Richmond

Att slå ut stridsvagnar? Richmond uttryckte det rätt bra tycker jag, med den här inställningen är pskott och grg lika bra ;) Skillnaden är att Rb57 ska slå ut en stridsvagn med ett enda skott. Att skjuta p-skott eller grg mot en stridsvagn betecknas som självmord.

Att slå ut stridsvagnar? Rb 56 är väl ett betydligt tyngre system som kräver mer manskap (är det 3 eller 4 man per robot?) medan Rb 57 bärs av en enda soldat och ser ut som ett vanligt p-skott på steroider. I gengäld får man 4 gånger så långt effektivt skjutavstånd med Rb 56 än Rb 57 (drygt 2000 meter jämfört med ca. 500 meter). Rb 56 har väl också bättre mörkerförmåga har jag för mig. Annars har de väl samma verkan? Jag vet dock inte säkert för jag har inte jobbat med något av systemen. Men Rb 57 på gruppnivå i Hemvärnet vore något

Men vad kan man lösa med grupper och plutoner om det (Gud förbjude) skulle bli tal om ett strategiskt överfall mot oss? Hemvärnet må vara bra på grupps strid, men jag tror inte att det räcker för de mål som politikerna satt för oss. Man kan inte försvara landet med grupper och plutoner, inte med 22 000 soldater åtminstone. Jag tror att det krävs att man kan strida i större förband. Inte alls. Om du läser mitt inlägg ordentligt så ser du att jag vill behålla 16 bataljoner med samma uppgifter som idag (förslagsvis fyra vardera i Norrland, Svealand, Götaland och södra sverige). Jag tror att det är tillräcklig bevakning av våra skyddsobjekt, om vi nu skulle få de fyra Hemvärnsbrigaderna. Resten av ditt inlägg var förresten förbannat vettigt. Jag tror att vi kan växla upp Hemvärnet tillsammans med insatsförbanden. Idén är inte att sno deras uppgifter utan att komplettera dem med ett kvalificerat territoriellt försvar medan manöver- och funktionsbataljonerna kan utgöra spjutspetsen. Låt oss se sanningen i vitögat. Vi får ett bättre och mer användbart försvar med Alliansen, men 8 manöverbataljoner, 2 artilleribataljoner, etc. etc. -ni har alla läst budgeten- räcker inte för att hävda nationell integritet och vara hjälpligt rustade mot militära hot om vi inte har ett territorialförsvar som består av något mer än AK4 och minibussar. Särskilt eftersom att vi har en massa färdig materiel som bara står i förråd, t.ex. Stridsvagn 121, PBV:er, Patgb:ar, fälthaubitsar (efter tillförandet av Archer), etc. Jag tror att det är fullt möjligt att rekrytera, utbilda och fortbilda på nämnda system enligt ovan angiven plan till en icke allt för stor kostnad. Så varför skulle vi inte?

