Boa

Tackar för dom uttömmande svaren. Detta forum kan man alltid lita på när det gäller. Hatten av... //Boa Edit. klumpfingrar...

Skulle den fungera att låsa en modern IRjaktrobot till t ex JAS mot ett propellerplan? Eller behövs "blåslampan" från en jetmotor? Upplys mig... Snälla.

Hmmm... Stämmer nog.. Jag blev lite lurad av texten: "granat och laddningshylsa laddas tillsammans." Speciellt ordet hylsa...

Den kan avfyra sju skott på 21 sekunder vilket anses vara en mycket hög eldhastighet med tanke på den grova kalibern. Detta är möjligt dels på grund av att granat och laddningshylsa laddas tillsammans, dels på grund av den höga graden av automation. Har dom blandat ihop 77:an med bandkanonvagnen??

"Haubits 77, svenska försvarets artilleripjäs. En 15,5 cm pjäs som utvecklades av Bofors i början av 70-talet och kan skjuta iväg 42 kg tunga granater upp till 27 km. Ljudnivån på en Haubits 77 är mycket hög. För att själv få avfyra haubitsen, måste man bära både öronpluggar och hörselskydd. En Haubits 77 väger 11,5 ton och dras normalt av en terrängbil 40 (lavettbenen är då hopfällda). Man kan dock köra pjäsen med den inbyggda Volvo(B 20) motorn men högsta hastigheten är cirka 7km/h. Den kan avfyra sju skott på 21 sekunder vilket anses vara en mycket hög eldhastighet med tanke på den grova kalibern. Detta är möjligt dels på grund av att granat och laddningshylsa laddas tillsammans, dels på grund av den höga graden av automation. Haubits 77 exporterades i en modifierad version, haubits 77B, till Nigeria och till Indien." Faktafel eller är jag helt ute och blindavfyrar?? Någon som sitter inne med rätt information och kan förbarma sig över Wikipedia och uppdatera dom?

Håller med Hornet... Norrmän eller Danskar... OK mitt minne då. Det måste vara min lilla laddare till PV-bandvagnen som alltid tog en sådan jä**a tid på sig att ladda om i och med att han alltid trillade ner från laddbordet. Träffade honom förra veckan på en fest och vi garvade läppen av oss åt det... För det spelade ingen roll om det var skarp smäll eller torrövning. Det är skoj så här 18 år efteråt..

MER... MER.... Jag vill ha mer NU... Förlåt min otålighet, men det är så snyggt skrivet, på alla sätt. Miljön, stämningen, skrivtekninken... Skickligt. Nio flammdämpare av tio i betyg från mig.

Min far känner en man vid namn STEN DIAMANT.... Rätt så hårt namn enligt min mening...

På BA02 så hade vi en hel del incidenter av "svartabokenkarraktär" på VL. Det hände att man gick googles ganska ofta på natten, speciellt när campen var svart på grund av alla strömavbrott. Av någon anledning så tror folk att vi inte ser, hör eller förstår vad som är på gång. Kommer speciellt ihåg en gång när en "kollega" smög på ett vilt hånglande par mellan containrarna. Han smög fram och stod bara en meter brevid dom i någon minut. Strax innan det var på väg att bli alldeles helt pinsamt så tände han Maglighten och sa med myndig röst: "Sånt där får ni hålla på med någon annanstans, här ute är vi i ett tillstånd av ofred. Väck med er." Paret svarade med ett skrik och ett snabbt ihopsammlande av persedlarna... Kan tänka mig att dom blev rädda, kollegan var den absolut största i hela plutonen och då med ett par googels över ansiktet så måste han ha sett ut som någon typ av robocop...

Håller med Krook, nu var det i och för sig en -01 så man visste nästan vad som väntade. Problemet var att vi var inlemmade i ett danskt kompani. BA05 visste inte om att det fanns svenskar i Doboj, SWEDINT hade noll koll ( ), dom trodde att BA skulle "underhålla" oss, villket dom inte hade resurser till... Danskarna visste inte hur dom skulle bete sig med/mot oss, antar att dom var glada att ha folk som ville/kunde jobba. Nu gick det ju bra, 30 svenskar utan officerare (en baccisfänrik) gick under parollen "Kungens gossar gör som dom vill" å sen löste vi problemen. Tilläggas ska att dom två sista månaderna var hur lökiga som helst i och med att campen i största delen var klar... Det blev mycket R&R på soldäck

