Mr_Confused

Okay, jag ber givetvis tusenfalt om ursäkt för att jag öppnade munnen trots att jag inte blivit skolad i den nivå av geografi där sådan matematik används. Så.

Okay, detta är ju ganska så OT, men jag har aldrig hört talas om det där problemet (kan man ursäktas med att man inte är så gammal? ;)) och jag kan tänka mig att det är något rätt så roande, liksom andra saker från Tage Danielsson. Så vet du något ställe där man kan läsa om det, eller kan du dra det själv? Och inte så många fördomar om "dagens civilingenjörer" nu, okay? :P /Mr_Confused, vill också ha en tuff titel att lägga till i signaturer

Okay okay, nu tänkte jag iofs. på ett sådant här rent praktiskt fall, med kartor, figurer etc. där mer avancerade uträkningar knappast kommer behövas. Där spelar det väl ändå ingen roll hur axlarna läggs, bara det blir tydligt? Med "högerhandsregeln" kommer ju dock höjder att få positiva z-värden, precis som du säger. Dumt av mig att jag inte tänkte på det innan...

Tja, som jag fått lära mig är det rätt mkt. upp till den som ritar upp axlarna att lägga positiv riktning åt vilket håll man behagar (även om det ju finns en viss "standard"). Principen är ju att lägga dem så att det man ska visa blir så tydligt som möjligt, och i detta fall är det väl rätt klart det blir tydligast med positiva värden på höjden. Yup, det är ju precis det jag ska göra - ta studieuppehåll och räkna lite mindre komplicerade saker ett tag ;) Okay, jag var kanske inte helt allvarlig tidigare, ironiserade en aning. Menade att det nog känns lite skumt ett tag när man tidigare vant sig vid något annat. Jag får ju erkänna att jag inte har stenkoll på Mercators projektion, undrar av ren nyfikenhet om det alltså fanns något i den som gjorde det naturligt att använda xy på det sätt som man gjorde i RT? Får förresten säga att det verkar ju klart mkt. bättre med "northing/easting" (eller något liknande på svenska), då löser man ju hela problemet som diskuteras här

@Uttern Aha, då är det väl inte så stor risk att det blir helt galet, _förhoppningsvis_ får folk inte för sig att transporten de ska genomföra är en fördold solsemester @Ful Okay, då förstår jag inte alls hur du menar. Vad är det som hindrar att man i ditt exempel säger "X1600000 Y6400000 Z254"? Det fungerar ju i "civilt" syfte.

Den här xy-saken har jag också undrat över en del... okay, RT-systemet skapades sådant, men varför gjorde man inte som i matten när man skapade det, egentligen? Tror ju inte att RT-systemet var före Descartes, direkt ;) Och detta kommer säkert ställa till en hel del problem för mig... efter 1,5 års civilingenjörsstudier ska man snart rycka in som kvartermästare, jag kan slå vad att jag någon gång kommer göra ett duktigt misstag, för det här med xy sitter ju i ryggmärgen nu. "Kör den här lasten med utrustning till Xerxes A, Yngve B och vänta där." Tre timmar senare: "Whoops, det var visst Xerxes B, Yngve A jag menade..." @Skuggan Jag trodde att det var bättre med 6300 streck, t.ex. för artilleri etc., eftersom det ju egentligen är 2000*pi streck, vilket borde göra det lättare rent beräkningstekniskt. Eller vet du om det egentligen inte spelar någon roll? Vet du när dessa förändringar träder i kraft, förresten? Kanske slipper man då ändra sin uppfattning om vad x och y står för... @Ful Hur skulle vilket håll koordinaterna ligger på påverka ifall man riskerar att få negativa värden (jag antar att du med höjd menar nord-sydlig riktning)? EDIT: Fick syn på ett nytt inlägg

Tänkte att jag kunde dela med mig av de metoder vi använde när jag var aktiv i FBU-Ungdom och vi kände att det var dags att göra lite reklam för oss inför bildandet av en ny kull: Vi besökte ett antal högstadie- och gymnasieskolor i kommunen, alltid några befäl och några LK-elever. Beroende på skolan fick vi t.ex. sätta upp ett bord med lite utrustning, visa bilder och svara på frågor m.m., eller tala inför 8:or och 9:or i skolans aula. (Det senare skedde bl.a. på en skola där rektorn tyckte att FBU-U verkade vara en riktigt bra grej, så han gjorde närvaron obligatorisk. Det kändes milt sagt kul att bemötas av sådan hjälpsamhet, ibland har man tur ) Samtidigt satte vi upp anslag på skolan i fråga, och delade också ut dem direkt till folk som infoblad, om ett "öppet hus" vi hade ett par veckor efteråt, dit både intresserade elever och deras föräldrar var välkomna så att de kunde se vad vi hade för oss. Detta "öppet hus" innebar bl.a. förevisning av NBC-skyddsutrustning, en mindre tältförläggning, uppvisning av omhändertagande av skadade m.m. Denna "reklamkampanj" lyckades så pass bra att vissa befäl förespråkade extra hårda övningar för de nya för att få ned antalet lite ;) Framför allt tror jag att "öppet hus"-delen hjälpte oss en hel del. Metoder att komma i kontakt med folk i rätt ålder finns det ju en hel del av, men att ge dem en bra inblick i verksamheten kanske är svårare. Dessutom låter det ju föräldrarna komma med och se att det faktiskt är en ganska så seriös och ordentlig fritidsaktivitet som de tryggt kan släppa iväg sina barn på.

