så är det inte särskillt förvånande. Nää inte heller är det förvånade men takte på att piloterna var så usla som du säger och bara fantiserade och ljög och säkert satt dom mest på arslet och söp eller nåt

och gällande dina siffror hur många utslagna fiender hade Wittman då 12 eller?? eller Hans ulrich rudel? och motsvarande för allierade äss eftersom de hade ännu sämre realism i sina rapporter om utslagna fiender. Ryssarna hade ju lufterravälde de sista 2 krigåren på östfronten

Jovisst skrev det säkert ner det i en del fall med den mängden men det är väl iaf de siffror som Okh presenterar som räknas som officiell statistik och inte frontförbandens rapporter! Och säga vad du vill men hur i helvete ska man räkna vilket som är det bästa planet genom tiderna om inte genom antalet nerskjutna fiendeplan?????? det är klart att om man jämför så är säkert F-15 eagle bättre med runt 100kills enligt Usa och inget förlorat men det går ju inte riktigt att jämföra, spitfire går väl kanske hävda men bf109 hade väl bättre siffror än det iaf i slaget om storbrittanien, och det stämmer väl att tyskarna hade bättre taktik och utbildning men det skillnaden minskade ju markant under kriget ,och det skulle ju vara jävligt svårt att bli en framgångrik pilot om man inte har ett bra plan oavsett utbildning och taktik! som jag sa så fanns det ju plan som var bättre bla fw190 men det användes ju inte i samma grad och man måste väl ändå se till de faktiska omständigheterna och enligt vissa källor så hade väl inte ryssarna alls sämre plan ex mig-3 som var snabbare än alla tyska och jak-1 jak-7 och jak-9 visserligen så hade de väl kanske inte så stora mänger till en början men rätta mig om jag har fel så fick väl ex hartman sina flesta segrar under den senare delen av kriget. Och gällande just hartman så hittade jag det här klippet på wikipedia In 1944, Hartmann continued scoring at an even greater pace. His spectacular rate of kills raised a few eyebrows even in the High Command of the Luftwaffe; his claims were double- and triple-checked, and his performance closely monitored by an observer flying in his formation Skulle nog inte tro att något av de allierade ässen hade lika hårda krav på att få sina "kills" bekräftade http://forum.skalman.nu/viewtopic.php?p=32...6rluster#329842 http://forum.skalman.nu/viewtopic.php?p=32...6rluster#329929 Andra halvåret 1943. Frontförbanden rapporterar 30'668st utslagna sovjetiska stridsvagnar. OKH räknar ner det till 15'344st utslagna stridsvagnar. Ryska källor anger 17'753st förlorade stridsvagnar under samma period. Men nog om det och åter till jaktflyg. Män som Hans-Joachim Marseille, Hartmann m.fl. fick inte så många "bekräftade nedskjutningar" eftersom Bf 109 var världsbäst, utan det handlade om en kombination av faktorer, såsom talang, taktik, sämre fiendeflygplan (på östfronten), många flugna uppdrag, tur att överleva när man blev nedskjuten och ofta rena överdrifter* (medvetna eller omedvetna). (*) Vilket självfallet gällde för alla aktörer i varierande grad.

