Jag tycker vi har fått ganska mycket sjukvårdsutbildning, med olika scenarion och så. LABCDE och sätta ihop/bära bår. Men på något konstigt vänster presterar alla ganska dåligt på övningarna, och får dåliga omdömen av ledarna. Men på vårat soldatprov/slutövning i början av juni hade vi ett sjukvårdsmoment sista dan, efter att ha gått i fyra dagar. Vi kom gående på vägen när ett befäl stod och väntade på oss för att förklara att en bit fram finns ett moment, och vilka delar av omgivningen som ingår i momentet. När vi kommer fram till platsen har det skett en bilolycka, två minibussar har kommit efter varandra och kört in i sidan på en pickup. Mittenbilen, en minibuss, brinner. Vi var ovanligt bra på det här momentet, enda dåliga var att vi var långsamma med att få ut folket ur bilarna.
Vet inte riktigt varför vi var så bra just då, kanske hade att göra med att det kändes mer på riktigt eftersom det var slutövning... Men problemet är ju att man alltid ska agera bra, inte bara vid såna här tillfällen. Man kan ju liksom tro att det blir bättre om något händer på riktigt, när det inte är "pinsamt" för att "offren" är någon man känner och det inte är på riktigt. Men egentligen är det nog så att man kommer agera precis likadant som på övningarna... Så dessa scenarion ger nog en ganska bra bild av vad som händer om det var på allvar.
Men frågan är ju om våran sjukvårdsutbildning är dålig, eller om det är vi som är dåliga, för att vi aldrig verkar lära oss.... Men jag tycker den känns bra, och det är kul (:
Vi kan iaf teoretiskt...