01/B3

Vakanserna är fortfarande rätt många (ifall listorna uppdateras som de borde). Jag funderade på att söka befattning som Undass (Meriterande med högskolestudier i något/-ra av följande ämnen; Främmande språk, Statsvetenskap, Religionsvetenskap, Ekonomi) i våras men sedan såg jag att arvodet var 17 475 kr/mån och då kändes det inte alls aktuellt längre. Därför blev jag inte heller förvånad när befattningen (och flera liknande) finns med på vakanslistorna. Att ställa upp frivilligt i Hemvärnet är en sak men att ta tjänstledigt för att sänka sin lön en annan.

Jag har varit hemvärnsman i snart 12 år och under den tiden har mycket hänt. När jag började hade hemvärnet nyligen fått mer kvalificerade uppgifter och modernare materiel och jag fick uppfattningen att motivationen var relativt stor i förbanden som var organiserade i jaktlag/grupper och byar/plutoner. Sedan kom de stora nedskärningarna i Försvarsmakten under slutet av 90-talet och många hemvärnsmän kände något i stil med att om politikerna inte vill ta ansvar för försvaret - varför ska jag då göra det. Officiellt skulle Hemvärnet öka till 125 000 man men varken försvarspolitikerna eller Försvarsmaktens ledning gjorde något för att målet skulle nås och allt färre kom på övningarna och allt fler avrustade. I början av 2000-talet kom så något som jag då uppfattade som slutet för hemvärnet när generalerna pratade om NBF samtidigt som byråkrater på Högkvarteret fick upp ögonen för oss. När det knappt fanns några vpl-förband kvar kunde de rikta hela sin regleringsenergi mot Hemvärnet och det ställdes krav på det ena och andra. En del av dessa krav var säkert befogade men kraven på hur stora hemvärnsförband på respektive nivå skulle vara, och hur man arbetade för att uppnå dessa ledde till en otroligt destruktiv självförstärkande utveckling. Bataljoner slogs ihop och när röken lagt sig visade det sig att så många slutat i vevan så att det omedelbart var dags för nya sammanslagningar och så vidare. Jag har funderat en hel del över om detta var en medveten och lyckad strategi för att få Hemvärnet att lägga ner sig själv alternativt få ned numerären till önskad nivå eller om skrivbordsstrategerna inte insåg vad som skulle bli följden. I senaste numret av Hemvärnet (2007-3) kan man till och med läsa detta ("Därför syns inte soldaterna på övningarna") - hoppas att de ansvariga drar rätt slutsatser. Nu känns det dock som att något har hänt och att åtminstone några ansvariga militärer faktiskt ser Hemvärnet som en resurs vilket jag tror är den viktigaste förutsättningen för att Hemvärnet ska vara något annat än värdelöst. Under min hemvärnstid har man alltid kunnat höra och läsa att Försvarsministrar och generaler tyckt att Hemvärnet varit viktigt men tidigare har det bara varit budskap riktade till hemvärnsmän - under hemvärnsövningar och i tidskriften Hemvärnet. Nu kan man läsa om Hemvärnet i Insats och Försvar vilket är något nytt. Mitt svar på frågan är att Hemvärnet skulle kunna bli en viktig tillgång om man från ansvarigt håll vill det. (Sedan måste nog en del lagstiftning ändras - det känns inte tryggt att det nationella försvaret vilar på en sammanslutning människor som vilken dag som helst kan säga upp sitt kontrakt och avrusta.) Själv har jag en bakgrund som PB-värnpliktig i rundmössa. Under totalt sju år har jag varit placerad i Hemvärn med marina uppgifter (radarspaning mm) och där hittade jag nästan inga andra från Flottan/KA men gott om skyttesoldater (även kavallerister utbildade på häst under 1960-talet!). Många sjömän vägrar att ansluta sig till ett förband med grön uniform medan andra från Flottan som, i likhet med mig, inte fått "leka krig" under GU söker sig till insatshemvärnet utan andra tillgångar än motivation och ungdom. Jag tycket att det är förvånansvärt få skyttesoldater i Hemvärnet trots, eller kanske just på grund av, att de har en gedigen utbildning i att sova i tält, gräva skyttevärn och marschera (eller vad de nu gjorde i infanteriet). Den viktigaste frågan för Hemvärnets framtida rekrytering är kanske att få skyttesoldater (numera pansarskytte?) att uppskatta sin GU? På sikt måste nog Hemvärnets rekrytering samordas med värnpliktsutbildningen, dels för att upprätthålla numerären och dels så att det finns större koppling mellan GU och uppgift i Hemvärnet. Jag tycker att gubbarna i min gamla radarpluton (med flera gamla kavallerister från K4) gjorde en bra insats (inte alls värdelöst) men samtidigt - om personalen i stället varit yngre med utbildning från Marinen så hade vi uppnått mycket bättre resultat. Under min studenttid var jag alltså chef för en 20-timmars pluton med marina uppgifter och vi övade många helger och hade flera som gjorde många gånger kontraktera tid, och god kontraktsuppfyllnad bland övriga. Åldern på de flesta var 45-60 år och nu när jag själv har familj så är jag glad över att jag som tidigare chef inte då pressade de som inte hade tid att komma på alla övningar! Slutligen måste någon våga ta i problemen med avtalsorganisationerna. Organisationer som kom till under VK2 för att uppnå en maximal försvarsförmåga har inte alls samma roll att fylla idag när inte ens alla värnpliktiga utbildas. Hemvärnet har också ett ansvar för problemen i de fall man inte anpassar övningar till avtalspersonalen uppgifter men nog borde det gå att göra om avtalspersonalen till vanliga hemvärnsmän. Frivilligorganisationerna gör egentligen inte mycket mer än att administrera sig själva genom att en stor andel (de flesta?) av instruktörerna egentligen kommer från Försvarsmakten. 01/B3 1994, nu hemvärnsman i befattning för avtalspersonal