Grattis! Bekräftelse eller inte, man kan inte vara helt säker på hur det går förrän man faktiskt står där vid förbandets grindar (om ens då). Så ett litet tips om du vill vara helt på den säkra sidan, särskilt om du får höra att något ska ändras, är att någon/några gånger innan inryck ringa till Pliktverket och fråga om det är säkert att din tjänst kvarstår. På så vis får du tid att förbereda en överklagelse och kanske kan t.ex. komma in på vakansplatser innan dessa går åt. Att få rycka in är som ett krig, det gäller att ha ett informationsövertag och att se till att ens insatser sätts in i god tid ;)

Jag tänkte på att det nu också finns läkare som gått i skolan för en längre tid sedan, då jag inte tror att det krävdes så bra betyg med tanke på betygsinflationen nuförtiden. Visst är det nog lite svårare (men jag är nog inte rätt person att göra den jämförelsen, lyckades själv få bra resultat på det). Men tanken med båda proven är som jag förstått det huvudsakligen att mäta förmågan att kunna lära sig saker och ta in information snabbt. Spatial intelligens är ett rätt bra mått på förmågan att hitta mönster i nya situationer och därmed lättare ta till sig dem, så du ska nog inte se på det som så att det är själva pappersvikningen man vill testa ;)

Aha, jo då förstår jag vad du menar. Tycker det är en rätt roande tanke att om några år kommer man kunna fråga läkaren som man går till: "Vad spelar du för instrument då, eller är du bara grym på att måla?" eftersom de även måste ha MVG i estetisk verksamhet... Men om man inte grejar det med betygen så finns ju alltid högskoleprovet, som dessutom är lika för alla. Högskoleprovet skulle f.ö. kunna fungera som någon form av ersättning för inskrivningsprov om man nu ska skära ned på mönstringen. Det är ju till ganska stor del samma saker de testar. Problemet är bara att man kan göra H-provet hur många gånger som helst tills man lyckas bra.

Njah, utbildningsreserven är inget skoj men det är inte en återvändsgränd. Har hamnat där 2-3 gånger nu allt eftersom utbildningsplatser tagit bort och ändrats. Men jag är nu inskriven på en PB-befattning (inte den jag i första hand siktat på men jag är nöjd), efter att ha skickat brev till och pratat med Pliktverket i några omgångar. Så visst finns det hopp även där om man har schyssta värden, och dina ser ju bra ut. Och som folk här säger, om allting går som det ska så hamnar du ju på ditt andra- eller tredjehandsval om ditt första ryker. Har dock hört att folk har förlorat alla valen och hamnat i utb. reserv, och t.ex. jag har aldrig haft något andra- eller tredjehandsval. Lycka till! (<--- Jägare som härdar sitt tjocka pannben)

Viljan att göra lumpen är ju något som kan vara väldigt viktigt. Men jag har ändå svårt att tycka det är särskilt bra att frivilligheten helt avgör vilka som mönstrar. Från erfarenhet av folk jag mött i FBU-U vet jag att det finns de som väldigt gärna vill göra lumpen, som det fysiskt sett inte är alltför stora fel på men vars mentalitet och inställning till lumpen gör dem helt olämpliga för det (efter mina tankar om hur folk som gör lumpen "bör" vara, så klart). Ökad frivillighet gör ju att fler sådana personer gör lumpen. Skulle det vara en idé att t.ex. "tvinga" folk med bra skolbetyg (man kanske inte kollar lika mycket på alla ämnen) att åtminstone mönstra, och låta resten mönstra på frivillig bas? Jag kan tänka mig ett par nackdelar med detta också, men helt dumt är det kanske inte. Bara en tanke, några synpunkter? Eh, menar du att utbildningen ställer "omänskliga" krav på folket som går där? Det är inte riktigt den bild som jag har av detta. Menmen. Ber om ursäkt för OT-graden i detta.