På DB01 -96, där var det misär... När Campen i Doboj var intagen och klarerad, startades en uppbyggnadsprocess som jag inte varken förr eller senare. Köket sanerades med brandslang och saltsyreblandningar för att bli av med stalagtiterna (stalagmiter?) av äcklig sörja som hängde i taken. Vattenledningarna var sönderfrysta, likaså avloppen vilket visade sig med isväggar inne på toaletterna av gult piss (det var alltså så kallt inomhus). Våra tappra kockar lagade mat till 250 man på en gasollåga och en inlånad kokplatta (som var strömförande), Frukostsoppan sattes på 9-11 timmar i förväg för att hinna koka. 4 fungerande toaletter och en dusch... Campen blev sedemera en av dom finaste i NordPol Brigs AO. Av oss 30 svenskar som var där så var det inte bara jägare som uthärdade läget utan även vanliga skyttejon. I uppbyggnandet så är det vissa som utmärkte sig. Vår självutnämnda PI-grupp som bestod av en rörmeck (han hade sommarjobbat på en rörbutik) som fixade mycket av rören. En elektriker (civil el kille) som fixade ström till hela bygget. En snickarmästare (som aldrig hållit i en hammare) som ledde och fördelade några inhyrda locals. Våra kockar och vaitrar som värkligen kokade soppa på en spik...otroliga. Alla som efter sina ordinarie uppgifter grävde, fyllde sandsäck, röjde, byggde... Den finska PI-grupp som vi fick låna när deras camp var klar, norska vaktstyrkan som slet i sitt anletes svett brevid oss... Ett stort minus till den danska organisationen och det danska, förstärkta stabskompaniet. Danskarna gjorde inte en släng (vissa undantag) utan ödslade mest tid på att undkomma jobb. Den danska organisationen som skickade ned en dubbel uppsättning av värdelös utrustning... Vad f*n skulle vi med 45 st "ruska lång" till??? Satt faktiskt och blev upprörd när jag tänker på situationen... OCH stolt... F*n vilket jobb vi gjorde. Eller hur Roninn??

DB01 -96 Vi var bjudna till TAB för att spela en beachvolleyturnering av några amrisar som vi kände. I folkabussen som vi lånat för att ta oss från Doboj låg det som av en händelse ett par 6-pack Winecoolers och lite öl... I och med att amrissarna hade totalt alkoholförbud så kunde vi ju inte ta med oss detta in på campen...huhumm... Det mesta av dryckjommet inmundigades snarast. Väl framme på TAB och våra amrisspolare (som samlades runt bussen) skulle en av killarna öppna sidodörren... Nu var ju den av skjutdörrstypen och det slutade inte bättre än att han, iklädd fältskjorta och badbrallor (färdigklädd för volleyn) gör en kullerbytta ut ur bussen, borstar av sig dammet, reser sig upp och säger: Bye the way.. I´ve shaved my balls this morning. Sedan tar han en volleyboll under armen och går till beachplanen och lämnar 12 amerikanska fågelholkar bakom sig. Som tillägg kan nämnas att vi inte fick spela turneringen och det på grund av att dom tyckte att vi var för professionella!! Brigadmästare som vi var... Vi träffas faktiskt en gång varje sommar och spelar en beachturnering fortfarande med ett hyggligt facit... En (1) förlorad match på alla dessa år. GO SODOM GO

