Sontaine

hörde en historia från en kille som legat på ledning på staben på I19. de var ute på skarpskjutningsvecka i kusträsk och ska naturligtvis nyttja dom fina gamla 20. VB meddelar att han ska slagga i ett av plutonens tält under natten, till soldaternas stora förtret. mörket smyger sig på och alla glider in i tälten för att sova. mitt i natten reser sig plötsligt en av killarna upp, smyger fram till eldposten och viskar: "Du jag lånar den här". utan förklaring börjar han sedan tömma ut all ved ur vedsäcken och staplar den snyggt vid ingången. vid det tillfället vaknar VB som har sin sovplats strax bakom eldposten. med en förvirrad min knackar han den vedstaplande soldaten på axeln och frågar vad han sysslar med. killen hoppar då plötsligt upp, vänder sig mot VB, pekar med ett hotfullt finger på honom och väser: "Nu håller du käften, skyddsvaktsjävel!". Sedan tar han den tomma säcken och kryper ut ur tältet. VB och eldposten kikar försiktigt ut för att se vad fan som pågår. Där ute är den tappre soldaten i full färd med att täcka över materiellplatsen med dem tomma säcken. Sedan kissar han i pissgropen och går tillbaka in i tältet. När han möter VB i ingången säger han förtvivlat, med gråten i halsen: "Men vad vill du att ja ska göra då?!" än idag är dom inte säker på om han var dum i huvet eller om han gick i sömnen..

orsakade själv en incident i det civila livet, dock har jag dom där j*vla bataljonsövningarna att tacka för hela grejen jag och min farsa var ute på en jaktsväng och hade tältet (ett stort otympligt helvete till 4-manstält) med oss och allt. när mörkret nalkades smällde vi upp tältet, drack lite kaffe och kröp in för att sova. resten av historien har jag fått förklarad för mig på efterhand av min käre far. mitt i natten vaknar han av att jag sitter upp i tältet och viskar: "Eriksson, nu jävlar är det dags!". min pappa som inte alls heter Eriksson säger åt mig att lägga mig ner och sova, men jag pladdrar på och insisterar på att jag hört radioposten ropa stridsberedskap 1. plötsligt flyger jag upp som en idiot, fumlar i mörkret efter ett vapen, hittar ett (min vänsta känga) och kryper med högsta fart mot utgången. där lyckas jag trassla in mig i två tältlinor som visade sig vara avsevärt betydande för tältets hållbarhet. så när tältet rasat och allt är lugnt sticker min pappa ut skallen ur det kollapsade vraket och ser mig sittande med ryggen mot ett träd med ansiktet begravt i händerna. han frågar mig det enda naturliga nämligen: "Vad i helvete håller du på med?" och jag svarar: "Fan löjtnant kommer att slå ihjäl mig. Kolla, jag fick någons kängjävel istället för AKn". en annan pryl som hände under första fältvaneveckan var ganska kul. alla sover i tältet och jag sitter eldpost sista timmen. tio i sex väcker jag alla tappra soldater som genast börjar stressa på så att vi inte ska sumpa tiden vi fått på oss för att riva förläggningen. jag kryper ur tältet, springer bort med alla grejer från prylplatsen till bandvagnen och kutar tillbaka till tältet. nu börjar alla komma ut därifrån som ett lämmeltåg och när, den jag tror är, siste man kommer ut frågar jag "Äru sist?". "Nej" får jag till svar, "Han den där med håret sitter kvar där inne". Jag lackar lite eftersom vi har så bråttom och sticker in skallen i tältet. Där inne sitter killen med håret, i bara kallingarna. När jag påkallar hans uppmärksamhet vänder han sin panikartade blick mot mig och frågar: "Haru sett min kängor?". Jag skakar nekande på huvudet. "Uniformen då?". Återigen får han ett nekande svar. "Men stridsvästen då?". "Nej, men hur har du lyckats tappa bort allt de där? Har du AK5an kvar?". "Klart jag har" svarar han. "Den är ja så rädd om så ja har sovit på den hela natten. Den ligger här under liggunderla..NEJ FAN! Den är också borta!" jag höll på att dö av skratt. alla grejer fanns dock utanför tältet som alla förvirrade nyinryckta, nyvakna fått med sig av misstag.