Ursäkta en som kan väldigt lite om sjötaktik (eller taktik överhuvudtaget). Men, är det realistiskt att Yamato bara kan vänta tills jagarens förråd nästan är slut? Och kaptenen på jagaren förväntas köra runt och leta tills han desperat måste vända hem? Sedan funderar jag också på hur folket på Yamato ska kunna veta att motståndarens förråd tagit slut och det är rätt tillfälle att anfalla? Isf. borde man väl ju från jagarens sida kunna genomföra en "skenreträtt"? Är inte tanken med den här jämförelsen att ingendera sidan ska vara "handikappad" på något sätt, förresten? Sedan har jag också en liten tanke, om man då säger att scenariot sker så som du målar ut det... om vi då säger att jagaren helt enkelt använder sin högre hastighet för att lämna området, så tycker jag det är lite fel att säga att den "förlorat". Om jag var chef för jagarens enhet skulle jag tycka det var helt lysande att en enda jagare kunnat "binda" ett fientligt slagskepp i ett kustnära område under hela sin operationstid. Det är ju ungefär som vad Tirpitz lyckades med under WW2. Sedan skulle jag skicka dit en likadan jagare medan den första bunkrar, så att man kan låta processen upprepas (okay, jag förstår att andra fartyg inte ska blandas in i den här frågan, då blir det väl lite väl invecklat och snart jämför man hela flottor, vad jag menar är bara att för mig låter ditt scenario inte som en förlust för jagarens sida). Nu är jag väldigt mkt. newbie i det här ämnet, endast lite intresserad, så det finns säkert en chans att jag har några allvarliga missuppfattningar här. Isf., berätta gärna hur det ligger till.

Den här tråden är ju hur kul som helst. Man kan ju bara inte sluta skratta åt en del grejer... Får dela med mig av ett par skumma saker som hänt mig, under FBU-U-övningar. En av mina första övningar, gruppen har gått en del och ska nu sova under bar himmel. Sisådär hundra meter bort har vi en OP, som vi alla ska turas om att bemanna. När det är min tur traskar stf. gruppchefen över till mig där jag ligger, och petar väl på mig eller någonting. Av någon anledning minns jag oerhört väl vad som händer därpå: Jag flyger upp som ett lurpassande rovdjur och kastar mig nästan över den stackars stf.-en, ser ingenting förutom en röd dimma och det enda jag kan tänka på i sådär tio sekunder är att ha ihjäl den j*veln som stört mig. Efter vissa om och men släpar jag iväg mig till OP:n, och senare på övningen frågar stf. gruppchefen lite snällt om jag blev sur när jag väcktes... näädå, inte alls... Ja, jag är lite känd för att ha dåligt morgonhumör... men detta var helt rubbat. Kanske hade min sömn blivit något störd av de ~50 myggbett jag fått på min vänsterhands ovansida (enda delen av kroppen som lämnats "sårbar") när jag vaknade. Sabla pansarbrytande Revingemyggor... Sedan, en övning förra sommaren, endast andra dagen på övningen. Vi har fått omgruppera och ha oss men har till sist slagit ned tältet och ska sova. Faktiskt har vi det ganska lyxigt och har sådär 7 timmars sömn var, teoretiskt. Dock kan jag av något skäl inte somna överhuvudtaget, utan ligger bara där och _försöker_ verkligen somna. På morgonen är man ju duktigt trött, och när vi stannar till efter att ha gått en sträcka så sneglar jag in i skogen. Ser man på, där står en stor vit lastbil. Och när jag tittar noggrannare är där minsann ett par fordon till längre bort... och plötsligt ser jag ett helt bostadsområde endast några hundra meter iväg. På något skumt sätt fattar hjärnan att den hallucinerar, fast det jag ser försvinner inte hur mycket jag än stirrar på det. Så jag vänder mig till stf. gruppchefen bredvid mig och frågar "Eh Ohlsson, det finns inget bostadsområde där borta, va? Vill bara kolla." När vi vaknade upp samma morgon så fattades också två gruppmedlemmar från tältet. Puts väck, och ingen har en aning om vart de tagit vägen. Vi blev givetvis duktigt fundersamma över vad som kan ha hänt och ganska så oroliga också, och börjar leta kring tältet. Efter en bra stund hittar vi dem båda sovande bredvid varandra i en sänka en bit från tältet, med en värmejacka lagd över sig. Vi andra blev såklart duktigt arga på dem, men de förklarade att de tyckte det var så varmt i tältet att de tyckte det var bäst att lägga sig någon annan stans... Jag, som ju legat vaken hela natten, börjar dra då mig till minnes folk som snackade och en massa krypande genom tältöppningen, men att folk skulle tröttna på vår fina gemenskap i tältet och få för sig att upprätta privat förläggning, det kunde jag inte ens föreställa mig i mina vildaste drömmar.

