Borde vi satsa mer på vinterutbildning?
Mer än vadå? Mer än vad vi gör nu? Mer än AK-tåg? Frågan måste ställas i relation till något för att gå att besvara riktigt. Alla vill nog ha mer av allt, men kanske frågan blir tydligare om man tvingas välja/välja bort vinterutbildning till förmån för någonting annat. Måste jag avstå arméns förmåga att bekämpa luftfarkoster över 3000 meters höjd om jag väljer mer vinterutbildning? Då kanske jag får ett svar, men om jag ställer vinterförmågan i relation till att bli bättre på Counter-IED får jag kanske ett annat svar.
Jag tror att detta är Försvarsmaktsledningens bekymmer just nu. Vi måste upprätthålla de förmågor som just nu krävs i Afghanistan eftersom vi har personal där just nu. Att kunna komma upp ur en isvak och förmåga att flytta förband i högfjällsterräng är väl inte de gränssättande faktorerna för att lyckas i Afghanistan, även om det definitivt är värdefullt, nyttigt och lärande att ha erfarenheten. Kanske vi just nu istället skall satsa mer på C-IED, leda Indirekt eld och CAS, framskjuten kvalificerad sjukvård samt annat som är efterfrågat i Affe eftersom vi inte kan få allt vi vill ha?