Essray

UniR FM upphävdes för mer än två år sedan. Enligt Unibest (och för övrigt även enligt UniR FM under dess giltighetstid) är fältskjorta med krage (m/59) tillåten variation. Se tabell 2.1:1.

Jag ser inte behovet av 90L i HV:s verksamhet. Såvitt jag förstår av tidigare inlägg är det inte ett plagg som gör någon större skillnad då man bär full stridsutrustning, utan snarare ett kasernplagg. Frågan är då vilken verksamhet som den skulle vara behövlig vid. Det mesta av HV:s övnings/utbildningsverksamhet bedrivs väl inte under högsommar? Och även om man skulle dimensionera materieltilldelning efter behov vid skarp insats, rör det sig väl i sådana fall i första hand om uppträdande i stridsutrustning? OT: Skalplagg och 90L i all ära, men det är ju tur att det finns de som uppmärksammar de verkligt allvarliga materielbristerna inom HV.

Enligt 8 och 10 §§ lagen (1994:1811) om disciplinansvar inom totalförsvaret fanns disciplinpåföljderna varning, extratjänst och löneavdrag som påföljder då en värnpliktig ordervägrade. Går vi längre tillbaka i tiden kunde man även bli frihetsberövad.

Nu var det ju just en licensinehavare som började ha ihjäl folk i en större församling. Trots att det tydigen är så väldigt lätt att få tag i illegala vapen, valde Breivik att gå den "lagliga" vägen. Av just denna anledning är det aktuellt att öerväga hur lätt den vägen är att gå. Jag betivlar inte för en sekund att det är mycket, mycket ovanligt att jägare/tävlingsskyttar begår denna typ av brott, men när de gör det blir konsekvenserna bevisligen katastrofala. Jag menar att man därför bör överväga hur stort behovet är för vapenlicensinnehavare att ha tillgång till fullt skjutklara vapen även när det inte är skjutövning/tävling/jakt, och hur svårt det skulle vara att ändra på det. Just eftersom det är så svårt att avslöja psykopater, kanske det kan vara en bra idé att inte låta vapeninnehavare ha tillgång till skjutklara vapen själva, utan endast låta dem ha sådan tillgång i grupp under skjutövningar/jakt/motsvarande. Det skulle medföra att en extra mental bariär, om GM först måste döda sina jakt/skyttekompisar innan han ger sig ut på stan. Om han försöker göra det kommer det dessutom att finnas folk med vapen som kan skjuta tillbaka. Här kan man dra en paralell till FM. Hur vanligt är det att FM-vapen har använts till fel syften när gärningsmannen varit på övning, jämfört med när han i sin ensamhet har haft tillgång till vapen (t.ex. Flink och Hemvärnsmannen i Täby)?

Jag har lite svårt att förstå detta ständiga resonerande i dikotomier. På vilket sätt utesluter strängare kontroll av legala vapen att man samtidigt agerar mot illegala vapnen? Eller lagstiftar för att försvåra för rattfyllerister (t.ex. genom krav på alko-lås i bilar)? F.ö. tycker jag att din jämförelse med motorsport haltar. Hur ofta är det rattfyllerister använder en STCC-bil för att köra ihjäl folk? Faktum kvarstår, legala vapen har för några dagar sedan använts för att döda ett 90-tal personer. Enligt min mening är det därvidlag ointressant hur många som samtidigt har dött i trafiken. Om ytterligare restriktioner beträffande legala vapen kan försvåra för eller till och med förhindra att något liknande händer igen, bör sådana införas. Centralförvaring är ju inte det enda alternativet. Man kan ju t.ex. tänka sig att man sätter patronlägeslås/motsv. i vapnen och förvarar nyckeln på annan plats än hemma hos innehavaren. Om du är tvungen att gå till din skjutledare/stridsparskamrat/motsvarande varje gång du skall skjuta, ökar ju den sociala kontrollen, samtidigt som det blir svårare för inbrottstjuvar att komma över brukbara vapen.

