catarina

hej är det någon därute som vet hur lång tid det tar för paket att komma ner till FS 16??? skickade den 3/12 men det har ännu inte kommit fram.

Hör av dig, klicka på namnet! kram

Ja du jag är helt införstådd med dina inlägg här, det är inte lätt att vara anhörig till en soldat ute i kriget...Jag har kämpat mig igenom anhöriggrejen tre gånger tidigare och har gjort allt för att soldaten skulle må väl långt där borta... Du skriver " va trogna era krigare" ja visst....men då är det lika viktigt att de är trogna sina anhöriga...här stöttar man och kämpar med sin oro hemma, tror att soldaten har ett helvete där ute....så visar det sig sen att det istället har varit ett himmelrike tillsammans med en kvinnlig kollega....så mycket för det att var trogen....Förhoppningvis drabbar det bara vissa....,men har hört av vänner som varit nere att det är lite väl tet-a-tet.... Nu lyckades vi reda ut allt och kom varandra närmare, men det sitter ändå som en tagg i hjärtat.

hej jag är anhörig till en av soldaterna i FS 16, vill du ha kontakt?

Hör upp alla vänner med makar/sambo/söner/döttrar i FS 16 Nu åker de snart, cheferna redan i slutet av nov sen kommer resten efter, nu är det dax att vi stödjer varandra! Det finns redan några som jag fått kontakt med men jag har gärna fler att dela positivt och negativt med. i nio veckor skall min älskade P vara borta första gången, det blev ingen julledighet...det lät han andra få...cheferna får ta det som blir över...trist men det är som det är.... just nu vet jag att jag låter lite tuff men jag vet att jag snart kommer att vara långt nere och behöver någon att prata med! kram till alla och hör av er!!

ja du har rätt...alla saker går ju sönder och måste bytas ut ngn gång...och egentligen är det inte konstigt och inte svårt men när nerverna redan ligger utanpå (finns en förklaring i att jag mått väldigt dåligt efter hans förra resa som urartade på många sätt och har påverkat oss båda mkt) så behövs inte mkt för att det skall rinna över... Men nu är fönstret lagat, dvd utbytt och ny diskmaskin beställd....kommer nästa vecka så det blir så lite disk som möjligt tills dess! så nu är det bara att vänta in nästa sak som skall paja, men det kommer att dröja en vecka för ikväll kommer min älskade make HEM!!!!!! en vecka tillsammans innan allvaret börjar....kram till alla som ger så goda råd!

oj va många svar!!! visst är det så att man faktiskt fixar grejerna...men just när det händer så känns det som om man vill gräva ner sig...ljupt... det där med en stf...det var ju faktiskt en riktigt bra idé...hmm skall fråga om han har någon som han tycker kan flytta in så länge..lhi hi...tror inte han blir så glad över den frågan precis! jo jag har klarat andra svårare saker än detta, men just nu är det bara för bra....att sen en god vän plötsligt avled igår efter kort tids sjukdom gör det inte lättare...känslorna mm är redan på överspänn och det behövs inte mkt för att bägaren skall rinnna över! kram till alla från härliga upplyftande svar!!

min sambo o far till min son åker också, i början på december. skulle vara trevligt att prata med någon som är i samma situation som en själv. T absolut! alla vill vi ha någon att prata med, hör av dig så kan vi maila.... kram

varför känns det ibland som om livet verkligen jävlas med en ibland!? ta här hemma tex...innan maken åkte på övning så var allt frid och fröjd, allt fungerade och inget var sönder...Sen åker maken...först pajar den ena datorn, sen rusar en galen katt genom ett ruta som måste bytas ut, och slutligen så slutar dvd att fungera.....Konstigt...varför skall allt hända nu??? ringer och berättar men vad kan han hjälpa? är ju mitt uppe i slutövningen inför resan...vilken bra början..hur skall detta fortsätta? vad går sönder härnäst??

Hej jag har en email som inte är hemlig den som jag använder på min blogg det är [email protected] jag kan sammanföra era emailadresser eftersom era män ska iväg. Men märk väl på mailet att ni vill prata med Anna eller Catarina så att jag kan vidarebefodra era mail. Jag skriver normalt här blogg.aftonbladet.se/961 så ni kan dubbelkolla. Men skriv inte era telefon nr dom kan ni byta sen. mvh anki/barbakvinna Hej anki och tack för svaren Precis som du skriver så känner jag med, jag tror inte många här hemma eller på mitt jobb vet hur jag egentligen känner det. de andra gångerna han varit iväg har de frågat många ggr "hur fixar du det?" och då svarar jag lite kaxigt att " ah, det är väl inget...det är bara nyttigt att vara ifrån varandra..man tröttnar ju inte..." osv...Men det var just det som höll på att hända efter den sista missionen då det blev en ordentlig kris. Vi tog oss igenom den och lyckades limma ihop förhållandet igen och är nu nog mer ihoplimmande än någonsin. Detta har nog gjort att det är än jobbigare denna gång..oron att något skall hända är nog starkast...detta nog för att han upprepade ggr säger att denna resa blir den sista...typiskt då att något skulle hända!?! eller hu`!?? Invidzon....skall kolla närmare på deras sida...vart har de mötet?? gissningvis i storstaden som vanligt...inte nära oss på landsbygden ;) Anna och jag har lyckats få ihop våra mail, men är det andra som vill komma i kontakt med oss och dela tankarna så ta hjälp av Ankis adress ovan! kram till alla som ger så fint stöd...även om jag inte känner er!!!

