Brunte

Ja, det är en del av det. En annan del är att man behöver mer eller mindre ren arbetskraft för att förbanden ska kunna vara igång och för att nuvarande och framtida anställda ska kunna öva.

Om man helt bortser från att utbilda framtida personal, visst. Men det är ett ganska stort om.

Det var en av operatörstjänsterna på PB-nivå på ytstridsfartyg. Svårt och krävande när man övade på riktigt, men 98% av tiden gjorde man inte det. Väldigt mycket oplanerad dötid när man låg i hemmahamn. Befattningsutbildningen innan man kommer ut på fartygsförband är ca 20 veckor, morgon till kväll, men som sagt var det inga större krav för att bli godkänd. Vad jag minns var det en eller två av ~35 som blev avskilda och det berodde nödvändigtvis inte på dåliga resultat. Ju mer jag funderar på det här desto mer säker blir jag på att nästan hela syftet med oss som gjorde lumpen i flottan under skymingstiden var att få fram rekryteringsunderlag och för att hålla förbanden igång.

Det var ganska lite nötande (läs: inte speciellt höga krav under skoldelarna av utbildningen och därefter väldigt få sjödygn) under mina 17,5 månader och repövningar var något mytiskt som någons föräldrar ibland pratade om. Under ubåtsjaktens glada dagar var det säkert något helt annat.

Låter inte som en orimlig förklaring. Tvivlar för övrigt på att det här exemplaret någonsin blev riktig officer. Om man har möjligheten att göra det är det såklart inte konstigare än att gå i land en vecka för att sen gå ombord igen. Men att faktiskt ha möjligheten att byta 1:1 med mer än två inte helt åthelvete rostiga besättningar känns rätt liten hur många värnpliktskullar man än utbildat medan i princip vem som helst kan göra nytta med en lastbil även om man inte kört på några år.

Vad får du "bara för att man kan" ifrån? Det handlar om kompetens och motivation. Det där är för övrigt inget jag fantiserat ihop själv, utan något jag hörde från en fänrik under utbildningen. Dock var individen i fråga känd för att ibland vässa sanningen lite. Jag delar den uppfattningen helt och hållet och det är väl egentligen själva grunden till frågeställningen. Det är därför det är lite svårt att ta folk som tror att man byter fartygsbesättningar som man byter lastbilsförare på allvar. Jag var bara krigsplacerad på fartyg något enstaka år efter muck vad jag kan minnas, men det var ju när hela försvaret höll på att monteras ner så det är svårt att dra några slutsatser från det. Ja, det låter rimligt att den typen av funktioner hade ätit upp ganska många. Och tack för ett vettigt svar i övrigt också! Jag söker inget speciellt svar, jag är bara intresserad av hur det faktiskt var. Du vet uppenbarligen inte, men du får fortsätta med dina spännande gissningslekar ändå om du har lust . Svaret du har gett är att "för att ha tillräckliga reserver". Ursäkta mig så hemskt mycket för att jag inte accepterar det, men hade jag velat ha ett sånt kalle-anka-svar hade jag kunnat fråga min hund. Om jag försöker mig på att ställa frågan igen med en annan formulering. Vad hade hänt med alla värnpliktiga sjömän som utbildats för en specifik roll ombord på ett fartyg om det blivit krig under slutet av kalla-krigetperioden? Bara en bråkdel hade ens i teorin kunnat hamna på fartygsförband hur många reserver man än tänkt sig och hur många vpl som än varit otillgängliga. Hade de kallats in till annan tjänstgöring? Hade det blivit kängor och grönkläder för 90%? Hur hade man valt vilka som skulle hamna var? Väljer man på individnivå eller hela årskullar i så stor utsträckning som möjligt? Eller fanns det ingen direkt tanke mer än att man helt enkelt utbildade besättningar varje år för att man alltid gjort så?

Märklig reaktion när jag flera gånger förtydligar att jag undrar om någon faktiskt vet. Du har delat med dig av dina gissningar. Kul, intressant. Men inte vad jag var ute efter.

Min uppfattning var att det (i alla fall då) fanns officerare och kadetter att fylla alla tillgängliga fartyg flera gånger om. Och jag är helt hundra på att samtliga av dessa varje dag i veckan skulle föredra andra yrkesmilitärer på så många befattningar som möjligt. Man kan såklart spekulera, men min fråga kvarstår. Fanns det en plan för övertaligheten? Vad var den? Någon som faktiskt vet?

Jag tycker fortfarande att det låter väldigt orimligt att man skulle ha någon direkt nytta av mer än 10-15% av vpl. Om något hände skulle nuvarande besättningar få ta första smällen vilket som. Sen skulle man antagligen använda yrkesofficerare (och kadetter) i så stor utsträckning som möjligt till alla ombordbefattningar ändå, helt enkelt för att de är väldigt mycket bättre än någon som satt och halvsov i slc några månader för fyra år sen.

Vet du något om vad de faktiska planerna var eller bara gissar du? För att hålla på och byta mellan ett tiotal olika besättningar låter helt orimligt. Det är alltså 30-60 personer som ska jobba effektivt tillsammans, inte en potatisbonde som ska köra lastbil. Jämförelsen med stridsfordon känns mer rimlig, men jag tänker mig ändå att det är betydligt enklare att byta besättningar där oftare. Sen tror jag inte att det fanns speciellt många krigsscenarion där mer än några enstaka fartyg fanns kvar efter en månad.

Jag gjorde lumpen i flottan under 90-talet och slogs plötsligt av en tanke. De flesta av oss som ingick i fartygsbesättningar hade en ganska specifik teknisk tjänst, och antalet teoretiskt tillgängliga fartyg var kanske i runda slängar det dubbla mot de som var aktiva. Vad hade egentligen hänt med alla utbildade fartygsbesättningar om det blivit krig? Det måste ju lätt ha funnits 5-10 gånger så många utbildade sjömän som man kunde använda på de fartyg som fanns även om man körde med dubbla besättningar. Dessutom har jag svårt att tänka mig att man inte skulle försöka fylla fartygen med yoff i så stor utsträckning som möjligt om det verkligen smällde. Någon som faktiskt vet vad planen var för alla övertaliga sjömän?