Är det helt klart? Ponera följande. 10 personer på ön bär pistol, vi kan kalla dem PB (pistolbärare) 1-10. Breivik kommer iland på ön och börjar skjuta. PB1 ser eldöppnandet och börjar skjuta tillbaka. Nu är jag ingen expert på handeldvapen, men vad jag förstår är det effektiva verkansområdet för en pistol ganska kort. Lägg därtill att PB1 just sett sin pojkvän/barndomskamrat/motsvarande avrättas, med allt vad det innebär i form av stressreaktioner osv. Det är inte helt orimligt att tänka sig att PB1 missar. PB2, som befann sig en bit ifrån har hört eldgivningen och kommer springande till platsen. Han ser då PB1 som står och skjuter på en man i polisuniform. Om det nu var 600 personer på ön, är det ju inte orimligt att tänka sig att PB1 och PB2 inte är särskilt nära bekanta. Om du då tänker dig in i PB2:s situation, dvs. du ser en löst bekant partikamrat som står och skjuter på en man i polisuniform, hade du tänkt a) Min "partikamrat" skjuter på polisen eller b) "polisen" är i själva verket en utklädd massmördare som skjuter på min partikamrat? Jag tror att de flesta hade varit mer benägna att tänka a) snarare än b). Om då PB2 tänker och agerar enligt a) och skjuter på PB1, är ett vilda västern-scenario där PB 1-10 och Breivik alla skjuter på varandra, inte långt borta. Att det i "stridens" hetta kan vara svårt att skilja på vän och fiende, t.o.m. för FM-personal och polis vittnar bl.a. NJA 1981 s. 1135 om. Enligt min mening är det inte "helt klart" att utgången hade blivit bättre om fler civila burit vapen. Att argumentera för att liberalisera vapenlagstiftningen med hänvisning till att den som är målmedveten nog ändå får tag i ett vapen, har flera svagheter. För det första finns det många andra som inte är fullt så målmedvetna, men som när tillfälle ges säkerligen skulle kunna missbruka en liberalare vapenlagstiftning ("tillfället gör tjuven"). För det andra kan ju stränga vapenlagar leda till att det tar längre tid att skaffa sig ett vapen, såväl legalt som illegalt. Om Breivik hade fått vänta lite längre på en licens, varit tvungen att vara mer aktiv i någon skytteförening eller varit tvungen att börja knyta kontakter för att komma över illegala vapen, hade ju sannolikheten för att han någonstans längs vägen väckt polisens misstänksamhet, ökat. Av DN:s artikel tycks framgå att han fruktade att bli avslöjad flera gånger. Michael Moores film Bowling for Columbine har, oavsett hur många faktafel den än må innehålla, en bra poäng. Ju fler brukbara vapen det finns i omlopp, desto större är sannolikheten att de hamnar i orätta händer. Jämför t.ex. med AK4:or i HV. Hur många av dessa har hamnat på villovägar sedan patronlägeslås infördes, jämfört med tiden innan låsen? Jag vill därmed inte ha sagt att man bör förbjuda jakt och tävlingsskytte, utan snarare att man kanske bör överväga formerna för dessa verksamheter. T.ex. hur stort är behovet av att tävlingsskyttar i sina hem får förvara sådana vapen som Breivik nyttjade. Erik Helmersson gör ett intressant, om än inte särskilt djuplodande, debattinlägg i ämnet.

Två frågor: 1. Hur kommer det sig att översten bär vad jag förmodar är daglig dräkt (med släpspännen) medan kungen bär vad jag förmodar är högtidsdräkt (med utmärkelser i original)? 2. Vad är det för slips översten bär? Jag tycker mig se en röd diagonalrand på den (syns tydligast i fullskärmsläge).

Enligt min mening är det tveksamt om skyddvakts bevakande av ett objekt faller under kategorin "allmän förrättning". I kommentaren till 16 kap. 4 § BrB uttalas bl.a. följande.

@eskil: Det förutsätter ju emellertid att det är någon inom övande trupp som är skadad. Det är ju inte helt otänkbart att en civilist av en eller annan anledning befinner sig inom riskområdet, blir träffad av en kula i benet och ringer 112.

Ett tips är att läsa 12 § lagen (1990:217) om skydd för samhällsviktiga anläggningar m.m. vilken stadgar följande. Edit: Som Leadhead mycket riktigt påpekar har 2010 års skyddslag ersatt dem gamla. Läste fel i ikraftträdandebestämmelserna för den förstnämnda. Skyller på min till synes ändlösa förkylning.