Tja... Här har vi en till historia... Eller två föresten, båda kopplade till BA02 och den famösa vägsträckan 42:an. 1. Tidig April -94. Åkte med gammelyxorna från BA01 på konvoj ner till Split för att lära mig konvojvägarna innan resten av min grupp kom ner. Jag stod vid 12,7an på vår V&E Sisu. Längst upp på 42:an kom vi ifatt en konvoj av civilt slag, lastbilarna i denna konvoj höll en myyycket låg hastighet, mest beroende på deras mycket diskutabla kvalite. Punkteringar, haverier och dåligt surrad last sinkade dom (och oss) väldigt mycket. Vår vagnschef började lessna på "krypet" och tog beslutet att vi skulle köra förbi hela konvojen för att stoppa den så att vår, mycket viktigare (tyckte vi), konvoj kunde passera. Sagt och gjort, nu startade en resa som jag aldrig kommer att glömma. På väg ner mot TSG (Tomislavgrad?) var det plattan i mattan, vansinniga omkörningar på vansinnigt dåliga vägar. Hur vår förare kunde hålla vagnen på vägen är för mig helt otroligt (heder Nisk). Mer än en gång fick jag jaga 12,7 bandet som hoppade ur ammlådan under den mindre kända sporten Längdhopp med Sisu. Fan, jag var ju bara en pinky, inte kunde jag säga till dessa garvade BA01 krigare att slå ner på farten, det var bara att hålla i sig under denna vansinnesfärd som var akompanierad av en massa galna JIIIHAAA vrål, skratt och andra peppningar. Civ konvojen visade sig vara enormt lång, +50 lastbilar... Men väl nere från berget var vi förbi alla lastbilar, vi bromsade ner och vagnschefen höll ut den gammla hederliga STOP spaden för att få hejd på hela rasket så att våra lastbilar kunde passera lugnt och fint. Vagnschefen tog till radion för att ropa upp våra lastbilar att nu var det grönt att köra om, svaret han fick var: Vi är redan här, jävla idioter. VC hade glömt att informera våra lastbilar vad vi skulle göra och dom hade följt med på vansinnesfärden, dom ville väl inte skiljas från sin eskort?? INFO KAN MAN INTE FÅ FÖR MYCKET AV.... 2. Någon månad senare... Även denna gång längst upp på 42:an. Nu stod jag i VC luckan. Konvojen rullade på som vanligt. Då får vi se en Juggebil av okänt märke, Yugo, Sastava eller dylikt, (hur som helst var det en bil som ser ut som en ryggsäck med hjul). komma i full fart från en avtagsväg från höger. Vi ser genast vad som han har i tanken, "hinna före den stora FN-konvojen så jag slipper vänta/ligga efter den i dammet". Avståndet krymper mellan oss och avtagsvägen, men bilen visar inga tecken på att bromsa in... 100 meter kvar... -Han hinner aldrig. säger min förare... 20 meter kvar... Nu inser även föraren i Juggebilen att han inte hinner. Han måste trampa ner bromspedalen i botten... Bilen kanar fram mot vår väg med låsta hjul... -Helvete... han får inte stopp, ropar min chaffis... Jag tar ett stadigt tag om luckan framför mig och väntar på vår inbromsning och/eller krock med Juggebilen. Som ni vet är inte Sastava och Sisu kompatibla... Jag ser Juggebilens förare... ögonen uppspärrade, stirrandes på den vita, kilformade fronten och dom sex stora hjulen... Men grabben hade nog gjort några goda gärningar i sitt liv... Framaxeln (?) går av... bägge framhjulen pekar åt var sitt håll och fronten/kofångaren gräver ner sig i den dammiga vägen, hjälper till med inbromsningen och han får stopp en meter från oss.... Inget ont som inte har nått gott med sig... :P

Världsherravälde...

BA02 Jag sitter i/på Örnnästet på VL en natt och ser med bildförstärkaren hur en person "smyger" omkring bland lastbilarna som står uppställda på fordonsparkeringen. Jag ser även hur han har ett vitt skärp och ett pistolliknande föremål i handen. Jag ropar upp fotpatrullen via radion och förklarar läget och var denna person befinner sig. -Ta det nu j*vligt försiktigt och ha en hög eldberedskap jag "täcker" er så gott jag kan härifrån, håller radiotystnad tills dess att läget dramatiskt förändras eller att ni ropar upp, kom. -Uppfattat, vi kommer in från din högra sida om 30 sek. Spänd av förväntan och adrenalin ser jag nu på hur patrullen kör växelvis framryckning med understöd. Jag ser hur dom smyger upp personen från två håll.... Jag ser hur dom hoppar fram, tänder ficklamporna och skriker åt personen att vara j*vligt passiv. Sedan hör jag bara mummel och ser hur eldberedskapen går ner till 0.... några skratt, mer mummel. Ser hur dom pekar upp mot mig... vinkar... Va ända in i glödheta, tänker jag. Den ena ur patrullen kommer upp och löser av mig, säger inget mer än att jag ska gå ner... och flinar lite. Jag går ner och fram till personen... Det visar sig vara Stf. Bat C... Överste löjtnant Möller... Dansk som han är så har han sitt regementsskärp (eller vad det nu heter) på sig och det innehåller ett vitt band som går runt hela magen. I handen håller han sin pipa, fortfarande rykande... Han berömmer oss för vår vaksamhet, men skäller i samma andetag ut oss på V&E för att man inte kan få en privat stund någonstans på hela campen... Det senare löste sig med att han fick anmäla sin närvaro och själv "ansvara" för bevakningen för en begränsad del av kampen någon timme dom nätter han ville/behövde vara för sig själv och ifrån oss "jobbiga" svenskar. Jösses... När man tänker på det.. Det var NÄRA att vi pluggat vår Stf Bat C.