Några inlägg från skalman av Zetterling Svårt att bemöta, då det är oklart vad många tycks tro. De manskapssiffror jag angav ovan är i själva verket smickrande för Röda Armén, eftersom de tyska personalkategorierna är mer heltäckande. En rimlig jämförelse ger vid handen att den sovjetiska numerär överlägsenheten fråm sommaren 1943 och framåt låg på minst 3-1, sett över hela fronten från Finska viken till Svarta havet. Jämför detta med den numerära relationen 1941, då tyskarna nådde långt större och snabbare framgår utan numerär överlägsenhet över fronten. Här är i alla fall siffror på sovjetiska stridsvagnsförluster (inlusive stormkanoner) år för år enligt Krivosheev: 1941: 20500 1942: 15100 1943: 23500 1944: 23700 1945: 13700 Tyska stridsvagnsförluster på östfronten (enligt BA-MA RH 10/114): 22/6 1941 - 30/11 1941: 2403 strv + 85 StuG 1/12 1941 - 31/12 1942: 3195 strv + 219 StuG 1943: 5637 strv + 1459 StuG 1944: 5538 strv + 3468 StuG I bägge fallen avses helt avskrivna vagnar. Skadae men reparabla vagnar ej medräknade. I sina memoarer skrev Erich von Manstein att alla hans pansardivisioner utom en var anfallsdugliga efter slaget. Ett noggrant studium av arkivmaterialet bekräftar denna bild. Ingen av hans pansardivisioner hade slitits så hårt att en allvarlig reduktion av stridsförmågan inträffat. Förlusterna var givetvis inte försumbara, men de var inte heller alarmerande. En del av Vatutins förband hade däremot lidit förluster som hade en klart större inverkan på stridsförmågan. Hur många långvariga krig mellan stormakter har utkämpats med större numerär övervikt för någondera sidan än den som Röda Armén åtnjöt? Eftersom operation Bagration sommaren 1944 redan nämnts kan vi ju spinna vidare på detta exempel. Den kan jämföras med operation Tyfon oktober 1941. I operation Bagration anföll 2,5 miljoner man ur Röda Armén mot 690 000 tyskar. I fråga om materiel var förhållandet än mer till sovjetisk fördel. Totalt hade man 3,6–1 i personal, 12 – 1 i stridsvagnar, 5,4 – 1 i artilleri och 10 – 1 i flyg. I denna operation lyckades man slå den tyska armégruppen Mitt, som förlorade nästan 400 000 man, men de egna förlusterna uppgick till 780 000 man. Under operation Tyfon i oktober 1941 anföll den tyska amrégruppen Mitt de sovjetiska styrkor som försvarade väster om linjen Rzhev – Brjansk. I fråga om geografisk skala var denna operation något större än Bagration, men tyskarna anföll utan numerär överlägsenhet, bägge sidor hade ungefär 1,2 miljoner man. De exakta sovjetiska förlusterna är svåra att fastställa, men torde ha varit minst 700 000 man, att jämföra med knappt 60 000 på tysk sida. Om man jämför dessa två operationer har jag svårt att se några fördelar som den sovjetiska anfallsoperationen uppvisar, däremot åtskilliga graverande nackdelar. Efter sommaren 1943 försköts styrkeförhållandena än mer i Röda Arméns favör. Sommaren 1944 stod 7,245 miljoner man ur Röda Armén mot 2,62 miljoner tyskar. Det var detta som gav de sovjetiska styrkorna möjlighet till seger, inte det operativa tänkandet (som de för övrigt inte alls var ensamma om). Att de sovjetiska förlusterna vid operation Bagration är dubbelt så stora som de tyska är mycket talande. Det är nämligen inte alls något generellt förhållande att man får räkna med att förlora dubbelt så mycket som försvararen vid anfallsoperationer. Jämför de tyska förlusterna vid anfallsoperationer mot Röda Armén, det är inte fråga om sådana förlustutbyten. I dessa lider Röda Armén avsevärt större förluster än de anfallande tyskarna. Inte heller brukade de västallierade förlora dubbelt så mycket då de anföll. Vi har diskuterat ämnet på Skalman. Jag vill minnas att det var Niklas Zetterling, som skrev om att tyskarna centralt halverade frontförbandens "bekräftat utslagna" stridsvagnar för att få fram rimliga siffror. Dessa (halverade) siffror visade sig sedan stämma mycket väl överens med Sovjets riktiga förluster. Vad som är viktigt att minnas i just fallet stridsvagnar är att många utslagna vagnar kunde repareras och att flygets påstådda bedrifter mot stridsvagnar var groteskt överdrivna.. Vad gäller over-claim vad gäller Luftstrid så handlar det om uppgifter från författaren Christer Bergström.

De lär väl inte ha halverat antalet utslagna men jag har för mig att de drog bort en viss procentsats, men det lär knappast ha varit 50% , men det är ju de reviderade från siffrorna från högkvarteret som presenteras som officiell statistik. Visst kunde ett antal vagnar repas efter slagen men endast av den sidan som kontrollerar slagfältet efter slaget och jag vill minnas att tyskarna var ganska duktiga att ha bärgare med sig under slagen men kan inte dra mig till minnes att ryssarna gjorde det samma! Vi har diskuterat ämnet på Skalman. Jag vill minnas att det var Niklas Zetterling, som skrev om att tyskarna centralt halverade frontförbandens "bekräftat utslagna" stridsvagnar för att få fram rimliga siffror. Dessa (halverade) siffror visade sig sedan stämma mycket väl överens med Sovjets riktiga förluster. Vad som är viktigt att minnas i just fallet stridsvagnar är att många utslagna vagnar kunde repareras och att flygets påstådda bedrifter mot stridsvagnar var groteskt överdrivna.. Vad gäller over-claim vad gäller Luftstrid så handlar det om uppgifter från författaren Christer Bergström.