@Paolo: Du verkar ha en väldigt bestämd uppfattning om vad som skall ingå i en KFÖ/SÖF och vad som inte skall ingå. Jag vill minnas att jag både genomfört baskravsskjutning och skyddsvaktsutbildning (förvisso inte den nya varianten) vid KFÖ, och trots detta haft tid med att öva på en hel del annat under samma övning.

Går du med i föreningar eller motsvarande och har tråkigt? Har du ett jobb du tycker är tråkigt, man är med för att det är roligt, eller ser du din tråkiga plikt att vara med eller vad. Har man inte roligt så slutar man, något annat är väl otänkbart. Sen att alla är med av egna orsaker. Det är frivilligt att vara med. Om du tycker det är roligt att göra pannbensövningar i 20 timmar och tycker det är roligt så varsågod. Har man bara tråkigt så slutar man nog. Det är ju skillnad på att tycka att allt man gör i verksamheten är roligt, och att tycka att det roliga överväger. För att göra en jämförelse med föreningslivet. Ponera att du går med i t.ex. en innebandyklubb. Klubben har som policy att alla hjälps åt att städa idrottshallen där träningarna bedrivs, enligt ett rullande schema. Skulle du då acceptera att en annan klubbmedlem säger "Nä, jag är bara med för att få spela innebandy. Städning är tråkigt, det får ni andra fixa själva."? Antagligen inte, eftersom städningen är en del av helheten. På samma sätt ingår flera delar i helheten hemvärnsverksamhet, varav väpnad strid är en (den torde dessutom vara den huvudsakliga). Vissa delar är roligare än andra, men skall man vara med får man köpa hela konceptet. Edit: Om jag tolkar ovanstående rätt är du alltså av den uppfattningen att strid (t.ex. försvar av FAP) inte ingår i avtalspersonalens befattning? Finns det någon som har tillgång till befattningsbeskrivningar som kan bekräfta eller dementera det?

Så det övergripande syftet med Hemvärnets övningsverksamhet är att personalen skall ha roligt? Och om man tycker att något är tråkigt, så behöver man inte öva på det?

I korrekthetens namn bör det påpekas att även Artreg har delat ut Artic Soldier till sina soldater (då med den modifieringen att "I19" på märkets vänstra sida bytts ut mot "AR", om jag minns rätt.). Sedan har jag svårt att se varför det faktum att endast ett eller ett fåtal förband nyttjar ett märke, skulle medföra att det inte är utbildningtecken. Hur många förband använder Örnen eller tecknet för SSG, vilka åtminstone i UniR FM 2003 ansågs som utbildningstecken? Soldater vid K 4 och FJS brukade väl inte bära Granen heller, trots att de rimligtvis bör ha haft förmågan som krävs för det märket? För att få bära Arctic Soldier krävdes enligt A9:s och I19:s gemensamma Arb O giltig från 2008-07-01 att enskild soldat hade dokumenterat eventuella tidigare kylskador, fått utbildning i att göra upp eld samt förläggning i nödbivack under gynsamma utbildningsförhållanden, genomfört utb.paket kallt väder med teoretiskt prov, genomfört isvaksbad samt genomfört förbandsövning under perioden december-februari. Kanske inte jättehöga krav, men ändock fastställda krav på viss utbildning och examination.

Så som 8.1.9 är formulerad (främst formuleringen "utförs"), tolkar jag det närmast som en bestämmelse riktad till den befattningshavare på förbandet/motsvarande som fattar beslut om utformande och utdelande av utbildningstecken i m/90-systemet, vilka redan existerar i m/87-systemet, och inte som en förhållningsregel för enskilda soldater. Det är inte givet att den citerade reglementestexten medför ett bärandeförbud för utbildningstecken som inte finns i m/87-systemet eller lever upp till färgkraven, enligt min mening. När det gäller Artic Soldier-märkets status, roade jag mig för några år sedan med att försöka efterforska vad märket egentligen är. Jag mailade HKV och begärde ut en kopia av beslut om bärandetillstånd för utbildningslinjetecknet. Jag fick då svar av Kn Laestadius att sådant tillstånd saknades. Istället reglerades bärandet i I 19 ArbO, där tecknet benämns "utbildningsmärke". Kn Laestadius lät även meddela att HKV PROD FÖRB uppmanat I 19 att inkomma med hemställan bärandetillstånd (som jag förstod det i anledning av mitt mail ). Därefter föll det hela för min del i glömska, och jag har således inte efterforskat vad som därefter hände. Kanske något för Bravo-Xray att gräva vidare i? Någon möjlighet att bära GU-basker vid enskilt uppträdande inom HV, ger mig veterligt inte Unibest (se 8.2.13.5 Basker och baskertecken). Det har dock förekommit under UniR FM:s tid att enskilda utbildningsgrupper beslutat om att tillåta sådant bärande. Med tanke på att avsteg från Unibest enligt faktarutan under 1.1.1, kräver medgivande från HKV torde möjligheterna till den typen av avsteg numera vara tämligen begränsade.