Det är mycket snack om att Hemvärnet skall spetsas, bli kvalificerade Nationella Skyddsstyrkor och ha huvudansvaret för det territoriella försvaret av Sverige nu för tiden. Politikerna verkar lita på att Hemvärnet skall kunna leverera det vi behöver i form av territoriellt försvar genom att gradvis förbättra utrustningen något samt öka övningstiden. Men ärligt talat- det finns fortfarande inga planer på att tillföra splitterskyddade fordon, förmåga till indirekt eld eller bekämpning av mekaniserade förband. Borde inte ett kvalificerat nationellt försvar ha dessa förmågor för att ens hjälpligt kunna försvara landet? När man pratar med folk så verkar de flesta tycka att det är orealistiskt att tillföra de nödvändiga förmågorna till Hemvärnet. Jag har funderat på varför. Det funkar utmärkt i USA (National Guard) och England (Territorial Army). Jag vet att det är helt orealistiskt att jämföra dessa förband med vårt svenska Hemvärn i dagsläget, men jag har lite idéer kring hur man skulle kunna närma sig. Enligt min plan skulle man kunna ställa upp fyra Hemvärnsbrigader som faktiskt skulle kunna sköta det mesta av försvaret av Sverige inte bara på pappret. Det ryms absolut inte i dagens budget, men med en del inte allt för extrema budgetökningar borde liknande reformer gå att genomföra. Låt oss se om ni tror att det är realistiskt under en, låt oss säga 10 års period förutsatt att pengar skulle finnas. Det här är min vision: Den försvarsmaktsgemensamma 3-månaders grundutbildningen GMU fortsätter att utgöra rekryteringsbas. Efter avslutad GMU går soldaten antingen till insatsförbanden och blir en heltidsanställd eller deltidsanställd soldat eller till Hemvärnet och blir en kontrakterad soldat. Efter detta följer befattningsutbildning, även till Hemvärnet, varierande från någon vecka för vanlig skyttesoldat till flera månader för mer avancerade befattningar. Efter befattningsutbildningen blir soldaten krigsplacerad i förband. 9 av Hemvärnets 40 bataljoner utvecklas till mekaniserade skyttebataljoner, 5 bataljoner utvecklas till artilleribataljoner, 5 bataljoner utvecklas till logistikbataljoner, 2-3 bataljoner utvecklas till luftvärnsbataljoner och 2-3 kan bli ingenjörsbataljoner. Resterande 16 bataljoner behåller i stort sett sin nuvarande form och Hemvärnets gamla uppgifter (skydda militära och civila installationer och infrastruktur, mobiliseringsplatser och ytövervaka). Materielmässigt fortsätter Hemvärnet i stort sett att ärva sin utrustning från insatsförbanden som får den allra modernaste utrustningen. Pansarfordon tillförs, antingen nya eller om det är kostnadseffektivt och på annat sätt genomförbart, Pbv 302 och Patgb 203 som får omfattande service och modernisering. Merparten av de ca. 160 st. Stridsvagn 121 som står i förråd tillförs också Hemvärnets skyttebataljoner och bildar ett stridsvagnskompani per skyttebataljon (totalt 9 kompanier). Hemvärnets artilleribataljoner tillförs Fälthaubits 77. Bataljonsartilleriet utgörs av 80 mm granatkastare. Hur ska man då kunna hantera all denna utrustning? Förutom att befattningsutbilda all personal som kommer till Hemvärnet så reviderar man övningssystemet. Istället för 4 dagar så blir KFÖ:erna 7 dagar. Den minimala årliga övningstiden varierar mellan en vecka och en månad per år beroende på befattning. Den årliga övningstiden är centrerad kring en eller två KFÖ:er (en vecka långa där förbanden övas tillsammans i realistiska scenarion som idag) och befattningsövningar för viss personal där de bara övar sin roll. Således deltar en vanlig skyttesoldat i ett hemvärnskompani på en 7-dagars KFÖ per år då hans förband övas medan t.ex. en stridsvagnsbesättningsmedlem deltar i två KFÖ:er (en på bataljonsnivå och en på brigadnivå) samt två befattningsövningar där han särskilt övar i sin roll i sitt typförband (stridsvagnskompanierna, artilleribataljonerna, etc. genomför två befattningsövningar per år utöver KFÖ:erna). Då har man stridsvagnsbesättningar, pansarfordonsbesättningar, artillerister, etc. som har 3-månaders GU, 3-5 månaders befattningsutbildning och som övar en månad om året (två veckor i förband och två veckor i sin specifika roll). Då tror jag inte att det är orealistiskt längre att tillföra nämnda vapensystem och fordon. Visst låter det helt galet idag att Hemvärnet skulle kunna hantera ens GRK, för att inte tala om stridsvagnar och 155 mm haubitsar, men det finns ju frivilliga förband på andra ställen där det funkar utmärkt. TA i England övar vad jag vet en månad om året för de mer avancerade soldatbefattningarna, och de verkar definitivt inte ha någon mer omfattande GU. Vad jag har sett verkar grundutbildningarna bestå av några utbildningshelger och någon fältvecka. Visst skulle man kunna möta en hel del problem med rekrytering, men man skulle få ta ett kompani i taget. Låt oss borste från rekryteringsproblem, budgetbekymmer och annat sådant som teoretiskt sett borde gå att lösa. En Hemvärnsbrigad skulle då enligt min plan exv. kunna rymma: Stabskompani, 2 st. Hemvärnsskyttebataljoner (med två skyttekompanier, ett stridsvagnskompani och ett GRK/LV-kompani vardera), en Hemvärnsartilleribataljon, en Hemvärnslogistikbataljon och ett Luftvärnskompani samt eventuellt ett Hv-Und kompani. Vi skulle då sätta upp 4 st. likformiga Hemvärnsbrigader och ha 16 bataljoner över som skyddar förråd, militära installationer, infrastruktur etc. för de som bara vill göra en veckas övning per år. Och om ni undrar vart den överblivna artilleribataljonen, logistikbataljonen och skyttebataljonen tog vägen så är de del av en större plan som inte hör till just den här tråden