Har nyss läst Slaget om västeuropa av Michael Tamelander och ska man tro han så är iaf den tyska rapporteringen gällande nerskjutna fiendeplan betydligt mer exakt och realistisk än de allierades! Lite siffror angående nerskjutnings statistik Under perioden mellan den 13 aug och den 19 sept sköt tyska bf109or i genomsnitt ner 4.79 brittiska plan per 100 uppdrag och förlorade själva 3.54 av alla orsaker, motsvarande för spitfire var 3.88 nerskjutna per 100 uppdrag och förlorade 3.19 och då är ju även tyska bombplan medräknade i den brittiska nerskjunings statistiken men för tyskarna var det uteslutande brittiska jaktplan som var målen. Och var du fått siffrorna om att tyskarna ansåg sig ha förstört mer än dubbelt så många ryska stridsvagnar än vad det gjort i verkligheten vet jag inte men har då persoligen aldrig hört talas om detta utan snarare tvärt om! ska man tro den allierade statistiken angående utslagna tyska vagnar så torde de ha förstört minst 10000 tyska tigervagnar fast det i verkligheten inte tillverkades mer än 1350st under hela kriget, och gällande allmän förlust rapportering tyskland vs ryssland kan jag rekommendera boken slaget om kursk av Anders franksson/niklas zetterling och tyskland vs allierade avgörandets ögonblick av Michael Tamelander/Niklas Zetterling, i de böckerna finns det ganska omfattande statistik och som inte borde vara färgad av allierad propaganda Nej det stämmer inte. Den tyska övergraden av over-claim varierade både mellan förband och över tiden. Vi kan ta fallet Hans-Joachim Marseille Av hans 151st "bekräftade" nedskjutningar i Nordafrika, kan 81st bekräftas genom jämförelse med brittiska arkiv. 46st kan på samma sätt möjligtvis ha skjutits ner av Marseille. 24st "bekräftade" nedskjutningar är motbevisade (inga brittiska förluster i det området vid den tidpunkten). D.v.s. 54% av Marseilles "bekräftade" nedskjutningar i Nordafrika kan faktiskt bekräftas och då vill jag minnas att Marseille är känd för att ha en låg grad av over-claim. Ett annat fall som jag känner till är introduktionen av nattjaktflygplanet He 219. Under de 6 första uppdragen från Venlo i Holland lyckades He 219 åstadkomma 20st "bekräftade" nedskjutningar (varav 6st Mosquito) av nattbombare. RAF förlorade under den aktuella tidperioden inom det aktuella området 1st bombflygplan, men detta enda flygplan förlorades (över havet) antagligen p.g.a. mekaniskt haveri. På marken så låg antalet sovjetiska stridsvagnar som var "bekräftat utskjutna" konsekvent dubbelt så högt som den Röda Arméns egentliga förluster.

Nää men du kanske har! Kommunisterna har ju mördat mångdubbelt fler av den ryska civilbefolkningen än tyskarna Supit hårt i helgen?? Slut OT @Magnus R Tack för ditt utförliga svar. Mycket låter logiskt, även om jag inte är helt säker på att jag följde hela din tankegång. Att varken tyskar eller sovjeter sköt ihjäl piloter i fallskärm på regular basis tror jag definitivt inte handlade om någon slags ridderlighet, utan snarare på det underrättelsevärde som en tillfångatagen fiendepilot trotts allt hade/har. Detta förutsäter dock givetvis att nedskjutningen skett över egna linjer. Som en liten anekdot kan jag berätta att jag läst att det brittiska flygarässet Bader under slaget om GB ibland "undvek" att skjuta ner tyska bombplan. Istället fokuserade han på att skjuta ihjäl/svårt såra besättningen så att planet var fyllt med blod, bensplitter och hjärnsubstans etc när det väl återkom till sin bas. På så sätt ville han skicka en liten hälsning till övriga besättningar på den tyska basen. Vilken effekt detta hade på deras stridsmoral/stridslust är ju inte svårt att räkna ut...

