I Franska Guyana är dem flesta serriösa, iallafall i min barrack. Men när vi hade permission, alltså om man inte hade vakt-tjänst eller något annat så var dem flesta sköna, alltså vi skämtade hela tiden. Men när vi patrullerade i djungeln, så var vi alla sten serriösa, man vet ju inte när man kan höra skott komma emot en så att säga.
När jag åkte var jag bara 19, och bodde fortfarande hemma, så familjen tog det hårdast, samt flickvännen.
Vissa av mina polare blev totallt förbannade och sket totalt i mig, medan mina bästa polare pratade mycket med mig om ett sådant val.
Jag skickade brev då och då, och ibland smög jag till telefonkiosken för att ringa familjen och mina nra vänner.
Att åka hem under permis är rätt svårt, eftersom du måste delta i ditt riktiga namn och fråga en officer ifall det går bra, så du får ett O.K för att åka hem igen under permis.
Jag gjorde dock aldrig det.
Jag har inte läst den, skicka länk ifall det finns något så ska jag läsa artikeln.
Om det är något mer, är det alltid att fråga.