Jag tycker det är mycket intressant och lite roande att läsa alla inlägg och höra alla åsikter om medaljer och vilka som är rätt medaljer att bära och vilka som bara borde slängas ner i en låda för att aldrig se solens strålar reflekteras mot dess ytor. Det finns en tydlig uppfattning bland folk som genomför värnplikten från 80-talet och fram tills GMU:n tog vid att de medaljer som fanns att delas ut under just deras militära engagemang är just dom som räknas och de flesta andra är inte tillräckligt fina. Det talas om en inflation vad gäller medaljer när det i verkligheten har dragits ner på denna form av belöning, hedersförtydligande och minnesförstärkare. Redan på 1700-talet fanns en kutym att prägla medaljer för nästan vad som helst. De kungliga medaljerna präglades till minne av födslar, giftermål, begravningar och allt som hände däremellan. De flesta regenter lät t.o.m. prägla medaljer till minne av tidigare regenter. På 1700-talet lät Gustav III t.o.m. en ny kunglig ordensmedalj skapas (Vasaorden) för att vanligt folk skulle kunna tilldelas även en sådan form av tecken. Sedan kom mitten av 1900-talet. Det var helt plötsligt inte längre ok att stödja det militära och därmed la man ner många medaljer, slog ihop andra för att minska antalet och tog bort de kungliga ordnarna. Under en väldigt kort tid av vår historia har vi haft en närmast sjuklig restriktion av utmärkelser inom det militära och i detta har en sorglig syn på vad som är rätt och fel uppstått.
Jag säger inte att de som fått värnpliktsmedaljen inte har förtjänat den men jag förstår inte hur man kan anse att de som blev tvingade att genomföra utbildning har gjort en större bedrift än de killar och tjejer som idag frivilligt genomför samma utbildning i en mer koncentrerad form. Dagens GMU:are ska inte "bestraffas" som mindre värda bara för att det finns politiskt beslut om att de inte längre får bli tvingade att genomföra en militär utbildning. Jag ser gärna att jetongen som delas ut till dessa soldater får ett band (i helt ANDRA färger än värnpliktsmedaljen) och behandlas som just en medalj.
De som har tilldelats en medalj, om det så än är en hemvärnsmedalj, en förbandsmedalj eller en medalj för att man producerar förstklassig mjölk, har gjort ett mycket gott arbete. Det är ju inte så att dessa medaljer delas ut till var och en som råkar vara lantbrukare eller frivillig inom Hemvärnet. De har gjort ett sådant gott arbete att de som ansvarar för medaljerna anser att de är förtjänta av en utmärkelse. Att folk sedan hävdar att deras arbete inte är tillräckligt bra, deras utmärkelse inte är fin nog och att de är tramsiga som är stolta för att de blivit hyllade... DET är faktiskt skamligt. Framförallt om man jämför detta med värnpliktsmedaljen som faktiskt egentligen bara är ett minnesmärke för att du genomfört en utbildning. Betänk även att våra musiksoldater idag egentligen inte har en enda militär medalj som de kan bli belönade med för allt arbete de genomfört (detta trots att de även åker utomlands för att underhålla våra utlandsstyrkor under sina missioner). Jag är stolt över gårdagens soldater, jag är lika stolt över dagens och jag tycker att man ska få vara stolt över sina medaljer oavsett om det är minnesmedalj, prispenning eller belöningsmedalj.