bataljonen åker ut för en lång övning i skogarna kring Guds eget regemente, I19. den gruppchef som ansvarar för infartsposten vid min plutons förläggning (dvs. jag själv) har av den gode stfplutchefen utrustats med en stor burk hårgelé utan någon vidare förklaring. senare på kvällen när jag skriver OBSLÖSA dyker ovanstående befäl på mig som en hök. Lt - "Jaha Junior, vilken utrustning vill du ha i postettans värn inatt? Ledande fråga" Halvt hjärndöd av den frystorkade norska skitmaten vi ätit en timme innan börjar jag babbla om ficklampa, lyspistol osv. Lt - "Feeeel! Nu tänker vi till!" Vpl - "Moonbootsen?" gissar jag vilt och slås av tanken att det faktiskt är plusgrader ute. Lt - "Men neeeeej! Gelén för i helvete! Hårgelén!" Vpl - "I postvärnet?" säger jag och ser antagligen väldigt dum ut. Lt - "I postvärnet. Och där ska den finnas under hela övningen" Jag tittar frågande på honom och tänker just ifrågasätta hans tänk när han utbrister: "Du förstår tydligen inte ett jävla dugg så jag förtydligar. Gelén ska finnas hos postettan som stoppar all inkommande personal som vanligt, idkontroll och hela skiten. Dock med det tillägget att alla ska schleka till frisyren. Här passerar alltså ingen, om det så är kungen eller vem fan som helst, så länge dom inte har en sliskig, högerkammad sidbena. Skriv upp det i den där jävla OBSLÖSAn. Gonatt soldat!"

Sontaine: namnet bygger på ett stort misstag från min sida. hade en gång en serietidning i min ägo med en gubbe som var en jäkla hårding, han hette för övrigt Sonatine. givetvis läste jag fel så de blev något som uttalas så här: Såntäjn

black hawk down är jäkligt grym, lite underskattad runtom i filmvärlden. deer hunter är också en grymt bra krigsfilm som handlar om livet lite på sidan om också. sen har vi ju naturligtvis den oslagbara plutonen. men de förstås band of brothers och saving private ryan är ju krigsrullar av absoluta höjdarklassen.. lite fler filmer än tre där men men

hjälp en ensam stackare som ännu inte ryckt in. x-8-8? 10-7-8? okay ja fattar att det gäller betyg bla bla bla, men vad är det egentligen som bedöms? får ALLA en 10a eller X på första? vad bedöms där egentligen?

alla har väl sagt det 87 gånger redan men det bästa man kan göra är att tjata tills man blir hatad. när jag mönstrade fick jag tillräckliga värden för att genomföra jägartestet men p.g.a att jag ungefär ett år tidigare hade haft problem med ländryggen så fick jag naturligtvis inte det. även fast jag tjatade på läkaren att min rygg var problemfri så fick jag ändå bara tjänstbarhet D å inskrivningsförättaren gav mig en tjänst som pjäsgruppbefäl på I19. jag åkte hem och var inte alsl nöjd så jag började skicka läkarintyg å fan å hans moster för att överklaga. sedan ringde ja ner pliktverkat å till slut fick jag iaf byta till skyttegruppbefäl strf 90. så nu är ja glad igen! så som sagt, tjata skallen av PV så ger dom med sig..

cyklade till mig en 8a, snopet läge dock när det bara var 15 sekunder kvar till 9 men benen pallade helt enkelt inte mer av den skiten iaf. men som alla andra här innan redan sagt, har du bara en skalle av kvistar och lite vilja så cyklar du lätt till dig lite högre värden. ni som ska mönstra kan ju bekymra er för psykologen istället, frågorna jag fick var iaf en aning bisarra

kan inte klaga på pliktverket när jag mönstrade. jäkligt proffsigt och så där. och så tror jag att psykologen inte gör nån slags analys av din personlighet i minsta detalj, han/hon kollar bara att du inte är en sån där typ som skulle kunna börja vifta med en AK5a i plytet på ditt befäl för att du får eldvakt. dom vill helt enkelt bara kolla att du inte är helt galen

det finns ingen dramatisk krigshistoria eller liknande bakom mitt nick. köpte en serietidning där en gubbe hette Sonatine, men jag läste fel varenda j*vla gång så de blev Sontaine istället. sen när jag upptäckte mitt misstag så garvade jag arslet av mig för Sonatine var genomfult. Sontaine är ett manligt nick med mycket stake!

my bad

tack för svaren gubbar, nu känner jag mig gladare igen

har blivit lite bekymrad när jag läst några inlägg här. jag ska rycka in som pansarskytteGB nu i juli och jag undrar bara om det är så att när skyttesoldaterna hoppar ur vid avsutten strid så sitter jag kvar och tjurar i vagnen? för de vill man ju inte.. :(

haha, lätt det bästa citatet av alla.. måste väl dra ett som min farsa berättade om. han låg inne som skytteslusk och under en övning med skarp ammunition var det en kille som frågade om det var många som dog i lumpen när man övade med skarpa skott. befälet härsknade till som fan och skrek : "vilken jävla dum fråga! de är väl klart som fan att folk dör och jag ska med nöje demonstrera. SOLDATER, om alla ville vara vänliga och rikta sina vapen mot Eriksson (stackaren som ställde den dumma frågan)!" enligt min kära far ska Eriksson aldrig ha blivit sig lik igen