Jag tror att vi är överens om att den politiska och militära försvarsledningen sedan 1990-talet har fullföljt de stora materielprojekten samtidigt som man lagt ned i stort sett alla förband som materielen var avsedd för. I ljuset av detta så tycker jag inte att det du skriver om att ÖB velat omprioritera för att klara av att hålla budget tyder på en prioritering av antalet förband (men kanske av kvaliteten). Så länge vi har ett försvar kommer vi givetvis att behöva köpa in kvalificerad materiel men försvarets materielbudget är faktiskt, särskilt med tanke på antalet krigsförband idag, fantastiskt stor. Även om den minskas med 3-4 mdr kr så är den årligen mer än 10 mdr kr, det vill säga ungefär vad inköpen av 500 strf 90 eller av 160 + 120 srtv 121/122 kostade. Nog borde detta räcka för att förse en bataljonstridsgrupp med modern materiel (förutsatt att inte svensk industri ska utveckla allting själv).

Jag tycker inte att det är svårt att förstå ifall finansministern vill spara pengar även på försvaret. Försvarsmakten har under de senaste åren i stort sett lagt ner sig själv om vi ser till antalet krigsförband och då är det rimligt ifall det märks även i budgeten (vilket även den förra regeringen ville). I budgetpropositionen för 2005 (http://www.regeringen.se/content/1/c6/02/97/44/095c9157.pdf) kan man läsa följande (i de senare propositionerna har denna redovisning utgått): Objektsram______________________________Tid__________Planeringsram___Till och med 31 december 2003 Splitterskyddad 120 mm granatkastare (Amos)__1998-2009_____1 769 mkr_______514 mkr Måldetekterande artillerigranat (Bonus)________1994-2007_____1 410 mkr_______606 mkr Stridsfordon 90___________________________1994-2010____11 792 mkr_____10 806 mkr Stridsvagn 121/122 Leopard_________________1994-2010____11 002 mkr______9 720 mkr Korvett av Visbyklass______________________1995-2009_____9 252 mkr______3 386 mkr Torpeder________________________________1993-2005_____1 432 mkr_______957 mkr Spanings- och eldledningsradar ArtE 740______1997-2005_______632 mkr_______571 mkr Flygburet radarsystem_____________________1985-2005_____3 431 mkr_______2 903 mkr JAS 39 Gripen___________________________1997-2009____81 596 mkr______47 540 mkr Helikopter 14____________________________1997-2010_____7 151 mkr_______1 531 mkr Helikopter 15____________________________2000-2008_____1 418 mkr_________59 mkr I den senaste budgetpropositionen (http://www.regeringen.se/content/1/c6/06/96/26/542f2fac.pdf) framgår följande materielåtaganden: ________________2008________2009________2010________2011- Ingående_________13 255 910___7 724 260____2 714 048____1 836 977 Nya_2007_________1 576 160___2 184 225____1 884 906____7 428 247 Summa__________14 832 070___9 908 485____4 598 954____9 265 224 De flesta stora materielprojekten från 90-talet är levererade 2010 och det finns ett utrymme för att endera satsa på nya stora projekt eller att minska försvarets budget. Jan Salestrand (chef för försvarets produktionsenhet) skriver (http://www.mil.se/index.php?lang=S&c=news&id=38042) att om besparingen skulle bli verklighet måste försvarets uppgift ändras av riksdagen, eftersom ett sådant stort avbräck i budgeten påverkar kapaciteten att utföra uppdraget och att konsekvenserna av neddragningen kommer att bli omfattande, även om han i dagsläget inte kan specificera hur det kommer att slå. Av någon anledning så verkar det alltid vara försvarsledningens förstaval att minska på verksamheten (freds-/krigsförband), hellre än på materielen - hur kommer det sig?

Är det någon som kan förklara skillnaden mellan mof (mobilisering och förråd) och bod (beredskap och depå). Olika förband (försvarsgrenar?) använde olika begrepp för motsvarande typ av tjänst.

1978 gjorde egyptiska anti-terroristförband en misslyckad insats på Larnacas flygplats i Cypern. En DC-8 kapades i Egypten och flög till Cypern. När egyptierna sedan gjorde en insats mot kaparna utan tillstånd från de cypriotiska myndigheterna gjorde dessa motstånd (motsvarande IKFN?) och 15 av de 74 egyptierna dödades. http://news.bbc.co.uk/onthisday/hi/dates/s...000/2565701.stm

Från Fort & Bunkers forum: (http://www.webvoter.net/se/webforum/thread.phtml?id=6299&thread=197931) "Fartygsartilleri Här kommer en sammanställning av fartygsartilleri från pansarskepp och jagare som grupperades i Norrbotten. Källa: A8 94 år 1906-2000 Kalixlinjen Siknäs 4 x 15,2 cm m/03-55 dubbel Fylgia Kamlunge 2 x 15,2 cm m/12-60 Gustav V Överkalix 3 x 15,2 cm m/12-60 Gustav V Även längs Luleälven fanns en försvarslinje: Vuollerim-Harads 1 x 15,2 cm m/12-60 dubbel Gustav V 1 x 15,2 cm m/12-60 dubbel Drottning Victoria 3 x 15,2 cm m/12-60 Drottning Victoria Norra Sunderbyn 2 x 15,2 cm m/12-60 Sverige Luleå (kustartilleri) 3 x 15,2 cm m/98 E 50 Äran Från stadsjagar-klassen togs pjäser till ett antal lokalförsvarskanonkompanier: Haparanda 3 x 12 cm m/24c-66 Pajala 3 x 12 cm m/24c-66 Tärendö 3 x 12 cm m/24c-66 Junosuando 3 x 12 cm m/24c-66 Vittangi 3 x 12 cm m/24c-66 Boden (Rödbergsfortet) 6 x 12 cm m/24c-66 Gällivare 6 x 12 cm m/24c-66"