ShadowCrow

Det är inte lösammo den MP5:an väl? Det är skarpammo, om man kollar magasinet när han tar ut det för att kontrollera det i.a.f... Kan ta en screenshot när jag kommer hem X|

R.I.P! Finns ingenting man kan säga egentligen...

Precis som tidigare nämnts. Denna gång håller jag faktiskt med Guillou. Det där var touché! Förstår inte politikernas resonemang alls när det kommer till valet av Försv.Minister...

Det är för att Ni har rätt och folk inser det. No use in discussion any further ;) Ni tog upp flera bra poänger sammlade på ett ställe i Er post och vad finns det för folk att tillägga? Jag har själv har problem med detta på andra FORUM (inte försvarsdiskussioner) där jag kommit med ett långt och logiskt inlägg i en thread och så dör den. Se det som en kvalité att kunna framföra dina argument på ett bra och vinnande sätt istället för något negativt. EDIT: En av smileysarna fungerade visst inte.

<OFFTOPIC> Förlåt mig men... Min föregående post (tämligen omfattande) verkar ha blivit uppäten av boardet och där min post skulle vara är en post av GC1 där min quote är det enda som står i hans post. Jag har testat att starta om både browser och dator samt tömma cache. Någon som har en aning om vad som kan vara knas? Nu när jag reply:ar på min egen postning så ser jag postningen så som den skall se ut, men när jag återgår till vara "läsvy" i threaden så ser det ut som beskrivet ovan... Underligt. </OFFTOPIC>

Hmm, Ledsen att komma med denna kommentar så sent men jag är ny på forumet och såg inte att det tidigare kommenterats men... Det är ju faktiskt så att många många journalister placerades på ett hotell under Gulf2-konflikten och just detta hotell blev ju faktiskt bombat / beskjutet (minnet är luddigt, tyvärr) av Amerikanska styrkor. Visar ju hur bra "vallnings"-principen fungerar om man inte informerar all personal om det Sedan håller jag med om att journalister inte borde härja runt hur som helst, även om jag kan förstå nyhetsvärdet av fräsha bilder ifrån en konflikt av den storleken. Man får nog försöka överväga om "senaste nytt" är värt människoliv i det avseendet. Som soldat i en sådan konflikt tror jag att det är VÄLDIGT lätt att man blir ganska nervös, oavsett hur mycket träning man har, och i dom lägena är det helt enkelt obra att som icke-stridande enhet knata runt med stora anordningar på kroppen som under stress och i rök och damm, faktiskt kan misstas för vapen / krigsmtrl. Mina två öre, spendera dom inte på godis Tack!

http://www.aftonbladet.se/vss/nyheter/stor...,357691,00.html "Document Not Found This document is no longer available"

Puh! Känns skönt. Vore intressant att vet vad som egentligen hade hänt dock.

