Denys Zagreus

Tänker att sista striden skulle kunna översätta last strand. I all sin enkelhet.

Jag tycker det låter som anledning lika god som någon. Var ärlig och motivera så som du gör här men utan att på något sätt nedvärdera tjänsten du fått (i.e. skippa ordval som "tråkig"). Viktigt tänker jag är sista stycket, det vill säga att du kan presentera ett eller fler alternativ du kan tänka dig istället. Om du vill kan du posta ett utkast här så kan vi kanske hjälpa dig med formuleringar om så skulle behövas.

Kan du inte göra en samlad tråd med dina översättningsförfrågningar? Det är spännande att följa arbetets gång, men det blir plottrigt med flera olika trådar. Berätta gärna mer om boken och ditt arbete med den!

Hade inte spelat någon roll om du var frivillig. Inskriven är inskriven. Jag kan tänka mig att du har störst chans att "sikta uppåt", alltså att motivera med att du upplever dig överkvalificerad för tjänsten och är övertygad om att du kan göra bättre nytta inom ett annat område. Du kan ju även vara ärlig med det du skriver här, att du på grund av okunskap/naivitet inte förväntade dig ditt tredjehandsval och därför ber om en chans att se över dina alternativ. Detta är förstås bara rena gissningar.

Kamrater, jag är nyfiken på era tankar kring krigets filosofi, vad som utgör dess blivande i världen, den eventuella nödvändigheten och berättigandet därav. De flesta av oss känner förstås till Krigskonsten av Sun Zi som en sorts krigsfilosofisk urkund. Samtidigt är dess innehåll mer taktiskt än rent filosofiskt; den svarar på frågan ”hur bedriva krig?” mer än ”varför krig?”. Frågan om krig enbart kan bedrivas som ett medel för ett mål eller om krig är ett mål i sig diskuteras bättre av von Clausewitz i boken Om Kriget som kommer fram till det förra. Enbart om kriget tjänar statens politiska syften kan det rättfärdigas. Denna teleologiska förklaring går i linje med teorierna om det rättfärdigade kriget (Just War Theory) som ligger till grund för bland annat FNs interventioner i konflikter. Här handlar det dock snarare om en diskussion runt humanistiska ideal såsom människovärde, än utifrån statlig suveränitet som sådan. Här går det naturligtvis inte heller att helt skilja på ”varför” och ”hur”. Frågan är snarare vilken fråga som bör besvaras först. Även marxistisk och anarkistisk filosofi om krig verkar peka mot en utopisk värld utan krig efter proletariatets maktövertagande, samtidigt som antagonism och klasskamp betraktas som en naturlig och nödvändig del fram till dess. På andra sidan spektrat har vi politiska tänkare såsom de italienska futuristerna och fascisterna som tvärt om ser något andligt i kriget och krigaren, som en del av en sorts personlig hjältemyt. Föga förvånande verkar tänkare ur båda lägren vara inspirerade av von Clausewitz. Avgörande här tänker jag mig är en grundläggande syn på krig som något antingen naturligt inneboende i människans natur eller som ett resultat av ogynnsamma omständigheter. Och hur vi ska förhålla oss till det ena eller det andra. Hobbes vs. Rousseau som vanligt. Själv har jag ett långtgående intresse för filosofi, men har aldrig riktigt gått på djupet gällande krig och konflikt. Jag har ännu inte tillräckligt med material för att ha en egen uppfattning om krigets natur. Det ska erkännas att jag inte mer än läst von Clausewitz än, mer än på Wikipedia. Tänker mig att Om Kriget kommer ligga kärt under huvudkudden på luckan i vinter. Vad finns det för intressanta tänkare, inriktningar och böcker på ämnet? Hur ser du själv på krig utifrån ett filosofiskt perspektiv?

Se där! Man lär sig något nytt varje dag. Från Wikipedia: Har du något exempel på en sådan tjänst, griffon?

Hur blev det i slutändan, Mikael F? Är nämligen på väg mot samma befattning själv och är nyfiken. Även intresserad av att veta hur din utbildning kändes överlag?

En viktig distinktion förstås. Fortsättnings syftar jag enbart på direktutbildningen mot hemvärnet via GMU (ej GU-F). Mer träning är förstås alltid bättre i militära sammanhang, det har jag förstått. Samtidigt låter det oroväckande att det är så illa ställt med de rekryter som måste ”läras upp” redan efter muck. Om det är en ren tidsfråga kan det vara förlåtligt, men beror det mer på utbildningens kvalitet eller rekryternas förmåga är det värre. I din erfarenhet AR123456789, på vilka områden har rekryterna brustit?

Hallå kamrater, Öppnar detta konto med en undran från en nyfiken, blivande rekryt. Fullgjorde min prövning under gårdagen och gjorde bra ifrån mig. Toppbetyg på i-test och hårsmån från full pott i styrka och kondition, god syn, hörsel och hjärta. Inget att klaga på. Mitt sköra ego tog sig däremot ett törn av psykologens bedömning på två blygsamma fyror. Lite snopet tyckte jag då jag fick känslan av att vi hade ett öppet och ärligt samtal utan några större kontroverser. Nåväl, fick höra på omvägar att det mycket väl kunde bero på att min motivation inte sträckte sig längre än till en tjänst i Hemvärnet och att värdet sattes därefter. Men magkänslan säger att det var något mer, men vad kan jag inte svära på. Om detta kan vi bara spekulera förstås. När jag senare under dagen pratade med några informatörer så var de ivriga på att sporra mig till att söka någonting mer utmanande än Hemvärnet. Jag har förstått att det till viss del handlar om att de vill rekrytera kompetent folk till K- och T-tjänster. Samtidigt fanns det något lätt föraktande i deras beskrivning av hemvärnstjänsterna. Att det var där som de som var pliktiga men inte hade klarat testerna hamnade. Begåvningsreserven. Och jag då som betraktar mig själv som en man som inte backar för en utmaning blev förstås lite orolig. Här får jag faktiskt tacka den gode psykologens bedömning då mina alternativ begränsades. Jag hade nog inte kunnat motstå frestelsen att ta en mer avancerad tjänst om den skulle ha erbjudits, fast det hade ställt till det såväl karriärsmässigt, ekonomiskt och relationellt. Det finns förstås inget att göra åt det nu och det är väl gott så. Jag fick ju faktiskt den tjänst jag hade i åtanke när jag klev in på rekryteringskontoret (nästan, ville stridssjukvård men de verkade vara slut eller en lämp.nivå över - högst oklart). Min fråga är vad ni andra anser om Hemvärnet? Då menar jag i första hand utbildningsmässigt som en del av värnplikten. Antingen har ni gjort den själva, känner någon eller kommit i kontakt med dem på annat sätt. Var skulle ni säga att kompetensnivån och motivationen ligger, generellt såväl som hos enskilda rekryter? Phileo, Denys