Västerbottenskuriren rapporterar följande. Rosa stridsvagnen återställd Med hänsyn till Blancos ovanstående vittnesmål kan jag inte låta bli att undra hur pass "gediget" arbete som verkligen krävdes. På Ofogs hemsida kan fler bilder och videoklipp av tilltaget beskådas. F.ö. är det intessant att notera hur många i den här tråden som tycks förespråka principen om "öga för öga, tand för tand".

Frågan är om det är billigare att förvalta ett antal byggnader, eller att höja lönen med någon tusenlapp eller två per soldat, så att de har råd att betala sitt eget boende. Nu är jag visserligen inte i fastighetsbranschen, men jag har fått intrycket av att byggnadsunderhåll inte är direkt billigt. Två fördelar med det sistnämnda alternativet är ju att det ger ökad valfrihet för individen och bättre jämförbarhet med civila yrken. Inför man speciallösningar för soldaterna i form av subventionerad kost och logi, kan det alltid användas som ett trumfkort av FM i framtida löneförhandlingar. Ju färre speciallösningar och ju fler kontanta ersättningar, desto tydligare blir det vilket värde FM faktiskt sätter på köttstaketet. OT: Och f.ö. så anser man iaf i Göteborg det vara värt mödan att bygga bostäder i ett vattentorn

SkyddC och Västerbottens HV klarar ju av att bedriva aktiv verksamhet vägg i vägg med ett gymnasium. Jag har svårt att se varför motsvarande inte skulle gå lika bra på andra orter. Vad som är ett militärt avspärrat område är ju också föränderligt. Avspärrningar går att flytta, skyddsobjektsgränser går att rita om.

På de flesta gamla förbandsorter har man ju kunnat göra något vettigt med kasernerna efter att förbandet lagts ner. I t.ex. Östersund, Umeå och Boden (Ing 3-området) huserar ju numera företag och gymnasieskolor i de gamla kasernerna. Naturligtvis måste man ha kvar kasuner, garage, förråd och ett visst antal byggnader för administration och liknande, men nog skulle man kunna sälja av en hel del. Personlig utrustning kan soldaterna ha hemma (det funkar ju för HV).

Å andra sidan är ju inte skattelagstiftningen skriven i sten. Det gick ju utmärkt att införa skattebefrielse för mat och hemresa vid utlandstjänst i 11 kap. 3 § inkomstskattelagen (1999:1229). Beträffande mat, uttalas i kommentaren till paragrafen bl.a. följande:

Det är dock viktigt att komma ihåg att skyddsvaktens uppfattning av situationen avgör frågan om rätt till putativt nödvärn föreligger, och inte frågan om vad som är försvarligt. Bedömningen av vad som är försvarligt i den upplevda situationen sker på objektiva grunder, med hänsyn till bl.a. 1995 års fall. Och det är just vid denna bedömning som domstolarna enligt min bedömning i vart fall tidigare har varit tämligen restriktiva med vad som anses som försvarligt när det gäller användandet av livsfarliga vapen. Att enbart hänvisa till skyddsvaktens uppfattning av situationen är därför enligt min mening att göra det lite väl enkelt för sig.