Hahaha, Så underbart med alla snortokiga historier som folk har samlat på sig. Jag måste erkänna att jag aldrig hade hallucinationer under min värplikt (RadioLänkman = löktjänst med lite fysisk aktivitet), och jag vet inte någon annan som hade det heller, men däremot så talade folk i sömnen hyffsat mycket och komade ganska friskt emellanåt. Under första fältveckan (som inträffade bara en vecka efter inryckning) så befann hela kompaniets GBs på Mässtocka övningsfält på ett ställe som kallas för Karabyskogen (det ligger på väg mot StriBy anläggningen Karaby) där vi hade fått montera upp 20-tält om och om igen för att lära oss. Klocka började närma sig 00:00 och alla var helt väck av trötthet (chockanpassning någon?). Vi hade precis kommit in i tältet, fastställt en eldpostlista och börjat sova när en C stabskomp. kommer in i vårt tält och ser sig omkring. Jag är otroligt lättväckt så jag vaknar till (tror jag). Han får syn på mig som drasat ned på min sovplats och somnat utan att ta av mig någonting alls, varpå han påpekar att jag får sova i vilken utrustning jag vill men jag skall ta av mig kängorna. Vid denna tidpunkt är jag så trött att jag inte förstår VEM som pratar med mig att jag bara vill få tyst på personen så jag utbrister något i stil med: - "Nej tack, jag har det bra som det är". Naturligtvis så upprepar majoren sitt krav och jag tycker: - "Nej, det var då ett jävla tjat". Majoren surnar till och säger åt mig lite på skarpen att det är nog bäst att Pettersson gör som han blir tillsagd. Fortfarande inte egentligen medveten om vad som pågår svarar jag: - "Nu gör vi såhär, du håller käft och försvinner ur mitt tält och låter mig sova, så löser det här sig utan problem". Detta gjorde majoren något paff, varpå eldposten tydligen var bussig nog att påpeka att jag troligtvis inte var helt vid mina sinnens fulla bruk. Eldposten slår till mig och jag "vaknar", får syn på majoren, minns plötsligt allt jag har sagt, inser vem jag talar med och gör enskilld ställning, ber om ursäkt, kastar av mig kängorna och dimper sovandes till backen igen... Majoren och jag blev i ett senare skede mycket goda bekanta så det blev inga bestående problem baserat på mitt agerande. Andra små misstag jag sett är när en NärskyddsSoldat kallade vårt kvinnliga befäl vid förnamn och satte ordet "lilla framför hennes namn (Lilla XXXXXX, så svårt är det inte att göra upp eld"). Hon blev ordentligt härsken. Enda gången jag såg henne arg under 10 månader. Har fortfarande kontakt med henne. En kamrat kastade ut sin AK5 i skogen och skrek skydd. Ställde sig sedan upp och hävdade att han nu sket totalt i värnplikten. Han skulle minsann gå och köpa pizza (närmaste pizzeria är långt bor när man är på Mässtocka)! Han verkade sedan omedveten om hela situationen när en kamrat hämtade hans AK och gav den tillbaka till honom. Den klassiska "postnojjan" är väl något som alla kämpar med de första gångerna man står post i fält. "Schh, det kommer någon", "Nej det gör det inte", två sekunder senare "Såg du det där???", och så håller det på ;) En annan klassiker är när vi som nyinryckta (första dagen) står i korridoren och skall få moment sängbäddning förevisat oss av en löjtnant. Löjtnanten pekar på två stycken och tycker "Du och du är frivilliga, hämta en säng ifrån det logementet och ta hit den" och pekar på en dörr. De två VPL bär ut sängen i korriden och Lt håller sin förevisning. Mitt under denna intressanta lektion i perfekt sängbäddning utbrister kamraten ijämte mig (som senare vapenvägrade och fick civilplikt/tjänst): - "A-men, shit alltså, måste vi bädda sängen i KORRIDOREN varje morgon!?!?" Jag har fortfarande inte återhämtat mig ifrån det följande skrattanfallet. Ett annat mer skräckliknande minne är när hela UTB-GB sitter och äter frukost inne i Karaby bland husen och det kommer en styrka med besökande soldater (vet inte vart dom var ifrån men jag vill minnas att H. Svensk var ibland dom och att jag såg photon han tagit där vi sitter precis utanför bild) och informerar oss om att dom skall öva i staden och att vi kanske skall flytta på oss. Dom får inte precis någon respons ifrån 20 gröna soldater. När dom frågar vart vårt befäl är svarar ingen (ingen visste någonting) och alla trodde seriöst att dom skulle dö på stubben av utmattning. Den episoden är det enda i hela min värnplikt jag inte vill uppleva igen. Keep it comming!

Jag hörde på nyheterna (TV4) att VPL vid tidpunkten för försvinnandet även var utrustad med radio, men att samtliga sambands-försök kammat hem noll. Min första tanke när jag hörde om detta var (som många andra troligtvis, utan att på något sätt förringa allvarligheten i en saknad svensk soldat) att personen ifråga kört en AWOL och bara lämnat området för att delta i civila aktiviteter. Vid närmare eftertanke så blir jag dock mer och mer osäker på det, om han verkligen tagit bondpermis så borde han ju ha förnuft nog att anmälla sig tillbaka till förbandet när han upptäcker att en stor mängd personer är direkt oroliga för hans välbefinnande och faktiskt söker efter honom aktivt med dyr utrustning. Inte för att vara negativ (jag vet inte heller hur övn-området ser ut) men jag tror jag delar teori med min mor om personen inte är återfinns snart. Hon nämnde direkt när hon hörde om det drunkning som en möjlighet. Även om detta också låter ganska otroligt. Jag är bekymrad.