En händelse som kanske inte kan gå under kriteriet "kul", men i alla fall. -94, BA02, någon mil söder om Vares. Vi åkte eskort åt en fuelkonvoj, på väg "hem" mot Tuzla. I en kurva kommer en Yx-lastbil i på tok för hög fart och driftar ut mot vår Sisu, vår förare gör så gott han kan och lägger höger hjulpar (hjultriss?) i diket men lastbilen tuchar till Sisun i alla fall i kjedjorna på sidan av vagnen. Jag tittar bakåt och ser hur yx-bilen med sladd precis missar lastbilen bakom oss. Nu har yx-föraren tappat kontrollen och dammar rakt in i en stabil björk, fronten först... Vi stannar och urlastar, kommer fram till lastbilen och konstaterar att passageraren har ett fint jack i pannan efter att ha skallat sönder framrutan, han är vid medvetande men mycket förvirrad. Föraren sitter fastklämd med benen under instrumentbrädan och har ett tydligt lårbensbrott. Hemma i svedala så hade detta varit ett klockrent jobb för brandkåren, men här??! Efter en snabb överläggning så backades Sisun tillbaka och vinchvaijern kastades över en grov gren i björken och sedan sattes kroken i instrumentbrädan brevid benen på den olycklige föraren. Med långsam vinchning så lyckades instrumentbrädan lyftas så pass mycket att benen kunde friläggas och föraren lyftas ut. Som genom ett under uppenbarar sig en Yx-ambulans (om den var ditkallad eller om den bara passerade har jag ingen aning om) och männen ilastas i den samma och åker iväg... Fixat och klart, uppgiften löst, another day at the office... Tilläggas kan, att min Tailgunner utropade ett tydligt "YES" när lastbilen gav björken en allt för tidig höst med mycken avlövning... Detta på grund av att vår pluton tidigare hade haft en svår personskada vid en exakt likadan olycka, men då drog lastblilen med sig motorluckan (ca 50 kg) som träffade tailgunnern i pannan!!! Vi hade inte mycket till övers för vårdslösa lastbilschaffisar efter det kan jag säga.

Kula i loppet eller inte på vakttjänst? Både i lumpen och i US (BA02) tjänstgjorde jag som vakt. Hade ALDRIG kula i loppet om det inte var mycket befogat. Det tar 2 sek att göra mantelrörelse när man väl har bestämt sig för att det är dags. Jag har aldrig hört att en bula i loppet skall ha räddat livet på någon, däremot tvärt om... Mina 5...

Helt rätt... Den bästa platsen. Jag har erfarenhet av tyngre kalibrar (... eller ja, upp till 90mm i alla fall) 12,7 är väl OK men man saknar rekylen (HMG), AG90... För kort tjusning, man vill väl att det trevliga ska hålla på ett tag, eller hur??! Det samma gäller GRG och PV-pjäs.. Nej tacka vet jag 250 bulor att leka med mot ett gäng elaka Saab-mål på varierande avstånd... DET är roligt. Vare sig man ligger som vakt eller jägare

Nu är det dags att någon söker upp Simon och smörjer in honom i liniment eller något annat kramplösande... Så som jag har väntat... Någon kan kanske hjälpa honom med motivationen?? På lämpligt sätt då ... Väntar....

@Swede Å fan.. Då kanske den var "grupperad" då.. Det var ju onekligen mycket nära confrontation line (några hundra meter innan T korset, från norra utgångsläget). Smidigt att bara backa ut och banka på i några sekunder, i med 1:an och in i skydd. Skulle nog dra åt sig lite GRK, skulle jag tro... <<SKYDD!!

