Tjena SoldF. Ska försöka att fatta mig så kort det går - jag hade länge under min uppväxt ögonen på en karriär inom Försvarsmakten. Det sammanfattar mer eller mindre allting jag vill hålla på med, spänningen, gemenskapen, utmaningen. Sökte in till GMU direkt efter gymnasiet och genomförde GMU, samt efterföljande utbildningar och tog anställning. Arbetar just nu inom ett av arméns skytteförband, totalt 10 månader inom FM. Trots att detta egentligen är exakt vad jag vill hålla på med har jag egentligen ända sedan jag började inom FM känt mig något desillusionerad över mitt yrke men jag har blivit expert på att bita ihop. Redan under GMU upptäckte jag att jag egentligen inte trivdes särskilt bra. Jag älskade kamratskapen, naturlivet och utmaningen men i övrigt tyckte jag att tillvaron kändes rätt innehållslös men jag förstod inte varför.
Det här är ju exakt vad jag ville göra. Under en SIB-övning föll till slut poletten ner för mig. SIB, strid i bebyggelse. Fan vad kul, tänker de flesta killar som är som jag. Ändå kände jag mig omotiverad och understimulerad hela dagen och längtade tills dagens slut vilket jag aldrig brukade göra i mitt civila liv eller på tidigare arbeten. Till slut insåg jag vad det berodde på. Jag genomförde exakt 20 genomföranden (jag räknade) i SIB-anläggningen, vi tränade på att rensa rum. Ett genomförande var cirka 10 sekunder vilket alltså gav totalt runt 2 minuter effektiv SIB-tid. Tid när man faktiskt var soldat och tid som var jävligt kul. Övriga åtta timmar spenderades med
- Uppställning, visitation, vapenutlåsning, olika fippel (30 minuter)
- Marsch till SIB-anläggning (1 timme)
- I ordningställande av anläggning (45 minuter)
- Pipa om vapen, vapenvisitation, fylla magasin, montera granater (30 minuter)
- Äta frysmat (45 minuter)
- Återställa och städa anläggning (1 timme)
- Tömma magasin, pipa om vapen, fippla med packning, visitation (30 minuter)
- Marsch tillbaka (1 timme)
- Vapenvård samt inlåsning och lite mer fippel (1 timme)
Övrig tid spenderades med att vänta mellan genomförandena på olika stationer. Såhär ser mer eller mindre varje dag ut. Det är två minuter soldat, åtta timmar, annat. Olika kringsysslor dominerar så överlägset att man inte känner sig som soldat överhuvudtaget utan bara som någon form av förvärsarbetare men i grönkläder. Jag förväntar mig inte att alltid ha roligt på jobbet, tvärtom är jag beredd att jobba mycket hårt för att komma dit jag vill, men jag vill ha ett jobb där jag får använda mina förmågor eftersom det stimulerar mig.
Arbetsdagen inom FM bara maler ner motivationen eftersom det känns som att man aldrig gör någonting. Känslan av att man slösar bort sin tid är alltid där. Jag blev soldat för jag ville hålla på med grejerna jag gillar, fysiska och psykiska utmaningar, naturliv, lagarbete, lösa uppgifter etc. När jag väl exempelvis springer in i ett rum med vapnet i anläggning känner jag mig definitivt INTE bortslösad men det är bara ett par sekunder på en hel dag. Nu känns det som att jag lika gärna kunde jobba som lagerarbetare eller dylikt, man gör ju ungefär samma grejer men får i alla fall bättre betalt. Sen kan jag tälta på fritiden.
Det här förklarar också att de flesta av mina soldatkollegor har bakgrund inom andra klassiska knegaryrken, hamnarbetare, snickare etc. För det är ungefär exakt samma saker man gör på jobbet inom FM när allting kommer omkring. Det här förklarar också varför så
förbannat många fallit bort från FM under tidens gång trots att FM på papperet erbjuder en klockren karriär, knappt 20-30 procent av de som genomförde GMU tillsammans med undertecknad är kvar i matchen.
Till min fråga: Är det någon kollega som upplevt en liknande insikt? Är det här ett unikt fenomen för arméns skytteförband eller är det såhär det är att arbeta inom FM? Tankar, funderingar, kommentarer? Bör jag ge upp tanken på karriär inom FM eller byta tjänst?