hej igen! testade tipset från ...vem det nu var...men det fungerade ..iallafall från mig till mig...Klicka på mitt namn och på sänd ett meddelande. skriv in din adress i det meddelandet så når det mig utan att någon annan ser det. Kanske blir det problem eftersom du står som gäst, men fixa då ett konto...det var lätt! ser framemot att höra ifrån dig.

Hej Än en gång...tack alla som skrivet in tips och råd...det hjälper faktiskt! Pratade med maken igår om detta, och det konstiga att vi inte har visst om denna sida vid de andra missionerna...Allt ni skriver värmer verkligen och jag skall försöka ta till mig så mkt som möjligt tack!!

Hej va roligt med en i samma sits och samma stället! håller med om att vi borde få kontakt på mail...men det verkar lite svårt...fler tips om hur man gör?

tack alla för era fina råd och tankar...det värmer faktiskt, va skönt att känna att jag inte är ensam! jag frågade min make idag varför inte vi sett denna sidan innan, när han varit iväg på sina 1 års missioner, men han visste inte om det!! konstigt att officerare inte får information vad som finns för deras anhöriga bara för de åker som fn-observatör istället som denna typ av utlandstjänst! Men hur som helst nu är denna sida funnen och jag känner stark tilltro till att jag kommer att må bättre av att skriva av mig inför andra i samma/likande situationer...som sagt innan, vänner och släktingar förstår inte riktigt det hela. måste tillägga att jag idag bara varit ledsen imorse, sen har faktiskt dagen lunkat sig iväg utan att jag grävt ner mig...och det har varit väldigt skönt! nu ringer nog snart min älskade make och då skall jag berätta om alla dessa fina ord som kommit här! Tack än en gång! ps invidzonen...är det för bloggare!? frågar en novis person

Tack för ditt inllägg. jag vet att jag har dessa valen. ,men tyvärr är det inte alltid så lätt att bryta den negativgående spiralen. Vänner och bekanta förstår inte situationen " det är väl skönt att vara själv lite" får man höra...skönt?!? när blev det skönt att vara ifrån den man älskar och att den man älskar åker till ett krigshärjat land!? se positivt...hmm i själva situationen finns inget positivt att se....maken brukar dock försöka få mig att se framåt till vad vi skall göra när han kommer hem...det kan hjälpa för en stund... En tidigare utlandstjänstgöring höll på att kosta oss vårt förhållande pga olika omständigheter som skedde i det land han var...det gör det inte lättare denna gång

sitter här och känner mig ensam...maken påväg till sitt jobb och snart inom några veckor sitter han i Afganistan. jag har länge försökt bortse att han skall åka, det är för tungt och jobbigt att tänka på detta, men på anhörigdagen så blev allt så verkligt. Han har varit ute förr så detta är inte första gången, men för mig har det blivit mer och mer jobbigt för varje gång, jag är så hemskt rädd att det skall hända honom något eller att någon skall komma emellan oss...man har ju hört om detta... Maken försäkrar gång på gång att inget kommer att hända....men ingen kan ju vara säker... Är det bara jag som har dessa farhågor?? Finns det någon annan där ute som känner som jag?? jag gråter varje dag...det blir bara värre och värre ju närmare resdatumet kommer.....kan inte ta för mig något...försöker men det blir inget....tacka vet jag när jag är på jobb själv, då har jag ju det att tänka på...men nu är jag ledig ett tag och då blir det bara värre.... du tänker säkert att ta dig i kragen och skärp dig!! hmm inte så lätt...oron pyr i mig konstant...

Hej min man är på FS 15... han roterar hem i mitten av dec.. anki/barbakvinna hej hej ! kul att komma i kontakt med andra anhöriga. Hur har din tid varit under tiden din man var i afganistan. Min man ska åka nu i november och jag har haft många olika tankar som snurrat i mitt huvud. jag undrar även hur det blir med anhörig dagen innan dem åker... jag har ännu inte hört något??? dem verkar inte vara så mån om oss här hemma. hej igen detta är första gången min man åker med en hel mission...har varit fn observatör innan i Kongo o Eritrea och av den erfarenheten måste jag säga att här verkar det finnas ett betydligt bättre nät för anhöriga...där var inget!!!'

hej! Min make åker med FS 16! skulle vara kul att ha någon att dela känslor och tankar med! hälsningar Catarina