santacruz

Njää.. Skorna är jag inte så jäkla orolig för, har ett par rätt ok, nya, lätta-terränglöparskor, med dämpning både fram och bak. (Nike Storm Pegasus Bowerman heter dem om nån känner till dem) De är jag mycket nöjd med, jag prioriterade just dämpning och det har de gott om. Plus att de är ganska stabila ändå. Dessutom är de förhållandevis fräscha (bortsett från lukten då..=) har max sprungit 20 mil med dem. Var på apoteket idag, köpte glukosamin. Ska börja knapra ca två veckor innan jag rycker in så får jag se hur det går.. Vad tror ni om det? Det skulle ju gå rätt snabbt för kroppen att ta emot de verksamma ämmnena? Mvh

Tack för svaren, är även tacksam för vidare åsikter, rekomendationer och förslag! Ska prova det receptfria medlet som skulle "smörja" leder, det kan väl inte skada antar jag! Har tänkt att jag även ska införskaffa knävärmare modell cyklist, jag kör både mountainbike och racer och där är knävärmare vanligt. Tunna saker du drar över knäna och har under byxorna. Detta borde man väl kunna ha när man gör lumpen. Och om man inte "får" ha det så kan man väl ha det ändå, det är ju inget som märks, en klocka spelar ju större roll.. Tycker jag iaf. Var för övrigt ute och sprang en runda idag, några, sisådär 4km terräng och ca 2 km asfalt på vägen hem. Kände inget i knäna, förutom när jag kom hem, (ja, jag stretchade=) det känns rejält i knäna om man "tar upp"dem, alltså sitter med knäna "uppe". Sitter jag med raka ben, eller benen rakta fram känns det inte. har någon funderingar på vad detta kan vara? Just att det är sån rejält märkbar skillnad? Hoppas och till viss del tror jag att det är psykologiskt. Att man ororar sig och vill klara det. Men får man ont, får man och det är ju inte psykorelaterat.. Mvh

Jag har inga problem med ont i knäna när jag springer i terräng, har en runda på 8 km jag sprungit någon gång, då har jag inte kännt nåt. Men som nu t ex så jobbar jag med att sortera äpplen, dvs jag lyfter 13 kg lådor några gånger i minuten 7 timmar om dagen, och placerar dem på allt från marknivå till ca 2 m upp. När jag kommer hem kan jag ha känningar i knäna, som ikväll t ex. Detta är dock oftast borta på morgonen efter när jag sovit.. Det är kanske löjligt, men det får mig att tänka på om jag kommer att klara det eller inte. Som sagt kommer jag att göra allt som står i min väg för att klara det, pannben saknas alltså inte.. Orsak? Verkan? Göra åt? Funderingar? Mvh

Jag mönstrade i september förra året och fick befattningen Amfibie GB i Vaxholm. Jag ville få ut något av min värnplikt, jag ville gå långt, ha det hårt, frysa, fysa, svetsas samman med gruppen osv.. Jag ville helt enkelt ha en hård tjänst, men inget PBtjänst då det troligen skulle innebära 15 månader. Det blev alltså Amf gb på 10 månader vilket jag var och fortfarande är, GRYMT nöjd med! Problemet är att jag är rätt otränad nu. Innan sprang jag och styrketränade jag, men det var flera månader sedan nu. Som det ser ut nu gör jag ca milen på 55 minuter på slät mark.. Dvs INTE snabbt! Jag åker skidor ca 2 v varje vinter och för 4 år sedan hoppade jag rätt mycket, efter det hade jag ont i knäna i kanske två månader, speciellt när jag gick uppför trappor. Sedan dess har det inte riktigt kännts av och det gick över ganska bra av sig själv. Dock får jag fortfarande känningar i knäna ibland när jag åker skidor och har haft det någon gång när jag sprungit på asfalt. Och nu när det börjar dra ihop sig, rycker in den 27:e oktober så känns det som jag inte har några toppförutsättningar! Jag är taggad till max psykiskt och kommer att kämpa och göra precis allt för att klara det och få vara kvar. Men om knäna eller ryggen pajjar så är det ju inte nåt man kan göra nåt åt...=( Så man är ju lite orolig och det vore fint om ni som har koll skrev lite om hur det gick för er själva eller andra i gruppen? Hur svaga knän kan man ha? Kan man klara en tjänst på Amf skytte, robot eller grk t ex även om man får vissa känningar i knäna när man åker utför..? (Känningarna uppkommer oftast i liften upp när jag sitter med böjda knän, sträcker jag ut benen känns det bättre..) Jag är ju faktiskt inte ens säker på att jag har problem med knäna, men jag vet ju inte heller om de kanske försämrades på något sätt för fyra år sedan när jag hade ont i ca 2 månader... Och som det är nu är jag inte speciellt vältränad. Vet att detta blev flummigt och det är rätt sent, men jag är rätt orolig för detta och skulle vilja ha lite feedback.. Har förresten hört något om någon salva på apoteket som man smörjer utanpå knäna och som sedan bygger upp eller nåt..(?) Som det är nu inbillar jag mig nästan att jag har ont i knäna bara jag tänker på att jag har ett par! Tacksam för svar! Tacksam för svar!