Yup, det stämmer. Skulle ju egentligen rycka in samtidigt som dig, i den där plutonen-som-aldrig-blev-av. Så det blev ju lite av en deja vu nu. Lite mer irriterande blir det ju den här gången, eftersom det i april verkade vara helt säkert att inga förändringar skulle göras på F17 till januari, så jag bad tolkskolan att räkna min extramönstring dit som misslyckad. Nåväl, kommer jag bara med nu så är jag nöjd.

Ja det stämmer. Och yup, de som blir kvar hamnar i flygbasskyddsplutonen. För de andra... tja, för att citera brevet, "Inga andra alternativ till annan tjänstgöring finnes i nuläget" ;)

Ja, det där brevet var ju... man fick ju flashbacks av liknande saker tidigare. Känns duktigt drygt, detta. Menmen. Som svar på din fråga, tror att det kan bli knepigt men det kanske går om du har tur och de känner sig snälla. Beror kanske lite på vad för högskola det är.

Hmm, det finns en tråd här i Pliktverket med titeln "Flygbassäk 2006", så ja, det ser ju ut så ;) Ska själv in där då ser det ut som, inryck i januari, men om du mönstrar i år så lär du få sikta på 2007 istället.

*Har inte fått någon info* Nåväl, man får väl hoppas att man får veta något snart. Vilken helg gäller för FBJ?

Aha, tack så mycket. Nu klarnar det, jag var inte helt med på vad som menades med vissa av noteringarna som gjorts. Ska plita ned ett brev nu, så att han kan få sina svar

Jag vet att det finns en väldigt ny tråd om AG42, men då detta handlar om ett särskilt vapenexemplar hoppas jag det går bra att jag skapar en ny tråd för detta. Saken är den att en väns amerikanska flickväns pappa är vapensamlare och -smed. Han skickade mig en skiss över AG42, med lite markeringar på och de frågor han hade kring de modifieringar och märken som fanns på vapnet han fått tag på. Det är en AG42 med svenskt ursprung. Utifrån skisserna och hans noteringar gjorde jag lite markeringar på nedanstående bild. Frågorna han hade var: 1. I det ovala området finns, som jag markerat, tre hål borrade i träet (på motsatt sida, de skulle alltså inte synas egentligen på denna bild). Har dessa använts för att sätta fast något? Ett kikarsikte? (Vore det inte väldigt opraktiskt med ett kikarsikte på gevärets _sida_? Men jag lämnar det till forumets samlade kompetens.) 2. Texten här är på den icke synliga bortre sidan av vapnet (om jag inte minns fel). C:et i mitten har en krona på sig (kungens emblem, är det väl ändå?). Årtalet innebär väl helt enkelt att vapnet tillverkats 1945. Men vad betyder siffrorna nedanför? B:et nere till höger är djupare och ser annorlunda ut, så det har nog satts dit senare. Han gissar på att det betyder att vapnet först tillverkats som ett vanligt AG42 och sedan fabriksmodifierats till ett AG42B. Bör det ligga till så? 3. På motsatt sida till texten i 2. (alltså den synliga sidan om jag inte minns fel) står det "S.S.". Vad står denna förkortning för?

Heh, sant... låter inte riktigt lika klatchigt. Men vi får väl hoppas att innehållet blir detsamma, så att säk-arna inte står och pekar finger åt en sedan ;)

Ah tack så mycket, precis vad jag menade Låter ju ganska så j*vligt får jag säga... fast vid det laget har man väl förhoppningsvis börjat vänja sig. Undrar dock hur det kommer bli för oss, som rycker in i januari... motsvarande övning bör väl då ske för oss någon gång på hösten, och då är det nog inte så mycket snö. Själv har jag alltid föredragit kyla framför värme, men det kanske ändras när man gör lumpen... dock är en av mina största farhågor att jag ska smälta ihop till en liten pöl när man är ute och rör sig i m/90 under sommarens varmaste dagar. Ska jag tolka det som att säkprovet är ett antal gånger mer påfrestande än plutonsövningen? Det lär ju bli en, hm, intressant upplevelse då

@Nimitz Förstår att det är svårt att beskriva befattningens "jobbighet" utifrån tider på milen m.m., men för att man ska få ett lite större hum än i dagsläget, kan du istället beskriva det jobbigaste du minns att ni fick genomgå? Jag menar i termer som långt att gå, tidspress, packning, kyla/regn, dåligt med sömn och mat, lång tid ute i skogen m.m. Det borde ju ge en bättre uppfattning om vad det är man förväntas klara av.

Jag har läst att man i USA räknar med att en flygförare som skjutit ut sig ur planet två gånger är redo att pensioneras. Så det sliter ju helt säkert hårt på kroppen, liksom det sägs i DN, och det kan väl antas att en del inte klarar mer än en gång, men de flesta verkar ju kunna fortsätta.