Du har givetvis helt rätt beträffande försvarlighetsbegreppen. Jag uttryckte mig felaktigt. Våldet skall givetvis vara icke uppenbart oförsvaligt i en (objektiv eller putativ) nödvärnssituation för att ansvarsfrihet skall föreligga. Men det var ju just uppenbart oförsvarligt som det ansågs vara att använda skjutvapen i 1995 års fall (och excess ansågs inte föreligga för den delen heller). Vad gäller frågan om laga befogenhet kontra nödvärn förtjänar det att påpekas att rätt till nödvärn enligt 24 kap. 1 § 2 st. 2 p. BrB föreligger mot den som "med våld eller hot om våld eller på annat sätt hindrar att egendom återtas på bar gärning,". Nödvärnssituationen upphör således inte genom att de börjar springa från platsen med AK:n. Därutöver kan nödvärn även föreligga under en kortare tid efter att själva egendomen är återtagen, se NJA 1994 s. 48. Skyddvakterna har således rätt att bruka icke uppenbart oförsvarligt våld mot tomtarna när de springer från platsen, oavsett om hon/han uppfattar att de kommer att angripa andra poster. Däremot torde ju dock bedömningen av vilket våld som är uppenbart oförsvarligt variera beroende på vad vakterna uppfattar att tomtarna är på väg att göra. EDIT: 1. Bara för att man har en AK som tillhygge är det ju inte självklart att man klarar av att slå ner två personer. 2. Vet vi att han inte gjorde det?

Jag skulle akta mig för att uttala mig så kategoriskt om nödvärnsbestämmelsernas tillämpning. Även om skyddsvakten uppfattar det hela som en nödvärnssituation, måste det våld hon/han använder alltjämt vara försvarligt. Visserligen har vi på senare år sett vissa tecken i HD:s praxis på en något mot den som hävdar nödvärn liberalare inställning (se framförallt NJA 2009 s. 234), men inställningen till skjutvapen är alltjämt mycket restriktiv. I NJA 1995 s. 661 uppfattade den tilltalade situationen som att den man som satt i flyktbilen och höll motorn igång vid ett väpnat rån, sträckte sig efter ett vapen. Han sköt därför mot bilen med den pistol som han tagit från rånaren. Detta ansågs inte vara vare sig objektivt eller putativt (uppfattat) nödvärn och han fälldes för grov misshandel. I det här fallet var det visserligen helt klarlagt att tomtarna kommit över ett skarpladdat automatvapen, vilket talar för att bedömningen skulle kunna komma att utfalla annorlunda, men det är långt ifrån säkert. Enligt min mening är det därför befogat att inte lära ut verkanseld som åtgärd mot den som springer från platsen.

Utifrån de svar från HRC som Rizter redovisar, torde man kunna dra slutsatsen att man i år endast rekryterar specialist-reservofficerare och inte TA/OP-reservofficerare?

Jag tyckte att det kunde vara på plats med ett litet förtydligande. Knekt har föredömligt citerat relevant lagrum, dvs. 4 § lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott (nedan TBL). I paragrafens första stycke stadgas huvudregeln om rattfylleri, den s.k. promille-regeln. Utöver promille-regeln, finns i tredje stycket det s.k. kliniska rattfylleriet. Enligt denna regel finns det alltså inget krav på att föraren skall ha uppnått en viss promillegräns' date=' utan det är tillräckligt att hon/han är påverkad av alkohol. Huruvida även s.k. bakfylla omfattas av "påverkad av" berörs inte så vitt jag kan se explicit i förarbetena, men följande uttalande av departementschefen talar emot det. (prop. 1989/90:2 s. 36.) Baserat på ovanstående, skulle jag bedöma att det främst är vid de tillfällen då någon konsumerat så pass mycket alkohol att promilleregeln är tillämplig, men mätutrustning saknas och man tvingas förlita sig på vitnesmål (av t.ex. en polis som ingriper på sin lediga tid), som det blir aktuellt med tillämpning av tredje stycket. Man torde även kunna tänka sig fall med förare som är mycket lättpåverkade, och börjar köra vingligt/motsv. redan vid promillehalter under gränsen. Observera dock att det torde krävas övertygande bevisning om själva påverkansgraden, och inte endast körstilen (se NJA 1982 s. 114). När det sedan gäller frågan om vårdslöshet i trafik, skulle jag vilja förtydliga att det inte krävs att man "ställer till med något" för att man skall kunna fällas till ansvar, det kan räcka med att köra när man är trött(/bakfull). 1 § 1 st. TBL stadgar följande. I författningskommentaren (prop. 1994/95:23 s. 122) uttalas bl.a. följande. (Mina fetmarkeringar)