Mördandet av den sovetiska civilbefolkningen stod väl till största delen Nkvd och liknande inrikestrupper för Sovjetiska flygvapnet försökte inte skjuta ihjäl piloter som hade hoppat? Det förefaller ha varit en rejäl miss i taktiken då piloter var svårare att tillverka än flygplan. Eller var det helt enkelt svårt att pricka en fallskärmshoppare med kanon? Varför skulle just sovjetiska piloter vara extra förtjusta i detta? Gjorde amerikanerna något liknande? Eller ens britterna? Visst, Sovjetunionen utsattes för ett obeskrivligt brutalt och bloddrypande anfallskrig där dess civilbefolkning mördades i miljoner, så viljan att beskjuta piloter i fallskärm kan ju mycket väl ha funnits där. Men jag har alldrig hört något om det.

Hartman hade väl sina flesta kills på östfronten om jag inte minns fel, Hela Jagdgeschwader 52 var större delen av kriget baserade på östfronten och är den jaktgrupp som har mest nerskjutna fiender någonsin i historien med över 9000 nerskjutna fiender tillsammans. De är väl dessutom ganska allmänt bekräftat att de tyska siffrorna är och var mycket bättre och mer realistiska än de allierades, det gäller även markstriderna där tyskarna faktiskt ofta underskattade förlusterna som de åsamkade fienden, mycket av den tidigare historieskrivningen var ju enbart ren propaganda och har blivit reviderad sen alla arkiv blivit öppnade. Jag skulle gissa att det i mer än 140 av hans nerskjutningar fanns fler vittnen som kunde intyga att det defacto var en "kill" och tex att planet exploderade i luften eller sågs krascha i marken eller dylikt Fast nu är det en ganska stor skillnad mellan att ha 352 bekräftade nedskjutningar och att faktiskt skjuta ner 352st flygplan. Over-claim var legio inom alla flygvapen med stora skillnader mellan olika förband. USA:s flygstyrkor i Storbrittanien verkar t.ex. ha haft en låg grad av over-claim. Säg 1,5:1, d.v.s. för varje 1,5 "bekräftade nedskjutningar" så sköt de i verkligheten ner 1st flygplan. För de amerikanska flygstyrkorna i Medelhavet och Stilla Havet var graden av over-claim mycket högre. I Luftwaffe verkar skillnaderna i over-claim mera ha varierat mellan lägre förband än i USAAF och de stora tyska ässen ska påfallande ofta ha flugit i förband med en onormalt hög grad av over-claim. Vi ska också komma ihåg att de främsta tyska ässens framgångar till stor del berodde på att de dels fler upppdrag än anglo-saxiska piloter och dels att de oftare stred över eget territorie, vilket innebar att om de sköts ner, så kunde de ofta hoppa ut och återvända till sitt förband, vilket t.ex. amerikanska piloter sällan kunde göra. Summa summarum är att de bästa amerikanska, brittiska och tyska piloterna i strid mot andra amerikanska, brittiska och tyska piloter, verkar ha klarat av att skjuta ner c:a 1 flygplan per 10 uppdrag* och de verkar ha klarat av att skjuta ner c:a 10st flygplan för varje gång de blev nedskjuten. Hartmann förlorade t.ex. 14st egna flygplan vilket ger ett förhållande mellan "bekräftade nedskjutningar" och egna förlorade flygplan på c:a 25:1. Förhållandet mellan verkliga nedskjutningar och egna förlorade flygplan var självfallet lägre. Om vi hypotetiskt sätter Hartmanns verkliga nedskjutningar till 140st, så ger det ett förhållande på 10:1 mellan verkliga nedskjutningar och egna förlorade flygplan. 140st nedskjutningar stämmer också bra med tumregeln att de främsta ässen skjuter ner 1st flygplan per 10st uppdrag, då Hartmann flög 1400 uppdrag. Samma tendens (fast färre uppdrag, färre nedskjutningar och färre förlorade egna flygplan) verkar även stämma hyggligt för t.ex. Gerhard Barkhorn, Hans-Joachim Marseille och Chuck Yeager. (*) Så länge det fanns fiendeflygplan att skjuta på. USAAF:s och RAF:s jaktpiloter hade ju inte särskillt många tyska flygplan att skjuta på efter höster/vintern 1944.