Den jag såg vid Ribnica var lastad på flaket till en lastbil, färdig att levereras till något område som behövde den. Tror inte den var "grupperad" på flaket... Eller??? En saftig "Technical" i sånna fall Skulle det kunna gå tror ni?? Att gruppera på flaket och kunna verka därifrån? Lastbilen var i normal Yx-storlek... = 1 nr mindre än en vanlig svensk.. (Plant flak utan sidor).

Såg själv en Bofors 40mm vid Ribnica -94 och troligtvis eldgivning mot markmål från en vid Sockertoppen (Svårt att bekräfta men eldgivningen kom från den förmodade eldställningen). Så visst fanns dom och visst användes dom. Otrevliga som rackarn att vara på fel sida om...

DB01 -96 Jag och en polare var och kollade på en av Apache helikoptrarna som landat på vår camp. -Nice little wehicle you´ve got here. Sa jag till piloten. -Jaa, jagg tucker valdigt mucket om deen, svarade han Gissa om vi fick haktappning... Piloten hade tydligen studerat i Lund i fyra år och pratade klingande Svengelska...

Jag har ett budgettält, 3-manna kupol, inköpt på den lokala sportbutiken för 399:- Använt den i 5 år med normalt slitage (1 vecka i fjällen och 2-4 helger/år + "tomtcamping" med ungarna). Det har fungerat utmärkt, endast 1 lagning på ett snöre som nöttes av (lagning av modell knop) och har fått fixa 3 nya spikar (slarv). Jag tror att tältet nog pallar något år till, sedan blir det till att uppgradera till ett tält som tar lite fler personer när ungarna också ska tvingas iväg på fiskeresor. Så jag blir säkert idiotförklarad av vissa när jag inte har det nyaste, modernaste eller märkesgrejjor. Men jag håller på budget och mtrl vård för att kunna (ha råd att) uppgradera/byta om jag inte är nöjd med "skogsutrustningen". Och JA... jag har byt ut min SOG mot en Mora....

BA02 Jag stod i vagnschefsluckan på vår SISU nere vid Ribnica i väntan på den Danska Strv plut som skulle eskortera och genom CL. I vagnen sitter en signalpistol mellan framrutorna, som skulle vara laddad, för att kunna "målange" om det behövdes (som om tid skulle finnas för det... Beskjuten, hoppa ner i vagnen, plocka fram signalpistol, rapportera över radio, upp i luckan, skjuta en lys mot misstänkta målet, kasta rök..... vi skulle antagligen vara någon km från den "heta" zonen vid det laget... Lösningen var sedemera några spårljus till AKn i stället). Min driver frågar mig över intercommen - Du... är den här laddad??? Lyspickan menar jag... - Japp.. Svarar jag. Vad som sedan händer är fortfarande inte riktigt utrett... Men enligt drivern så ska han ta lyspickan och kontrollera om den är laddad men tappar den på brandsläckarpanelen till Halonet (?) i motorutrymmet. Jag hör ett POFF och "rök" väller upp ur luckan. Jag ser för mitt inre hur han har dragit ett vådaskott och hur ett lys drar omkring i vagnen som en flipperkula. Jag hoppar ner i luckan och frågar drivern, som nu är knappt synlig i "röken" -Vad f*n hände?? Han bara dumflinar, pekar på pickan och skrattar hysteriskt.. Nu vaknar resten av vagnen och alla skriker mer eller mindre i munnen på varandra -Vad är det som händer?? Vad f*n gör ni därframme?? Då kommer min tolk (som sitter bakom mig i krypgången) farande som en projektil och klättrar nästan över mig för att komma till luckan och lite luft, halonet tränger nämligen undan allt syre... Efter ett par sekunders kaos (och vädrande med dörrarna) så förklarar drivern vad som har hänt (att han råkade utlösa halonet) för resten av vagnen och vi skrattar allihop av lättnad och "chock".... Då ropar Foxtrott 1 (lastbilen bakom oss) -Golf-Golf, från Foxtrott 1, NI BRINNER Jag svarar. - Skulle inte tro det.... Sedan garvar vi bara läppen av oss i Golf-Golf... Frågan återstår fortfarande hur i H-vete drivern lyckades utlösa halonet genom att tappa pickan på brandsläckarpanelen??? Skyddsluckan sitter nämligen kvar!?!??