Joo jag håller visserligen med dig om det men det är väl nästan i det sammanhanget som jag beskrev man måste klassa ett stridsflygplan, piloterna skulle ju inte ha blivit lika framgångsrika om inte planet hade många bra egenskaper, förmodligen skulle de ha blivit ännu mer framgångsrika med plan som fw190 eller me262 men så skedde ju inte. Moderna plan som inte är testade i strid är ju jävligt svåra att överhuvudtaget kunna klassa, samtidigt som tex amerikanska plans strider mot föråldrade irakiska plan som är hopplöst underlägsna i både teknik och antal inte säger så mycket om ett plan som tex f15 Om man skulle ranka flygplanen efter flest antal nedskjutningar (som iofs är en hyffsad värdemätare) skulle plan som F-22, Eurofighter, Rafalle -eller J35 för den delen, aldrig komma i närheten av en tio-i-topp lista. Jag håller med dig om att Me-109 var ett mycket bra jaktplan. För sin tid. Det var dock alldrig överlägset ens i början av kriget. Spitfiren drog hyffsat jämnt med 109:an, likaså de fåtaliga moderna jaktplan (vars namn jag givetvis glömmt) som fransmännen förfogade över 1940. Men fr.o.m 1943 börjar den globala utvecklingen springa ifrån Messerchmiten, och Me-109G var tekniskt sett underlägset (för tungt, klumpigt, opålitlig motor och rent elakartade landningsegenskaper) samtida allierade plan (P-51D, Spitfire MkV, Hawker Tempest, Yak-3/7/9), även om skickliga tyska piloter kunnde fortsätta att uppnå häpnadsväckande resultat. Men detta lär ha berott på dessa piloters träning och stridserfarenhet, knappast pga att de flög ett överlägset plan. Fr.o.m 1941/42 hade dessutom Luftwaffe ett annat propellerdrivet jaktplan som var avgjort överlägset Me-109:an -Fw-190. Tyvärr (för tyskarnas del) fortsatte man att hålla Me-109 i produktion efter 1943 (delvis ett politiskt fattat beslut) och trängde därmed undan Fw-190 (och senare Me-262) vilka aldrig kom att tillverkas i tillräcklig nummrär. Mot bakgrund av detta tycker jag inte att Messerchmit Me-109 förtjänar titeln som "världens bästa jaktplan genom tiderna". Frågan är om planet ens skall vara med på top-tio listan. Dock var det tveklöst ett av historiens viktigaste plan.

Om du skulle göra en lista med de piloter som har flest nerskjutna fiender så skulle nog den tio i topp listan endast innefatta piloter som flög Me109, enbart Erich Hartman hade väl över 350 kills! Och det var inte bara mot gamla föråldrade plan, om inte planet skulle ha varit outstanding skulle väl inte så många piloter ha lyckats så bra som de faktiskt gjorde, visst hade tyskarna bättre piloter till en början men även de hade ju en hel del förluster och visst hade säkert me109 en del övrigt att önska men man måste väl ändå se till faktiska omständigheter. Ser man på tex discovery och de dokumentärer som visas där så är de ganska färgade av att det uteslutande är britter som medverkar och spitfire vinner alltid deras tio i topp, åtminstone i början av slaget om storbrittannien så hade tyskarna ganska rejält övertag i antalet nerskjutna fiender spitfire vs me109 och då hade ändå britterna fördelen av radar och en mycket bättre fungerande stridsledning plus att tyskarna endast hade runt 10min flygtid över england och många av deras förluster hände när det var på väg tillbaks till frankrike och inte hade nog med bränsle att inge sig i luftstrider. Faktiskt en mycket "bra" och seriös lista för en gångs skull måste jag säga. Inte ofta man ser det. Ofta får "häftighetsfaktorn" allt för stort utrymme när flygplan rankas (antar att Jöggaa har smittats en aning av denna då han nominerar 109:an som tidernas främsta). Det enda jag egentligen inte håller med(alls) om är att placera Zeron på första plats. Japanernas tidiga framgångar i luften berodde till stor del på piloternas goda träning vis a vi de allierade, inte pga att Zeron i sig var ett överlägset plan. Och from 1943 är Zeron rent utklassad av en rad amerikanska flygplan. In på listan skulle jag även gärna villja ha: F4U Corsair -Bästa propellerdrivna jaktflygplanet genom tiderna. Bättre än Mustangen. Gjorde även bra i frånsig i Korea mot jetplan. Grumman F-14 Tomcat. -Räckvidd, radar och robbotsystem fenomenala för sin tid. Ingen, möjligtvis MiG-31 undantaget, av samtida konkurrenter kommer i närheten. Sukhoi Su-27. -Extremt lyckad grundkonstruktion. Stor, stark och utomordentlig aktionsradie. Även utvecklings och uppgraderingsmöjligheterna har visat sig extremt goda, och kusinerna Su-30MKI/Su-35 är än idag bland världens förnämsta och mest avancerade jaktplan.